Bilaga 3: Löktorpet – Båtsmansrote nr 7

Båtsmän 1683–1812

Efter riksdagsbeslut 1682 om ett nytt svenskt Indelningsverk hade Häradshammars socken (inklusive Jonsbergs Kapell) indelats i 28 båtsmansrotar. Och varje rote skulle rusta en soldat och förse denne med ett torp och en åkertäppa. Vid upprättande av Östergötlands båtsmansrulla i april 1683 noterades att Olof Mattsson hade antagits som båtsman för rote 9 i Häradshammars socken. Som båtsman fick Olof Mattsson namnet Hök.¹

Ansvaret för rote 9 och dess båtsman ålåg bönderna i Granebo, Glovshult, Salsbäck och Simmetorp. Rotarna namngavs efter en av de största gårdarna varför rote 9 kallades Salsbäcks rote. Roteindelningen justerades redan efter några år. Rote 9 blev då rote 7 och lite senare utökades den med Rumgärdet från rote 2. Roten omfattade då de stipulerade 4 mantalen.²

Från mitten av 1690-talet finns båtsmännen införda i mantalslängderna. Båtsmännen själva var mantalsbefriade, däremot var deras hustrur mantalspliktiga. I 1695 års längd uppges att Mattis Hök var rotens båtsman bosatt på Granebo ägor. Och i båtsmansrullorna från 1692 respektive 1694 heter han Mattias Olofsson Hök.³ Han skulle kunna vara son till Olof Mattsson Hök.

Det ordinarie båtsmanstorpet mantalsfördes således 1695 på Granebo ägor. I de äldsta båtsmansrullorna uppges torpet ligga på Salsbäcks ägor respektive Salsbäcks och Granebos ”obytta ägor”. Fördubblingsbåtsmannen bodde samtidigt på Glovshults ägor. Båtsmansrullan från 1686 namnger Johan Andersson som dubbleringsbåtsman och han kan vara identisk med den på Glovshults ägor 1695 mantalsskrivne Johan Lök. 

På Östkinds hembygdsförenings hemsida hävdas att Håkan Håkansson Lök skulle vara den förste båtsmannen för Salsbäcks rote.⁴ Men han var i själva verket rotens sjunde mantalsskrivne ordinarie båtsman och hade således sex föregångare (se nedan).

Enligt Centrala soldatregistret antogs Håkan Håkansson Lök som båtsman för Salsbäcks rote 1715, och han finns mantalsskriven som dubbleringsbåtsman på Glovshults ägor 1716. Därefter finner vi honom som ordinarie båtsman på Granebo ägor under namnet Håkan Beckman. Han efterträddes 1729 av Anders Granbom, som dessförinnan var rotens fördubblingsbåtsman i Glovshult.

Under Anders Granboms tjänstgöringstid överfördes båtsmanstorpet i mantalslängderna från Granebo till Salsbäck. Ordinarie båtsman Granbom uppges nämligen i 1730 års mantalslängd bo på Salsbäcks ägor. Men redan 1729 mantalsfördes Håkan Löks änka på Salsbäcks ägor som bosatt i ”änkebostuga”. Den avlidne Håkan Beckman har här återfått soldatnamnet Lök. Och vi får reda på att det fanns en ”änkebostuga” för båtsmännens efterlevande hustrur.

Anders Granbom finns kvar på Salsbäcks ägor som ordinarie båtsman för rote 7 fram till 1743. Soldatnamnet ändrades dock 1732 till Lök genom ett namnbyte med dubblingsbåtsmannen Måns Lök som fortsatt var skriven på Glovshult. Måns Lök heter således Måns Granbom från 1732 och fram till ”avskedandet” 1738. Sådana här växlingar av namn var inte ovanligt utan har även förekommit vid andra båtsmanstorp i Jonsberg.

Efter namnbytet var Lök för lång tid etablerat namn för den ordinarie båtsmannen och Granbom för hans reserv. Fördubblingsbåtsmännen avskaffades dock 1810. I övrigt levde organisationen vidare fram till allmänna värnpliktens införande 1901, som blev möjligt efter att uppgörelse nåtts om grundskatternas avskaffande.

