Bilaga 1: Bördsrättsköpen

Bördsrättsköpen

Genom kungligt beslut 1582 ville Johan III utsträcka bördsrätten till att omfatta inte bara skattebönder utan även kronans bönder. Bördsrätten var ursprungligen knuten till skattehemman och gav besittnings- och arvsrätt till gårdsägaren och alla dennes efterkommande. Skattegårdar kunde därigenom behållas inom släkten och fick i princip inte säljas till utomstående. Och alla arvingar hade rätt till sin lagenliga andel. Det kungliga beslutet om bördsrättsköpen verkställdes i huvudsak åren 1582 till 1588. Kronans bönder erbjöds då möjlighet, eller rentav tvingades, att köpa bördsrätt till sina hemman. Men vad var det för rättighet de köpte och hur länge varade den?

Forskningen om bördsrättsköpen är inte särskilt riklig. Köpen ansågs länge vara tämligen obetydliga och upphävda av efterkommande regenter. Senare forskning, främst representerad av Alexander Loit, menar däremot att bördsrättsköpen var av betydande omfattning och avsåg inte bara arvsrätt i evig tid utan även äganderätt till det lösta hemmanet och att köpen ägde laga kraft långt in på 1800-talet. Bördsrättsköpta kronohemman skulle därmed närmast motsvara skattegårdar. De behöll dock skattenaturen krono och liksom tidigare betalade berörda bönder avrad istället för skatt.1

Bördsrättsköpen nämns även i översiktsverk som Lars Magnussons Sveriges ekonomiska historia och Det svenska jordbrukets historia del 3 av Carl Johan Gadd. Baserat på Loits forskningar talar Magnusson om en ”omfattande försäljning av krono till skatte”. Carl Johan Gadd är mer försiktig och skriver, också utifrån Loit, att ”vissa kronobönder” köpt bördsrätt i slutet av 1500-talet och köpen ”åtminstone delvis respekterades ännu i början av 1700-talet.” Martin Andersson är än mer återhållsam och framhåller att det är oklart om köpen ägde giltighet i början av 1600-talet.2

Ett bördsrättsköpt hemman fick, hävdar Loit, bara säljas till en annan bonde och inte till adel eller präster. Dessutom fick köpesumman inte vara högre än lösensumman för bördsrätten. Hemmanens värde skulle fastställas lokalt av präster och fogdar samt tolv av ortens kronobönder.3 Från Häradshammar socken har jag inte funnit några signerade längder och inte heller från övriga socknar i Östkinds härad.

Bördsrättsköpta hemman skulle dessutom hållas intakta och inte delas upp mellan syskon genom hemmansklyvning. I Jonsberg var hemmansklyvning vanligt förekommande både för skatte- och kronogårdar.

Alexander Loits beräkningar tyder på att bördsrättsköpen i Uppland skulle ha omfattat minst 20 procent av kronohemmanen, men med stora lokala variationer. Senare har Martin Andersson funnit att 92 procent av kronobönderna i Östkinds härad skulle ha köpt bördsrätter. För Björkekinds härad är Anderssons notering 77 procent och för hela Östergötland 86 procent.4

Per Gräslund som undersökt den östgötska skärgården hävdar att vissa åbor på lotshemman (styremanshemman) bördsrättsköpte sina hemman i slutet av 1500-talet och att de därmed var att likställa med skattehemman.5

Källmaterial om Johan III:s bördsrättsköp finns på Riksarkivet i serien ”Strödda räkenskaper och handlingar t.o.m. 1630” och omfattar fem volymer.6 De bevarade dokumenten är långt ifrån enhetliga utan är upprättade efter skiftande principer för olika områden. De kan se helt olika ut även för närliggande härader. Nils Olofsson som var fogde ”emillann Wijka” gjorde noggranna förteckningar över socknarna i Östkinds och Björkekinds härader. För varje berört hemman lämnas uppgift om värde, lösensumma och ränta. Från fogden som svarade för socknarna i Lösings härad, också på Vikbolandet, har vi däremot mer sparsamma sammanställningar. Efter bondens och gårdens namn följer bara ett belopp.7

Uppgifter om en och samma socken finns utströdda på flera håll i de ”strödda handlingarna”. Häradshammars socken i Östkinds härad, dit Jonsberg hörde, nämns således på sex olika ställen. De mest omfattande och detaljerade uppgifterna ingår i ett register över de kronohemman ”uti Niels Oloffssons Beffallning emillann Wijka …” som har fått rätt att köpa bördsrätter 1583 och 1584. Registret namnger 69 bönder och 5 torpare, varav 43 bönder och 2 torpare är bosatta i Jonsberg och resterande i Häradshammar. För varje hemman lämnas uppgift om förutom gårdens namn även bondens namn, gårdens värdering i daler och ”utgiffuit” vanligen också i daler. Vidare finns ränta noterad utom för flertalet stubbebönder.8

Förteckningen innehåller samtliga stubbe- och kronobönder i Jonsberg upptagna i de samtida fogderäkenskaperna bortsett från Hälltorp och Ransätter. Även kronohemmanet Hovgren saknas vilket torde bero på att det 1582 förlänades till adelsmannen Sven Lillie. Mer än 90 procent av Jonsbergs krono- och stubbebönder köpte således bördsrätter. Häradshammar, Husby och Stenby har liknande procentsiffror. Och för hela Östkinds härad blir resultatet 93 procent vilket väl överensstämmer med Martin Anderssons ovannämnda beräkning.

