Samhället Arkösund är beläget i Jonsberg på Vikbolandets yttersta spets och en produkt av den järnvägsförbindelse med Norrköping som stod klar i juni 1895. Bygget av banan inleddes i början av 1890-talet och var således slutfört några år senare. Därigenom blev det avsevärt enklare att landvägen ta sig ända ut till kusten. Den slingriga landsvägen från Norrköping via Östra Husby slutade länge strax efter Brytsebo ungefär vid nuvarande avtagsväg mot Kälebo. Den som skulle vidare fick följa mer eller mindre väl upptrampade stigar i ett väglöst land. I äldre tid måste det ha varit lättast att nå Arkösund landvägen under vintertid med häst och släde efter att snön lagt sig.
I havet utanför fastlandet fanns hemmanen Arkö och Gränsö belägna på öarna med samma namn. Arkö är omnämnt som Alrekkyo respektive Alrekio i dokument från 1357 och 1373. På 1200-talet passerade kung Valdemars segelled Arködjupet och fortsatte in mellan Arkö och Hästö. Och 1439 slöts fred i Arkösund mellan unionskungen Erik av Pommern och det svenska riksrådet. Freden innebar att kungen fick lämna ifrån sig Stegeborgs slott.
Marken i denna yttre del av Jonsbergs socken tillhörde hemmanen Gåsåker, Nordanskog oh Kälebo. Det aktiebolag som bildats för att bygga och driva järnvägen gjorde omfattande markinköp ända bort till Världens ände, och det var på den marken villasamhället växte upp.
Enligt boken Arkösund 100 år 1895–1995 skulle torpet Norrudden vara Arkösunds första byggnad med anor från 1805.1 Norrudden var ett torp vid Lindöviken på ägorna till kronohemmanet Nordanskog (Norrbo) och är känt långt före 1800-talets början. I mantalslängden 1735 talas om en Olof med hustru som bosatta på Norrudden under Nordanskog. Men redan 1695 fanns enligt det årets mantalslängd ej namngiven bebyggelse på ägorna till Nordanskog. Det kan mycket väl vara Norrudden som avses för det dröjer åtskilliga år innan ytterligare bebyggelse omtalas på Nordanskogs ägor.
Men man kan fråga sig om Norrudden verkligen skall anses tillhöra det villasamhälle som etablerades kring 1900. Norrudden var en integrerad del i sin tids jordbruk. Den bebyggelse som växte fram runt Arkösunds station var kopplade till servicenäringar och inte jordbruk.
Vill man söka efter Arkösunds rötter och äldsta byggnad bör man kanske snarare vända sig ut mot havet och den relativt strandnära ön Krogholmen. Den tillhörde på 1600-talet Gottenviks säteri och där drevs krogrörelse åtminstone på 1670-talet och kanske tidigare. På en karta från 1774 kan man hitta krogen utritad på ön, kallad Krogholmen, som ligger nordost om Sundsholmen.2
Krogens gäster måste ha varit sjöfarande, då det knappast var görligt att sommartid nå holmen landvägen. På vintern däremot kunde man lätt komma fram med häst och släde. Om det fanns möjligheter att övernatta på krogen är okänt men kanske inte helt uteslutet. Oavsett vilket, så bedrevs där serviceverksamhet precis som i det mer än 200 år senare uppförda villasamhället. Platsen kallas också Gamla Arkösund.
Vid tiden för järnvägens ankomst bodde 17 personer i Arkösund, hävdar författarna till boken Arkösund 100 år. Med Arkösund avses troligen torpet Norrudden. Där bodde på 1880-talet skräddaren Nils Hammarqvist med hustru och två söner samt, menar bokens författare, 17 hyresgäster inalles över 20 personer.3
De har dock inte läst husförhörslängden, som de felaktigt kallar församlingsbok, särskilt grundligt. Hyresgäster kom och gick, och stannade bara några få år. Skräddaren själv avled 1881 och då var sönerna utflugna. Kvar fanns änkan med varierande antal hyresgäster. Som mest bodde nio personer på torpet vid 1880-talets mitt. Det kan jämföras med tre personer vid decenniets början och en person, änkan Hammarqvist, vid dess slut.
År 1895 står änkan samt en av sönerna kyrkskrivna på Norrudden. De hade även en dräng boende hos sig samt skeppare Bengtsson med familj. Totalt sju personer. Torpet Arkösund (Arkö krog) hade friköpts från Gottenvik i början av 1860-talet och ägdes på 1890-talet av skepparen Sven August Westerlund. Han bodde där med hustru, son och en piga.
Det är först med järnvägen man kan tala om någon bosättning i villasamhället Arkösund. Men därefter följde ett livligt byggande. Fram till 1910 hade ett 20-tal byggnader uppförts, inklusive järnvägsstationen och personalbostäderna i Gråbo. Till de tidigaste byggnaderna hörde också hotellet. Efter ombyggnad 1899–1905 fanns där 14 rum för resande, restaurang och veranda ut mot havet. Hotellets personal mötte gästerna vid stationen och bar deras bagage uppför backen och in på rummet.
