Hovgrens säteri

Hovgren är anlagt vid utloppet av en mindre å. En del av ån har troligen använts som kvarnränna efter att kanterna stensatts och avskilts från huvudfåran. Namnet Hovgren anses kunna knytas till denna ränna med tillhörande kvarn.¹ Längre tillbaka lär Hovgren ha varit helt omflutet av vatten och bildat en ö. Och ännu vid slutet vid slutet av 1700-talet gick ”stora saltsjön” med sitt förnäma fiske ända fram till gården.²

Hovgren framträder i 1540-talets fogderäkenskaper först som ett sämjehemman och några år senare som ett kronohemman med Björn som bonde. Adelsmannen Sven Jönsson Lillie (d. 1609) bytte, enligt samma källa, i början av 1580-talet till sig Hovgren från kronan och jordnaturen ändrades därmed från krono till frälse. Byteshandeln innefattade dessutom gårdarna Ugglö, Gulltorp, Finntorp och Säter, vilka också överfördes till frälset.³ En annan källa menar att gårdsbytet ägde rum först 1589.⁴ Lillies gårdsinnehav utökades 1590 genom förläning av skattehemmanet Utsätter samt stubbehemmanen Djäknetorp, Kolstorp och Rumgärdet. Men även här går meningarna isär.⁵

Hur som helst, Hovgren bebyggdes ståndsmässigt och gjordes tillsammans med Ugglö till sätesgård för det landbogods som Sven Lillie byggde upp. Byggnationen var troligen slutförd omkring 1590 för Hovgren och övriga bytesgårdar från tidigt 1580-tal försvinner från 1592 ur fogderäkenskaperna. Omkring sekelskiftet 1600 tycks Lillie med familj ha bosatt sig på Hovgren och definitivt gjort gården till sitt huvudsäte.⁶ Hovgren kom senare att kallas för ”gammalt säteri”.⁷

Efter Lillies död 1609 övertogs ansvaret för egendomarna av hustrun, ”fru Anna på Hovgren”. Enligt fogderäkenskaper från början på 1620-talet tillhörde även frälsehemmanet Skallgärdet fru Annas domäner.⁸ Fru Anna på Hovgren avled 1635 och egendomen ärvdes av Sven Lillies brorsdotter Anna Axelsdotter Lillie (d. 1663) gift med Peder Larsson Rääf (d. 1644). Hans Åkesson Ulfsparre på Broxvik bytte 1668 till sig Hovgren från Axel Rääf som övertagit gården efter sina föräldrar. Hovgren var därmed tillbaka hos Ulfsparrarna. Deras ekonomiska trångmål och därav stora skuldsättning drabbade inte bara Jonsberg och Broxvik utan även Hovgren som förföll till följd av bristande skötsel och underhåll av byggnader. Säteriet intecknades långt över sitt värde.

Hans Åkesson Ulfsparre tvingades 1678 lämna Hovgren i pant till hovbokhållaren och hovkamreraren Jonas Andersson Österling (1627–1691) som för att reglera skulderna tog över säteriet från Ulfsparre 1684.⁹

Jonas Andersson var borgmästarson från Norrköping som bytte namn till Östling i samband med flyttning till Stockholm. Han hade varit blivande Karl X Gustav behjälplig med att reda ut boet efter dennes far, den 1652 bortgångne pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg.¹⁰ Det kan ha bidragit till att Jonas Andersson Östling 1660 adlades till Österling.

Efter adlandet byggde Österling upp en stor privat förmögenhet genom fastighetsaffärer i Stockholm och engagemang i Tobakskompaniet. När Tobakskompaniet senare fick problem med ekonomin och leveranser till hovet drabbades även Andersson Österling privat. Han kom på obestånd och försattes i konkurs.¹¹

Österling var gift två gånger, i båda fallen med adelsdamer. Första hustrun hette Helena Gyllenadler (1640–1665) och de gifte sig samma år som han adlades. Hon dog blott 25 år gammal varför Österling 1669 gifte om sig med Ingeborg Lithman (f. 1627). I det första äktenskapet föddes en dotter och det andra inte mindre än femton barn. Många av barnens öden är okända, men åtminstone fem av dem var i livet på 1690-talet.¹²