I registret sticker tre bönder ut från de övriga nämligen: Anders Månsson på Lönö, Per (Peder) Nilsson på Gränsö och Lasse Eriksson på Arkö. För dessa tre saknas uppgift och hemmanets värdering och istället har fogden skrivit ”äger på kunglig majestäts brev” 16 november 1583 respektive 26 juni och 6 juni samma år. Dessutom finns för dessa tre bönder två utgiftsposter den ena till Nils Olofsson och den andra till Rasmus Ludvigsson.9 Alla andra har bara en utbetalning och troligen till fogden Olofsson. Anders på Lönö har således betalt 22 daler till Nils Olofsson och 18 till Ludvigsson. Och Per på Gränsö 9 respektive 11 daler samt Lasse på Arkö 7 daler 1 mark jämte 7 daler 3 mark.10

Registret avslutas med en summering som visar att hemmanen i Häradshammar värderats till 475 daler och att bönderna utgivit 329 daler 2 mark och 5 öre i penningar. Men i fem fall (Lövdal, Rippetorp, Kävstebo, Kälebo och Möddebo) har utbetalningarna gjorts i lod silver, totalt 19 lod. Och i andra fall i natura eller reglerats på annat sätt. Olof i Vigelsbo var till exempel hertig Karls knekt och behövde då inte betala. En gård i Hylinge by var nyligen nedbrunnen och hade fått två års frihet.

I slutsummorna för värdering och utgifter ingår Lönö, Gränsö och Arkö med hela beloppet om 40, 20 respektive 15 mark. Det är siffror långt högre än för några andra hemman i socknen. I Jonsberg var tredje högsta beloppet 8 daler (Rocklösa), och i Häradshammar 12 daler (Särstad). Även utgiften till fogden Nils Olofsson överstiger vida vad övriga bönder i allmänhet betalat, och därtill kommer beloppet till Rasmus Ludvigsson.   

Vid de i källmaterialet flera gånger återkommande redovisningarna över totala uppbörden eller leveransen från bördsrättsköpen nämns Häradshammar fyra gånger. Det är samma typ av uppgifter vid varje tillfälle. Där framkommer att Nils Olofsson ”fogde emillann Wijka” vid ett tillfälle 1583 levererat 36 daler och en annan gång samma år 374 daler och 1 mark i penningar samt 15 lod lödigt silver.

Därefter namnges särskilt de tre bönderna på Lönö, Gränsö och Arkö. Per Nilsson på Gränsö har betalt 11 daler, Lasse Eriksson på Arkö 7 daler och 3 mark samt Anders Månsson på Lönö 14 daler. På motsvarande sätt namnges Lasse Jonsson i Sankt Drottens (Drothems) socken som erlagt 10 daler för gården Bjärka och ibland även Lasse Olofsson i Drotten med 2 daler för en utjord.

Beloppen för Arkö och Gränsö är desamma som anges i registret som utbetalt till Rasmus Ludvigsson men för Lönö en något lägre summa. Det verkar som att Lönö, Gränsö och Arkö ingår med fullt belopp i slutsumman för Häradshammar och därtill ytterligare en gång med tillsammans 32 daler 3 mark.  

För Peder Nilsson på Gränsö och Lasse Eriksson på Arkö utfärdade Johan III besittningsbrev i juni 1583 och deras hemman blev därmed av skattenatur.11 I fogderäkenskaperna fortsatte dock Gränsö och Arkö att föras in bland kronohemman och de betalade samma avrad som tidigare.12 Gårdarna gick i arv till deras söner Erik Larsson och Peder (Per) Larsson på Arkö respektive Åke och Jöns Pedersson (Persson) på Gränsö.13

Redan några år efter Anders Månssons bördsrättsköp gick Lönö kronohemman över till Jöran Holgersson Gera (d. 1588) efter en bytesaffär med kronan. Och i 1587 års fogderäkenskaper är Anders Månsson på Lönö införd bland socknens frälsebönder.14 Äganderätten, som han försäkrades i det kungliga bördsrättsbrevet 16 november 1583, var uppenbarligen villkorlig och kunde snabbt ändras efter kronans behov.

Bördsrättsköpen av Arkö och Gränsö 1583 finns även dokumenterade i 1825 års utförliga jordebok. Där framgår att Peder Nilsson betalat 20 daler för köpet av bördsrätt till Gränsö och att gården därmed i praktiken blivit av skattenatur.15 Inga andra kronobönder i vare sig Östkinds eller Björkekinds härad har någon notering om bördsrättsköp på 1580-talet i 1825 års jordebok. Däremot har berörda gårdar skatteköpts på 1700-talet. För Arkö och Gränsö finns däremot ingen uppgift om skatteköp vilket är naturligt då de redan var av skattenatur.

