Arkösunds villasamhälle nådde, åtminstone befolkningsmässigt, sin höjdpunkt omkring 1930. Vid det årets folkräkning uppnådde Arkösund med 207 invånare de kriterier för tätort som Statistiska Centralbyrån ställt upp. En tätort skall ha minst 200 permanenta invånare och ett husavstånd på högst 200 meter. Det är den enda gången Arkösund klassificerats som tätort. Bebyggelsen var dock rätt spridd så det måste ha varit med en hårsmån man klarade tätortsgränsen. Författarna till Arkösund 100 år har använt en vidare definition på villasamhälle, oklart vilken. De inkluderar mer gles bebyggelse och får därmed fler invånare.
Efter hand minskade den bofasta befolkningen, men sommartid levde villasamhället upp när stadsborna flyttade ut till sina sommarhus och båtfolket gjorde strandhugg. Då fick hotellet, restaurangerna, affärerna, caféet och alla andra serviceverksamheter åter köpstarka kunder. Utbudet av arbetstillfällen var dock begränsat och försämrades ytterligare genom centraliseringen av statliga och kommunala verksamheter, men även av privat service. Många ungdomar sökte sig därför till städernas bredare arbetsmarknader.
Folkmängden minskade inte bara i Arkösund utan i hela Jonsbergs socken liksom i övriga socknar på Vikbolandet. Därmed reducerades underlaget för persontrafik på den smalspåriga Vikbolandsbanan, som övertogs av staten på 1930-talet. Bilismens framväxt på 1950-talet innebar också att mycket av den tidigare person- och godstrafiken överfördes från järnvägen till landsvägen.
För de ungdomar som efter folkskolan ville fortsätta att utbilda sig på någon av Norrköpings realskolor fyllde järnvägen fortsatt en viktig uppgift. En hel vagn upptogs mer eller mindre av morgontrötta elever som hängde över sina läxböcker, men på eftermiddagens hemresa stojade och spelade kort. Resan från Arkösund till Norrköpings Östra tog på 1950-talet en dryg timme vilket kan jämföras med tre timmar när banan var ny. Men skolungdomarna från Arkösund spenderade ändå över två timmar av sin skoldag, inklusive lördagar, på rälsbussen. De var vid den här tiden de enda pendlarna till Norrköping.
Med hänvisning till bristande lönsamhet lade SJ ned Vikbolandsbanan 1960. Den 31 augusti det året vinkade stinsen i Arkösund av det sista tåget. Därefter var det buss som gällde. En epok i Arkösunds historia var till ända.