Älvsborgs lösen 1571

Lösensumman för Älvsborgs fästning uppgick till hela 150 000 riksdaler silvermynt och hade fastställts vid freden i Stettin 1570.1 Beloppet var satt så pass högt att Sverige inte skulle kunna betala och återfå sin enda landförbindelse med Nordsjön och Västeuropa.

Älvsborgs lösen skulle vara erlagd inom tre år och för att få ihop den erforderliga summan krävdes ett extra stort skatteuttag. Riksdagen 1571 beslöt att varje bonde skulle betala en tiondel av värdet på silver, koppar och andra metaller samt ”reda pengar”. Därtill kom en tiondel av värdet av alla kreatur som kor, hästar, oxar, får, svin, ungnöt och getter.2

Skatten skulle betalas av alla bönder: skatte, krono och frälse. Bland de skattskyldiga återfinns också skräddare, skomakare och andra ämbetsmän, eller gärningsmän, som arbetade hos bönderna och saknade ”varaktig våning” alltså fast bostad. Likaså inkluderades dagakarlar och inhyses folk. Förmögna barn var inte heller undantagna. Den skatten kallades ”barnapengar” respektive ”barnakoppar” och ”barnasilver” och betalades av barnets målsman.

De enda som var befriade från Älvsborgs lösen var adeln och dess lösegendom under eget bruk. Adelns tjänstefolk och underlydande bönder beskattades däremot likt alla andra. 

Uttaxeringen till Älvsborgs lösen för oss rakt in bland kreaturen i 1570-talets ladugårdar och öppnar dörrarna till de utrymmen där man förvarade silver, koppar och andra värdeföremål. Det välbevarade källmaterialet ger nämligen besked om varje enskild bondes beskattningsbara boskap och värdet på djuren. På samma noggranna sätt finns innehavet av metaller (silver, koppar, tenn och mässing) redovisat. Taxeringen öppnar därmed möjligheter för att skilja mellan rika och fattiga bönder liksom mellan rika och fattiga socknar. 

Värderingen av djur och metaller gjordes i mark och ören, där en mark motsvarade åtta öre. Silver beskattades dock i lod och i enstaka fall har hela eller delar av totala skattebeloppet betalats i lod silver. Vanligen räknades dock den skatt som inte utgjordes av silver samman och uttrycktes i mark och ören.3

Boskapen är uppdelad i många kategorier med olika skattesatser. En ko ansågs vara värd tio mark varför skattebeloppet blev en mark. Yngre nötdjur (kvigor och stutar) beskattades med mellan ett och sex öre per styck beroende på ålder: ett, två, tre eller fyra år. Skatten för en häst uppgick som mest till en mark och här gjordes åtskillnad mellan häst, sto och märr. Oxar hörde också till högsta skattekategorin, dvs. upp till en mark per djur. Ett oxpar kunde betinga ett pris på hela 30 mark och skatten blev därmed tre mark. Får, svin och getter skattebelades med ett öre per styck.

Koppar var vanligast bland metallerna, i enstaka fall redovisas tenn och mässing. Koppar mättes i pund och skatten för ett pund uppgick till sex öre.

För Jonsbergs del är 78 bönder fördelade på 65 hemman upptagna i Älvsborgs lösen 1571.4 Ett tiotal hemman som är registrerade i samtida jordeböcker saknas. Bland de saknade finns skattegården Rösätter, stubbehemmanet Kävstebo, kronohemmanen Hälltorp, Lindöja och Lövdal samt häradstorpen Braskebo, Estorp och Nygärde. Det finns inga noteringar om att gårdarna skulle ha varit övergivna eller ödelagda. Många östgötska gårdar hade nämligen bränts av danskarna vid deras anfall 1567. Vikbolandet tycks dock i stort sett ha undgått dessa härjningar, som främst drabbade Östergötland Västanstång.5 De saknade gårdarna är spridda över socknen och som vi sett av skilda skattenaturer.

Den totala lösensumma som Jonsberg skulle betala uppgick till 679 mark och 2 öre. Boskapen stod för 70 procent av beloppet och koppar för 20 procent. Endast 13 av 78 personer hade att skatta för silverinnehav och pengar noterades för ännu färre, bara två personer. 