Under halvseklet efter Johan Andersson Österlings bortgång tycks det svårt skuldtyngda Hovgren först ha ägts av hans arvingar som sålde säteriet till den kunglige sekreteraren Johan von Öller (1639-1699).¹³ Dennes hustru i andra äktenskapet hette Catharina Franc (1670-1697) och genom henne fördes Hovgren vidare till systern Margareta Franc (ca 1668-1717) med arvingar.¹⁴ Säteriet behölls inom släkten genom systrarna Francs kusin Christina Franc (1669-1743) gift med Hans Andersson von Göeding (1662-1719).¹⁵ Änkefru Christina von Göedings tjänstefolk finns mantalsförda på Hovgren 1723–1737. Dottern Maria Margareta von Göeding (1696–1785) gifte sig i Jonsbergs kyrka i april 1739 med Gabriel Retzell.¹⁶

När Beata Sofia Mörner tog över som godsinnehavare 1738 knöts Hovgren ånyo ihop med Jonsbergs säteri. Beata Sofia Mörner (1694–1761) var nämligen änka efter ryttmästaren Paul Rudebeck (1694–1729) på Jonsberg. Deras gemensamma dotter Anna Maria Rudebeck (1723–1769) gifte sig med Per Hummerhielm (1710–1779) och de förvärvade Hovgren i början av 1750-talet.

I äktenskapet mellan Per Hummerhielm och Anna Maria Rudebeck föddes två döttrar, Catharina Sofia (1758–1788) och Helena Charlotta (1760–1817). Den yngsta, Helena Charlotta Hummerhielm gifte sig på Hovgren kring midsommaren 1779 med kornetten Carl Adolf Wästfeldt (1746–1814) från Lundby säteri i Å socken.  

Vid midsommartid 1789 lät kornetten Wästfeldt göra en värdering av Hovgrens säteri med underlydande hemman i samband med en låneansökan till Riksens ständers bank. Sätesgården bestod av en tvåvånings karaktärsbyggnad under spåntak samt två flyglar vardera om en våning och med brädtak. Strax bredvid låg ett avträdeshus. Ekonomibyggnaderna utgjorde av fähus, logar, stall, oxhus, svinhus, hönshus, redskapshus, brygghus, bodar av flera olika slag, smedja, iskällare, båthus, badstuga och ett drivhus i trädgården. Uthusen uppges vara rödfärgade och de flesta i gott skick. Takbeläggningen varierade mellan torv, näver, klappersten och sjörör (vass).¹⁷

Familjen Wästfeldt bodde vid tiden för värderingen på Mariehov i Drothems socken utanför Söderköping, På Hovgren var från 1787 den blivande ägaren Olov Schultze mantalsskriven. Schultze var utbildad lantmätare, ingenjör och föreståndare för kronomagasinet i Norrköping.¹⁸

Efter att Hovgren under ett halvsekel ägts inom samma släkt följde en tid då ägandet skiftade mellan olika familjer. Olov Schultze följdes av sekreteraren Daniel Swartz som var bror med Petter Jacob Swartz på Jonsbergs säteri. Daniel Swartz var mantalsskriven på Hovgren från 1793 till 1799. Jonsberg och Hovgren ägdes således på nytt av samma familj.

Den relationen bröts dock redan 1800 då baron Gerhard Wilhelm Leijonhielm (1755–1804) tillträdde som ny ägare efter att ha köpt Hovgren av Daniel Swartz.¹⁹ Leijonhielm hade en militär karriär bakom sig och ägde bland annat, efter sin svärfar Carl Petersen, Eds bruk i Västra Eds socken i norra Kalmar län. I äktenskapet mellan Leijonhielm och Anna Maria Petersen (1745–1807) föddes inga barn. Men hustrun hade sonen Volter i sitt första äktenskap med Axel Ehrenpohl (1730–1780).²⁰

Sonen Volter Ehrenpohl (1768–1824) ärvde Hovgren efter sina föräldrar. Han var gift med Ulrika Charlotta Jacobsson (1763–1820) som var rådmansdotter från Västervik. Fyra söner fick de tillsammans, varav två dog i unga år, och ingen tog över Hovgren.

Ny ägare blev istället häradshövding Carl Joh. Köhler från Eknön nära Finspång i Risinge socken. Efter Köhlers avflyttning knöts säterierna Hovgren och Jonsberg åter samman på 1820-talet genom familjen Swartz från Norrköping. Vid arvsskiftet efter Carl Jacob Swartz 1875 tillföll Hovgren två av hans barn, syskonen John och Ebba Swartz. De avyttrade inom kort egendomen till sin syster Anna Vilhelmina Swartz gift med ingenjören Johannes Ringborg. De senare sålde 1896 det forna säteriet till sin arrendator Olaus Nilsson (1838–1908).

