Broxviks fideikommiss

Broxvik har sitt ursprung i de två skattehemmanen och granngårdarna Ribbingstorp och Håkanbäck. Ribbingstorp brukades på 1540-talet av Sone och beskattades som ett 5 öresland, vilket anses ungefär motsvara ett mantal. Kronan behöll hemmanets årliga ränta under det följande seklet. Men 1642 bytte ägaren av Jonsbergs säteri, Åke Hansson Ulfsparre, till sig Ribbingstorp liksom Utsätter och Rumgärdet, och den årliga räntan tillföll honom.¹ Gården Skallgärdet lär han samtidigt ha bytt till sig från Fredrik Stenbock (se ovan).

Håkanbäck mätte 8 öresland, vilket också motsvarade ett mantal. Kronan behöll årliga räntan fram till 1600-talets mitt och hemmanet upptogs därmed i den geometriska jordeboken. Av det trettiotal hemman som där är registrerade var Håkanbäck ett av de största (se ovan). Åkermarken bestod av två gärden, öster- respektive västergärde, på tillsammans 12 2/15 tunnland. Och från ängen hämtades 52 lass hö till den egna gården. Ytterligare tolv lass levererades till andra hemman.²

År 1651 donerades Håkanbäck tillsammans med ett flertal andra hemman till pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg och Skenäs. Och efter Casimirs frånfälle 1652 var Håkanbäck en av många gårdar i Jonsberg som kronan övertog och förpantade till Margareta Adler, änka efter Johan Adler Salvius, och hennes arvingar.

Vid mitten av 1660-talet bytte Hans Åkesson Ulfsparre (1632–1688), son till omnämnde Åke Hansson Ulfsparre, till sig Håkanbäck och lade samman gården med Ribbingstorp som han övertagit efter fadern. Av de två skattehemmanen bildades och byggdes ett säteri med underlydande gårdar.³ Det nya säteriet gjordes till Ulfsparrarnas huvudsäte och gavs samma namn – Broxvik – som det då nyligen avyttrade förra stamhemmanet Broxvik (Östanå) utanför Gränna. Och huvudsätet skulle övertas av äldste sonen, dvs Hans Ulfsparre. Efter en förödande brand 1699 avhystes Håkanbäck och lades in under Ribbingstorp. 

Hans Åkesson Ulfsparre bar titlarna friherre och generalmajor. Han var gift med sin syssling Märta Johansdotter Ulfsparre (1629–1669) och de hade tillsammans barnen Åke (1662–1703) och Brita (1665–1731).⁴

I januari 1673 utmanades Hans Åkesson Ulfsparre på duell av generalmajoren Erik Drake (1625–1673). Drake anklagade Ulfsparre för att ha spridit falska rykten om hans insatser vid slaget vid Lyck 1656 och trots förlikning kunde Drake inte glömma saken. Dueller var inte tillåtna i Sverige, varför den skulle äga rum i Fredrikshald i Norge. Myndigheterna ingrep dock och förhindrade en sammandrabbning. Men även Ulfsparre hade svårt att glömma trätan och när de var på hemväg överföll han Drake vid Tranås kvarn. Och den uppgörelsen slutade med Drakes död. Ulfsparre dömdes till döden men benådades dock vid Karl XI:s kröning 1674.⁵

Hans Åkesson Ulfsparre gjorde liksom sin far Åke Hansson Ulfsparre och farfar Hans Eriksson Ulfsparre en rad jordaffärer och ökade därmed ytterligare ättens gårdsinnehav. I början och mitten av 1660-talet (1661 respektive 1664) bytte han till sig inte bara Håkanbäck utan även ytterligare fem hemman belägna i blivande Broxviks omgivningar. Affärerna gjordes mellan Ulfsparre och kronan, och gårdarna ingick i arvsskiftet efter den 1652 bortgångne pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg.