Antalet beskattade djur av alla kategorier uppgick i Jonsberg till över ett tusen. Får var vanligast förekommande och uppgick till över 300. Fåren utgjorde därmed ungefär 30 procent av hela djurbeståndet. Näst vanligast var kor som fanns hos 77 av 78 beskattade personer. Varje bonde hade i genomsnitt omkring tre kor. Och andelen kor uppgick till en fjärdedel av samtliga djur.6

En ko värderades dock 8 gånger så högt som ett får – en mark respektive ett öre. Korna representerade därmed mer än hälften av djurens värde. Värdet på det stora antalet får inskränktes till 8 procent. De drygt 100 hästarna var värdefullare än de många fåren och stod för 25 procent av totala värdet. Hela 80 procent av skatten på boskapen kom från kor och hästar. 

Den genomsnittlige bonden i Jonsberg fick 1571 skatta för tre kor, ett par ungnöt, ett par grisar, en eller två hästar och fyra får. Getter var ovanliga och finns bara noterade för 4 av de 78 bönderna. Inte heller kunde man se många oxar på åkrarna, ängarna och vägarna, bara ett dussintal hos sex bönder. Hästar var det vanligaste dragdjuret och fanns hos 72 bönder.

Skatten för den genomsnittlige bondens boskap uppgick till 5–6 mark (median 5,1875 mark). Michil i Öbbebo (Ebbeboda) stod för det högsta beloppet med nästan 23 mark, medan skatten för Ingemund i Narvetorps två djur inskränktes till fem öre. 

I Öbbebo ladugård inhystes 8 kor, 7 ungnöt, 8 grisar, 5 hästar, 16 får, 16 getter och 2 oxar. Michil fick dessutom skatta för 90 lod silver och 18 pund koppar. När silver och koppar omräknas till mark och ören blir Michils totala skattebelopp 52 mark och 3 öre.7 Han framstår som den överlägset mest förmögne bonden i Jonsberg. Ingemund i Narvetorp däremot beskattades bara för en gris, en märr och ett halvt pund koppar. Det innehavet gör honom till en av socknens sämst ställda bönder. Eller också tillhörde han de smartaste och lyckades dölja sina ägodelar för fogden. 

Lasse på Arkö var den efter Michil i Öbbebo näst högst taxerade bonden i Jonsberg. Totalt fick han betala 34 mark och 2 öre. Beloppet avsåg främst silver, koppar och kontanter. Som målsman för minderåriga barn fick han skatta för 100 mark i ”reda pengar” jämte 40 lod ”barnasilver”, totalt 18 mark. Mer än hälften av hans skatt avsåg således barnens egendom. Men Lasse hade även kreatur som togs upp till beskattning. Vid sidan av 5 kor, 5 ungnöt och 2 hästar betades Arkö av 4 får och 5 getter.

Efter Michil i Öbbebo och Lasse på Arkö följde Måns i Möckeläng, som hade att betala 20 mark och 2 öre, huvudsakligen för boskapen men också för 1 lod silver och 6 pund koppar. Boskapen i Möckeläng utgjordes av 7 kor, 2 ungnöt, 4 svin, 2 hästar, 2 oxar och 5 får, inalles 22 djur.

De tre bönderna Michil i Öbbebo, Lasse på Arkö och Måns i Möckeläng tillhörde Jonsbergs ekonomiska toppskikt i början av 1570-talet. Som vi minns var Måns i Möckeläng också en av de sex män som fick förtroendet att vidimera skattelängden. Den genomsnittlige bonden i Jonsberg fick bidra med 8–9 mark för att få loss Älvsborgs fästning.

Måns i Glovshult var en medelstor bonde i Jonsberg 1571. Han beskattades med 8,5 mark för 3 kor, 4 ungnöt, 2 hästar, 10 lod silver och 1,5 pund koppar. När de skattebetalande i Jonsberg rangordnas efter skattens storlek återfinns Måns i Glovshult ändå på den övre halvan. Det som förde honom dit var silver- och kopparinnehavet. Det mellersta värdet, medianen, var drygt 2 mark lägre än medeltalet. I mitten av rangordningen placerade sig Erik i Fagerhult. Även han fick skatta för silver och koppar förutom sex djur. Till de lägst beskattade hörde förutom Ingemund i Narvetorp även Sven i Kälebo och Anders i Stenvik. De fick betala 1–2 mark för ett fåtal djur.

