Häradshammar inklusive Jonsberg var den största av Östkinds ursprungliga tre socknar med omkring 150 mantalssatta hemma. Därefter följde Östra Husby inklusive Kvarsebo med ca 130–140 och Östra Stenby med ett 80-tal hemman. Utvecklingen av antalet hemman i Östkinds härad kan följas i tabellerna 2.2–2.6 och mantalet i tabellerna 2.7-2.10. Gå till Tabeller.
Skillnaderna i jordnatur var avsevärd inom häradet. Inte minst var det Jonsberg som avvek med sina många stubbehemman. Sådana gårdar fanns inte alls i Östra Stenby och bara en handfull i Häradshammar och Östra Husby.
Jonsberg kännetecknades vidare av sina relativt få och små skattegårdar. De största var som vi minns på 12 öresland – Möckeläng, Mönnerum och Utsätter – och den genomsnittliga storleken uppgick till 7,7 öresland. I såväl Häradshammar som Östra Husby och Östra Stenby fanns skattegårdar som mätte upp till 16 öresland. Dit hörde Fjärdingstad och Myrby i Häradshammar, Oklunda i Östra Husby samt Greby och Gökstad i Östra Stenby. De genomsnittligt största skattegårdarna fanns i Östra Stenby med 11,1 öresland, följt av Östra Husby med 10,1 och Häradshammar, bortsett från Jonsberg, med 8,4 öresland. Medeltalet faller således när vi närmare oss kusten.1
Östra Stenby framträder som den mest adelsdominerade socknen inom Östkinds härad. Ända upp mot 60 procent av Östra Stenbys mantalssatta gårdar har utgjorts av frälsehemman. De tre stora säterierna Näs, Rotenberg och Ållonö har ägt betydande markarealer, vart och ett taxerades till tre, sex respektive fyra mantal. Det är avsevärt mer än till exempel Jonsbergs tre stora säterier – Broxvik, Gottenvik och Jonsberg – på ca två mantal vardera. Det fjärde säteriet, Hovgren, var ännu mindre. Mauritzberg och Skenäs kungsgård, båda i Östra Husby, var med tre respektive fyra mantal större än säterierna i Jonsberg.
Utvecklingen över tid skilde sig också åt mellan socknarna. I Jonsberg stärkte som vi sett adeln sin ställning på 1600-talet genom kronans förläningar, förpantningar och byteshandel med Ulfsparre och Casimir på bekostnad av inte minst de talrika stubbebönderna. Även om många hemman behöll sin ursprungliga jordnatur gick årliga räntan (skatten) till adeln. Efter statistikomläggningen 1725 var frälse (inklusive säterierna) den vanligaste jordnaturen i Jonsberg för att i början av 1800-talet omfatta mer än hälften av mantalet.
Skattejorden behöll däremot sin framträdande position i Häradshammar och Östra Husby även under 1600-talets adelsvälde för att därefter ytterligare befästas genom skatteköpen. Redan vid 1700-talets mitt var mer än hälften av hemmanen ”gammalt” eller ”nytt” skatte. Och bland de drygt 20 gårdarna i Kvarsebo socken var bara en – ¼ mantal Vrångsjö – av frälsenatur.
I Östra Stenby var, som framgått, adelns ställning stark redan i slutet av 1500-talet och stärktes därefter ytterligare. Under 1700-talet räknades mer än två av tre hemman som frälsejord. Samma utveckling kännetecknade Kolmårdsroten, där dock bara ett fåtal enheter var mantalsatta. Timmergata och Lögsjön på tillsammans ¾ mantal blev frälsehemman under Rotenberg respektive Ållonö.
Av all mantalssatt jord i Östkinds härad har omkring 1/3 varit av frälsenatur, vilket är en siffra väl i paritet med Östergötlands län och även riket i stort (tabell 2.11). Skattejorden var däremot länge svagt representerad i häradet. För riket som helhet skall ungefär hälften av mantalet ha varit skattejord 1560 mot mindre än 30 procent i Östkind 1577. Förhållandena utjämnades dock under 1600-talet, så att även rikssiffran låg kring 30 procent. En utjämning skedde även av andelen kronojord. Östkind hade här en hög andel 1577 på 40 procent att jämföras med rikets 30 procent 1560. Men kring 1700 var nivån 35–36 % för såväl häradet som riket. 2
Skatteköpen ledde till stora förändringar av jordägandet under 1700-talet. Den skatteägda jorden ökade i takt med att kronans andel föll tillbaka. Adelns andel förblev samtidigt i stort sett konstant.
Ägoförändringarna fortsatte under 1800-talet och påskyndades av skiftena. Flera av de stora säterierna och andra adelsägda egendomar avyttrades till privatpersoner och ibland till institutioner. Rotenbergs säteri förvärvades av Gustavianska barnhuset i Norrköping. Och Norrköpings skolråd ägde Berg och Säby i Östra Stenby. Upplösningen av Jonsbergs och Hovgrens säteri inleddes i och med arvsskiftet efter den 1874 avlidne Carl Jakob Swartz. Gottenvik fick sin förste ofrälse ägare strax efter sekelskiftet 1900. De tidigare säteriernas underlydande hemman såldes av.
Vid 1800-talets slut innehades omkring en tiondel av mantalet i Östkinds härad av adeln. För de adelsägda hemmanen uppgick andelen till 10,8 procent (tabell 2.12). Lägger man till säteriernas egna jordinnehav sjunker andelen till 9,7 procent. Den enda kvarvarande stora adlige jordägaren var Broxviks fideikommiss. Fideikommisset ägde mark i alla Östkinds socknar men framförallt i Jonsberg där innehavet, inklusive underlydande gårdar, omfattade en dryg femtedel av socknens mantal.
- Beräkningar av genomsnittliga örestal utifrån Fogderäkenskaperna 1577. (Digitala forskarsalen, Östergötlands handlingar). ↩︎
- Uppgifter om riket 1560 från Lars-Olof Larsson, ”Jordägofördelningen i Sverige under Gustav Vasas regering”, Scandia 1985. Ägofördelningen runt 1700 på läns- och riksnivå efter Carl Johan Gadd, Jordnaturernas fördelning i Sveriges län år 1700, Göteborg Papers in Economic History No 27 (2020). För Östkinds härad: Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar 1530–1630, Östergötland, Östkinds härad 1577 samt Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötlands län 1700. ↩︎