Genom dessa affärer tillkom: Håkanbäck, Ransätter, Riddartorp, Rösätter, Skogsberga och Vigelsbo. Tillsammans mätte de sex gårdarna 4¼ mantal. Håkanbäck blev en del av sätesgården och de övriga fem underlydande frälsehemman.⁶ Till det nybildade säteriet Broxvik överfördes som frälsegårdar dessutom Fettsätter, Mönnerums två hemman samt Björnö och Ramnö om inalles 3¾ mantal. De kom närmast från det avvecklade Ugglö säteri dit de förts från Jonsbergs säteri 1660 (se vidare Jonsbergs säteri).   

Hans Åkesson Ulfsparres affärsverksamhet fortsatte med att han 1668 bytte till sig Hovgrens säteri från dåvarande ägaren Axel Rääf. Hovgren återbördades därmed för en kort tid till familjen Ulfsparre. Brist på kapital tvingade dock i början av 1680-talet fram en försäljning.⁷

Ulfsparrarnas dåliga ekonomi, möjligen förorsakad och åtminstone förvärrad av 1660-talets säteribygge, gjorde att inte bara Jonsbergs säteri belånades utan även Broxviks säteri. Långivare var Isak Breant, Pierre Leroy och Wilhelm Leuhusen.⁸ Samtidigt pågick den ovan omtalade rättsprocessen kring arvet efter Åke Hansson Ulfsparre. Domslutet innebar att Broxvik liksom Jonsberg skulle tillhöra det danska geheimerådet Helmut Otto von Winterfeld (1617–1694) med hustru Helena Ulfsparre (d. 1683).  

Domen kom dock aldrig att verkställas då Broxvik med underlydande hemman 1683 drogs in till kronan. Egendomen återbördades tämligen omgående till Hans Åkesson Ulfsparre mot att Broxvik blev ett berustat skattesäteri under Östgöta kavalleriregemente och med skattehemmanet Rösätter som augment. Efter Hans Ulfsparres död 1688 fick hans bror Åke Åkesson Ulfsparre (1644–1701) besittningsrätten. Han sålde 1697 Broxvik till bruksägaren Gillis de Besche (1624–1709) på Nävekvarns bruk. Denne hade ingått i reduktionskommissionen och lär då ha blivit intresserad av att förvärva Broxvik.

Efter Gillis de Besche ärvdes Broxvik först av hans dotter Maria de Besche (1657–1726) och därefter dotterdottern Anna Christina von Düben (1676–1763). Hon var född i Marias äktenskap med hovkonditorn Hans Georg von Düben (ca 1635–1679). Anna Christina von Düben var först gift med Hans Adlerbaum (1675–1735) och därefter med Magnus Gabriel von Block (1669–1722).

Magnus Gabriel von Block var utbildad läkare och anställdes i början av 1700-talet som provinsialläkare i Östergötland med stationering i Norrköping och var även brunnsläkare i Medevi. I Norrköping utnämndes han 1714 till rådman och adlades von Block 1719, varefter han utsågs till kansliråd. Himmelstalunds hälsobrunn i Norrköping tillkom 1708 på hans initiativ och 1719 upptäckte han S:t Ragnhilds källa i Söderköping som senare blev Söderköpings brunn med privilegier från 1774.⁹

I äktenskapet mellan Anna Christina von Düben och Magnus Gabriel Block föddes sonen Carl Jacob von Block (1720–1802). Han övertog Broxvik med underlydande gårdar 1754 och ombildade säteriet till ett fideikommiss 1795.¹⁰ I fideikommissbrevet föreskrevs bland annat att innehavaren skulle bära namnet von Block, och att egendomen kunde ärvas både av söner och döttrar.

Carl Jacob von Block var ogift när han dog i Söderköping 1802 och fideikommisset hade han bildat till förmån för Jacob Carl Ridderborg. Denne var sonson till Carl Jacobs syster Ulrika von Block (1710–1741). Enligt fideikommissbrevet skulle han i fortsättningen heta Ridderborg von Block.

Fideikommissarien Jakob Carl Ridderborg von Block (1766–1826) dog barnlös och efter lottdragning bland arvingarna blev brodern Isak Adolf Ridderborg (1768–1842) ny ägare och kunde till efternamnet lägga von Block. Dennes dotter Beda Sofia Ridderborg von Block (1813–1876), gift von Röök, ärvde egendomen och förde den vidare till sonen Fredrik Anton Edvard von Röök von Block (1837–1887). Då han saknade egna barn ärvdes Broxvik av systern Anna Betzy Talena Maria von Rök von Block (1841–1905). Hon gifte sig med Evert Reinhold Mauritz Taube (1834–1895). På så sätt uppkom det nuvarande ägarnamnet Taube von Block.

