På Gummetorps ägor

Under 1800-talets första del uppfördes flera så kallade lägenheter på mark tillhörande Gummetorps by. De gavs namnen Appelberg, Berglund respektive Hjälmsätter. Sedan tidigare fanns på ägorna båtsmanstorpet nr 9. Det är idag känt som Hagströmstorpet, men det äldre namnet var Malörtstorp.

Framväxten av lägenheter i form av torp och backstugor på bondgårdarnas ägor var tämligen vanligt förekommande i början av 1800-talet. Det var ofta hantverkare som skräddare, skomakare och snickare som bosatte sig i dessa hus, men också andra jordlösa förekom. Ibland kunde omsättningen av boende vara hög. En anledning till att ny bebyggelse tillkom vid denna tid var befolkningsökningen. Samtidigt kan böndernas och deras familjers efterfrågan på sömnad, skor och snickeriarbeten ha ökat genom mindre egenproduktion av sådana varor än tidigare.

Båtsmanstorpet nr 9 (Malörtstorp)

I samband med tillkomsten av Indelningsverket på 1680-talet indelades Häradshammars socken, dit Jonsberg hörde, i 28 båtsmansrotar. Varje rote skulle i princip motsvara fyra mantal. Gummetorp blev liksom granngårdarna Salsbäck, Mönnerum och Möckeläng stamhemman för en sådan rote. De bönder som ingick i roten var tillsammans skyldiga att rusta och försörja en ordinarie båtsman och en fördubblingsbåtsman. I förpliktelserna ingick att stamhemmanet skulle upplåta mark till ett torp där båtsmannen och hans familj skulle bo. På en av rotens övriga gårdar skulle ett torp på motsvarande sätt beredas för dubbleringsbåtsmannen med familj. Till Gummetorps rote räknades på 1680-talet förutom stamhemmanet även Hagerstorp, kronohemmanet i Djäknetorps by och Narvetorp.¹

Det ordinarie båtsmanstorpet för Gummetorps rote, placerades i ägornas utkanter vid gränsen mot Granebo. Alldeles i närheten fanns Löktorpet, som var ordinarie båtsmanstorp i rote 7, Salsbäcks rote. Fördubblingsbåtsmannen bodde åtminstone från och med 1690-talet på Hagerstorps ägor.²

Per Andersson Mörk utsågs 1683 till den förste ordinarie båtsmannen för Gummetorps rote. Då han var ”obruklig” ersattes han 1686 av rotens fördubblingsbåtsman Nils Hemmingsson Mörk.³ Samme Nils Mörk finns skriven som ordinarie båtsman på Gummetorps ägor i 1695 års mantalslängd. Fördubblingsbåtsman var samtidigt Ingemar Malört på Hagerstorps ägor.  

Snart därefter gjordes en rockad så att Ingemar Malört flyttade till Gummetorp och blev rotens ordinarie båtsman, och Nils Mörk blev reserv i Hagerstorp. Namnet Malört levde därefter vidare fram till 1800-talets mitt och torpet för rote 9 blev känt som Malörtstorp.

Efter Ingemar Malört följde 1710 Johan Malört (1680) som upprätthöll befattningen i hela tre decennier fram till 1740. Den år 1752 avlidna hustrun till ”gamle avskedade båtsmannen Malört” i Gummetorp skulle kunna vara Johan Malörts hustru. Hon var 70 år gammal när hon dog och således född 1682. Åldern passar bra mot makens födelseår 1680.

Johan Malörts tjänstgöringsperiod var ovanligt lång. Andra stannade bara några år på torpet. Åtskilliga båtsmän passerar därför revy i längderna som Nils (1754–1755), Sven (1756–1762) och Per Malört (1763–1765).

I de tidigaste husförhörslängderna finns ytterligare ett antal personer bokförda på Malörtstorpet förutom båtsmännen. Änkorna Kerstin Andersdotter (1718) och Brita Larsdotter (1720) inhystes till exempel under perioden 1765–1770. I längderna 1790–1806 och 1806–1816 hittar man sockenskräddaren Anders Södergren (1780) med hustru Ingeborg Botvidsdotter (1775) och dotter Inga Stina (1804). Södergren hade dessutom drängar anställda som avlöste varandra. Olof Sundholm var en av drängarna som senare blev torpare i Mönsätter (se Mönnerum). Det framgår inte om skräddare Södergren bodde i eget hus eller delade bostad med båtsmannen. Utöver skräddaren och hans familj finns flera andra personer noterade som inhyses. 

Död- och begravningsboken för Jonsberg anger att Erik Olsson i Malörtstorpet avled i slutet av juni 1782. Han var skriver prästen ”oförsonad med Gud, undfått kroppsstraff för tjuveri på söndag, ej gittat dömd kyrkiopligt”. Namnet Erik Olsson i Malörtstorpet finns dock inte i vare sig husförhörs- eller mantalslängder. 

Efter att Olov Malört (1737–1786) flyttade från Malörtstorpet till Brotorpet 1784 övertog Per Erikson Lök (1722–1790) under en kort tid uppdraget som ordinarie båtsman för rote nio. Han var vid tillträdet över 60 år och gift med Ingrid Sigvardsdotter (1774). Tvillingarna Olov (1774) och Christina (1774) följde med vid den korta flytten från intilliggande Löktorpet, liksom hustruns bror Per Sigvardsson (1740–1788). Familjen noteras i mantalslängden som ”fattig” och hustruns bror som ”svagsint”.

Per Lök avled 1790 och strax dessförinnan hade Erik Persson Malört antagits till hans efterträdare. Erik Malört var född 1755 i Jonsberg som son till båtsman Per Granbom i Solbacken. Han gifte sig 1792 med Margareta Persdotter också hon jonsbergsbo född 1762 i Koltorpstorpet. Vid tiden för vigseln i Jonsbergs kyrka den 7 oktober 1792 arbetade hon som piga på Gränsö lotsstation. Familjen utökades med fem barn födda mellan 1793 och 1803.

Erik Malört (1755) avskedades som båtsman 1801 då han var ”sjuklig”. Familjen bodde dock kvar i Malörtstorpet. Efter hustruns död vid 44 års ålder i ”slag” 1806 stod Erik ensam med de fem barnen som var mellan tre och tretton år. Svåra tider följde för hela familjen.

I husförhörslängden 1806–1816 kan man ana en kritisk ton mot rotebönderna för att de inte tagit bättre hand om sin båtsman och hans familj. Prästen Westerlind skrev: ”Denne Erik Malört varit tjänstgörande för denna båtsmansrote och alla hans barn födda här. Barnen gå omkring och tigga i församlingen. Fadern daglönare i Lindöja.” För ett av de fem barnen, sonen Erik (1795), har prästen angivit ”förrymd”.

En annan av sönerna hette Anders (1797). Han togs omhand av prästen Westerlind och fick flytta in i prästgården. Prästen noterade: ”upptaget denne gosse från tiggeri, klätt och fött honom, lärt honom kristendomskunskap”. Vid husförhöret fick Anders högsta betyg i alla kategorier som betygsattes. Trots omvårdnaden rymde den trettonårige Anders efter tre år från prästgården natten mellan 10 och 11 juli 1810. Hans vidare öden är okända.

Den äldste sonen Per (1793) följde möjligen med fadern till Lindöja för där arbetade han en tid som dräng, men också på andra gårdar bland andra Granebo. Dottern Stina (1800) kom som piga till Jonsbergs gård och fick bo i en backstuga.

Den yngsta dottern Maja (1803) var fortsatt en tid skriven på Malörtstorp. Av längden 1817–1834 framgår att hon ”är utan moder, går beständigt och tigger, fadern vanvårdat sina barn”.  Maja hade fått sällskap av den fader- och moderlösa Anna Andersdotter (1806) som också ”går omkring och tigger”.

Erik Malört (1755–1827) flyttade från Malörtstorp först till krogen i Arkösund och senare till Hästö. Båda adresserna ligger nära Lindöja där han uppgavs vara daglönare. Inkomsterna var troligen små och han är noterad för fattigunderstöd av socknen. Erik Malört avled på Hästö i december 1827 till följd av ”frossa”. Han blev 72 år.

Flera av ”Malörtarna” råkade ut för olyckor av skilda slag under sin tjänstgöring. Det hände naturligtvis för många båtsmän, och olyckorna var nog inte fler än på andra håll. Lars Malört (1718–1752) som rekryterades 1740, efter Johan Malört, omkom, enligt Jonsbergs dödbok, i november 1752 vid en ålder av 34 år. Det framgår inte om olyckan hade med tjänsten att göra. Hustrun Maria Månsdotter lämnades ensam med tre barn mellan fem och tio år gamla.

