Laga delningar och skiften av samfällda skogar och utmarker i Jonsberg

Laga delning av skogar och utmarker som flera byar och gårdar ägde tillsammans hade, som vi minns, varit möjligt sedan mitten av 1600-talet men blev vanligare på 1730-talet till följd av ändringar i skogslagstiftningen. Efter storskiftesförordningens tillkomst 1757 kunde även den stadgan användas för att dela upp och privatisera gemensamma skogar och utmarker. Senare kom dessutom förordningen om laga skifte till pass.

I östra Sverige startade skogsdelningar redan kring 1700 och vid seklets mitt anses tidigare samfällda östsvenska skogar ha övergått i enskild ägo, åtminstone vara skiftade ned på bynivå.1 Så var dock inte fallet i Östkinds härad. Här förekom skogsdelningar i form av delningar, storskiften eller laga skiften långt in på 1800-talet och även under seklets senare hälft. I gränstrakterna mellan Jonsberg och Häradshammar fanns till exempel två stora skogsområden kallade Öster- respektive Västerskogen på tillsammans över 440 tunnland eller drygt 220 hektar. Västerskogen storskiftades sommaren 1779 mellan dess sex delägare och Österskogen med lika många delägare 1823.2

I Jonsberg verkställdes arton laga delningar och skiften av skog och utmark som tillhörde minst två hemman eller byar (se Förteckning 1). En äng (Werresätters) och en skog (Grindtorp) återkom vid två tillfällen. Totalt berördes ett 30-tal hemman dvs. ungefär hälften av Jonsbergs samtliga jordebokshemman. Skiften av skogar, ängar och hagar som endast berörde delägarna i en by är inte inräknade.

De tidigaste laga skogsdelningarna

Den första av Lantmäteriet dokumenterade skogsdelningen i Jonsberg ägde rum 1736. Det året enades friherrinnan Beata Sofia Mörner på Jonsberg och komminister Lars Bruzelius i Hagerstorp om att skifta de ägor som ägdes av Ormsätter och Hagerstorp tillsammans. Den gemensamma marken gränsade mot Djäknetorp och Mönnerums utjord Ålkärret nära Menaån vid den långt senare blivande Jonsbergs station. Hagerstorp var ett kronoskattehemman, ägt av Bruzelius, och Ormsätter en frälsegård under Jonsbergs säteri, där friherrinnan Mörner residerade.3

Det var således två ståndspersoner som ville dela upp, inhägna och därmed privatisera samfälld mark. Men även bönder kunde dras in i skogsdelningar som initierades av ”överheten”. Så var fallet redan nästa år, 1737, då Nordanskog, Kälebo och Gåsåker styckade upp en gemensam skog och utmark, som täckte stora delar av nuvarande Arkösund. Ägaren av kronoskattehemmanet Nordanskog, häradshövding Johan Aurell, hade ansökt om delningen å egna och bönderna i Kälebos vägnar. Fem bönder, eller skatterättsägare, innehade och brukade gemensamt kronoskattehemmanet Kälebo, och alla fem infann sig till förrättningen.4 Gåsåker var vid denna tid ett rusthåll som tillhörde och företräddes av löjtnanten Gabriel Arén.

En för Holma, Lunnebo och Esstorp gemensam skog i gränstrakterna mellan Jonsberg och Häradshammar delades upp på våren 1739 av lantmätare Carl Jacob Wallberg. Esstorp räknades till Jonsberg och beboddes av kronobefallningsmannen Kaspar Bökman. Lunnebo och Holma var skatte- respektive kronohemman i Häradshammar. Det här var den andra laga delningen i Häradshammar.5 Två år tidigare (1737) hade samme Wallberg skiftat en för Häradshammars by och Satterstad gemensam betes- och skogshage.6

Laga delning av skogar och utmarker började således vid samma tidpunkt i Jonsberg och Häradshammar och strax efter att tidigare restriktioner hävts. I Östra Husby företogs den första laga delningen redan 1727 och avsåg beteshagar vid Utantorp eller Torp nr 1. Fortsättning följde 1731 med stor- och sjöängen vid kungsladugården Skenäs, som även berörde hemman i Östra Stenby.7

Skogsdelningar efter 1750

Stora och Lilla Långdals skog

I mars 1754 begärde riksrådinnan och grevinnan fru Hedvig Christina Stenbock (kallas Stenbäck i källan), bosatt i Stockholm och ägare av Gottenviks säteri, delning av Stora och Lilla Långdals skogar. Förslaget tillstyrktes av motparten, som var friherrinnan Beata Sofia Mörner på Jonsberg. Vad berörda bönder tyckte om saken framgår ej.