Kammarherren Evert Reinhold Mauritz Taube von Block avled till följd av misstänkt förgiftning och rättegång följde utan att någon kunde utpekas som skyldig. En av de misstänkta var Helga Fägersköld (1871–1958) som var förlovad med äldste sonen Evert. Vid rättegången försvarades hon av advokaten Karl Staaf, som senare blev svensk statsminister.    

Händelsen har gått till historien som Broxviksdramat och finns skildrat i en bok av Yngve Lyttkens.¹¹ Den nuvarande ägaren är tredje generation efter omnämnde Evert Taube von Block. Samtidigt har alla ägare en släktrelation bakåt till Gillis de Besche på Nävekvarn.

Frälsegårdar under Broxvik

I samband med säteribildningen på 1660-talet lades de fem hemman utöver Håkanbäck som Hans Åkesson Ulfsparre förvärvat in som frälse under Broxvik. Berörda gårdar hade varierande bakgrunder men alla fem ingick i arvet efter pfalzgreven Johan Casimir. Skattehemmanet Rösätter hade Casimir köpt 1627 tillsammans med kronohemmanen Ransätter och Vigelsbo. Riddartorp var ett stubbehemman som ingick i kronans donation till Casimir 1651 och det gjorde även häradstorpet Skogsberga.  

Till Broxvik överfördes samtidigt från Jonsbergs säteri: Fettsätter, Mönnerum, Björnö och Ramnö. Björnö var ett arv och eget hemman som ingått i 1572 års förläning till Kristoffer Eriksson Ulfsparre. Fettsätter hade Hans Eriksson Ulfsparre förvärvat 1609 och fått tillstånd att ombilda till frälse. Samme Ulfsparre hade 1613 fått Mönnerums två skattehemman samt kronohemmanet Ramnö i pant. Och alla fem hemmanen hade 1660 lagts under det kortvarigt återupplivade Ugglö säteri. Det nybildade Broxviks säteri bestod 1665 därmed i Jonsberg av tio underlydande hemman på tillsammans sju mantal. Och sätesgården, Ribbingstorp med Håkanbäck, var på två mantal.

Efter Hans Åkesson Ulfsparres död 1688 återstod i Jonsbergs socken bara de fem hemman han införskaffat i början och mitten av 1660-talet. Räntan från Mönnerums två hemman hade kronan återtagit i samband med reduktionen. Fettsätter, Björnö och Ramnö bytte Åke Åkesson Ulfsparre till sig 1689, efter broderns död, och därmed löd de åter under Jonsbergs säteri.¹² Braskebo, Jägerstorp och Mönsebo som Hans Åkesson Ulfsparre fick behålla efter reduktionen återkom på motsvarande sätt till Jonsbergs säteri 1689 (se ovan Jonsbergs säteri). Nygärdet som Hans Åkesson inköpt 1673 efter att torpet revocerats övertogs efter reduktionen av Jonas Österling på Hovgren.¹³

Antalet underlydande gårdar hade ökat till 15 när fideikommisset bildades i slutet av 1700-talet. Tio hemman hade således tillkommit. Flertalet hade tidigare ingått i Jonsbergs säteri och med rötter från Ulfsparrarnas tid. Dit hörde: Fettsätter, Jägerstorp, Mönsebo, Nygärde och Skallgärde. Kolstorp hade ett förflutet som frälse under Hovgren. De övriga fyra – Hälltorp, Rocklösa, Öbbebo och Kävstebo – hade tillkommit efter att de Besche förvärvat Broxvik.

Kävstebo var ett av första skatteköpta hemmanen i Jonsberg. Köpet finansierades av Gillis de Besche mot att gården pantsattes. Hans dotter Maria de Besche fick 1716 fastebrev på Kävstebo.¹⁴ KOLLA Hon fortsatte 1725 med att skatteköpa de redan underlydande hemmanen: Nygärdet, Skogsberga, Vigelsbo, Ransäter och Riddartorp. Och 1727 skatteköpte hennes efterkommande Hälltorp samt obebyggda Gustorps äng nära Djäknetorp (se Skatteköp).