Olaus Nilsson var född i Rönö 1838 och hade tidigare, efter sin far Nils Månsson, arrenderat Kävstebo innan han och familjen 1886 flyttade in på Hovgren. En av sönerna var August Nilsson (1880–1933) som 1908 tog över Hovgren efter fadern. Dessförinnan ägdes Hovgren med underlydande enheter under en kort tid av fiskhandlarna August Eriksson, O.F. Eriksson och O.E. Karlsson. De tre herrarna beviljades lagfart på hela egendomen i september 1907, men redan i januari 1908 återköptes Hovgren av Olaus Nilsson tillsammans med sonen August Nilsson. De underlydande hemmanen ingick dock inte i köpet utan avyttrades vart och ett för sig (se nedan).

Frälsehemman under Hovgren

Genom Sven Lillies förläning från 1590 kom Utsätter, Djäknetorp, Rumgärdet och Kolstorp att lyda under Hovgren. Möjligen var även Skallgärdet ett underlydande hemman i början av 1600-talet (se ovan). Kolstorp och Rumgärdet räknades även 1770 till Hovgrens frälsehemman tillsammans med Ramnö, Håcklö och Björnö. De tre senare hade tidigare varit knutna till Jonsbergs säteri. Rumgärdet hade också en tid hört till Jonsberg men var nu tillbaka under Hovgren.²¹

Flera av frälsegårdarna, ursprungligen knutna till Lille och Ulfsparre, har på liknande sätt bytt sätesgård, kanske i samband med ägarbyten. Kolstorp övertogs snart av Broxvik och finns därför inte med i 1789 års värdering av Hovgrens säteri (se ovan).

Till Hovgrens frälsehemman utanför Jonsbergs socken räknades 1770 Toltorp i Häradshammar, Stensätter i Östra Husby samt Fjällmossen i Östra Stenby, på andra sidan Bråviken. Även Sörby skatterusthåll med Ripetorps kvarn i Häradshammar löd under Hovgren. Vidare ingick en krog med stuga, loge och fähus intill ”allmänna vägen” på häradsallmänningen Sandskogen. Och på häradsallmänningen Kårdemården (Kolmården) ägde säteriet en enbladig sågkvarn.²²

Under Hummerhielms tid löd inte bara frälsegårdar under Hovgren utan även flera kronoskattegårdar. Fem av dessa gårdar låg i Jonsbergs socken: två hemman i Brytsbo samt Estorp, Gummetorp och Gässlingsbo. Per Hummerhielm förvärvade dess gårdar omkring 1760 genom byten, köp och arv. Flertalet av dem såldes ett tiotal år senare.

I byn Brytsbo förvärvade Hummerhielm genom byte och köp först ½ hemman och senare ¼ hemman. I bouppteckningen efter honom anges de som ¾ Brytsbo. Den större gården, på ett halvt hemman, såldes på offentlig auktion 1744 till nämndemannen Fredrik Hemmingsson i Gårdsjö. Kvartshemmanet köpte vid samma tid en av byns bönder, Bengt Persson.²³

Kronoskattegården ¼ Estorp inhandlade Hummerhielm 1758 av Ingeborg Bökman och Samuel Öman. I mars 1766 donerade han gården till sin jungfru Anna Catharina Wessen ”att tillträda när hon inte längre förmår tjänstgöra”. Om hon permanent någonsin tillträdde är oklart för i bouppteckningen 1788 efter Catharina Hummerhielm framgår att Estorp vid den tiden tillhörde henne. Och i början av 1800-talet löd Estorp under Gottenvik.²⁴

Grevinnan Beata Sofia Mörner på Jonsbergs säteri köpte 1758 Gummetorp av den utfattige Carl Krabbe med hustru Christina Catharina Malmer. Efter grevinnan Mörners död 1761 övertogs gården av hennes dotter Anna Maria Rudebeck med make Per Hummerhielm. Den senare sålde 1774 Gummetorp till Nils Persson.²⁵

Gässlingsbo var augmentshemman under Sörby rusthåll och ingick i arvet efter prosten Daniel Gruf (1682–1755) bosatt i Adeslöv i norra Småland. Hans två efterlevande döttrarna med makar sålde 1760 Sörby rusthåll inklusive augmentshemmanet Gässlingsbo till Per Hummerhielm. Gårdarna ärvdes därefter av Catharina Hummerhielm med make Carl Adolf Wästfelt. Och de bytte 1796 Gässlingsbo mot Karlösa.²⁶

Mantalslängderna från 1750- och 1760-talen visar att även skattegården Äspdal i Häradshammar en tid brukades under Hovgren. På Äspdal mantalsskrevs således ryttmästare Hummerhielms folk 1758–1763 innan gården några år senare förvärvades av Alexander Eriksson.²⁷

Av Hovgrens frälsegårdar i Jonsberg brukades Ramnö direkt under Hovgren från 1765, Rumgärdet från 1786 och Håcklö från 1790. Medan Björnö var utarrenderat och delades mellan två bönder som en tid kallades ”skärmän”²⁸.