Erik Malörts efterträdare Daniel Malört (1781–1831) avled i Eksjö i mars 1831 under hemmamarschen efter tjänstgöringen i Karlskrona. Båtsmännen fick alltså gå hela vägen från Jonsberg till Karlskrona till fots. Rotebönderna skulle dock enligt förordning svara för båtsmännens transport. Så var nog sällan fallet. Bönderna kunde rimligen inte lämna sina gårdar under så lång tid som en sådan resa krävde. I bästa fall kunde de kanske bistå med skjuts ett stycke på väg, varefter någon annan tog över.  

Daniel Malörts efterträdare Anders Malört (1812–1839) förolyckades under tjänstgöring i Göteborg. Han föll i vattnet från ett fartyg och drunknade. Prästen i Jonsberg fick kännedom om olyckan genom andra båtsmän efter deras hemkomst från kommenderingen. Olyckan skedde i början av juni men är införd som sista notis i 1839 års dödbok. Hustrun fick troligen inte heller någon officiell bekräftelse av dödsfallet utan fick veta vad som hänt av makens kollegor. Enligt bouppteckningen i september 1839 skedde olyckan i Karlskrona. Kanske skrev man så för att det var där flottan hade sin bas.⁴

Knappa omständigheter tycks ha fortsatt att prägla livet i Malörtstorp. Maja Persdotter (1813), hustrun till Anders Malört (1812–1839), noteras således i husförhörslängden för ”fattigdel” efter makens död 1839 vid 27 års ålder. Hon var född på torpet Hästhagen på Granebo ägor och gifte sig med Anders Malört i Jonsbergs kyrka 1837. Hon arbetade då som piga i Granebo. Sista februari 1838 föddes sonen Anders Petter och i januari 1840 Carl Johan. Hon flyttade med sin två småbarn till Knoppsätter 1844.

För Petter Bergman Malört, som flyttade in 1846 från Häradshammar, har prästen skrivit ”har mindre god frejd”. Denne Petter Bergman Malört bytte efternamn till Hagström och båtsmanstorpet kom därefter att kallas Hagströmstorpet. Efter att beviljats avsked ur flottan flyttade Petter Hagström med hustru till Arkö 1878.  

Den siste båtsmannen hette Carl Johan Hagström. Han var född i Eds kapell 1854 och kom närmast från Rönö när han flyttade in 1877. I slutet av oktober 1880 ingick han äktenskap med Anna Carolina Lindqvist som var född i Å 1856 och inflyttad från Rönö 1880. När indelningsverket avvecklades lämnade paret båtsmansstället 1891 och begav sig till torpet Berg under Gottenvik.

Efter att den siste båtmannen flyttat hyrdes Hagströmstorpet ut under några år, men var fortsatt gemensam egendom för de två gårdarna i Gummetorp. Folkskolläraren Johan Alfred Levin och hans hustru Johanna Karolina förvärvade i februari 1904 den del som tillhörde Gummetorp 1:3 och ägdes av Johan Petter Pettersson.⁵

Ordinarie båtsmän för Gummetorps rote 1683–1891

År	Namn
1683	Per Andersson Mörk
1686	Nils Hemmingsson Mörk
1695	Nils Mörk
1701–1709	Ingemar Persson Malört
1710–1740	Johan Hansson Malört (1680–1756)
1740–1752	Lars Larsson Malört (1717–1752)
1753–1754	Nils Broberg Malört (1717–1754)
1755–1762	Sven Persson Malört
1763–1765	Per Persson Malört (f. 1735)
1766–1786	Olof Malört (1737–1786)6
1786–1789	Per Lök (1722–1790)
1788–1801	Erik Malört (1755–1827)
1801–1831	Daniel Andersson Malört (1781–1831)
1831–1839	Anders Johan Botvidsson Malört (1812–1839)
1839–1847	Johan Nilsson Malört (1818–1847)
1847–1874	Anders Per Abrahamsson (Malört) Hagström (f. 1825)
1874–1875	Per Gustav Herman Lindgren Hagström (f. 1854)
1877–1891	Carl Johan Wester Hagström (f. 1854)

I augusti 1905, genomfördes laga skifte av Hagströmstorpet, mellan de två delägarna folkskollärare Levin och Sven Johan Pettersson som var ägare av Gummetorp 1:2. Förrättningen tog bara en dag och sköttes av lantmätare Gustaf Löfstrand.⁷

Efter Sven Johan Petterssons frånfälle utbjöds det tidigare båtsmanstorpet nr 9 till försäljning med tillträde 14 mars 1907. Det högsta budet, 1300 kronor, lämnades av Otto Wilhelm Gustafsson. Auktionen förrättades av fjärdingsmannen A.G. Svensson i Kvistom, granne med båtsmanstorpet.⁸

Familjen Gustafsson stannade i Hagströmstorpet bara några år. Redan 1911 gick deras flyttlass till Lövdal. Ny ägare till Hagströmstorpet blev John Rickard Karlsson (1880) som var son till den nye ägaren av Gummetorp 1:2. Samma år gifte han sig med Anna Fredrika Olsson. Hon var född i Rönö 1880 och inflyttad till Jonsberg 1911 från Norra församlingen (Matteus) i Norrköping. Deras förstfödde var den blivande riksdagsmannen Erik Glimnér. Han föddes i juli 1914 som John Erik Karlsson.

När John som arrendator tog över jordbruket efter sin far 1923 flyttade han från Hagströmstorpet till Gummetorp 1:2. Mangårdsbyggnaden var då, enligt Sveriges bebyggelse, nybyggd och flyttad till nytt läge och kallades för Berglund.⁹ Hagströmstorpet sålde John Karlsson till snickaren Karl Wallentin (1876) och hans hustru Elsa (1891).    

Karl August Wallentin var son till en statdräng i prästbostället Görstorp. Hustrun Elsa Maria Eriksson (1891) var född i Tåby och hennes far bar vid den tiden titeln rättare. Paret gifte sig i april 1915 och flyttade 1923 från Rönö till Hagströmstorpet. Till familjen hörde också fostersonen Rune Arnold Rydgren (1929) som 1946 lämnade hemmet för Norrköping. Efter makens död i mars 1957 flyttade Elsa Wallentin till Björkvik i Södermanland. Senare bosatte hon sig i Norrköping där hon avled annandag jul 1968.

Båtsmanstorpet nr 9, Malörtstorp/Hagströmstorp

Period	Båtsmän med flera
1765–1770	-1765 Per Malört (1734–1765), h. Karin Svensdotter (1734); Olof Malört (1734), h1. Brita Bengtsdotter (1734–1768), h2. Ingrid Nilsdotter (1748);
Mtl 1771–76	Ordinarie båtsman Malört med hustru;
1778–1790	-1784 Olov Malört (1737–1786), h2. Ingrid Nilsdotter (1748); 1785–1786 Per Eriksson Lök (1722–1790), h. Ingrid Sigvardsdotter (1734); 1790- Erik Malört (1755–1827);
1790–1806	Eric Persson Malört (1755–1827), h. Margareta Persdotter (1762–1806); Sockenskrädd. Anders Södergren (1780), h. Ingeborg Botvidsdotter (1775);
1806–1816	Eric Malört (1755–1827); Daniel Malört (1781–1831), h. Maja Stina Johansdotter (1786); Till hus: skrädd. Anders Södergren (1780), h. Ingeborg Botvidsdotter (1775);
1817–1834	Daniel Malört (1781–1831), h. Maja Stina Johansdotter (1786–1831); Anders Malört (1812);
1835–1847	Anders Malört (1812–1839), h. Maja Persdotter (1813); Johan Nilsson Malört (1818), h. Maja Lena Andersdotter (1822);
1848–1855	-1848 Johan Nilsson Malört (1818), h. Maja Lena Andersdotter (1822); Petter Bergman Malört (1825), h. Anna Olofsdotter (1825);
1855–1862	Petter Bergman Malört (1825), h. Anna Olofsdotter (1825);
1863–1870	Petter Bergman Malört/Hagström (1825), h. Anna Olofsdotter (1825);
1871–1879	-1878 Petter Bergman Hagström (1825), h. Anna Olofsdotter (1825); 1874–75 Per Gustav Herman Lindgren Hagström (1854); 1877- Carl Johan Hagström (1854);
1880–1890	Carl Johan Hagström (1854), h. Anna Carolina Lindqvist (1856);
1891–1895	-1891 Carl Johan Hagström (1854), h. Anna Carolina Lindqvist (1856); 1891- Hyr: Arbetaren Olof Reinhold Ferdinand Jonsson (1864), h. Johanna Karolina Gustafsson (1867), fem barn;
1896–1904	-1900 Arb. Olof Reinhold Ferdinand Jonsson (1864), h. Johanna Karolina Gustafsson (1867); 1897–1900 Till hus: Karolina Persson f. Nilsson (1843) med två döttrar;
1905–1913	-1911 Lägenhetsägare Otto Wilhelm Gustafsson (1869), h Hilma Kristina Hjelm (1875), en dotter; 1911- Äg. John Rickard Karlsson (1880), h. Anna Fredrika Olsson (1880);
1914–1923	Äg. John Rickard Karlsson (1880), h. Anna Fredrika Olsson (1880), son John Erik (1914);
1923–1932	-1923 Äg. John Rickard Karlsson (1880), h. Anna Fredrika Olsson (1880), son John Erik (1914); 1923- Äg. byggnadssnickare Karl August Wallentin (1876), h. Elsa Maria Eriksson (1891), fosterson Rune Arnold Rydgren (1929);
1933–1941, 1942–1951	Äg. snick. mäst. Karl August Wallentin (1876), h. Elsa Maria Eriksson (1891), fosterson Rune Arnold Rydgren -1946 (1929);