Vanligen var det arrendatorer som odlade och skördade på frälsegårdarna. Vissa av gårdarna brukades dock tidvis direkt av Broxvik, och Ransäter permanent från mitten av 1750-talet. Omkring 1840 uppgavs såväl Ransäter som Riddartorp ligga öde och snart därefter avhysta under Broxvik. På 1870 talet (?) uppfördes en folkskola som först benämndes Ransäters/Riddartorps skola och senare bara Riddartorps skola. Där drevs undervisning fram till 1950-talets mitt då den nya skolan i Kättinge stod klar. De övergivna skollokalerna togs över av Angland Electronics.   

Medan övriga säterier i Jonsberg avvecklade sina underlydande hemman genom att sälja dem till ofrälse personer från slutet av 1800-talet har fideikommisset behållit sina frälsegårdar.

På Broxviks ägor

Bebyggelse och bosättning på Ribbingstorps ägor finns omtalad i den äldsta mantalslängden från 1642, och även i längder runt 1660. Vid seklets slut (1695) namnges ryttaren Jonas, trädgårdsmästaren Per och Mattis. I längderna från 1700-talet namnges torpen Isö, Udden, Skarpåker och Ängen eller Ängtorpet. Vanligen omtalas 4–5 torp per år.

Torpet Spjutsund förde vid 1700-talets mantalsskrivningar en ambulerande tillvaro mellan Rösätter, Broxvik och Rocklösa. Husförhörslängderna är däremot ense om att torpet låg på Rocklösa ägor. Och under Rocklösa finns ytterligare fem torp omnämnda. På motsvarande sätt mantalsförs torpet Sverkelsbo 1759 under Broxvik men i husförhörslängderna på Hälltorps ägor. Enligt jordeboken 1825 löd torpet Sverkelsbo under Broxvik och var byggt på Skallegärdets kronohage och skatteköpt 1727. Både Rocklösa, Rösätter, Hälltorp och Skallgärdet var som vi minns gårdar som löd under Broxvik. Kolstorp, också under Broxvik, har likaså hyst flera torp på sina ägor.

En mantalsförd utjord till Broxvik var Grönvadshagen, belägen på Svenneby ägor i Häradshammars socken. Utjorden Kronhagen, belägen på Skriketorps ägor och även kallad Skriketorps kronohage, har också ägts av Broxvik och skatteköptes 1728. Där hade organisten (”orgelnisten”) en tid sin bostad. Kronhagen har också varit ålderdomshem innan Menaås stod klart på 1930-talet. Såväl kronohagen i Skriketorp som den i Grönvad (Svenneby) och Skallgärdet finns omtalad i fogderäkenskaper och jordeböcker från 1500- och 1600-talen. Broxvik har haft ägor utspridda på många håll och i flera socknar. I Östra Husby socken ägde fideikommisset till exempel en del av Haddesätters äng, som var belägen mellan Stensö och Joxtorp. Ängen finns bland annat upptagen i 1825 års jordebok då Broxvik hävdade 1/8. Den andelen hade ökat till hälften under 1800-talets senare del. Bland Haddesätters många delägare fanns också en del hemman i Jonsberg.¹⁵