Ordinarie båtsmän 1683–1812 för rote 7, Salsbäcks rote  

År	Namn	Anmärkning
Båtsmansrullor
1683	Olof Mattsson Hök	Rote 9
1686	Olof Mattsson Hök	Rote 9, Salsbäcks ägor
1694	Mattias Olofsson Hök	Rote 7, Salsbäcks och Granebo ägor
Mantalsskrivna på Granebo ägor 1695–1730
1695	Mattis Hök
1703–1712	Johan Hök
1713	Olof Lök	Inflyttad från Glovshult
1714	Johan Hök
1715	Frans Hök
1716–1717	Olof Lök	Utflyttad till Glovshult
1718–1728	Håkan Beckman (1679)	Inflyttad från Glovshult som Håkan Lök
1729–1730	Anders Granbom	Inflyttad från Glovshult överförd till Salsbäck
Mantalsskrivna på Salsbäcks ägor 1730–1812
1730–1743	Anders Granbom/Lök	Inflyttad från Glovshult, Namnbyte till Lök 1732.
1744–1763	Håkan Lök (1712–1797)
1764–1767	Vakant
1768–1770	Per Lök (1720)
1771–1781	Sigvard Lök (1735–1781)
1783–1790	Ordinarie båtsman Lök
1791	Håkan Lök
1792–1798	Olof Lök (1755)	Inflyttad från Glovshult
1799–1812	Anders Lök (1780)

 Fördubblingsbåtsmän 1683–1812 för rote 7, Salsbäcks rote

År	Namn	Anmärkning
Båtsmansrullor
1683	Johan Andersson Hök	Rote 9
1686	Johan Arvidsson	Rote 9, uppehåller sig hos och tjänar sina rotebönder
1694	Lök	Rote 7, Salsbäcks och Granebo ägor
Mantalsskrivna på Glovshults ägor 1695–1812
1695	Johan Lök
1703–1712	Olof Lök	Utflyttad till Granebo
1713	Erik Hök
1714	Olof Lök	Inflyttad från Granebo
1715	Vakant
1716	Håkan Lök (1679)	Utflyttad till Granebo som Håkan Beckman
1718	Olof Hök	Inflyttad från Granebo
1719	Vakant
1720–1728	Anders Granbom	Utflyttad till Granebo
1729	Vakant
1730–1738	Måns Lök/Granbom	Namnbyte 1732
1739	Vakant
1740–1765	Per Nilsson Granbom (1720)
1771–1773	Börje Nordblom Granbom
1789–1791	Olof Granbom	Utflyttad till Salsbäck 1791
1801–1808	Magnus Granbom (1780–1808)
1809–1812	Johan Granbom (1791–1813)

På vems ägor låg båtsmanstorp nr 7

Båtsmanstorp nr 7, kallat Löktorpet, låg djupt inne i skogen med båtsmanstorp nr 9, känt som Malörtstorpet (senare Hagströmstorpet), som närmsta granne. Till platsen leder en mindre skogsväg som vid torpet Kvistom anknyter till en större väg. Den senare leder från Gässlingsbo och Granebo via Kvistom, Gummetorp (Berglund) och Mönnerum fram till väg 209, huvudvägen mellan Norrköping och Arkösund (Karta 1). Hagströmstorpet finns kvar på samma ställe än idag, medan Löktorpet flyttades till Kättinge i början av 1940-talet.  

Båtsmanstorpen ägdes gemensamt av rotens bönder och placerades vanligen på sämre jordar i utkanterna av den gård som namngav roten. Men Salsbäck ägde ingen mark i anslutning till rotens båtsmanstorp. Så på vems ägor låg Löktorpet?

De äldsta uppgifterna om Löktorpets läge finns i 1680-talets båtsmansrullor. Där talas det om såväl Salsbäcks som Granebo ägor samt ”Salsbäcks och Granebos obytta ägor”. Följer man mantalslängderna var båtsmännen skrivna på Granebo ägor fram till 1730 och därefter under Salsbäck. De kyrkliga husförhörslängderna registrerar likaså Löktorpet under Salsbäck. I längden 1863–1870 påpekas dock att Löktorpet låg på Granebo ägor.⁵

På enskifteskartan över Gummetorp 1824 finns en ”Salsbäckstäppa” med en husmarkering alldeles intill Malörtstorpet, där Granebo och Gummetorps ägor möttes (Karta 2). Torpet med tillhörande mark bildar en liten enklav i utkanten av Gummetorps ägor alldeles vid gränsen mot Granebo ägor.

