Gottenviks säteri

Gottenvik var på 1540-talet den största byn i Jonsberg bestående av minst tre frälsegårdar1 vilka ägdes av Jöran Eriksson Gyllenstierna (1498–1575) och lydde under Fågelvik i Tryserums socken i norra Kalmar län. Gyllenstierna var en av rikets främsta män med ett omfattande och vidsträckt gårdsinnehav i Östergötland och Småland. På kungens sida hade han bekämpat Dacke-upproret 1542–1543 och deltagit i Arboga herremöte 1544. Senare hittar vi honom bland mycket annat som sändebud i Ryssland och Danmark, riksråd samt ståthållare på Viborg och Kalmar slott. Han var gift med Kerstin Grip Nilsdotter (d. 1538) och de hade flera barn tillsammans. Det förefaller osäkert om Jöran Eriksson Gyllenstierna någonsin besökte Gottenvik.2

Familjen Gyllenstiernas yngsta barn var dottern Margareta (d. 1604) och det var hon som kom att ta över Gottenvik och bebygga det ståndsmässigt till säteri 1581. Storleken uppgick till tre mantal, men säteriet skattelades inte och Gottenvik försvinner ur fogderäkenskaperna på 1580-talet. När byar på detta sätt omvandlades till säterier avhystes vanligen de befintliga bönderna från sina frälsegårdar varefter bebyggelse revs och ersattes med nybyggnation.3

Margareta Jöransdotter Gyllenstierna var gift med Olof Olofsson (Olsson) Musselskal (d. efter 1615) och de byggde tillsammans upp godset. Första steget var att 1585 förvärva de närliggande stubbehemmanen Björsätter, Häggebo by med två gårdar och Ödebo genom byteshandel med kronan. I vederlag lämnades hemman från byarna Bjärkusa (Östra Stenby) och Möllestad (Östra Husby) som tillhörde Margareta Gyllenstiernas arvegods.

Några efterlevande barn från äktenskapet mellan Margareta Jöransdotter Gyllenstierna (d. 1604) och Olof Olsson Musselskal (d. 1615) är inte kända. Gottenvik ärvdes istället av hans syster Maria Olofsdotter med make Carl Willemsson de Wijk (d. 1692). Och därefter innehades säteriet av Christina Nilsdotter Natt och Dag (1580–1642) med make Holger von Scheiding (1583–1631). Hon var arvsberättigad genom sin farmor Karin Jöransdotter, som var syster med omnämnda Margareta Jöransdotter.4

Christina Nilsdotter var bland annat hovmästarinna hos drottning Christina. Och maken Holger von Scheiding var kammarjunkare hos hertig Johan av Östergötland och ståthållare på Nyköpings slott. Äktenskapet var barnlöst, varför Gottenvik ärvdes av Christinas bror Ivar Nilsson Natt och Dag (1590–1651).

Ivar Nilsson Natt och Dag var östgöte född i Vists socken och gjorde karriär som ämbetsman. Han var bland annat assessor i Svea hovrätt och hovmarskalk innan han 1641 utnämndes till landshövding i Hudiksvalls län. Han var gift med Christina Posse (1602–1666) och de hade sonen Arvid Ivarsson (1633–1683).5

Arvid Ivarsson Natt och Dag var liksom fadern en framstående svensk ämbetsman och blev vice president i Svea hovrätt. Han var gift med friherrinnan Märta Jonsdotter Kurck (1636–1698).6

Efter att Arvid Ivarsson (1633–1683) avlidit ärvdes Gottenvik av hans dotter Anna Christina Arvidsdotter Natt och Dag (1667–1747). Fru Christina Arvidsdotter som hon heter i mantalslängderna 1717–1748 var gift med Knut Posse (d. 1714). Det var hans andra giftermål och han var ett tjugotal år äldre än hustrun så hon blev tidigt änka.

I tre decennier styrde Christina Arvidsdotter på Gottenvik som brukades av ”hennes eget folk”. Själv var hon troligen sällan där. Maken var överståthållare i Stockholm och de hade egendomar på flera håll i riket.

