Järnväg genom Vikbolandet var en viktig angelägenhet inte bara för bygden utan även för Norrköpings stad. Stadsfullmäktige hjälpte till att finansiera bygget genom att köpa aktier i det bolag som bildats för att anlägga och driva en smalspårig järnväg mellan Norrköping och Arkösund. Men även de socknar på Vikbolandet som fick stationer utmed banan bidrog genom aktieköp i bolaget. Kommunalstämman i Jonsberg avsatte 25 150 kronor 1893 till aktieköp och liknande belopp kom samtidigt från Häradshammar, Östra Husby och Kuddby.1
Norrköpings justitieborgmästare Lothigius blev styrelseordförande och verkställande direktör i järnvägsbolaget och han anses också ha varit den som grundat villasamhället. En minnessten över honom och hans gärning finns rest vid de gamla lokstallarna.
En anledning till stadens engagemang för Vikbolandsbanan var planerna på en uthamn i Arkösund. Farleden intill Norrköping var knepig. Först den långa färden genom den vintertid isbelagda Bråviken med reducerad fart och därefter runt halvön Lindö innan man slutligen nådde hamn. Planerna på en kanal genom Lindö hade funnits länge innan de slutligen realiserades på 1960-talet och förkortade sjövägen in till Norrköping avsevärt.
Däremot kom aldrig planerna på en uthamn i Arkösund att förverkligas även om frågan aktualiserades vid flera tillfällen. I takt med att Arkösund blev allt populärare som sommarort, inte minst för societeten i Norrköping, avtog stadens intresse för att ersätta soldränkta badholmar med en djuphamn, omfattande kajanläggningar, lagerlokaler och miljöstörande verksamheter. Sjöfarten genom Bråviken underlättades istället genom investeringar i bättre och effektivare isbrytare.
Utöver hotellet med dess restaurang byggdes ytterligare en restaurang och dansbana. Stora skaror av fest- och nöjeslystna lockades vid midsommartid och under sommarmånadernas veckoslut till Arkösund. Varje söndag avgick ett särskilt badtåg från Norrköpings Östra till Arkösund med återresa mot kvällningen.
I anslutning till frågan om uthamnen övervägde fabrikören Pehr Swartz i Norrköping att bygga en kvarn i Arkösund. Men då inget beslut fattades om en uthamn placerade Swartz kvarnen på Djurön närmare Norrköping.2
Hamnen fick aldrig någon större betydelse för godstrafiken, även om järnmalm från Dolmyra gruvor i Häradshammar skeppades ut över Arkösund. Desto större betydelse fick hamnen för fritidsbåtarna. Med lagstadgad semester och ökade reallöner blev avkopplande friluftsliv till sjöss allt attraktivare för stressade stadsbor. Arkösund blev något av ett eldorado för segling med den årliga Arköregattan som årets höjdpunkt. Och på Badholmarna kunde semesterfirare, turister och ortsbor fortsätta att njuta av sol och bad.
Hamnen hade också stor betydelse för fisket, särskilt strömmingsfisket, men även för den varvsrörelse som etablerades i och med järnvägens ankomst. Ökad efterfrågan på båtar i början av 1900-talet ledde till uppkomsten först av Arkösunds båtvarv 1919 och därefter 1923 Hästö slip- och båtvarv.
Arkösunds båtvarv var en fortsättning på den verksamhet som tidigare drivits på Aspöja långt ut i havsbandet. Men Arkösund blev i och med järnvägen ett mer kundanpassat läge. Varvet blev särskilt känt för sin tillverkning av lotskuttrar. I början av 1950-talet fick man en beställning på en 16,5 meter lång motorkryssare från firma Carl Lamm i Stockholm. Kryssaren fick till hälften byggas utomhus då den inte rymdes i verkstaden.
På Hästö slip- och båtvarv började man också med att arbeta under bar himmel. Till en början var verksamheten inriktad på reparationer och vinterförvaring av nöjesbåtar. Efter att de tre bröderna Johansson tagit över rörelsen 1939 började man bygga mindre båtar som jollar och roddbåtar. Bröderna arbetade redan vid den tiden på en idé om en farkost som skulle kunna användas i skärgården när isen varken bar eller brast. Först 1957 kunde de presentera sin hydrokopter byggd i de då nya materialen glasfiber, plast och plywood. Den fick namnet ”Sputnik” med referens till den nyss uppsända ryska rymdkapseln.
Även om farkoster liknande hydrokoptern redan fanns på andra håll såväl inom som utom Sverige blev det internationell efterfrågan på Sputnik. Dess renommé stärktes ytterligare när den användes vid inspelningen av filmen Björnön efter en bok av Alistair McLean. Hela sex hydrokoptrar användes under filminspelningen varav fyra totalförstördes.
- BiSOS, Serie U, Kommunernas fattigvård och finanser 1893, tabell 5. Häradshammar köpte aktier för 20 000 kronor, Östra Husby och Kuddby 25 000 vardera. För Jonsbergs del motsvarade belopp två årsbudgetar, för Häradshammar och Kuddby 1,85 vardera och för Östra Husby 1,5. ↩︎
- Pehr Swartz (1860–1939) var kvarnägare och kommunalpolitiker i Norrköping, ledamot av Svenska Stadsförbundets styrelse och bror till statsministern Carl Swartz. Båda bröderna var stora donatorer och lade grunden till bland annat Norrköpings konstmuseum och stadsbibliotek. ↩︎