Den karta som upprättades vid delningen av Österskogen 1823 anger också torpbebyggelse där Gummetorp och Granebo möttes. Men en av tomterna är i slutsammanställningen uppförd under Salsbäck (Karta 3).

Lantmätare Klas Sellberg, som förrättade laga skifte av Salsbäck 1865 placerade likaså Löktorpet utanför Salsbäcks gränser och omgivet av Gummetorp och Granebo (Karta 4).⁶ Och ur ett arrendekontrakt från 1887 framgår att båtsmanstorpet Löktorpet låg på Salsbäcks och Granebo ägor.⁷

Eftersom Salsbäck inte haft några andra ägor i nära anslutning till båtsmanstorpen 7 och 9 måste Löktorpet ha legat på Granebo mark men tillhört Salsbäcks rote. Det var också bönderna i Salsbäck som skötte försäljningen av torpet.

Karta 1: Utdrag ur Generalstabskartan

Karta 2: Utdrag ur Enskifteskarta för Gummetorp 1824.

Karta 3: Utdrag ur karta över Österskogens delning 1823

Karta 4: Utdrag ur karta över Laga skifte 1865 Salsbäck

Torpsyner

Den 16 november 1886 anlände chefen för Östgöta båtsmanskompani, kaptenen och riddaren C.W. Backström till Löktorpet för att förrätta torpsyn. Närvarande var dessutom: rotemästaren Johan Petersson från Granebo, somt rotebönderna Jon Jonsson från Glovshult, E.O. Karlsson från Simmetorp och Gustaf Petersson från Rumgärdet (Höjden) jämte båtsmannen Nils Petter Lök och N.P. Eriksson från Utsätter.⁸

Av protokollet framkommer att Löktorpet var byggt av timmer, brädfodrat och med tak av tegel på halm. Stugan var 7,62 meter lång, 5,18 meter bred och 1,67 meter hög. Det ger en bostadsyta om 39 m². Flera brister påpekades både inom- och utomhus. Flera tegelpannor var skadade och skulle ersättas med nya. Dessutom skulle stenfoten repareras. Inomhus fanns sprickor i taket som skulle kittas och hela taket målas. På golvet intill spisen krävdes tre nya plankor. Ugnen behövde förses med ny äril och ny ugnslucka samt spisen färgas. Dörren till förstugan saknade fungerande lås. Hela kostnaden beräknades till 27,10 kronor.

Uthuset innehöll ett fähus för två nötkreatur, en loge med tröskbotten samt foderlada. Byggnaden var av timmer och hade liksom stugan tak av tegel på halm. Husets längd uppmättes till 12,5 meter. Bredden befanns vara 4,1 meter och höjden 2,4 meter.  Ytan blir därmed ca 51 m².

Färgen på uthuset hade flagnat varför ny rödfärgning anbefalldes tillsammans med tjärstrykning. På taket krävdes 20 nya tegelpannor. Foderladan skulle förses med nytt lås. Av gärdesgården behövde 31 fot (ca 9,5 meter) stängslas om. Därtill måste nytt kompanimärke anskaffas då sådant saknades.

Kostnaden för reparation av uthuset uppskattades till 21,85 kronor. Den totala kostnaden för stuga och uthus blev därmed 48,95 kronor. Åtgärderna skulle vara verkställda före 1 augusti 1887. Rotebönderna hade således åtta månader på sig att åtgärda påpekade brister. Eventuella besvär skulle ställas till landshövdingen (KB) i Östergötlands län.

Samma dag som Löktorpet synades – 16 november 1886 – besiktigade kompanichef Backström även det närliggande Fagertorpet som tillhörde Mönnerums rote. Stugan ansågs ”fullgod” varför inga åtgärder krävdes. Den var av timmer med tegeltak på bräder och mätte 8,8×5,3×1,67 meter, vilket ger en boyta om 43 m². Alltså något större än Löktorpet.