Situationen var liknande för övriga adliga ägare av Gottenvik. De hade höga befattningar i kronans tjänst och bar titlar som landshövding, hovrättspresident, riksråd, general och justitiekansler. Samtiden staplade gärna titlar och utmärkelser på varandra. Fredrik Posse (1727–1794) titulerades således: generalmajor, förste generaladjutant hos Kungl. Maj:t, kommendör av kungliga svärdsorden med stora korset, högvälborne greve, herr Fredrik Posse. Om hans far Arvid Posse (1689–1754) vet vi att han var riksråd och president i Göta hovrätt och att han mest vistades i Jönköping och på sina småländska gods bland annat i Bergunda, söder om Kalmar.  

Efter tio generationer med släktanknytning sålde familjen Posse sitt säteri Gottenvik 1849 till bröderna Nils Samuel (1801–1881) och Hans von Kock (1802–1882). Under de följande hundra åren bytte godset regelbundet ägare efter den föregåendes avflyttning. Änkan efter Hans von Kock, grevinnan Stackelberg avyttrade Gottenvik 1890 till greve Nikolai Paul Fromhold Pontus Stenbock (1840–1902).

Greve Stenbock var född 1840 i Narva i Estland och kom till Gottenvik 1892 från Estland. Han gifte sig 1844 i livländska Dorpat med Magda Amalia Aina Anders (1844). De var båda svenska medborgare. Greven avled 1902 till följd av hjärtlidande när familjen vistades på Kolks fideikommiss i Estland. Efter makens bortgång flyttade änkan Stenbock tillbaka till Estland där hon avled 1934.

Efter Stenbock fick Gottenvik sin förste ofrälse ägare. Säteriet med underlydande gårdar köptes 1903 av David Olsson tillsammans med tre andra herrar, och hela egendomen överläts omedelbart till den förstnämnde. Både köpebrev och överlåtelsehandling är daterade och undertecknade den 14 mars 1903. Och lagfart beviljades en månad senare.7 Flertalet av Gottenviks underlydande gårdarna avvecklades redan inom ett år och fick nya ägare (se nedan).

David Olofsson (Olsson) (1863) var född i Regna socken där föräldrarna brukade 1/8 mantal Gällbo. Från småbrukarhemmet avancerade således David Olsson till godsägare. Innan han kom till Jonsberg ägde och brukade han först ¼ mantal Stora Boda och därefter ½ mantal Gillberga, båda gårdarna i Kimstads socken. Från Kimstad flyttade familjen till Norrköping och bodde där några år innan de 1903 förvärvade Gottenvik och flyttade ut på yttersta delen av Vikbolandet. De stannade på godset fram till 1918 då flyttlasset gick till gården Åkersta i Lunda socken på andra sidan Bråviken.

Byggnadsingenjören Karl Oskar Gunnar Hellström (1886) blev ny ägare tillsammans med hustrun Agda Olivia Wahlgren (1886). De var båda födda och uppväxta i Ytterjärna och det var också därifrån de flyttade till Jonsberg och Gottenvik.

Blivande ingenjör Hellström var son till kronolänsman Hellström och växte upp på gården Nederkumla. Hans hustru var född oäkta av Hedvig Sofia Wahlgren. Modern arbetade som piga hos häradsdomaren Anders Gustav Gustavsson (1813–1891) på 2 ¾ mantal Nibble. Dennes son Johan August Gustavsson (1842–1912) ärvde 2 ¾ mantal Nibble men också 2 mantal Kjulsta efter fadern. Efter båda föräldrarnas bortgång gjorde sonen Agda Olivia Wahlgren till sin fosterdotter 1905. Och modern med ytterligare tre oäkta barn blev hans hushållerska. Några år senare adopterade Johan August Gustavsson ännu ett av de oäkta barnen. Troligen var han far till samtliga.  