Ramnö uppläts tidvis som bostad åt anställda vid Hovgren. En av dem var fiskaren och jägaren Per (Peter) Wissting (f. 1741 eller 1742) med hustru Stina Sandberg (f. 1743). Han belönades av Kungl. Patriotiska Sällskapet 1812 för ”långvarig tjänst” med ”en förgylld silverjetong att bäras i förgylld silverkedja om halsen”.²⁹ Det bör ha varit dåvarande ägaren av Hovgren, Volter Ehrenpol, som föreslagit utmärkelsen. Per Wissting avled och begravdes i början av augusti 1821. Han var då änkling, 79 år gammal och bodde inhyses på Ramnö. ”Ålderdom” angav prästen som dödsorsak.   

Både Rumgärdet och Håcklö var under de år de brukades direkt under Hovgren uppdelade på flera torp, kallade Rumgärdestorpen respektive Håcklötorpen. På Rumgärdets ägor nämns i mantalslängderna från 1790-talet hela sju torp. I början av 1800-talet hade antalet reducerats till fyra: Höjden (Högden), Kullen, Lund och Olovstorp (Olstorp). Allteftersom torparna flyttade till andra gårdar inom Jonsbergs socken sammanslogs torpen så att bara Höjden återstod efter 1896 och kallas då i husförhörslängden för Rumgärdet.

Håcklö ägor var som mest fördelade mellan de fyra torpen: Håckletorp, Berget, Gärdstorpet och Lilla Håcklö. I början av 1800-talet hade Klingstorp tillkommit medan Håckletorp och Lilla Håcklö utgått ur mantalslängderna. 

När fiskhandlarna August Eriksson, O.F. Eriksson och O.E. Karlsson ifrån Norrköping förvärvade Hovgren 1907 ingick, som vi sett, även de underlydande hemmanen i köpet. Samtliga avyttrades dock inom kort, liksom sätesgården, och två av dem till en annan fiskhandlare. Nyfångad fisk från eget vatten var kanske ett bra försäljningsargument i stan.

Fiskhandlare Carl August Holmgren i Norrköping köpte således Björnö och Ramnö 1908. Björnö gick vidare inom släkten genom Holmgrens dotter Maja Stenbäck. Ramnö sålde Holmgren 1922 till gårdens arrendator Gustav Adolf Andersson och gården övertogs senare av dennes dotter Gerda gift med Emil Ottosson.

Rumgärdet fick 1909 Johan Schelin som ägare och 1911 Carl Erik Carlsson innan Olof Reinhold Ferdinand Jonsson (f. 1864) med familj flyttade in som hemmansägare 1912. Han hade varit arrendator på Kasimirsborg i Gamleby socken före flytten till Jonsberg där han först bosatte sig i Jonsdal på Salsbäcks ägor.

Håcklö genomgick också några snabba ägarbyten. Axel A. Johansson beviljades lagfart 1909. Ett år senare sålde han gården till Karl Erik Andersson (1877) och hans kollega Karl Gotthard Videll i Norrköping. Andersson med familj bosatte sig på Håcklö men flyttade redan 1918 till Drothem. Gården återgick därefter till August Nilsson på Hovgren, som 1927 sålde den till Ernst Fredrik Karlsson (1889) från Kvarsebo socken på andra sidan Bråviken. Håcklö brukades då av min farfar Jon Rickard Nilsson (1876) som i och med försäljningen flyttade till Önsätter.

På Hovgrens ägor

På Hovgrens egna ägor har ett mindre antal torp funnits: Ön, Gärdet, Ötorpet, Strutsviken och Apelsund. De finns omnämnda i mantalslängder från slutet på 1600-talet och hundra år framåt. Äldst av dem är Ö eller Ön och även stavat Öö där tre torpare mantalsskrevs 1695. Det är också den enda torpbebyggelse under Hovgren som fram till 1749 upptas i jordeboken.