Berglund

Backstugan Berglund uppfördes omkring 1830 av sockenskräddaren Nils Nyberg (1804) under äktenskapet med Anna Greta Ekström (1794). Den bestod av en stuga med kammare och förstuga. Ett fähus och en källare ingick dessutom. I fähuset fanns plats för åtminstone ko, kviga och två får.¹⁰

Stugan låg alldeles i anslutning till de två bondgårdarna, på höjden ovanför dem, och på mark tillhörande Gummetorp 1:2. Den finns i starkt ombyggt skick kvar än idag, men är inte längre känd som Berglund. Berglund har istället blivit namnet på Gummetorp 1:2 efter utflyttningen från byn.

En sockenskräddare var antagen av sockenstämman för att sy och laga kläder åt bygdens befolkning. Sockenborna hade även viss skyldighet att anlita honom. Större gårdar, som Broxvik, Gottenvik och Jonsberg kunde hålla sig med egna skräddare. Nils Nyberg och hans hustru fick två söner Anders (1828) och Carl (1833). Fadern dog i ”feber” vid 32 års ålder 1836. Vid bouppteckningen bevakade nämndemannen Olof Nilsson den äldre i Salsbäck de omyndiga barnens rättigheter. Änkan biträddes av förre nämndemannen Olof Nilsson i Mönnerum. De två sönerna fick Kerstin Alexandersdotter från Salsbäck (hustru till Olof Nilsson den äldre) som förmyndare.

Barnen var fortfarande omyndiga när modern Anna Ekström Nyberg avled 1847, men hade då hemmansägaren Petter Andersson i Kälebo som förmyndare. Byggningen och fähuset värderades till 50 riksdaler banco. En ko och två bäggor (tackor) med lamm var inhysta där, och sönerna fick var sin tacka.¹¹

Sönerna gick i sin fars fotspår. Anders anställdes om skrädderidräng hos sockenskräddaren Magnus Andersson i Braskebo. När skräddare Andersson senare flyttade till Narvsätter följde Anders med, för att 1852 återkomma till Berglund.

Både Anders och Carl kallas i husförhörslängden 1848–1855 för drängar. Carl Nilsson Nyberg noteras av prästen som ”ofärdig” och därmed mantalsfri, och han fick senare fattigunderstöd av socknen. Troligen var Carl och Anders skrädderidrängar åt skräddaren Swen Swensson (1822) i Berglund. Swen var född i torpet Kvistom och hade tidigare varit dräng hos skräddaren Magnus Andersson i Braskebo tillsammans med Anders.

Swen Swensson finns 1848–1855 uppförd under Berglund tillsammans med hustrun Stina Lotta Andersdotter (1818). I huset bodde dessutom skomakaren Gustaf Wärnholm (1820) med hustru Cajsa Andersdotter (1819). Hon var torpardotter från Hemmingstorp och gifte sig i september 1846 skomakardrängen Gustaf Wärnholm från Gottenvik.

Anders Nilsson Nyberg ägde backstugan Berglund fram till sin död 1919, vid över 90 års ålder. Hans titel varierar i husförhörslängden mellan arbetare och skräddare. Hustrun Stina avled 1873 vid 54 års ålder. Några år senare (1876) gifte han om sig med den i Häggebo födda Johanna Karolina Johansdotter (1834) och fick flera barn med henne. Anders överlevde även sin andra hustru, som avled 1911.

Både skomakare och skräddare, men även andra, hyrde rum av Anders Nilsson Nyberg. Den ovannämnde skräddaren Swen Swensson med familj flyttade 1867 från Berglund. Efter honom följde åren 1868–1869 skomakaren Carl Johan Andersson Hjelm (1845) med skomakarlärlingen Fredrik Wilhelm Hjelm (1849). Båda var födda i Häradshammar och söner till skomakaren Anders Fredrik Hjelm i Hjälmsätter. Men också andra hyresgäster finns antecknade med namn och yrke med mera.

En tid vistades Anders Nilsson Nyberg vid Djupvik, under Gottenvik, i Rönö. Stugan arrenderades då av Per Ludvig Lidman (1839) med hustru Hedda Olofsdotter (1840) fram till Nilsson Nybergs återkomst 1869. Lidmans flyttade då till Englund under Möckeläng och därefter till Oroligtorpet (under Möckeläng) och senare till Gässlingsbo.

Per Ludvig Lidman var född i torpet Sandskogen som son till livgrenadjären Petter Lidman och hans blivande hustru Eva Isaksdotter Vulcan, medan Hedda Olofsdotter kom från Östra Eneby utanför Norrköping. Den familjen är ett av många exempel på jordlösa personer som för sitt uppehälle stadigt tvingades flytta runt mellan torp och gårdar.

Anders Nilsson Nybergs andra hustru Johanna Karolina Johansdotter hade en syster vid namn Anna Lovisa Johansdotter (1844). Hon var född i Klockarbo och flyttade till Berglund 1876 från Kälebo Nergård tillsammans med sin treårige oäkta son Carl Alfred (1873). År 1880 gifte hon sig med sjömannen Carl Johan Svensson (1848), bördig från Häradshammar, och i äktenskapet föddes 1881 dottern Sigrid Alfrida. Samma år flyttade familjen från Berglund och hyrde bostad i Möckeläng. Efter flera år som hyresgäster gick flyttlasset 1894 till Kvistom, men snart (1897) var de åter i Möckeläng och nu som ägare av torpet Hammarsberg.

Hos familjen Svensson i Hammarsberg växte Einar Persson i Appelberg (se nedan) upp som fosterbarn. Dottern blev med tiden fru Sigrid Sahlin och mamma till Georg och Gunnar Sahlin, senare bosatta i Björkäng respektive Högadal. Relationen mellan Georg och inte minst hans hustru Eva, bördig från Möckeläng, och Einar Persson förblev stark genom åren.

Ny ägare efter Anders Nilsson Nyberg blev hans dotter Kristina Amalia Nyberg (1859), kallad för Stina. I samband med ägarbytet 1919 styckades backstugan Berglund, som nu kallades Lilla Gummetorp, av från Gummetorp 1:2 och fick beteckningen Gummetorp 1:9. Köpebrevet är undertecknat den 30 juli 1919. Till det avstyckade området hörde även det gamla boningshuset till Gummetorp 1:2. Och den totala arealen var drygt 18 ar eller 112 kvadratmeter. Köpesumman uppgick till 620 kronor och då ingick två fruktträd.¹²

Stina Nyberg började vid 15 års ålder tjäna piga, först hos Jonas Alexandersson i Djäknetorp och därefter hos Olaus Andersson i Mönnerum. År 1881 var hon tillbaka i föräldrahemmet tillsammans med den nyfödde oäkta sonen Per August. Han fick stanna kvar i Berglund, när Stina 1885 flyttade till Salem utanför Stockholms stad. Sonen tog sig efternamnet Rosén och flyttade vid 18 års ålder till Katarina församling på Södermalm i Stockholm. Katarina var vid den tiden en av Stockholms allra fattigaste församling, känd för sin stora arbetarbefolkning.