Johan August Gustavsson överlät 2 mantal Kjulsta till Hedvig Sofia Wahlgren (d. 1908) och efter henne övergick godset till dottern Agda Olivia Wahlgren som 1914 gifte sig med Hellström. Det var alltså tämligen välbärgade personer med viss erfarenhet av att sköta stora gods som 1918 flyttade in på Gottenvik.

Redan efter sju år flyttade dock familjen Hellström i november 1931 till Isnäs. Den forna frälsegården under Gottenvik ägdes vid den tiden av fabrikör Nilsson från Lotorp i Risinge. Familjen Hellström stannade bara ett år i Isnäs innan färden gick vidare till Södertälje stad.  

Gottenvik såldes till professor Carl Axel Reuterskiöld (1870–1944) och kom därmed åter i adligt ägo. Reuterskiöld var född i Uppsala och utbildad vid Uppsala universitet där han 1901, blott 31 år gammal, utnämndes till professor i juridik. Han bodde mestadels i Uppsala och var aldrig skriven i Jonsberg även om han avled på Gottenvik 1944. Arvtagare var sonen hovrättsnotarien Gerdt Carl Axel Reuterskiöld (f. 1899). Han står som inflyttad till Jonsberg och Gottenvik i november 1932 från Oskars församling i Stockholm.

Ägarlängd Gottenvik
-1575Riksrådet Jöran Eriksson Gyllenstierna (1498–1575) gift med Kerstin Grip Nilsdotter (d. 1538)
1575–1615Margareta Jöransson Gyllenstierna (d. 1604) dotter till Jöran Eriksson Gyllenstierna, gift med Olof Olofsson (Olsson) Musselskal (d. 1615)
1615–1629Maria Olofsdotter syster till Olof Olofsson (Olsson) Musselskal, gift med Carl Willemsson de Wijk (d. 1629)
1629–1642Christina Nilsdotter Natt och Dag (1580–1642) släkt med Gyllenstierna, gift med Holger von Scheiding (1583–1631)
1642–1651Landshövding Ivar Nilsson Natt och Dag (1590–1651) syster till Christina Nilsdotter Natt och Dag, gift med Christina Arvidsdotter Posse (1602–1666)
1651–1683Vice president Arvid Ivarsson Natt och Dag (1633–1683) son till Ivar Nilsson, gift med Märta Kurck (1636–1698), dotter Anna Christina (1667–1747)
1683–1747Christina Arvidsdotter Natt och Dag (1667–1747) dotter till Arvid Ivarsson, gift med Knut Posse (d. 1714)
1747–1754Riksråd Arvid Posse (1689–1754) son till Knut Posse och Christina Arvidsdotter, gift med Hedvig Christina Stenbock (f. 1699)
1754–1794General Fredrik Arvidsson Posse (1727–1794) son till Arvid Posse, gift med Ulrika Eleonora Wrangel af Lindeberg (1731–1795)
1794–1825President Arvid Erik Posse (1753–1825) son till Fredrik Arvidsson Posse, gift med Catharina Charlotta von Otter (1764–1833)
1825–1849Landshövding Fredrik Salomon Posse (1785–1843) och Bergsmästare Erik Ulrik Posse (1788–1851), söner till Arvid Erik Posse, gifta med (1) Magdalena Charlotta Bennett (1786–1834) och (2) Lovisa Ulrika Bennet (1799–1876) respektive Catharina Charlotta Hedenstjerna (1810–1843)
1849–1890Justitiekansler Nils Samuel von Kock (1801–1881) gift med Frances, Eliza Lewin (1804–1888) samt Major Hans von Kock (1802–1882) gift med Octavia Lovisa Stackelberg (1817–1900)
1890–1902Nikolai Paul Fromhold Pontus Stenbock (1840–1902) g. 1864 med Magda Amalia Aline Anders (1844–1934)
1903–1918David Olsson (Olofsson) (1883) h. Klara Amanda Olofsdotter (1865)
1918–1931Karl Oskar Gunnar Hellström (1886) h. Agda Olivia Wahlgren (1886)
1931–1944Karl Axel Reuterskiöld (1870–1944)
1944-Gerdt Karl Axel Reuterskiöld (1899)

