Sommaren 1944 brottades Jonsbergs bönder med en blankett från Statistiska Centralbyrån i Stockholm. Myndigheten ville ha svar på en rad frågor om gårdens areal, täckdikning, vilka redskap man använde: såmaskiner, slåttermaskiner, gödselspridare, självbindare, skördetröskor, tröskverk, traktor, mjölkmaskiner, el-motorer, personbilar med flera. Och vidare om det fanns ledningar för vatten och avlopp, om gården var inkopplad på el-nätet och tele-nätet. Uppgifterna ingick i 1944 års Jordbruksräkning. Den skulle egentligen ha ägt rum 1942 men kriget hade fördröjt insamlingen av efterfrågade uppgifter.
Det här var inte den första gången som Centralbyrån med hjälp av siffror och statistik sökte beskriva det svenska jordbruket. Den första officiella jordbruksräkningen ägde rum 1927 och tanken var att liknande räkningar därefter skulle företas vart femte år. Kriget bröt dock rytmen.
Men redan vid tiden för första världskriget genomförde Statistiska Centralbyrån på regeringens uppdrag en kartläggning av Sveriges landsbygd och jordbruk. Den räkningen kallades officiellt för lokalundersökning. Dessförinnan hade hushållningssällskapen samlat in uppgifter om det svenska jordbruket som därefter publicerats av Statistiska Centralbyrån.