---

1. Av 1695 års jordebok framgår att Hans Eriksson Ulfsparre skulle ha fått Ribbingstorp i donation 1597 och som Åke Hansson Ulfsparre bytte till sig 1642 (Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötlands län 1695 bild 1015). Donationen 1597 avsåg dock två hemman i Vagnstad by som 1642 byttes mot Ribbingstorp. Genom att länka ihop Ribbingstorp med Vagnstad på detta sätt blev hemmanet i samband med reduktionen donationsjord istället för bytesgods. (J. A. Almquist 1947, s. 970) ↩︎
2. Digitala forskarsalen: Sveriges äldsta storskaliga kartor, Östergötland D1 bild 132. Frälsehemman och till adeln pantsatta hemman ingår ej. ↩︎
3. Ett tidigare försök att bilda nytt säteri med Ugglö i Häradshammar som sätesgård hade tämligen omgående avbrutits, se ovan ”Jonsbergs säteri”. Notarie Sven Svensson menade i Jonsbergs tidning 1951 att det var Hans Eriksson Ulfsparre som anlagt Broxviks säteri. Det kan dock inte stämma, då nämnde Ulfsparre avled 1616, vilket var ett halvsekel innan säteriet kom till. (Jonsbergs tidning 1951, s. 16) Andra har angett Åke Hansson Ulfsparre som byggherre, men även han var död flera år innan bygget påbörjades. (se J.A. Almquist 1947, s. 968–969) ↩︎
4. Adelsvapen.com /Ulfsparre av Broxvik nr 37. ↩︎
5. Wikipedia.org /Erik Drake (militär). Enligt romanen ”Broxviks familjedramer” av Edel Lindblom, återgiven hos C.A. Dahlgren 1995, skulle upprinnelsen till bråket vara en kärleksaffär mellan Hans Ulfsparre och Erik Drakes hustru Anna Drake där även dottern Margareta Drake var inblandad. Anna Drakes kärlek förbyttes dock till hat och hon skall ha uttalat en evig förbannelse över Hans Ulfsparre och hans hus och ägor. Allt enligt romanen, vars källvärde kan ifrågasättas. (C.A. Dahlgren 1995 opublicerat J54-3 s. 29–30.) ↩︎
6. J.A. Almquist 1947, s. 180, 969. I bytet 1681 ingick även stubbehemmanet Hagerstorp och kronohemmanet Hälltorp. Båda gårdarna återgick dock till kronan 1684. ↩︎
7. J.A. Almquist 1947, s. 805. ↩︎
8. Isak Breant (d. 1701) bedrev en omfattande och framgångsrik handelsrörelse i Stockholm och försåg såväl kronan som adeln med stora krediter. I Gamla stan i Stockholm ägde han fastigheten Slottsbacken 2 som var en av de förnämare adresserna. Han investerade dessutom i bruksnäringen och anlade Iggesunds bruk 1665. (Svenskt biografiskt lexikon; J.A. Almquist 1947, s. 1137) Pierre Leroy var handelsman i Stockholm verksam omkring 1670, och Wilhelm Leuhusen (d. 1667) var rådman och borgmästare i Stockholm (J.A. Almquist 1947, s. 1182). ↩︎
9. Adelsvapen.com /von Block nr 1603; Wikipedia.org /Magnus Gabriel von Block ↩︎
10. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:153 (1754) s. 668-670. ↩︎
11. Yngve Lyttkens, Dramat på Broxvik (1948). Lyttkens specialitet som författare var att skriva om äldre kriminalfall.  ↩︎
12. Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötlands län 1686, bild 810–811 (Mönnerum), Östergötlands län 1695, bild 1017, 1019, 1032 (Fettsätter, Björnö respektive Ramnö). ↩︎
13. J.A. Almquist 1947, s. 182. Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötlands län 1675 bild 903, Östergötlands län 1690, bild 877. ↩︎
14. Vikbolandets Arkivförening (Kuddby): Broxvik kapsel D. Se vidare Skatteköp. ↩︎
15. Arkiv digital: Jordeböcker Östergötlands län 1631–1878, Jordebok 1825 bild 3680; Östra Husby kyrkoarkiv, Husförhörslängd 1856–61 s. 416; 1862–65 s. 452; 1866–70, s. 476). Bland delägarna vid 1800-talets mitt fanns i Jonsbergs socken syskonen Olof Nilsson i Salsbäck, Anders Nilsson i Gummetorp och Anna Maja Nilsdotter i Hagerstorp. De hade ärvt sina andelar efter sin far Nils Persson.  (Arkiv Digital: Bouppteckningar Östkinds härad: Nils Persson FII:28 (1815–16) s. 209; Anders Nilsson FII:42 (1846–48) s. 711; Anna Maja Nilsdotter FII:43 (1849–56) s. 1747; Olof Nilsson FII:44 (1856–63) s. 1181.) ↩︎