Frälsehemman under Gottenvik

Till Gottenviks säteri räknades bondgårdar såväl i Häradshammar som i Rönö och Östra Ny, men också på andra håll. Godsbildningen inleddes på 1580-talet efter att Margareta Jöransdotter Gyllenstierna övertagit och bebyggt Gottenvik ståndsmässigt. Tillsammans med maken Olof Olofsson (Olsson) Musselskal bytte de, som vi redan noterat, 1585 till sig Björsätter, Häggebos två hemman samt Ödebo. Torpet Hagen som brukades under Gottenvik kan också ha ingått i byteshandeln.8

Gårdsinnehavet utökades ytterligare 1609 då de två stubbehemmanen i Kälebo by samt Ramsdal förlänades till Olof Olsson. Förläningen av de två Kälebo-gårdarna fördes vidare till Olof Olsson Musselskals svåger Carl de Wijk (d. 1629) innan den återtogs av kronan.9 Kälebos två hemman finns som kronohemman upptagna i 1642 års mantalslängd, men också i 1650 års geometriska jordebok. Ramsdal förvärvades från kronan av Axel Banér 1627 men återgick till Gottenvik genom byte med Holger von Scheiding 1631.10  

Hertig Johan av Östergötland lär strax före Olof Olsson Musselskals död 1615 ha donerat kronohemmanen Norrebo (Nordanskog), Gåsåker och Stenvik till honom på ”evärdlig tid”. Efter Musselskals död anses pfalzgreven Johan Casimir ha fått överta nämnda gårdar.11 Enligt 1621 års fogderäkenskaper och flera följande hade förläningen därefter gått vidare till Carl de Wijk och Nordanskog anges som sätesgård. Senare måste kronan hade återtagit gårdarna. De är nämligen noterade som behållne i 1640 och 1650 års jordeböcker. Och alla tre karterades som krono av Jean de Rogier och infördes i 1650 års geometriska jordebok.12

Nästa tillskott till Gottenviks säteri kom 1640 då fru Christina Nilsdotter Natt och Dag på Gottenvik, änka efter Holger von Scheiding, förvärvade de två stubbehemmanen i Isnäs by jämte Öbbnebo. Det var innehav som blev bestående över lång tid.

Hela Gottenviks säteri med underliggande enheter uppgick 1678 till 18 och ¼ mantal. Där ingick ovannämnda bondgårdar i Jonsberg inklusive häradstorpet Hagen. Ytterligare ett förvärv gjordes 1740 då fru Christina Arvidsdotter bytte till sig Fyrskeda. Det behölls under säteriet in mot mitten av 1800-talet.

År 1820 var elva gårdar i Jonsberg underställda Gottenviks säteri. Då ingår Hagen men också Estorp som efter att ha tillhört Broxvik en kort tid står upptaget under Gottenvik. Hagen och Estorp var små enheter på ¼ mantal, medan övriga frälsegårdar under Gottenvik var relativt stora, ofta på ett helt mantal. Generellt hade frälsegårdarna under Gottenvik högre mantalsdelar än de som förlänades till Ulfsparre och löd under Jonsberg respektive Broxvik.     

I och med försäljningen av godset 1903 till den ofrälse David Olsson inleddes en avyttring av underlydande gårdar. Redan följande år fick Björsäter och Ödebo samt Häggebo och Ramsdal nya ägare. De hade då varit frälse under Gottenvik i mer än tre sekel.

Gustaf Olsson från Norrköping beviljades lagfart för Björsäter och Ödebo den 30 december 1904. Häggebos två hemman och Ramsdal förvärvades samtidigt av Filip Wilhelm Larsson (f. 1878) boende i Mogata. Köpebrevet skrevs under i oktober 1904 och lagfart beviljades i april 1905. Bankdirektör Larssons förvärv av Häggebo med Ramsdal blev upptakten till ett gårdsägande som kom att sträcka sig över flera generationer. Wilhelm Larsson följdes närmast av sina söner Oskar Filip (f. 1904) och Wilhelm Emanuel (f. 1908, kallad Manne) Larsson. 