Uthusen utgjordes av en 60 m² stor ladugård med halmtak samt en bod. I ladugården rymdes två nötkreatur och där fanns också en loge med tröskbotten. Inte heller här påpekades några allvarliga brister. Stängslet var också utan anmärkning. Boden däremot var i stort behov av reparationer. Nytt golv och nytt yttertak krävdes. Innertaket måste höjas och läggas vågrätt. Bodgaveln och dörren skulle infordras. Kostnaden beräknades till 22,75 kronor.⁹

Vid en syn av Fagertorpet några år tidigare (1884) krävdes flera åtgärder av stugan förutom rödfärgning och tjärstrykning av ladugården. Den största posten gällde dock stängsel. Av gärdesgården var 27 meter oduglig och 68 meter halvgod. Återstående 89 meter dock fullgoda. Stängselkostnaden belöpte till 30,96 kronor och tillsammans med övriga åtgärder slutade notan på 66,21 kronor.¹⁰

Två andra bevarade torpsyner från Jonsberg under 1880-talet visar att stugorna var byggda av timmer och försedda med tegeltak. Ytan varierade från 29 till 39 m². Ladugårdarna hade halmtak och storleken uppmättes till mellan 45 och 52 m².¹¹

Om livet som båtsman

Båtsmännen måste, även för samtiden, ha levt under hårda och knappa omständigheter. Flera av båtsmännen i Jonsbergs socken omkom under tjänstgöring och någon i Eksjö under hemmarschen från Karlskrona. Bland de som miste livet i tjänst finns ovannämnde Sigvard Lök som avled i Karlskrona 1781 vid 36 års ålder. Men också 29-årige Magnus Granbom. Han dog på Amiralitetssjukhuset i Karlskrona i ”slag” den 28 september 1808. Ytterligare sju båtsmän avled samma dag, merparten hade drabbats av rödsot.¹²

Vid den tiden låg Sverige i krig med Ryssland som resulterade i förlusten av Finland. Om Magnus Granbom deltog och blev skadad under kriget framgår inte. Dödssiffrorna på Amiralitetssjukhuset i Karlskrona steg kraftigt under hösten 1808. Granbom var en av 273 soldater som avled under september månad. Antalet var högre än dittills för hela året. Än högre siffror rapporterades för följande månader, och totalt över 2 500 döda under 1808. De på sjukhuset avlidna var inte bara båtsmän och sjöfolk utan också soldater ur lantvärnet. Det dröjde fram till februari/mars 1809 innan läget stabiliserades.  

Manus Granboms efterträdare Johan Granbom förolyckades 28 april 1813 när fregatten ”Birger Jarl” havererade i Faksebukten mellan Mön och Stevns Klint på Själland och Falsterbo på den svenska sidan. Fartyget lämnade Karlskrona på morgonen den 26 april på väg mot Malmö där man skulle möta linjefartyget ”Gustav III”. Redan vid utfarten från Karlskrona hade fregatten grundkänning men tydligen inte värre än man fortsatte resan. Två dagar senare vattenfylldes ”Birger Jarl” på kort tid, efter att en planka lossnat, och sjönk till havets botten tillsammans med omkring 160 man ur besättningen.¹³

Bland de omkomna fanns förutom Johan Granbom ytterligare fyra båtsmän hemmahörande i Jonsberg. De kallades för ”förstärkningskarlar” efter att dubbleringsbåtsmän inte längre behövde utses. Flertalet av dem var unga, mellan 19 och 22 år. 

Vid samma tid avled med några veckors mellanrum i augusti 1815 Mattias Arkman från Arkmanstorp och Nils Skilling från Marsätter på Motala sjukhus i samband med tjänstgöring vid bygget av Göta kanal. Många båtsmän och andra soldater anlitades för att med spadar och spett gräva kanalen.

Även ryttare (livgrenadjärer) omkom i tjänst. För Botvid Bjerke och Erik Isberg från Gåsåkers respektive Isnäs hushåll har prästen noterat död vid Carlskrona 1789 och 1790. Då de inte begravdes i Jonsberg finns inga noteringar i dödboken. Jonas Wikström från Broxviks rusthåll och Måns Månsson Victor avled under kriget mot Ryssland i Finland 1808.

Som ”avskedad”, dvs pensionerad, soldat kunde man bo kvar på gårdens ägor och det gällde även för efterlevande hustrur och barn. Ej sällan innehåller mantalslängderna över avskedade båtsmän och deras familjemedlemmar marginalanteckningar som ”ofärdig”, ”sjuk”, ”fattighjon”, ”fattigdel” och ”utfattig”.