Gärdet och Ötorpet namnges i mantalslängder från tidigt 1700-tal. Vid slutet av 1710-talet uppgavs flera av torpen som ”öde”. Det var tunga tider efter det stora nordiska kriget och Karl XII:s död 1718. Och Sverige led fortfarande av sviterna från pesten 1710.

Strutsviken och Apelsund tillkom som torp under Hovgren 1756 respektive 1761 och uppges 1785 ha brukats direkt under Hovgren tillsammans med Ön och Gärdet. Efter 1793 mantalsfördes inte längre några torp på Hovgrens egna ägor. I bouppteckningen 1770 efter Anna Maria Rudebeck nämns dessutom fiskartorpet Kalkudden samt smedens torp Lervik. Det senare beläget på Kolstorps ägor.³⁰ Utjorden Grönvadshagen på Svenneby ägor i Häradshammar räknades från 1734 in bland mantalsförda torp under Hovgren. Den marken finns senare tillskriven Broxvik. (KOLLA i Lantmäteriet och omnämnd i JB 1725)

---

1. Ortnamnsregistret, www.isof.se ↩︎
2. Privat arkiv: Värdering av Hovgren 1789. ↩︎
3. Lillies gårdsbyten framgår av fogderäkenskaperna 1581 och flera följande. Senare affärer gällde Lönö (1587) och Rippetorp (1590). (Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötland, Östkinds härad 1581:3, bild 199; 1582:10 bild159; 1583:11 bild 93, 1584:12, bild 168; 1585:10 bild 84; 1586:16, bild 130; 1587:8 bild 69; 1588:14 bild 161; 1589:7, bild 154; 1590:12 bild 93) ↩︎
4. J.A. Almquist menar att gårdsbytet 1589 inkluderade Hovgren, Gulltorp, Finntorp, Kolstorp, Rippetorp, Säter och Ugglö. (J.A. Almquist 1947, s. 169, 805.) Men han skriver också att Sven Lillie redan 1587, alltså två år tidigare, skulle ha omtalats som ”herre till Ugglö” (J.A. Almquist 1947, s. 1072). ↩︎
5. Fogderäkenskaperna 1590 liksom flera följande anger i marginalen ”förlänt Sven Lillie” för berörda hemman. Alla utom Kolstorp behöll sin ursprungliga jordnatur (Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötland, Östkinds härad 1590:12 bild 77ff). J.A. Almquist nämner varken Utsätter, Rumgärdet, Djäknetorp eller Lönö och talar bara om byten inte förläningar (J.A. Almquist 1947, s. 805) ↩︎
6. Gunnar Peterson, Hofgren, ett litet säteri på yttre Vikbolandet (Östkinds hembygdsförening 2005). ↩︎
7. Kolstorp utgick också ur fogderäkenskaperna 1592, men är tillfälligt tillbaka bland frälsehemman 1606 och 1607. (Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötland, Östkinds härad). ↩︎
8. Skallgärdet var 1543, enligt J.A. Almquist, ett frälsehemman under Grensholmen i Vånga socken och innehades av Märta Eriksdotter Ryning (d. 1564) med make Jakob Turesson Rosengren (d. 1571). Skallgärdet ägdes 1581 av Mauritz Jöransson Svan vars måg Josua Andersson Gyllenhorn (d. 1631) år 1620 sålde gården till Lars Skytte (d. 1634). Dennes kusin Jakob Skytte (d. 1654) bortbytte 1642 Skallgärdet till Fredrik Stenbock (d. 1654) som i sin tur samma år (1642) utbytte den till Åke Hansson Ulfsparre på Jonsberg. (J.A. Almquist 1947, s. 171 not 10.) Men i fogderäkenskaperna 1619, 1620 och 1621 uppges att Skallgärdet tillhörde ”fru Anna på Hovgren” och även 1613 ”till Hovgren” (Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötland, Östkinds härad 1613:1A, blad 360; 1619:1, bild 23 1620:1 bild 149; 1621:5 bild 23). ↩︎
9. J.A. Almquist 1947, s. 805–806. Enligt jordeboken 1690 ägde Österling även häradstorpet Nygärde som senare förpantades av de Besche på Broxvik. ↩︎
10. Björn Helmfrid 1985, s. 11. ↩︎
11. J.A. Almquist 1947, s.806; Wikipedia.com/Jonas Österling. ↩︎
12. Gustaf Elgenstierna, Band IX 1936, s. 209?; Adelsvapen.com/Österling nr 662; geni.com/Jonas Andersson Österling. ↩︎