Peder Nilsson och Lasse Eriksson köpte uppenbarligen både arvsrätt och äganderätt till sina hemman som i praktiken blev av skattenatur. Deras köpesummor var som vi minns avsevärt högre än för någon annan kronobonde på Vikbolandet. De övriga bönderna kan rimligen inte ha köpt samma rättigheter som Peder och Lasse. Men vad köpte de? Och hur länge var köpet giltigt? Kanske svaret ligger i vad som hände med hemmanen efter bördsrättsköpen.

Ungefär hälften av de bördsrättsköpta kronohemmanen i Jonsberg blev under det följande halvseklet och med start redan 1585 frälsehemman under Gottenvik och Jonsberg. Och de förblev frälse även efter 1680-talets reduktion. Resterande gårdar kvarstod som kronohemman och räntan samlades upp av kronans fogdar. Vid mitten av 1600-talet hade dock kronan avhänt sig den årliga räntan även från dessa återstående hemman. Genom reduktionen återtog så kronan den årliga räntan och berörda gårdar började skatteköpas på 1700-talet. De bytte då natur från ”krono” till ”nytt skatte”.

Med tanke på alla förläningar, donationer, köp och gårdsbyten mellan kronan och adeln och byten inom adeln under 1600-talets första hälft kan kronobönderna, bortsett från Arkö och Gränsö, knappast själva ha ägt sina gårdar. För flertalet bönder i Östkinds och Björkekinds härader kan bördsrättsköpen däremot ha inneburit ett förvärv av arvsrätten till de gårdar de brukade. Enbart för Gränsö och Arkö, som betalade en mycket högre lösensumma än alla andra, gällde köpet både arvsrätt och äganderätt. Och för Gränsö och Arkö vet vi dessutom, genom 1825 års jordebok, att bördsrättsköpen var giltiga även på 1800-talet. Det utesluter inte att övriga bördsrättsköp kan ha annullerats under Sigismund eller Karl IX.

Om de bördsrättsköpta gårdarna gick i arv under 1600-talet är svårt att veta då mantalslängder och andra källor normalt bara anger förnamn. De säkraste uppgifterna om släktskap finns i kyrkböcker och bouppteckningar och sådant material tillkommer först på 1700-talet.

  1. Alexander Loit, ”När kronans jord blev böndernas. Bördsrättsköpen under Johan III:s tid.” Bördor, bönder, börd i 1600-talets Sverige, redaktörer Margareta Revera och Rolf Torstendahl (Studentlitteratur 1979). ↩︎
  2. Lars Magnusson, Sveriges ekonomiska historia (1996), s. 78. Carl Johan Gadd, Det svenska jordbrukets historia, del 3 (2000) s. 76. Martin Andersson, Migration i 1600-talets Sverige: Älvsborgs lösen 1613–1618 (2018) s. 71–72. ↩︎
  3. Loit, s. 19–20. ↩︎
  4. Martin Andersson (2018), s. 71–72. ↩︎
  5. Per Gräslund, Bördsrättens betydelse för tropliktiga skattedragare i Östgötaskären och för Sveriges glorvördiga konungar (1992). ↩︎
  6. Riksarkivet Täby: Strödda räkenskaper och handlingar t.o.m. 1630. Handlingar angående bördsrättsköpen under Johan III 1574–1591, volym 1–5. ↩︎
  7. Riksarkivet Täby, Handlingar angående bördsrättsköpen under Johan III, volym 2: Björkekinds härad, s. 1787ff; Östkinds härad, s. 1807ff; Lösings härad, s. 1719ff. ↩︎
  8. Riksarkivet Täby: Handlingar angående bördsrättsköpen under Johan III, volym 2, s. 1819ff ↩︎
  9. Rasmus Ludvigsson (d. 1594) var kunglig sekreterare hos såväl Gustav Vasa som hans söner Erik XIV och Johan III. Han tycks ha haft en central roll i samband med genomförandet av bördsrättsköpen. ↩︎
  10. Riksarkivet Täby: Handlingar angående bördsrättsköpen, volym 2, s. 1819, bild 417.  ↩︎
  11. Riksarkivet Täby: Handlingar angående bördsrättsköpen under Johan III, volym 2, bild 417, s. 1819. ↩︎
  12. Avraden för Arkö bestod 1582–1587 av ål och sill i varierande kvantiteter samt 1 pund gädda och 1 pund spätta. Och för Gränsö av 3 mark i penningar, 1 pund smör, 1 tunna sill samt 1 pund spätta. (Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötland 1582:10, bild 151; 1585:10, bild 7; 1587:8, bild 62). ↩︎
  13. Ulf Bergman, Från bondelots till yrkesman. Lotsning i Östergötland 1537–1914 (1995), s. 334. ↩︎
  14. J.A. Almquist 1947, s. 912. Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötland 1587:8, bild 69. ↩︎
  15. Arkiv digital: Östergötlands län, Jordebok 1825, volym 153, bild 5160, s. 3580. ↩︎