Stora Långdals skog var gemensam egendom för Häggebo, Björsätter och Ödebo som alla tre var frälsehemman under Gottenvik och grevinnan Stenbock. Men också Granebo, som tillhörde Jonsbergs säteri, var en av delägarna. Lilla Långdals skog hade fyra delägare: frälsehemmanet Braskebo under Jonsberg, frälsegården Fyrskeda under Gottenvik samt kronoskattegårdarna Gummetorp och Salsbäck. Skogen blev senare känd som Braskebo skog.    

Båda skogsdelningarna genomfördes i september 1754 på befallning av landshövdingen i Linköping. Den 8 oktober 1754 skrevs det dokument under som bekräftade uppdelningen av Stora Långdals skog. Och påföljande dag signerades delningen av Lilla Långdals skog. Gummetorp företräddes av sin ägare snickaren Carl Krabbe och Salsbäck av bonden Sven Olofsson samt Jöns Svensson från Lövdal. Den senare var förmyndare för sjuåriga Karin Svensdotter som ägde ½ mantal Salsbäck, som hon ärvt efter sin far, Sven Persson.

Börstorp och Werresätters ängar

Efter att storskiftesförordningen trätt ikraft 1757 kunde delning av gemensamt ägda skogar och utmarker även genomföras som storskiften. Så var fallet när Börstorps och Werresätters ängar delades 1775. Ängarna, som var belägna i gränstrakterna mellan Jonsberg och Häradshammar, ägdes till 2/3 av Broxviks säteri och till 1/3 av bönderna i skattehemmanet Möckeläng.8 Storskiftena genomfördes av lantmätare Martin Martinsson med två dagars mellanrum i augusti 1775, och fastställdes samma år av Östkinds häradsrätt.  

Laga skiftet av Wirsätters (Werresätters ängar) mellan Broxvik, Möckeläng och Mönnerum inleddes i september 1857 av lantmätare Gustaf Jonzon och fastställdes av häradsrätten i december 1859.   

Melskogen

Bara någon månad efter att Börstorps och Werresätters ängar storskiftats genomfördes en laga delning av Melskogen. Den gången använde man sig således inte av förordningen om storskifte. Melskogen var ett skogsparti beläget mellan Häggebo och Kävstebo och med Brytsebo som rågranne. Den laga delningen var åter en uppgörelse mellan två adelsfamiljer. Kronoskattehemmanet Käfstebo ägdes av Broxvik9 och frälsegården Häggebo löd som vi sett under Gottenvik. Torpet Tallebråten, senare Tällebråten, berördes också. Gottenviks ägare menade dock att Tallebråtens äng var ett urfjäll (mark tillhörande annan gård eller by) och skulle därför inte ingå i Melskogens delning. Skifteshandlingarna för Melskogen daterades 9 september 1775.

Utsätter, Kolstorp

På skogsmark gemensam för Utsätter och Kolstorp hade bönderna i Utsätter sedan länge inhägnat en stor hage och avsvedjat marken för att få bättre bete åt kreaturen. Frälsegården Kolstorp ägdes av kammarherre von Block på Broxvik och han menade att åtgärden var obillig. Utsätter, som vid denna tid kallades frälseskatte, hade därtill inhägnat en hästhage. Frälseskatte innebar att räntan (skatten) från Utsätter gick till Broxvik och inte till kronan.  Kammarherren hade begärt laga delning som genomfördes 1785.

Västerskogen

Storskiftet av Västerskogen förrättades av lantmätare Gustav Ihn hos Alexander Eriksson i Äspdal och inleddes den 19 juli 1779. Det var ett stort skogsområde på över 244 tunnland, ca 120 hektar, som ägdes tillsammans av: Äspdal, Stummelsätter, Risätter, Möckeläng, Lövdal och Litsläng. Alla utom Möckeläng och Lövdal är belägna i Häradshammar. 

Över Äspdals samfällda och enskilda ägor fanns en karta (geografisk avmätning) från 1698 som reviderats av ingenjör Bergenson 1775. Den ansågs dock inte tillfyllest, bland annat saknades uppgift om markens beskaffenhet, varför ny uppmätning av Västerskogen företogs. Dessutom hade en vådeld några år tidigare härjat vid gränsen mellan den samfällda marken och Lövdals kohage. Den delen kallades nu ”avbrända skoglösa bergen”.    

Efter viss diskussion om örestal eller hemmanstal skulle ligga till grund för delningen stannade man vid det senare eftersom det var brukligt. Slutresultatet blev att cirka 30 procent (drygt 73 av 244 tunnland) av Västerskogen tillföll Möckeläng. Äspdals andel uppgick till 60 tunnland eller 25 procent efter att Alexander Eriksson frivilligt avstått drygt 9 tunnland. I gengäld hade han tilldelats flera högt graderade och värdesatta stora slätter samt den så kallade Skräddartäppan med Skräddartorpet. Slätter med gott bete åt kreaturen var minst lika värdefulla som granar, tallar och övriga träd. Hemmanen Stummelsätter och Risätter fick var och en cirka 36 tunnland. Resten av Västerskogen delades mellan Lövdal och Litsläng som vardera erhöll drygt 18 tunnland. I Lövdals lott ingick de genom vådeld avbrända bergen. 

