Gård vid vägs ände

Foto över Gummetorp 2022.
Gummetorp. Foto: Lars Nilsson 2022

Gummetorp ligger vid vägs ände. Bortom gården väntar åker, äng och skog. Närmsta granngård är Salsbäck, några hundra meter bort. En annan relativt närliggande bondgård är Narvetorp som förr i tiden till fots enklast nåddes genom en väl upptrampad skogsstig. Vägen mellan Gummetorp och Salsbäck har i huvudsak haft samma sträckning sedan århundraden tillbaka. Och via vägen över Salsbäck tog sig folket i Gummetorp vidare till andra gårdar och till kyrkan. För att komma till sina yttre ägor hade bönderna i Salsbäck av gammal hävd rätt att passera över Gummetorps marker. De två hemmanen hade också gemensamt grustag nära Gummetorp längs den nuvarande vägen mot Appelberg. Vägen mellan Gummetorp och Salsbäck hade anknytning till Gröna vägen som var förbindelsen med de längre bort liggande gårdarna Granebo och Gässlingsbo.

Karta över Gummetorp med omgivningar

Källa: Lantmäteriet

Utsnitt från karta över Ägoavmätningen av Salsbäck 1718

Källa: Lantmäteriet: LMS Skattläggningsberedning 1718 Jonsbergs socken Salsbäck nr 1. Anmärkning: Gröna vägen är den streckade horisontella linjen i nederkant som ansluter till vägen mellan Salsbäck och Gummetorp.

Fornlämningar i form av stensättningar i utkanterna av Gummetorps ägor tyder på tidig bosättning i detta gamla skärgårdslandskap.1 Fynden ligger på höjder som en gång varit öar omflutna av vatten. Båten måste ha varit ett viktigt transportmedel och fiske en central näring. Med tiden steg marken ur havet även om kvardröjande sjöar, kärr, bäckar och åar i låglänt terräng än idag vittnar om ett vattenrikt förflutet.    

I fogderäkenskaperna från 1500-talet och i äldre jordeböcker finner man Gummetorp under rubriken ”stubbehemman” tillsammans med Salsbäck och flera andra gårdar i Jonsbergs socken. Stubbehemman är en medeltida term för gårdar som anlagts på allmänning, i det här fallet på Brythiamarken på yttre Vikbolandet. Någon driftig person bröt där ny mark, högg ned skog så bara stubbbar återstod, nyodlade, byggde hus och slog sig ned på platsen med sin familj. Brythiamarken tycks kronan ha uppfattat som sin egen mark och accepterade nybyggda stubbehemman mot att innehavaren betalade avrad (arrende). Stubbehemman var i praktiken samma sak som kronohemman, som senare också blev den gängse termen.


  1. Fornsök: Fornminnesregistret L2011:7 Jonsberg 79:1, L2011:470 79:2. ↩︎