När sonen kom till Stockholm i april 1899 vistades Stina själv i Nordamerika. Hon hade emigrerat 1893 men återkom till Sverige 1901, dock bara för en kort period. Redan 1903 korsade hon än en gång Atlanten och stannade denna gång i Amerika fram till 1911. I juli det året, några månader efter mammans bortgång, flyttade hon tillbaka till föräldrahemmet Berglund. Efter faderns död i februari 1919, till följd av ”ålderdomssvaghet och slag”, övertog hon stugan.

Liksom sina föräldrar drygade Stina Nyberg ut sin försörjning genom uthyrning. En av hyresgästerna var sömmerskan Anna Matilda Persson (1873), mamma till Einar Persson i Appelberg. Hon flyttade till Berglund redan 1902 och stannade fram till 1915. Några år senare, 1920, var hon tillbaka för att 1929 flytta till Lilla Mönnerum och därefter till Appelberg tillsammans med sonen Einar.

Stina Nyberg avled i januari 1934. Några månader senare flyttade Hulda Karolina Johansson (1864) in i Lilla Gummetorp. Hon var änka efter Sven Johan Gustav Johansson som arrenderat Stockholmstorp. I oktober fick hon sällskap av dottern Lisa Emilia Johansson född 1900 i Stockholmstorp. Mor och dotter hade en tid (1929–1932) bott i Appelberg och återsamlades nu som gemensamma ägare av Lilla Gummetorp. Hulda Karolina kom närmast från Häggebo och dottern, som titulerades tvätterska, var tillflyttad från Styrstad socken utanför Norrköping. De beviljades lagfart 1 augusti 1934.¹³

Traditionen med hyresgäster levde vidare. Johan August Sandberg (1868–1944) hade redan 1925 flyttat in som hyresgäst hos Stina Nyberg. Han kom från Hagerstorp och hade dessförinnan bott i Maria församling i Stockholm. Sandberg blev nu kvar hos de nya ägarna. Andra hyresgäster var mer kortvariga och begav sig efter något år vidare till andra gårdar i socknen.       

I april 1943 fick Aron Andersson med hustru Anna Matilda Andersson lagfart på Gummetorp 1:9 (Lilla Gummetorp). De kom närmast från Hemmingstorp på Gottenviks ägor. Till samma torp flyttade 1946 Lisa Emilia Johansson (1900–1950) från Lilla Gummetorp och gifte sig med Herbert Birger Gustavsson (1907) som tidigare hyrt av henne i Lilla Gummetorp.

Efter att båda makarna Andersson avlidit ägdes Lilla Gummetorp för en kort tid i början av 1965 av Tage Eriksson innan Yngve Lossing tillträdde senare under samma år. Nästa ägarbyte ägde rum 1984 då Christer Erik Pettersson tillsammans med hustrun Ellen Anna Katarina Pettersson tog över.¹⁴

Ägarlängd för Berglund; Lilla Gummetorp; Gummetorp 1:9

Period	Ägare och boende
1817–1834	Sockenskrädd. Nils Nyberg (1804), h. Anna Greta Ekström (1784);
1835–1847	Sockenskrädd. Nils Nyberg (1804–1836), h. Anna Greta Ekström (1784-1847), son Anders (1828), son Carl (1833);
1848–1855	1852- Dräng Anders Nilsson Nyberg (1828), h. Stina Svensdotter (1819); Dräng Carl Nilsson Nyberg (1833); Dräng/Skrädd. Swen Swensson (1822), h. Stina Lotta Andersdotter (1818); Skomak. Gustaf Wärnholm (1820), h. Cajsa Andersdotter (1819);
1855–1862	-1857 Anders Nilsson Nyberg (1828), h. Stina Svensdotter (1819); -1860 Carl Nilsson Nyberg (1833); -1858 Gustaf Swensson (1828); Skrädd. Swen Swensson (1822), h. Stina Lotta Andersdotter (1818);
1863–1870	Äg. Anders Nilsson Nyberg (1828), h. Stina Svensdotter (1819); -1867 Hyr: Skrädd. Swen Swensson (1822), h. Stina Lotta Andersdotter (1818); 1868–69 Skomak. Carl Johan Andersson Hjelm (1845); 1868–69 Skomak. lärl. Fredrik Wilhelm Hjelm (1849); 1867–69 Arb. Anders Petter Hjelm (1843); Arr. -1869 Per Ludvig Lidman (1839), h. Hedda Olofsdotter (1840);
1871–1879	Äg. arb. Anders Nilsson Nyberg (1828), h1. Stina Svensdotter (1819–1873), h2. Johanna Karolina Johansdotter (1834), 2 barn; 1873–74 Till hus: F. torp.Sven Persson (1819–1874); 1876- F. pigan Anna Lovisa Johansdotter (1844), oä son Carl Alfred (1873);
1880–1890	Äg. arb. Anders Nilsson Nyberg (1828), h.2 Johanna Karolina Johansdotter (1834); 1881–85 dtr Kristina Amalia Nyberg (1859), oä son Per August (1881); 1880- Sjöman Carl Johan Svensson (1848), h. Anna Lovisa Johansdotter (1844), oä son Carl Alfred (1873), dtr Sigrid Alfrida (1881);
1891–1895	Äg. arb. Anders Nilsson Nyberg (1828), h.2 Johanna Karolina Johansdotter (1834); barnbarn Per August Rosén (1881);
1896–1904	Äg. skrädd. Anders Nilsson Nyberg (1828), h.2 Johanna Karolina Johansdotter (1834); -1899 barnbarn Per August Rosén (1881); 1902- Till hus: Sömm. Anna Matilda Persson (1873);
1905–1913	Äg. skrädd. Anders Nilsson Nyberg (1828), h.2 Johanna Karolina Johansdotter (1834–1911); 1911- f. piga dotter Kristina Amalia Nyberg (1859); Till hus: Sömm. Anna Matilda Persson (1873);
1914–1923	Äg./Till hus: Anders Nilsson Nyberg (1828–1919); Äg. dotter Kristina Amalia Nyberg (1859); -1915, 1920- Till hus: Sömm. Anna Matilda Persson (1873);
1923–1932	Äg. Kristina Amalia Nyberg (1859); -1929 Hyr: Sömm. Anna Matilda Persson (1873); 1925- Hyr: f. jordbr. arb Johan August Sandberg (1868);
1933–1941	-1934 Äg. Kristina Amalia Nyberg (1859–1934); 1934- Äg. Hulda Karolina Johansson f. Nilsdotter (1864), dotter Lisa Emilia Johansson (1900); Hyr: Johan August Sandberg (1868); 1935–36 Tvätterska Hilda Helena Nilsson (1882); 1937–38 Sjömansänka Augusta Johanna Ängström f. Johansdotter (1860); 1940–41 Jordbr. arb. Herbert Birger Gustavsson (1907);
1942–1951	Äg. (tom 1943) Hulda Karolina Johansson f. Nilsdotter (1864–1950),  -1946 dotter Lisa Emilia Johansson (1900); 1943- Aron Ludvig Andersson (1876–1950), h. Anna Matilda f. Andersson (1883): -1944 hyr Johan August Sandberg (1868–1944);

Appelberg

Första gången Appelberg nämns i husförhörslängderna för Jonsberg är under perioden 1835–1847. De som då ägde och bodde i huset var häradsskomakaren August Appelqvist och hans hustru Fredrika Magdalena Torstensson. August var född i Östra Husby 1816 och flyttade med föräldrarna till Jonsberg 1822. Han gifte sig 1840 med Fredrika Magdalena Torstensson, född 1818 i Skedevi socken. Hon kom inflyttande till Jonsberg 1838 från Norrköping. Kanske var det i samband med giftermålet de byggde och bosatte sig i Appelberg. Namnet Appelberg kommer troligen från efternamnet Appelqvist.

Fyra barn föddes i äktenskapet, bland dem Carl Wilhelm 1842. Det var han som efterträdde fadern som skomakare efter dennes död i november 1870. Sonen hade köpt Appelberg av sin far, medan denne ännu var i livet, för 1100 riksdaler riksmynt. Summan inkluderade även ett nyuppfört uthus och inredningen av ett rum på stugans övre våning. I uthuset inrymdes en ko. Appelqvists kunde således hålla sig med egenproducerad mjölk, grädde och smör.¹⁵

Skomakeriet var kanske inte så framgångsrikt. August Appelqvist lämnade nämligen en hel del skulder efter sig. Antalet gäldenärer uppgick i bouppteckningen till sexton och i vissa fall rörde det sig om flera lån per person. Håkan Jönsson i Salsbäck hade till exempel fyra fordringar på Appelqvist och ”orgelnisten” A. W. Wallén två. Det var för övrigt de två som värderade och upptecknade dödsboet. Tillgångarna täckte med nöd och näppe skulderna.