13. J.A. Almquist 1947, s. 806. Enligt jordeböckerna possiderades Hovgren av Österlings arvingar ännu 1725 då Margareta Franc (d. 1717) tog vid. Johan von Öller (d. 1699) står i jordeböckerna 1700 och 1702 som ägare av Kolstorp som tillhörde Hovgren, och därefter Margareta Franc med arvingar fram till 1737 (Digitala forskarsalen, Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötlands län 1690–1737). ↩︎
14. Adelsvapen.com/von Öller nr 1049; adelsvapen.com/Franc nr 710; Gustaf Elgenstierna, band II 926), s. 807. Catharina och Margareta Francs far hette Sven Franc (1625–1674) och hans bror Lars Franc (1627–1678) hade dottern Christina. Båda bröderna Franc var bördiga från Kvillinge och tillhörde en ätt av franskt ursprung. ↩︎
15. Adelsvapen.com/von Göeding nr 1399; Gustaf Elgenstierna, band III 1927, s. 405. ↩︎
16. Arkiv digital: Jonsbergs kyrkoarkiv, Vigsellängd 4 januari 1739. Kyrkoböckernas sista noteringar om von Göeding på Hovgren är från slutet av1730-talet. Mademoiselle Anna Stina Göeding var till exempel fadder 5 september 1736 och mademoiselle Sofia von Göeding på Hovgren i december 1734. ↩︎
17. Privat arkiv: Värdering av Hovgren 1789. ↩︎
18. Olof Schultze tog lantmätarexamen 1756 och fick 1761 i uppdrag att avmäta familjen De Geers egendomar i norra Östergötland. Därefter övergav han lantmäteriet och blev fabriksidkare med mera i Norrköping (Viktor Ekstrand 1896, s. 117). ↩︎
19. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:426 (1799) s. 771. ↩︎
20. Adelsvapen.com/Leijonhielm nr 142; Adelsvapen.com/Ehrenpohl nr 1871. ↩︎
21. Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar EXIBA:38 s. 36ff, bouppteckning efter Anna Maria Rudebeck (1770); se även EXIBA:47, s.31ff, bouppteckning efter Per Hummerhielm (1779). ↩︎
22. Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar EXIBA:38 s. 36ff, bouppteckning efter Anna Maria Rudebeck (1770). Kvarntorps kronoskattehemman i Östra Husby tillhörde också hennes arvegods men hade sålts under äktenskapet. En byggnad med fähus på Litslindö utanför Arkösund ingick likaså i kvarlåtenskapen. ↩︎
23. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:171 (1761) s. 847–848; EVIIAAC:175 (1762) s. 339; EVIIAAC:250 (1774) s. 7930, bild 7110–7120. Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar EXIBA:38, bouppteckning Anna Maria Rudebeck (1770), EXIBA:48 Per Hummerhielm (1779). ↩︎
24. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:153 (1758) s. 68; EVIIAAC:195 (1766) s. 389. Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar EXIBA:48 Per Hummerhielm (1779), EXIBA:59 Catharina Hummerhielm (1788). Catharina har i bouppteckningen Lovisa som andranamn, men heter Sofia i husförhörslängden. Och enligt hennes bouppteckning löd Estorp under rusthållet. ↩︎
25. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:153 (1758) s. 720–721; EVIIAAC:250 (1774) bild 7000. Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar EXIBA:38, bouppteckning Anna Maria Rudebeck (1770), EXIBA:48 Per Hummerhielm (1779). Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning Nils Persson FII:4 nr 969 1776. ↩︎
26. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:164 (1760) s. 686–687; EVIIAAC:400 (1796) s. 1058. Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar EXIBA:38, bouppteckning Anna Maria Rudebeck (1770), EXIBA:48 Per Hummerhielm (1779). EXIBA:59 Catharina Hummerhielm (1788). ↩︎
27. Digitala forskarsalen/Arkiv digital: Mantalslängder Häradshammar och Jonsberg 1750–1770. Alexander Eriksson kom inflyttande från Kävstebo och köpte senare Gåsåkers rusthåll med Dröstorp. Han var indragen i en konflikt med Hovgren i samband med delningen av Grindtorpsskogen 1780 (se Skiften, ovan). ↩︎
28. Arkiv digital: Jonsbergs kyrkoarkiv, husförhörslängd 1765–1770. ↩︎
29. Arkiv digital: Jonsbergs kyrkoarkiv, husförhörslängd 1817–1834. ↩︎
30. Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar EXIBA:38 (1770) s. 36ff., Anna Maria Rudebeck. ↩︎