Däremot behöll Gustaf Olsson varken Björsäter eller Ödebo särskilt länge. Redan 1906 inträdde Axel Jonsson som ny ägare av båda gårdarna. Och för Ödebo fortsatte de täta ägarbytena. Per Erik Davidsson (f. 1860) beviljades lagfart 1914 och ett år senare Olaus Olofsson (f. 1848) som avled 1921 och följdes av sin son, nämndemannen Per August Olofsson (f. 1875). Och efter honom sonen Bror Folke Olofsson (f. 1910). I Björsäter efterträddes Axel Jonsson 1919 av Erik Karlsson, vars familj innehaft gården genom flera generationer.

Både Isnäs och Öbbnebo fick i början av 1890-talet, efter resolutioner från KMt, avträda mark för järnvägens framdragning till Arkösund. Ägorna nära Öbbnebo hållplats lät David Olsson stycka upp i tomter lämpliga för egna hem. Försäljningen kom snart igång och de första egnahemsägarna flyttade in 1906. Runt stationen växte ett mindre samhälle upp med lanthandel och annan service.

Isnäs behölls under Gottenvik fram till 1918 då den tidigare arrendatorn Anders Oskar Markusson (f. 1857) tog över. Vid samma tid lämnade David Olsson med familj Gottenvik.13 Markusson med familj flyttade 1925 till Söderköping och det kom att dröja till 1934 innan Isnäs fick en mer permanent ägare genom familjen Nilsson från Lotorp.

På Gottenviks ägor

Förutom ett tiotal frälsegårdar har även ungefär lika många torp legat på Gottenviks ägor. Redan i 1642 års mantalslängd finns Berg och Dalen omtalade, liksom Kuggebo och Tällebråten. De två senare låg dock på frälsegårdarna Ödebos respektive Häggebos marker. Berg eller Berget och Dalen återkommer regelbundet i mantalslängder och kyrkoböcker som torp under Gottenvik ända in på 1900-talet.

Mot slutet av 1600-talet nämns ytterligare torp under Gottenvik. Om de funnits tidigare utan att mantalföras är svårt att veta men kan inte helt uteslutas. Först ut var ”krogen” i 1671 års mantalslängd. Av senare längder framgår att det är Arkö krog som avses och den kallas ibland Arkösund. Krogen var belägen på en holme rätt nära land och intill den större Sundsholmen. Holmen var även aktuell för en tullstation på 1760-talet men den placerades slutligen på Hästö. Ön kom med tiden att kallas för Gamla Arkösund. (Se vidare Arkösund)

Bröderna von Koch på Gottenvik sålde 1876 Gamla Arkösund och flera holmar därutöver till skepparen Sven August Westerlund. Köpebrev och köpekontrakt upprättades 1876 men lagfart beviljades först 1906.14 När lägenheten Gamla Arkösund och ett 20-tal holmar åter var till salu 1916 förvärvades de av rektor Gustav Smedman för 16 500 kronor (ca 650 000 kronor i 2021 års penningvärde)

Senare tillkomna torp är Hemmingstorp (1689) och Hultbacken (1695) och de följs av Sälltorp och Ärmdalen (1707). Det senare betecknades som öde under en stor del av 1710-talet och under några år även Sälltorp. Men även dessa torp levde kvar in i 1900-talet och gör så än idag. De har dock friköpts och de nya ägarna kallade sig på 1920- och 1930-talen för lägenhetsägare eller liknande. Ett undantag var Amyborg som hade ett 49-årigt arrendeavtal med Gottenviks ägare. 