Carl Wilhelm Appelqvist var bara 38 år gammal när han avled i lungsot i januari 1880. Efter sig lämnade han hustrun Selma Charlotta Sörberg (1849) och sönerna Carl Fredrik (1873) och August (1879).¹⁶ Redan i april samma år dog Carl Wilhelms mamma, Fredrika Magdalena Torstensson (1818), också hon hade drabbats av lungsot.

För att klara försörjningen drev Fredrika Magdalena Torstensson affär i Appelberg. En stor post i bouppteckningen efter henne var ”handelsvaror”. Där ingick socker, kaffe, sirap, gryner, mjöl, makaroner, bruna bönor, russin, kryddor, men också hundra cigarrer, skrivpapper, brevkuvert, blyertspennor, hårnålar, silke, ljus, vantar och halsdukar med mera. Totalt noterade boupptecknarna – ”orgelnisten” A. W. Wallén och arrendatorn N. P. Jonsson på Jonsbergs säteri – 60 olika varuslag. Värdet av varulagret uppskattade de till 274 kronor, vilket ungefär motsvarade det dåtida priset för tre kor. Handelsvarorna utgjorde hälften av boets tillgångar.¹⁷

En varuleverantör som Torstensson anlitade var handlaren Holmsten i Norrköping, som hon häftade i skuld till. Holmsten måste väl ha transporterat varorna till Appelberg med häst och vagn. Järnvägen kom långt senare. Idag framstår Appelbergs läge, utan genomfartstrafik på en återvändsväg, som helt omöjligt för en affärsrörelse. Men på 1870-talet rådde andra förutsättningar. Från till exempel Braskebo, Nysätter och Narvetorp, men också från Salsbäck, kunde man gå genom skogen och snart vara framme i Appelberg.

De två dödsfallen i Appelberg vintern och våren 1880 följdes av ett tredje sommaren 1881. Sonen August gick bort i ”slag” i juli 1881, drygt två år gammal. Eftersom han och den äldre brodern Carl Fredrik var faderlösa hade Nils Magnus Nilsson i Fyrskeda utsetts till deras förmyndare. Arvet efter fadern Carl Wilhelm uppgick till drygt 400 kronor och fanns insatt på en bankbok som förvarades hos nämnde Nils Magnus Nilsson.¹⁸

Carl Fredrik Appelqvist gick inte i faderns fotspår, utan drog till sjöss. Han skrevs in som lättmatros i Norrköpings sjömanshus, gjorde karriär och blev med tiden sjökapten. När han 1908 flyttade från Appelberg till Malmö titulerades han styrman.  

Efter maken Carl Wilhelms död 1880 stod Selma Charlotta, ”Selma i Appelberg”, som ägare till Appelberg. Hon hyrde ut en del av huset troligen för att klara försörjningen. Hyresgäster kom och gick för kortare eller längre perioder. På så sätt upprätthålls skomakartraditionerna. Skomakaren Gustav Valfrid Timan (1859), bördig från Ringarum, flyttade in 1880 och ut 1882 till Nyköping. Han följdes av skomakaren Johan August Hjelm (1850) med familj. De anlände 1882 från Utsätter och flyttade 1884 vidare till Kvistom.

Bland hyresgästerna i Appelberg märks också den förre bonden på Gummetorp 1:3, Jonas Carlsson, som en tid även arrenderade Salsbäck 1:3. Han kom till Appelberg 1884 från Narvetorp. Flera av hyresgästerna kom liksom Jonas från närliggande gårdar och flyttade vidare till andra gårdar i grannskapet.

Selma upplät även bostad åt Elin Sofia Karlsson (1890) och hennes nyblivne make vagnmakaren Ernst Laurell Karlsson (1892). Hon var dotter till bonden i Gummetorp 1:2, Karl Erik Karlsson och hans maka Ulrika. Bröllopet stod vid midsommartid 1918 och paret bodde kvar Appelberg till hösten 1920. De flyttade då till Häradshammar efter att ha förvärvat torpet Björnbåset på Mullingstorps ägor.  

En av dem som kom att stanna länge i Appelberg var Carl Johan Abrahamsson Stenberg som var född 1830 i Östra Husby. Han hade tjänat dräng i Salsbäck 1:3 när han 1887 flyttade till Appelberg. Stenberg bodde kvar ända fram till sin död den 4 februari 1912.    

Den som kom att föra skomakeritraditionen vidare blev skoarbetaren Per Otto Johansson (1878). Han är bokförd på Appelberg från början av november 1921 och fram till sin död den 6 november 1956. ”Otto skomakare” var född i Hjulmakartorp som son till Johan August Månsson (1838) som ägde Överbäcken 1892–1921 och brukade dessförinnan det intilliggande båtsmanstorpet nr 20. Efter en tid i Stockholm flyttade Otto till föräldrarna i Överbäcken 1915 och därifrån till Appelberg. 

I början av 1932 styckades Appelberg av från Gummetorp 1:3 och fick beteckningen Gummetorp 1:11. Lagfart utfärdades i början av maj samma år för Selma Appelqvist.¹⁹ ”Selma i Appelberg” levde i hela 83 år, vilket var en lång levnad för den tiden. Hon avled luciadagen 1932. Med henne gick Appelberg ur släkten efter nästan hundra år.

Selma hade upprättat ett testamente i februari 1927 som föreskrev att ”all kvarlåtenskap såväl fastighet, som lösegendom och kontanta medel” skulle tillfalla Elsa Hjelm. Själv saknade Selma arvingar och Elsa hade ”kommit till mig för att sköta mig på min ålderdom”.  Testamente är bevittnat av tre personer bland dem hemmansägaren J. G. Andersson i Hagerstorp.²⁰

Elsa Hjelm var född 1894 i Överbäcken som dotter till skomakaren Karl Oskar Hjelm och hans hustru Maria Johansdotter. I början av 1920-talet arbetade hon som sköterska på ålderdomshemmet Kronhagen i Jonsberg, innan hon 1924 flyttade till Danderyd utanför Stockholm. I mars 1927 står hon som återinflyttad till Jonsberg från Danderyd och bosatt i Appelberg. Kanske hade hon kommit en tid innan flytten registrerades eftersom Selmas testamente är från februari 1927. Men redan i december 1927 återvände hon till Danderyds församling och anställdes i direktör Lars Björks hushåll på Irisvägen 4. Och hon finns kvar i Danderyd ytterligare en tid. Från slutet av 1940-talet finner vi henne i Norrköping som biträdande köksföreståndare på ålderdomshemmet Sandbyhov.

Någon fastighet, för Elsa Hjelm att ärva, finns inte nämnd i bouppteckningen efter Selma Appelqvist. Största tillgången är en bankbok på drygt 1500 kronor. Det beloppet inkluderar förmodligen försäljningen i juli 1732 av Appelberg till Josef Einar Persson. I november 1932, en månad före Selmas bortgång, står han inskriven som ägare av och nyinflyttad till Appelberg.²¹

Fem år senare försäkrade den nye ägaren Appelberg hos Östergötlands läns brandstodsbolag. Bostadshusets nedre plan bestod då av en förstuga jämte kök och stort rum. På ”andra botten” två rum och två garderober. Huset var av timmer, reveterat och med tegeltak på bräder. Till Appelberg hörde även en ladugård med foderlada och två bodar, samt vidbyggt svinhus och vedsköve. Ladugården hade spåntak medan de tillbyggda delarna var försedda med tak av bräder och tegel. I försäkringen ingick vidare en källare i gråsten, välv med tegel och tak av tegel.²²    

Josef Einar Persson var född utom äktenskapet i Jonsberg den 4 augusti 1897. Mamman hette Anna Matilda Persson (1873). Även hon var av utomäktenskaplig börd och blev antagen som fosterdotter hos Per Axel Persson i Häggebo. Barnets fader skall ha varit, den likaså oäkta födde, Karl Alfred Svensson (1873). Av någon okänd anledning fick han inte, som planerat, gifta sig med Anna Matilda.²³ Hon fick därför ensam ta hand om sonen och hade säkert svårt att på egen hand klara försörjning.

Einar, som barnet kallades, lämnades 1899 som fosterbarn hos Karl Johan Svensson (1848) och hans hustru Anna Lovisa Johansdotter (1844) i Hammarsberg under Möckeläng. Anna Matilda flyttade själv till Norrköping.