Arkitekten Werner Northun anlitades för ombyggnaden av hotellet. Han fick dessutom i uppdrag att rita flera av de privata villor som uppfördes på rymliga tomter längs vägen ut mot Världens ände och på mark som ägdes av Järnvägsbolaget. De påkostade villorna med snickarglädje användes som sommarhus av förmögna stadsbor. Northun skaffade sig här ett eget sommarhus i folkmun kallat ”Werners ände”.
Werner Northun (1865–1936) var utbildad vid Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm men också på Konsthögskolan i Stuttgart. Han öppnade egen arkitektbyrå i Norrköping 1896 och bedrev där en mångskiftande verksamhet. Bland hans byggnadsverk kan nämnas: bostadshus, hotell, banker, biografer, saluhallar, vattentorn samt stads- och tingshus. Förutom Arkösunds hotell ritade Northun stadshotell i Östersund och Söderköping. De uppdrag han fick i Norrköping avsåg bland annat det gamla vattentornet i Kneippen, flera biografer och banker, samt Göta hotell och Nyborgs yllefabrik. Han medverkade även i Norrköpings stora konst- och industriutställning 1906.4
Förutom lyxiga sommarhus och enklare året-runt bostäder etablerades flera näringsverksamheter kring stationen. I den 1896 nybyggda villan Fridhem öppnade Eugenia Wahlbeck bageri och brödbutik. Fridhem blev senare känt som Gillestugan och var en av många uppskattad kaffeservering med uteplatser i lummig berså. Numera är bersån nedhuggen och på platsen finns Arkö livs.
I närheten av Fridhem öppnades 1903 Birkagården eller den Björkska handelslägenheten namngiven efter innehavaren. Affären blev efter hand känd som Kungsbergets specerier och fanns kvar ända in på 1980-talet. I grannhuset Haga, väster om blivande Kungsberget, drevs också affär några år kring sekelskiftet av Karl August Westerlund från Arkö krog och med Josef Emanuel Björk som biträde.
Ytterligare ett stycke väster ut och på Nordanskogs ägor låg Strandviken. Dit flyttade 1893 handlanden Karl Johan Månsson. Namnet hade ändrats till Karlshamn när J. A. Johansson drev affär där 1904–1907. Johansson flyttade därefter sin verksamhet till Skoghall, innan Östergötlands Enskilda Bank tog över lokalerna 1918.
Nämnde Karl Johan Månsson i Karlshamn var en mångsysslare. Han tillverkade till exempel läskedrycker som han distribuerade med häst och vagn, men drev också en kvarn och praktiserade som skomakare. Andra verksamheter knutna till Karlshamn under olika perioder var plåtslageri, kopparslageri och reparationsverkstad.
I Karlshamn öppnade också Arkösunds konsumtionsförening sin första butik 1915 för att 1919 flytta till ett tidigare spannmålsmagasin med ett gynnsammare läge intill Birkagården (Kungsberget) och närmare stationen. Sekreterare i konsumtionsföreningen var blivande ordförande i kommunalnämnden Arvid Danielsson från Kälebo. En filial tillkom senare i Lorensberg (Djäknetorps ägor) intill Jonsbergs station.
Även i Erikaborg (tidigare namn Gustavsberg) fanns en affär för specerier och charkuterier mellan 1914 och 1951. Och Konsum levde kvar in på 1980-talet.
Bland de många företagare och hantverkare som betjänat Arkösund kan också nämnas damfrisering, herr- och damskrädderi, skomakeri, snickare, byggmästare och fiskhandlare. Verksamheterna krävde i sin tur tillgång till post och bank. Postkontor fanns i stationsbyggnaden där också Postsparbanken var tillgänglig. Östergötlands Enskilda Bank öppnade som vi minns kontor i Skoghall 1918 och Vikbolands Sparbank hade lokaler i Wahlbecks bageri innan man flyttade till stationshuset.
Till den tidiga bebyggelsen i Arkösund hörde också Missionshuset uppfört 1897 på mark som tillhört Nordanskogs ägor. Frikyrkan hade vid den tiden en stark ställning bland lots- och tullfamiljer. Medlemmarna höll sina sammankomster i hemmen innan möjligheten att skaffa en egen föreningslokal öppnades. Föreningen anslöt sig till Svenska Missionsförbundet, och gästades några år efter bildandet av den kände pastorn P. P. Valdenström.
Folkmängden i villasamhället ökade stadigt och när barnen blev allt fler efterfrågades skollokaler. En småskola fanns på Nordanskogs ägor sedan 1914. Men för de större barnen låg närmsta skola i Dröstorp, flera kilometer bort. Dit fick eleverna gå först till Gåsåkers station längs banvallen mot biljett, och vidare landsvägen till Dröstorp. En ny skola, intill småskolan, med plats för alla årsklasser stod klar att tas i bruk 1923. Den äldre skolbyggnaden byggdes samtidigt om till lärarbostäder. Undervisningen i Arkösunds skola fortsatte fram till hösten 1956 när den nya skolan i Kättinge ersatte flera äldre skolor bland andra Arkösund, Riddartorp och Hagerstorp. Eleverna från Arkösund fick åka skolbuss till Kättinge.