Till Gottenvik har också hört ett kopparverk, ett tegelbruk, en kalkugn, en såg, en mjölkvarn med två stenar och en såg. Kopparverket anlades 1803 av Arvid Erik Posse. Malmen kom mestadels från Arvidsbergs gruvor, som också tillhörde godset, i Rönö. Verksamheten fortsatte fram till 1800-talets mitt och uppskattningsvis producerades omkring 375 ton koppar.15 En väderkvarn med hela tre par stenar har dessutom funnits på Häggebo ägor. Kvarnen flyttades senare till Arkösund, där den blev ett väl synligt landmärke innan den förstördes i en brand.

Vidare har Gottenvik tillhandahållit lokaler för folkskolan. Skolan i Gottenvik uppfördes på 1870-talet då det också byggdes ”skolehus” i Riddartorp/Ransäter på Broxviks ägor samt i Dröstorp. De kompletterade kyrkskolan vid Jonsbergs gård. Då alla skolor låg relativt kustnära uppstod ett tomrum i socknens inre delar och barnen där fick långt till närmsta skola. Därför togs ¼ mantal Mönnerum (Lilla Mönnerum) i bruk som skollokal med Levin som lärare.

Folkskolan var fortsatt den kyrkliga församlingens ansvar även efter 1863 års kommunalförordningar. Nya krav ställdes dock på organisation, skollokaler och lärare, som i Jonsberg ledde fram till en upprustning på 1870-talet. Skolan i Gottenvik, liksom den i Dröstorp, var i bruk fram till 1940-talet.

Reinhold Karlqvist och Kina-Gunnar

Tjänsten som folkskollärare vid den nya skolan i Gottenvik anförtroddes Reinhold Karlqvist (1853–1927). Han var född i Staby i Högsby i Kalmar län som son till skräddaren Gustaf Carlsson och dennes hustru Christina Svensdotter. Efter att ha avlagt folkskollärarexamen flyttade han 1878 in i Gottenviks skola i Jonsberg. Då hade han bytt efternamn från Gustavsson till Karlqvist. Han förblev folkskollärare i Gottenvik under hela sitt yrkesliv och hann under mer än trettio år undervisa flera generationer av traktens barn.

Reinhold Karlqvist gifte sig 1882 med Tekla Augusta Wettermark. Hon var född i Linköping 1856 med postiljonen Johan Magnus Wettermark och Lotta Christina Johansdotter som föräldrar. Från Odensviholms egendom i Odensvi socken i norra Kalmar län flyttade mamsell Tekla August Wettermark till Gottenvik i Jonsberg den 20 maj 1882. Dagen därefter lystes det för paret Karlqvist/Wettermark i Jonsbergs kyrka. De vigdes i Linköping den 9 juni 1882 av adjunkt Söderlund. Notis om giftermålet skickades på sedvanligt sätt till prästen i Jonsberg, som förde in uppgiften i vigselboken. Tillsammans fick de tre barn, två döttrar och en son. Två av barnen, en dotter och en son, gick i pappans fotspår och blev skollärare.

Familjen Karlqvist bodde kvar i Gottenvik till 1915 då han står som ”pensionstagare”. Därefter bodde familjen i Jonsbergs skolhus vid kyrkan innan de 1921 flyttade till Stensborg. Där kan han ha skött fortsättningsskolan.

Granne med Stensborg ligger lägenheten Högadal. Där bodde i början av 1900-talet systrarna Fredrika och Kristina Andersson (”fröknarna i Högadal”). Systrarna avled 1920 respektive 1924 och Reinhold Karlqvist upprättade bouppteckningarna efter dem. Som syskon borde de ha samma arvingar men det finns stora skillnader mellan de två bouppteckningarna. Kristina, som avled 1924, ärvdes bland annat av ”verkmästare Rodéns i Norrköping tvenne omyndiga döttrar” men också av professor Gunnar Andersson i Kina. Ingen av dem finns nämnda i bouppteckningen efter Fredrika. Samtidigt finns det arvingar efter Fredrika som inte är omtalade i Kristinas bouppteckning.16