Ett särskilt ömmande fall gäller barnen till Erik Malört. Han var båtsman för rote 9, Gummetorps rote, och bosatt i Malörtstorpet, grannen till Löktorpet. Erik Malört (1755) var son till båtsman Per Granbom, fördubblingsbåtsmannen i Salsbäcks rote bosatt på Glovshults ägor. Äktenskapet mellan Erik Malört och Margareta Persdotter (1762) belönades med fem barn födda under åren 1793 till 1803.

Efter att Erik Malört avskedats 1801, då han var ”sjuklig”, och hustrun avlidit i ”slag” 1806 tycks barnen ha levt mer eller mindre vind för våg. I husförhörslängden 1806–1816 kan man läsa att Malörts barn går ständigt omkring och tigger och en av sönerna uppges vara ”förrymd”. En annan av sönerna togs om hand av prästen Westerlind som under tre år ”klädde och födde” honom och lärde honom kristendomskunskap. Trots omsorgen rymde den trettonårige pojken från Jonsbergs prästgård en julinatt 1810. Och är sedan dess försvunnen ur källorna.

Erik Malört flyttade från Malörtstorpet först till Arkösund och senare Hästö. Han försörjde sig som daglönare på Lindöja och fick efter hand fattigunderstöd av socknen. Han avled vid 72 års ålder 1872 på Hästö i ”frossa”. 

Den siste båtsmannen Lök

Nils Petter Lök (1838–1902) blev den siste båtsmannen i rote 7, innan systemet avvecklades kring sekelskiftet 1900. Han var född som Nils Petter Persson på torpet Vintergatan, beläget på Skälvsätters ägor, i Häradshammar 1838.

Nils Petter flyttade som 18-åring till gården Lövdal i Jonsberg hösten 1856, där han fått anställning som dräng. Dessförinnan hade han arbetat som dräng i först Moängen och därefter Kättinge. I september 1857 antogs Nils Petter Persson som båtsman för Salsbäcks rote, trädde i tjänst en månad senare och avgav krigsmannaed 2 november 1857. Det var rotebönderna själva som utsåg båtsman varefter denne tillsattes av kompanichefen. Några särskilda krav utöver sjöerfarenhet och högst 36 års ålder ställdes inte.

När den nytillsatte Lök anlände till båtsmanstorpet fick han en första tid dela bostad med sin företrädare, Adolf Lök, och dennes hustru. I oktober 1861 gifte Nils Petter Lök sig med den jämngamla Johanna Andersdotter. Hon var dotter till fiskaren i Gottenvik och tjänade före giftermålet piga i Granebo. Avståndet mellan Löktorpet och Granebo var bara ”ett stenkast”. Sex barn föddes i äktenskapet mellan åren 1862 och 1876. Torpet, om ett rum och kök, måste ha varit trångt, men att ha många barn och bo trångt var inte alls ovanligt vid denna tid.

När Nils Petter Lök synades av de militära myndigheterna befanns han vara 5 fot och 6,5 tum lång (ca 165 cm), ha mörkblå ögon, mörkt hår och rödaktigt skägg. Kroppsbyggnaden ansågs ”medelstark”. Även hans färgsinne undersöktes utan anmärkning.¹⁴

Lök blev rote 7 trogen genom hela sitt återstående yrkesliv. Efter 40 års tjänst fick han avsked i mars 1897 vid 59 års ålder. De första åtta åren arbetade han som gast på olika fartyg. Den årliga tjänstgöringstiden sträckte sig mellan en och nio månader. Under de här åren var han inte ”Guds bästa barn”. I augusti 1858 dömdes han till sex dagars mörk arrest för ”stöld av koppar från Kongl. Skeppsvarvet”. Och i mars 1864 bestraffades han för ”fylleri” med sex dagar på vatten och bröd.

Stölden 1858 ledde till en notering på Lök om ”mindre god frejd enligt intyg från compagniechefen 1859” i Jonsbergs husförhörslängder 1855–1862 respektive 1863–1870. Löks uppförande blev bättre med tiden och de sista tjänstgöringsåren fick han värdet 10, vilket var det högsta.

Efter åtta år med tjänstgöring till sjöss var Lök under nästan ett helt år, 1868/69, stationerad på Kungsholms fort vid inloppet till Karlskrona, bland annat som hamnfogde. Fortet byggdes för att försvara örlogsstationen och har varit kontinuerligt bemannat av svensk militär ända sedan 1600-talet, och är så fortfarande. Ny tjänstgöring till havs följde 1871/72. Först några veckor med korvetten ”Balder” och därefter nästan ett helt år på korvetten ”Norrköping”. Under de här åren kan Lök inte ha varit hemma på Löktorpet i Jonsberg särskilt ofta.