Anna Lovisa Johansdotter var mor till den ovannämnde barnafadern Karl Alfred Svensson (1873). Einar Persson blev således fosterbarn hos sin farmor. I hennes äktenskap föddes två döttrar: Sigrid och Anna. De var följaktligen fastrar till Einar Persson.

Redan efter några år var Anna Matilda Persson tillbaka i Jonsberg. Först fick hon uppehälle som piga i Granebo. Senare försörjde hon sig som sömmerska och var bosatt i Berglund, Narvsätter och Lilla Mönnerum, innan hon i november 1932 återförenades med sonen i Appelberg.

Einar Persson växte således upp hos sin farmor och farfar i Hammarsberg och försörjde sig i vuxen ålder som sågarbetare, kanske hjälpte han också bönderna med jordbruket under bråda tider. I november 1932 flyttade han från Hammarsberg till Appelberg. Samtidigt flyttade också, som vi sett, hans mamma Anna Matilda Persson till Appelberg. Einar, eller ”Einar i Appelberg” noterades tidigt som sinnessjuk i församlingsböckerna. Tidvis vårdades han på olika sjukhus och vårdinrättningar, eller sinnesslöanstalter som de i samtiden kallades för.

Efter mammans död 1944 och skomakaren Ottos död 1956 bodde Einar Persson ensam i Appelberg. Närmsta släktingar var fastrarna Sigrid och Anna och Sigrids barn, Georg och Gunnar Sahlin, som var kusiner till honom. Sigrid med familj bodde i Björkäng, medan Anna flyttade till Stockholm och därifrån vidare till Boston. Därtill kom längre bort boende halvsyskon från faderns äktenskap.

Ensamheten bidrog säkert till att han gärna pratade med sig själv ofta i fraser som mer eller mindre oavbrutet upprepades och hördes vida omkring. Han försörjde sig med att hjälpa grannar med trädgårdsarbete och bistå bönderna i skördetider. Det handlade ofta om tunga arbeten. Hos oss grävde han bland annat i trädgården på höstarna och lieslog gräset när det var dags. Betalning skedde delvis i natura. Han uppskattade att få mat och dryck serverat lika mycket som kontanta pengar.

Den egna trädgården med fruktträd var ett skötebarn för honom. På somrarna ville han gärna att vi skulle komma och ”titta på blommorna”. Kändes inte alltid så roligt, men för honom var det naturligtvis ett sätt att för en kort stund bryta ensamheten. Rätt tidigt skaffade han sig TV, också för att locka grannar till sig. Karl Johan och jag såg Wimbledon-finalerna i tennis hos honom 1959 och 1960. Var han inte hemma visste vi var nyckeln låg, och han misstyckte inte att vi gick in.

Hans resvanor gav honom viss respekt bland grannar. ”Mystiska tåget” med okänd destination som Norrköpings Tidningar arrangerade varje år var en av hans favoriter. Men han ordnade även resor på egen hand inom Sverige varje år så länge han orkade. När krafterna började tryta bosatte han sig på Nygatan i Norrköping. Appelberg sålde han 1969 till ägaren av Lilla Gummetorp, Yngve Lossing, men var fortsatt mantalsförd och bosatt på Appelberg.²⁴

Einar Persson drog sin sista suck i Lenas bil den 5 september 1974, i närheten av Norra Mönnerum, när hon skjutsade honom till bussen mot Norrköping. Han blev 77 år och begravdes på Jonsbergs kyrkogård. Gravplatsen går inte längre att finna.

Ägarlängd för Appelberg, Gummetorp 1:11

Period	Ägare och boende
1835–1847	Häradsskomak. August Appelqvist (1816), h. Fredrika Magdalena Torstensson (1818), två barn;
1848–1855	Häradsskomak. August Appelqvist (1816), h. Fredrika Magdalena Torstensson (1818), två barn;
1855–1862	Häradsskomak. August Appelqvist (1816), h. Fredrika Magdalena Torstensson (1818), tre barn;
1863–1870	Häradsskomak. August Appelqvist (1816–1870), h. Fredrika Magdalena Torstensson (1818), fyra barn;
1871–1879	Skomak. Carl Wilhelm Appelqvist (1842), h. Selma Charlotta Sörberg (1849); Till hus: Fredrika Magdalena Torstensson (1818);.
1880–1890	Äg. skomak. Carl Wilhelm Appelqvist (1842–1880), h. Selma Charlotta Sörberg (1849), sonen Carl Fredrik Appelqvist (1873); Till hus: Fredrika Magdalena Torstensson (1818–1880); Till hus: 1886–87 Pig. Christina Vilhelmina Lidman (1861); 1880–82 Pig. Johanna Johansdotter (1839): 1883–83 Dräng Gustav Robert Andersson (1860); Hyr: 1880-82 Skomak. Gustav Valfrid Timan (1859); 1882–84 Skomak. Johan August Hjelm (1850), h. Christina Maria Pettersson (1843); 1884- Arb. Jonas Carlsson (1835); 1885- Arb. Carl Johan Abrahamsson Stenberg (1830);
1891–1895	Äg. Selma Charlotta Appelqvist f. Sörberg (1849), son lättmatros Karl Fredrik Appelqvist Sörberg (1873); Hyr: Arb. Carl Johan Abrahamsson Stenberg (1830);
1896–1904	Äg. Selma Charlotta Appelqvist (1849), son sjökapten Karl Fredrik Appelqvist (1873); Till hus: 1897- Kopparslag. Gustav Hjalmar Enell (1842); Hyr: Arb. Carl Johan Abrahamsson Stenberg (1830); 1901- Arb. Erik Valfrid Eriksson (1879), 1902- h. Anna Matilda Persson (1883);
1905–1913	Äg. Selma Charlotta Appelqvist (1849) -1908 son, styrman Karl Fredrik Appelqvist (1873); Till hus: -1907, 1910- Gustav Hjalmar Enell (1842); -1907 Erik Valfrid Eriksson (1879), h. Anna Matilda Persson (1883); -1912 Carl Johan Abrahamsson Stenberg (1830–1912); 1910- Stenarb. Erik Oskar Johansson (1889), h. Hilda Olivia Lind (1888);
1914–1923	Äg. Selma Charlotta Appelqvist (1849); Hyr: 1921- Skoarb. Per Otto Johansson (1878); Till hus: -1921 f. kopparslag. Gustav Hjalmar Enell (1842); Stenarb. Erik Oskar Johansson (1889), h. Hilda Olivia Lind (1888); 1917–19 Sågarb. Karl Erik Jakobsson (1884), h. Emma Augusta Johansson (1886); Hyr: 1918–20 Vagnmak. Ernst Laurell Karlsson (1892), h. Elin Sofia Karlsson (1890);
1923–1932	Äg. Selma Charlotta Appelqvist (1849–1932); Hyr: Skoarb. Per Otto Johansson (1878); Hyr: 1929–32 Änk. Hulda Karolina Johansson (1864), dtr Lisa Emilia Johansson (1900); 1927–27 Elsa Maria Hjelm (1894);
1933–1941, 1942–1951	1932- Äg. Jordbr.arb./sågare Josef Einar Persson (1897); 1932–44 f. sömmerska Anna Matilda Persson (1873–1944); Skoarb. Per Otto Johansson (1878);

Hjälmsätter

Hjälmsätter är känt som torp eller backstuga under Gummetorp 1:2 sedan mitten av 1800-talet. Där bosatte sig skomakaren Anders Fredrik Hjelm (1820) med hustru Maja Cajsa Andersdotter (1818) och barn. Troligen var det han som gav namn åt stugan. Båda makarna var utsocknes. Anders Fredrik var född i Kuddby 1820 med efternamnet Olofsson efter fadern daglönaren Olof Nilsson. Hustrun var två år yngre, född i Östra Husby 1818. Anders Fredrik tog anställning som båtsman på Tupptorpet i Häradshammar, med efternamnet Olofsson Tupp, som senare blev Hjelm Tupp.

Till Jonsberg kom familjen 1851 under namnet Hjelm. Sex barn föddes inom äktenskapet. Tre av dem var ännu omyndiga när deras mamma, Maja Cajsa (Katarina) Andersdotter, avled vid 52 års ålder i maj 1870. Hjälmsätter beskrevs vid den tiden som ”en stugbyggnad under tak av bräder och spån”. På tomten fanns också ”ett mindre ladugårdshus” samt svinhus och åkermark. Byggnaderna värderades till 1100 kronor, som kan jämföras med priset för 20–25 kor. I ladugården fanns ko jämte kviga och ett svin i svinhuset. Familjen hade så stora skulder att bouppteckningen slutade på minus. En av långivarna var garvare Fischer i Norrköping. Det var väl han som tillhandhöll läder åt skomakare Hjelm.