Omnämnde Michil i Öbbebo tillhörde inte bara Jonsbergs ekonomiska elit utan var även en av de högst beskattade i hela Östkinds härad. Endast Per i Skälvsätter, Tideman i Hestad och Nils Månsson i Gärstad fick betala ännu högre belopp: 57/6, 56 respektive 53/3 mark. Bland de högst beskattade återfinns även prästerna: Nikolaus André i Östra Husby med 44 mark, herr Johan i Sten med 40 mark och herr Lars i Häradshammar med 37 mark.

En som vägrade att betala Älvsborgs lösen 1571 var Anders Håkansson, fogde hos Jöran Holgersson Gera på Ållonö i Östra Stenby.  Gera deltog, som vi sett, vid fredsförhandlingar i Stettin 1570 då lösensumman fastställdes. Men han hade uppenbarligen inte full pli på sina anställda. ”Vill intet göra” kan man läsa på Anders Håkanssons rad i den bevarade skattelängden för ”Stenby mellan Wijka”. Mer foglig var hans kollega på Skenäs, fogden Jonas Larsson, som taxerades för hela 44 mark.8 Jonsbergs genomsnittliga lösensumma om åtta mark låg två mark under medelvärdet för Östkinds härad. Djurhållningen var både till antal och värde något mindre omfattande i Jonsberg än i Häradshammar och Östra Husby, men framförallt var det frånvaron av silver och kontanta medel som sänkte medelvärdet. (Tabell 3.3)

  1. En som deltog i förhandlingarna i Stettin 1570 var lagmannen i Östergötland Jöran Holgersson Gera (d. 1588), som bland annat hade förlänats Östra Stenby socken. (Wikipedia.org/Jöran Holgersson (Gera)) ↩︎
  2. Hans Forssell har i två volymer redogjort för hur taxering till Älvsborgs lösen 1571 var utformad och hur mycket varje svenskt härad fick bidra med. Se: Hans Forssell, Sverige 1571, 1–2 vol. (1872–1883). Se även: Janken Myrdal & Johan Söderberg, Kontinuitetens dynamik: Agrar ekonomi i 1500-talets Sverige (1991), s. 58ff. ↩︎
  3. Till följd av stark inflation under kriget behölls marktalet för kreaturen på samma nivå som under Gustav Vasas dagar, annars skulle skatten ha varit 2–4 gånger högre. När silver löstes med mark sattes dock värdet till 40–50 mark per lod och inte 20 mark som före kriget. Silvret blev därmed högre beskattat än övrig lösegendom. Älvsborgs första lösen kallades därför för ”silverskatten”. (Hans Forssell 1872–83 vol. 1 s.15–16). ↩︎
  4. Digitala forskarsalen: Älvsborgs lösen 1571, Östergötland 5116/4, bild 207ff. ↩︎
  5. Hans Forssell 1872–83, vol. 2, s. 234. Enligt Staffan Helmfrid var det främst trakterna runt Skänninge som drabbades, se: Staffan Helmfrid, Östergötland ”Västanstång” (1962) s. 84ff. ↩︎
  6. Uppgifterna baseras på Digitala forskarsalen: Älvsborgs lösen 1571, Östergötland 5116/4, bild 181ff (Östra Stenby), bild 198ff. (Häradshammar) och bild 222ff. (Östra Husby). Källmaterialet har bearbetats och resultatet därav sammanfattas i tabellerna 3.1–3.3 samt 3.7. Det kan naturligtvis ha funnits djur och annan lösegendom som gömdes undan eller av andra skäl aldrig togs upp till beskattning. Taxeringens riktighet bestyrktes av sex betrodda personer. En av undertecknarna var Måns i Möckeläng, de övriga fem kom från Häradshammar. ↩︎
  7. Silver har jag här värderat på liknande sätt som kreaturen, dvs. efter det marktal som rådde före kriget 1563–1570. Ett lod silver beräknas således till ett värde av 20 mark och skatten till 2 mark. ↩︎
  8. Digitala forskarsalen: Älvsborgs lösen 1571, mikrofilm 5116/4, bild 191, s. 11 (Anders Håkansson), bild 223, s. 42 (Jonas Larsson). ↩︎