De två första storskiftena av åkermark i Jonsberg ägde rum i oktober 1777. Båda förrättades av lantmätare Martin Martinsson och avsåg Mönnerum respektive Möckeläng. Den 18 oktober infann sig lantmätaren i Mönnerums by för att omfördela åkergärden och lyckor mellan byns sju delägare. Skiftet kan högst ha tagit ett par dagar i anspråk för redan fem dagar senare, den 23 oktober, fortsatte Martinsson till granngården Möckeläng. Dess tre delägare Per Månsson, Måns Gudmundsson och Anna Jönsdotter hade gemensamt anhållit om storskifte i enlighet med föreskrifterna i 1757 års förordning. Båda skiftena fastställdes på Östkinds häradsrätts vinterting den 2 mars 1778.1
Drygt tio år senare, 1790, uppmättes Mönnerums hagar, ängar och skogar av lantmätare Joh. Harps. Rågångsdragningen genom sjön Mönsen till gården Mönsebo på andra sidan vattnet vållade dock bekymmer, varför frågan blev vilande och fastställdes av häradsrätten först i maj 1796. Ärendet återkom dock till häradsrätten och ny gräns mellan Mönnerum och Mönsebo genom sjön Mönsen beslutades 1801.
I början av september 1788 inleddes storskiftet av åkermarken på kronohemmanet Gränsö mellan de sju lotsar som tillsammans ägde Gränsö by. Skiftet godkändes av häradsrätten 1789. Ängsmarken förblev gemensam fram till 1808 då häradsrätten fastställde den delning som inletts 1806.
Under 1800-talet storskiftades inägorna till ytterligare tolv jordebokshemman enligt följande:
Glofshult 1799–18002
Utsätter 1800–1802
Salsbäck 1802–1803
Arkö 1805–1806
Stenvik 1805–1806
Kälebo 1–2, 1811–14, med fortsatt delning 1827–28
Brytsebo 1–2, 1817–18 med fortsatt delning 1823 och 1828
Lindöja 1825–1828
Djäknetorp 1–2, 1827–1828
Lindö 1827–1828
Därmed hade totalt 16 hemman i Jonsberg storskiftats på det sätt som föreskrevs i 1757 års förordning. De motsvarade tillsammans knappt hälften av samtliga (38) jordeboksenheter av skatte- och krononatur. För de övriga fanns ingen anledning till skifte då de bara hade en ägare. De 16 hemmanen är i 1749 års jordebok värderade till 15 1/8 mantal, vilket representerade mer än hälften av det totala skatte- och kronomantalet. De hemman som storskiftades var således främst de med högre mantalsvärde och fler delägare.