Arvingarna kom överens om att änkemannen skulle sitta i orubbat bo och överta lösöret mot ett pristillägg på 33 procent. Husen och växande gröda fick han däremot behålla till bouppteckningsvärdet. Barnens arvslotter skulle utbetalas senast i juli 1871.²⁵

Efter hustruns bortgång 1870 gifte Anders Fredrik Hjelm om sig 1871 med Anna Stina Carlsdotter. Hon var född i Önsätter i Häradshammar 1828 och före giftermålet tjänade hon piga i Hjälmsätter. Förutom piga i hushållet hade skomakare Hjelm två lärlingar i verkstaden, Carl August Svensson (1865) och Vilhelm Ringborg (1857) Den förre var född i Gårdsjö i Häradshammar och den senare i Sverkelsbo. Vid den här tiden fanns det gott om skomakare i bygden. Fick man inte skorna lagade i Hjälmsätter kunde man vända sig till Appelberg eller Berglund.   

Anders Fredrik Hjelm avled i lungsot 1886. Han och hustrun bodde då inhyses hos sonen Anders Petter. Någon fast egendom fanns därför inte att redovisa i bouppteckningen.²⁶ Hustrun Anna Stina Carlsdotter överlevde sin make med drygt tio år. Hösten 1897 fick hon lunginflammation som i oktober resulterade i hennes död. Båda makarna dog således av lungrelaterade sjukdomar. Vid sekelskiftet 1900 var lungsjukdomar fortfarande vanliga åkommor och de ledde ofta till döden då effektiva botemedel saknades. Makarna Hjelm hade lämnat ett testamente efter sig som angav att deras kvarlåtenskap efter bådas bortgång skulle delas lagenligt.²⁷

Anders Fredrik Hjelm efterträddes av sin son Anders Petter Hjelm (1843). Tillsammans med hustrun Augusta Sofia Lindström (1843) fick han inte mindre än åtta barn. Hustrun var dotter till rättaren Olof Lindström på Broxvik. Vid tiden för giftermålet, 1869, var hon piga på Jonsbergs säteri och Anders Petter skomakare på intilliggande Eriksberg.

Familjen Hjelm/Lindström flyttade runt mellan flera gårdar i socknen (Möckeläng, Berglund, Hovgren, Brytsebo) och försörjde sig med skomakeri och jordbruk. Familjen återkom till Hjälmsäter 1883 som de förvärvade av fadern. I november 1888 gick flyttlasset till Pontonjärförsamlingen i Stockholm. Men redan 1890 var de tillbaka i Jonsberg och bosatta i Högadal, där Anders Petter drev handel och skomakeri.

I samband med Hjelms avflyttning till Stockholm köptes Hjälmsätter av ägaren till Gummetorp 1:2, bonden och snickaren Nils Nilsson (1831) som var gift med sin kusin Anna Lena Månsdotter (1835). Det tycks som hans intresse och fallenhet för snickeri var starkare än lusten att så och skörda. Fädernegården var åtminstone periodvis utarrenderad och själv vistades han stundtals på andra orter innan Gummetorp 1:2 år 1886 såldes till Sven Johan Pettersson från Granebo (se ovan).

Nils Nilsson med hustru Anna Lena flyttade in i Hjälmsätter 1890 och kom då från Norrköping. Yngst av de tre barnen var Karl August född i Norrköping 1862. Han kom till Hjälmsätter några år efter föräldrarna, 1893. Med tiden blev han en ”profil” i bygden, känd under namnet ”Kalle Nilsa”.

Nils Nilsson avled i ”maglidande” i mars 1897 och hustrun Anna Lena i ”nervlidande” nyårsafton 1906. Hon hade vårdats i hemmet av sonhustrun Amanda, gift med Karl August. Amanda ersattes med 25 kronor för ”skötsel och vård” i bouppteckningen efter Anna Lena Nilsson (Månsdotter). Hjälmsätter taxerade vid den här tiden till 900 kronor. Förutom stugan ingick en verkstadsbyggnad samt ladugård med mera. En ko och fem höns delade plats i ladugården.²⁸

Hjälmsätter övertogs av sonen snickaren Karl August Nilsson gift med Amanda Josefina (Sofia) Karlsdotter (1871). Hon var född i Sörbyholm i Häradshammar som dotter till statdrängen Carl August Pettersson och dennes hustru. Åren före giftermålet hade hon tjänat piga i Salsbäck 1:3 hos min mormors föräldrar. För Karl August var det andra giftet, då han var änkling sedan 1891. Deras enda barn var dottern Elsa Maria född 12 maj 1899.

Karl August blev på nytt änkling sommaren 1914. Strax före midsommar avled Amanda Sofia i lunginflammation. Doktor Philip i Norrköping hade tillfrågats men botemedlen var ännu få. Flera personer i Jonsberg konsulterade vid den här tiden doktor Philip i Norrköping enligt prästens noteringar i död- och begravningsboken.

Vid Amanda Sofias bortgång 1914 hade taxeringsvärdet på Hjälmsätter stigit till 1300 kronor. Byggnaderna var desamma som tidigare, dvs. stuga med verkstad och ladugård. Familjen höll sig med ko och gris och på åkrarna hade man satt potatis och skulle snart bärga höet. Dottern Elsa var ännu omyndig och hon företräddes vid bouppteckningen av lantbrukaren Karl Johan Karlsson i Salsbäck. Förrättningsmän var ”radarparet” folkskollärare J. A. Levin och fjärdingsman A. G. Svensson. Deras underskrifter finns på en stor mängd bouppteckningar från tidigt 1900-tal.²⁹

Flera familjer hyrde bostad av Karl August Nilsson i Hjälmsätter för kortare eller längre tid. En av dem var skomakaren Karl Robert (Johansson) Wilhelmsson (1881) och gift med Kuningunda Matilda Holmberg (1890). Hans far hette Johan Wilhelm Wilhelmsson och var statdräng vid Hovgren. Hustrun hade anor från Högsfall i Hällestad socken i norra Östergötland. Paret vigdes 1910 av kyrkoherde Asproth i Jonsbergs kyrka.

Fram till giftermålet var Robert Wilhelmsson skomakare vid Nordanskog och bodde i lägenheten Karlshamn. Senare samma år hyrde han i Salsbäck 1:2 och därefter i Hjälmsäter. Efter några år i Furulund, 1917–1922, bosatte sig familjen permanent i lägenheten Vilhelmsro under Hovgren.

Familjen bestod av många barn och fosterbarn. En av döttrarna hette Ellen Matilda och var född 1918. Hon utbildade sig till sjuksköterska och utsågs i början av 1950-talet till en av FN:s sex sjukvårdare som skulle bekämpa tuberkulos bland Kairos fattiga befolkning. I Jonsbergs tidning 1953 bidrog hon med en artikel om sina upplevelser i ”det heliga landet” julafton 1952.³⁰

Dottern till Karl August Nilsson i Hjälmsätter kallades för Elsa och blev liksom pappan en välkänd person i bygden. Hon började som piga i Mönnerum i november 1920 hos Viktor Karlsson. Året efter kom hon till Salsbäck 1:3. Elsa gifte sig 1925 med Sven Einar Karlsson och de fick 1927 sonen Karl Erik Einar. Han var den sjätte generationen i Gummetorp inom samma släkt räknat från Nils Persson (1746) och Anna Andersdotter (1770).

Elsas make kallades för Sven (”Sven i Hjälmsätter”) och var född oäkta i augusti 1897. I födelseboken för Jonsberg 1897 är han uppförd på raden under Josef Einar Persson (se Appelberg) som också var född utom äktenskapet. Svens mamma hette Hedvig Josefina Karlsson (1865). Hon var född i Gryts socken och arbetade som piga i Skriketorp under Jonsberg. Sven var hennes andra utomäktenskapliga barn. Hennes förstfödda, Karl Edvard, var fem år äldre än sin halvbror Sven och född i Östra Stenby.

Sven hade tjänat dräng i Skriketorp och dessförinnan i Kälebo före giftermålet med Elsa. Som gift försörjde han sig och familjen med olika ”påhugg” hos bygdens bönder, men också med fiske (notdragning) i vattnen kring Arkösund. Senare i livet arbetade han även i Norrköping bland annat som grovarbetare när varuhuset Domus uppfördes på 1960-talet. Kortspel hörde till Sven och Elsas största nöjen. Mer än gärna gick de till grannarna för att umgås och spela kasino eller liknande med låga insatser.