Slitet till lands och havs gav Lök åderbråck och han befanns oduglig till sjötjänst. De återstående 25 åren arbetade han därför på landbacken. ”Stationen”, vilket torde avse Karlskrona örlogsstation, är en ofta återkommande arbetsplats. Den varvas med Kungsholms fort, Sjöreserven, Exercisskolan och Skeppsgossekasernen. Under två månader var han ombord på Ångmudderfartyget, vilket var den enda tiden till sjöss efter 1872.

Arbetsschemat visar på ytterligare tio år, 1873–1883, med oavbruten tjänstgöring. Därefter blandades arbetet till lands i Karlskrona med längre perioder av ledighet. En sådan ledig period varade i nästan två år, mellan oktober 1883 och september 1885. Ett ännu längre uppehåll inföll mellan september 1889 och april 1892. Och allra längsta avbrottet började i juli 1892 och pågick till april 1895, alltså nästan tre år. Mellan de här längre ledigheterna fanns också ett uppehåll på nio månader och ett annat på ett år.

Löks sista tjänstgöring ägde rum på Kungsholms fort och Stationen i mars 1896. Ett år senare beviljades han avsked.    

Efter att barnen konfirmerats började de flytta hemifrån. När alla var utflugna fick Lök och hans hustru sällskap i torpet av andra personer som inhystes för kortare tid. Löks hustru, Johanna Andersdotter avled och begravdes på Vadstena hospital i februari 1900. Troligen var hon inte helt vid sina sinnens fulla bruk. Nils Petter Lök överlevde sin hustru med två år och gick bort i ”kräfta” 24 september 1902 vid en ålder av 64 år. 

---

1. Riksarkivet Vadstena: Båtsmanshållet GIc:1 1683. ↩︎
2. Riksarkivet Vadstena: Båtsmanshållet GIc:1 1683, 1686, GIc:2 1692, GIc:4 1694. ↩︎
3. Riksarkivet Vadstena: Båtsmanshållet GIc:2 1692, GIc:4 1694. Arkiv digital: Östergötlands län, Mantalslängd 1695 s. 185ff. ↩︎
4. Ostkind.se /Löktorpet. Se även: Alice Jacobsson, ”Löktorpet (i Kättinge samhälle)”, Östkinds hembygdsförening Vikbolandet 2020 (2020).   ↩︎
5. Arkiv digital: Jonsbergs kyrkoarkiv, Husförhörslängder. ↩︎
6. Se även Storskiftet av Salsbäck 1803 (Lantmäteriet: Storskifte Salsbäck 1803, REG 05-JON-66). ↩︎
7. Riksarkivet Täby: Rotehandlingar, Östergötlands båtsmanskompani rote 7, arrendekontrakt 21 mars 1887. Avtalet slöts mellan båtsmannen Nils Petter Lök och bonden Magnus Alfred Jonsson i Salsbäck. ↩︎
8. Riksarkivet Täby: Rotehandlingar, Östgöta båtsmanskompani, rote 7, torpsyn Löktorpet 16 november 1886. ↩︎
9. Riksarkivet Täby: Rotehandlingar, Östgöta båtsmanskompani rote 20, torpsyn Mönnerum 16 november 1886. ↩︎
10. Riksarkivet Täby: Rotehandlingar, Östgöta båtsmanskompani rote 20, torpsyn Mönnerum 15 september 1884. ↩︎
11. Riksarkivet Täby: Rotehandlingar, Östgöta båtsmanskompani rote 8, torpsyn Möckeläng 10 augusti 1881; rote 21, torpsyn Ömanstorpeet 3 augusti 1886. Båda dessa torp krävde reparationer för över 100 kronor. ↩︎
12. Arkiv digital: Karlskrona amiralitetsförsamling, död och begravningsböcker 1805–1811. ↩︎
13. ”The Naval Frigate Birger Jarl” (www.abc.se https://www.abc.se/~pa/uwa/birg_jarl.htm); “Vrak och skeppsfynd I Danmark” (ww.abc.se https://www.abc.se/~pa/mark/vrak-dan.htm). ↩︎
14. Riksarkivet Täby: Karlskrona station, Östergötlands båtsmanskompani. ↩︎