Gunnar Andersson, kallad ”Kina-Gunnar” och ”Kina-Andersson”, var brorsbarn till systrarna Andersson i Högadal. Han var en av Sveriges främsta geologer men också polarforskare. I början av 1920-talet var Gunnar Andersson verksam i Kina och upptäckte där dittills okända förhistoriska kulturlager med spår av människor. Han pekade också ut den plats där man strax därefter hittade den så kallad Peking-människan. De arkeologiska fynden var världssensationer och blev grunden för Östasiatiska museet i Stockholm. Trots detta är Gunnar Andersson idag tämligen okänd.17

Enligt systrarnas önskemål skulle Högadal efter deras bortgång säljas på auktion. Och köpare blev Reinhold Karlqvist som med familjen flyttade in i september 1925. Reinhold Karlqvist avled sommaren 1927 till följd av anemi (blodbrist) och vattusot (ödem). Han begravdes på Jonsbergs kyrkogård och hans gravsten återfinns idag bland borttagna stenar. Folkskollärarna tillhörde de mer välutbildade sockenborna och anförtroddes därför gärna offentliga uppdrag som till exempel boutredare. Reinhold Karlqvist var även kommunalt verksam. Han var således ordförande i Jonsbergs kommunalfullmäktige och kommunalnämnd vid tiden för demokratins genomförande i början av 1920-talet genom den allmänna och lika rösträtt för män och kvinnor som beslutades av tvåkammarriksdagen 1918.

  1. Fogderäkenskaperna 1540 namnger fyra bönder under Gottenvik och senare tre. Om de fyra brukade var sin gård går inte att fastställa. Mantalssättningen i samband med säteriets tillkomst tyder på tre gårdar i början av 1580-talet. (Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötland, Östkinds härad). ↩︎
  2. J.A. Almquist 1947, s. 761ff. Gustaf Elgenstierna, band III 1927, s. 358. ↩︎
  3. Axel Wennberg, Lantbebyggelsen i nordöstra Östergötland 1600–1875 (1947) s. 19. ↩︎
  4. J.A. Almquist 1947 s. 761ff. Gustaf Elgenstierna, band VI 1931, s. 764.  ↩︎
  5. Gustaf Elgenstierna, band V 1930, s. 390-391. ↩︎
  6. Gustaf Elgenstierna, band V 1930, s. 402. ↩︎
  7. Arkiv digital: Inskrivningsdomaren vid Bråbygden och Finspånga län, CI:18, s. 229. David Olssons tre kompanjoner hette A.J. Eriksson, J.W. Sandqvist och August Eriksson. ↩︎
  8. Enligt kronans fogderäkenskaper var Hagen ett häradstorp som brukades under Gottenvik av ”jungfru Margareta” 1581–1584, därefter av fru Margareta Gyllenstierna och från 1588 av Olof Olsson. (Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötland 1581–1622). J.A. Almquist 1947, s. 175, 761–763 menar att det var oklart om Hagen var ett häradstorp på allmänningen eller ett avgärdatorp på Ödebo ägor. ↩︎
  9. Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötlands län 1631:12, 1640:1, 1650. ↩︎
  10. Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötlands län 1635:1, 1640:1, 1650. Ramsdal skall senare en tid, enligt J.A Almquist 1947 (s. 180–181, not 13) ha lytt under Jonsbergs säteri. ↩︎
  11. J.A. Almquist 1947, s. 761. ↩︎
  12. Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötlands län 1640, 1650; Sveriges äldsta storskaliga kartor, Östergötland D1. ↩︎
  13. Arkiv digital: Inskrivningsdomaren i Bråbygden och Finspånga län C1:19 s. 11. ↩︎
  14. Lantmäteriet: LMM 05-JON-AVS24. ↩︎
  15. Ronobygdeforening.se; blakusten.se ↩︎
  16. Se vidare Lars Nilsson, ”Mönnerum” (opublicerat). ↩︎
  17. Jan Romgard, Polarforskaren som strandade i Kina: Johan Gunnar Andersson och de svenska Asienexpeditionerna (2018). ↩︎