Tillsammans fick Sven och Elsa lagfart på Gummetorp 1:10 år 1942, efter att gården 1931 avstyckats från Gummetorp 1:2 och inlösts av Karl August Nilsson med stöd av ensittarlagen.³¹ På ålderns höst bosatte de sig på Nygatan i Norrköping och senare på Klingagatan 21. Det var också i Norrköping de avled, Sven 1974 och Elsa 1980. Sven och Einar Persson gick bort samma år. De följde varandra i spåren alltsedan de första noteringarna i Jonsbergs födelselängd för 1897. 

Ägarlängd till Hjälmsätter, Gummetorp 1:10

Period	Ägare och boende
1855–1862	Anders Fredrik Hjelm (1820), h. Maja Cajsa Andersdotter (1818), sex barn;
1863–1870	Anders Fredrik Hjelm (1820), h. Maja Cajsa Andersdotter (1818–1870), sju barn;
1871–1879	Äg. Anders Fredrik Hjelm (1820), h. Anna Stina Carlsdotter (1828); 1878- Lärling Carl August Svensson (1865);
1880–1890	-1886 Äg./Till hus: Anders Fredrik Hjelm (1820–1886); 1883–88 Äg. Anders Peter Hjelm (1843), h. Augusta Sofia Lindström (1843), åtta barn; -1881 Lärling Carl August Svensson (1865); 1881–83 Till hus: Arb. August Ludvig Månsson (1855), h. Johanna Hjelm (1862); -1884 Arb. Fredrik Vilhelm Hjelm (1849); 1890- Äg. snickaren Nils Nilsson (1831), h. Anna Lena Månsdotter (1835);
1891–1895	Äg. snickaren Nils Nilsson (1831), h. Anna Lena Månsdotter (1835), -1893, son Karl August Nilsson (1862);
1896–1904	Äg. snickaren Nils Nilsson (1831–1897), h. Anna Lena Månsdotter (1835); son Karl August Nilsson (1862), h2. Amanda Josefina Karlsdotter (1871), dotter Elsa Maria (1897);
1905–1913	Äg. Anna Lena Månsdotter (1835–1906); Äg. snick. Karl August Nilsson (1862), h2. Amanda Josefina Karlsdotter (1871), dotter Elsa Maria (1897); 1910- Till hus: jordbr. arb. Johan August Nilsson From (1851), h. Johanna Karolina Vilhelmsdotter (1849–1911);
1914–1923	Äg. snick. Karl August Nilsson (1862), h2. Amanda Josefina Karlsdotter (1871–1914), dotter Elsa Maria (1897); -1919 Till hus: jordbr. arb. Johan August Nilsson From (1851); 1916–17 Till hus: skomak. Karl Robert (Johansson) Vilhelmsson (1881), h. Kunigunda Matilda Holmberg (1890), dtr Brita Maria (1910), son Erik Vilhelm (1913), dtr Margareta Kunigunda (1916); 1919–20 Karl Erik Jakobsson (1884), h. Emma Augusta Johansson (1886);
1923–1932	Äg. Karl August Nilsson (1862); 1925- Jordbr. arb. Sven Einar Karlsson (1897), h. Elsa Maria Nilsson (1899), son Karl Erik Einar (1927); -1924 Hyr: jordbr. arb. Nils Johan Jonsson (1855);
1933–1941, 1942–1951	-1937 Äg. snick. Karl August Nilsson (1862–1937); Äg. Sven Einar Karlsson (1897–1974), h. Elsa Maria Nilsson (1899–1980), son Karl Erik Einar (1927);

---

1. Riksarkivet Vadstena: Båtsmanshållet GIc:1, 1683 och 1686, GIc:4, 1694. Roteindelningen justerades på 1690-talet. Antalet rotar minskade i Häradshammar till 26 och numreringen ändrades så att Gummetorps rote fick nr 9 istället för som tidigare 11. Till roten fördes från 1694 Gummetorp, Hagerstorp, Djäknetorp krono och frälse, samt Källtorp. ↩︎
2. År 1683 uppgavs bonden Håkan i Djäknetorp vara fördubblingsbåtsman tillsammans med drängen i Grönevad Nils Hemmingsson: Den senare var ordinarie 1686 och ingen hade ersatt honom. ↩︎
3. Riksarkivet Vadstena: Båtsmanshållet GIc:1, 1683, 1686. ↩︎
4. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:40 nr 1189. Bouppteckning Anders Malört. ↩︎
5. Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv 05-JON-AVS34 Avsöndring 1906. ↩︎
6. I mantalslängderna saknas uppgifter för åren 1769–1770, 1774–1775 och 1777–1783. Under mellanliggande år saknas förnamn på ordinarie båtsman Malört. Dateringen här främst utifrån kyrkböckerna. Olov Malörts första hustru, Brita Bengtsdotter, avled i Malörtstorp i mars 1768 som ”hustru till båtsman Malört”.    ↩︎
7. Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv 05-JON-143 Delning Ägoutbyte 1905. ↩︎
8. Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv 05-JON-AVS35 Avsöndring 1908. ↩︎
9. Sveriges bebyggelse, Östergötlands län (1948–1952) s.172. ↩︎
10. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:39 nr 2125. Bouppteckning efter Nils Nyberg. Hustrun heter där Anna Andersdotter. ↩︎
11. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:42 nr 755. Bouppteckning efter Anna Ekström Nyberg. ↩︎
12. Lantmäteriet: Lantmäterimyndighetens arkiv 05-JON-AVS36 Avsöndring 1919. SVAR Digitala forskarsalen: Fastighetsböcker, Norrköpings domsagas arkiv, Inskrivningsmyndigheten. ↩︎
13. SVAR Digitala forskarsalen: Norrköpings domsagas arkiv, Fastighetsböcker; Inskrivningsmyndigheten. ↩︎
14. SVAR Digitala forskarsalen: Norrköpings domsagas arkiv, Fastighetsböcker, Inskrivningsmyndigheten. ↩︎
15. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:45 nr 2601. ↩︎
16. Arkiv digital: Björkekinds och Östkinds domsaga, Bouppteckning FIIIa:2 nr 897. ↩︎
17. Arkiv digital: Björkekinds och Östkinds domsaga, Bouppteckning FIIIa:2 nr 1071. ↩︎
18. Arkiv digital: Björkekinds och Östkinds domsaga, Bouppteckning FIIIa:2 nr 1708. ↩︎
19. Privat arkiv Appelberg: Handlingar angående avstyckning från 1/4 mantal Gummetorp nr1 av lägenheten Appelberg. SVAR Digitala forskarsalen: Fastighetsböcker, Norrköpings domsagas arkiv, Inskrivningsmyndigheten. ↩︎
20. Arkiv digital: Bråbygdens domsaga, Bouppteckning FII:17 (1933–34) VT 1933 nr 78. ↩︎
21. Privat arkiv Appelberg: Gamla handlingar. Köpekontrakt Appelberg 2 juli 1932. SVAR Digitala forskarsalen: Fastighetsböcker, Norrköpings domsagas arkiv, Inskrivningsmyndigheten. ↩︎
22. Privat arkiv Appelberg: Gamla handlingar. Anmälan till försäkring 1937. ↩︎
23. Privat arkiv Appelberg: Gamla handlingar. Faderskapet var allmänt känt men finns inte dokumenterat i officiella handlingar. ↩︎
24. SVAR Digitala forskarsalen: Fastighetsböcker, Norrköpings domsagas arkiv, Inskrivningsmyndigheten. ↩︎
25. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:45 nr 2359. ↩︎
26. Arkiv digital: Björkekinds och Östkinds domsaga, Bouppteckning FIIIa:4 s. 101. ↩︎
27. Arkiv digital: Björkekinds och Östkinds domsaga, Bouppteckning FIIIa:7 s. 1327. ↩︎
28. Arkiv digital: Björkekinds och Östkinds domsaga, Bouppteckning FIIIa:7 s. 1037; Bråbygdens domsaga, Bouppteckning FII:2 s. 26. ↩︎
29. Arkiv digital: Bouppteckning Amanda Josefina Nilsson, Bråbygdens domsaga FII:7 s. 857. ↩︎
30. Ellen Wilhelmsson, ”En resa till det heliga landet julen 1952”, Jonsbergs tidning 1953, s. 13. ↩︎
31. SVAR Digitala forskarsalen: Fastighetsböcker, Norrköpings domsagas arkiv, Inskrivningsmyndigheten. ↩︎