Grindtorpsskogen

Ett drygt år efter Västerskogens delning, den 18 september 1780, samlades man på nytt hos Alexander Eriksson i Äspdal. Ärendet denna gång var att under lantmätare Frid. Ekmanssons ledning fastställa Äspdals och Lövdals rågångar mot den skogstrakt som kallades Lillmossen. Dessutom skulle Grindtorpsskogen storskiftas mellan Äspdal och Gässlingsbo. Gässlingsbo var ett augmentshemman som ägdes av fröken Hummerhjelm. Hon var ej själv närvarande utan företräddes av sin svåger kornetten Wästfeldt på Hovgren.10 Äspdal och Lövdal representerades av sina ägare Alexander Eriksson respektive Jöns Svensson. Närvarande, enligt protokollet, var dessutom bönderna Håkan Svensson från Salsbäck och Per Nilsson från Gummetorp. 

Förrättningen drog ut på tiden, bland annat till följd av att lantmätaren blev försenad av ett uppdrag i Ringarum. Det planerade skiftet av Grindtorpsskogen kunde därför inledas först den 22 september för att snart avbrytas. Lantmätaren fann så många hinder för en delning av skogen att han tvingades uppskjuta ärendet. För att behålla den odelade skogen intakt och förhindra skogshygge och svedjande fastställdes ett vitesbelopp för varje borttaget träd.

Utmed vänsterkanten på aktens första sida har lantmätare Ekmansson skrivit att en av ingenjör Bergenson reviderad karta över Äspdals ägor ankommit från lantmäteriet i Stockholm. Den presenterade kartan ansåg lantmätaren emellertid vara förfalskad varför han avbröt förrättningen. Kartan sigillerades och lämnades i kornetten Wästfeldts förvar. Den fick enbart ”begagnas för att uppdaga Alexander Erikssons bedrägeri och förfalskningsbrott”. Kartan är inte daterade men troligen var det, enligt lantmätarens uppfattning, en ny version av den karta över Äspdal som användes vid storskiftet av Västerskogen 1779.  

Skiftet av Grindtorpsskogen mellan Äspdal och Gässlingsbo kom att anstå till laga skiftet av Äspdal 1851. Vid den tiden ägdes Äspdal av bröderna Alexander och Magnus Månsson, barnbarn till Alexander Eriksson, och Gässlingsbo av Olof Nilsson i Salsbäck, gift med en sondotter till Alexander Eriksson. Den karta som då användes var en år 1808 renoverad version av den geografiska avmätningen från 1698.

Håcklö skog

Den skogsmark med beteshagar som utgjorde Håcklö skog storskiftades 1790. Marken var gemensam egendom för Håcklö, Bredåker och Klockarbo. Alla tre var frälsehemman. De två första löd under Jonsbergs säteri och dess ägare baron Bleckert Casimir Sparre. Håcklö tillhörde Hovgrens säteri som innehades av ingenjör tillika kronomagasinsinspektör Olof Schulze.

Rumgärds- och Almängarna

Rumgärds- och Almängarna storskiftades samma år som Håcklö skog, dvs 1790.  Ängarna var samfällda för Rumgärdet och Glovshult. Rumgärdet var ett frälsehemman under Hovgren som ägdes av ovannämnde Schulze. Glovshult var ett gammalt skattehemman med två delägare. Genom skiftet tillföll merparten, drygt 2/3 av ängsmarken, Schulze och resterande 1/3 Glofshult.

Ålkärret

Utjorden Ålkärret tillhörde gemensamt bönderna i Mönnerum och Djäknetorp. Marken låg utmed Menaån, invid blivande Jonsbergs station, några kilometer från Mönnerum och gränsade mot Djäknetorp, Hagerstorp och Narvetorp. Namnet tyder på att där bedrivits ålfiske och att marken varit vattenrik. Vid en lantmäteriförrättning i oktober 1801 delades marken mellan Mönnerum och Djäknetorp och Ålkärrets gränser mot intilliggande gårdar fastställdes. Delningen utfördes av lantmätare H. Lagergren och godkändes av Östkinds häradsrätt 4 maj 1802.

Mönnerums del av Ålkärret skiftades 1836 mellan byns sju bönder genom en så kallad rågångsåtgärd.11 På 1860-talet sålde Mönnerum sin andel till Djäknetorp.12

Delningen av Ålkärret 1801 hade några veckor tidigare föregåtts av att lantmätare Lagergren delade Wirsätters (Werresätter) lindor mellan Mönnerums Nergård respektive Oppgård. De odelade tegarna ansågs så smala och trånga att de var omöjliga att bruka. En del av den ovan omtalade agrara revolutionen var en teknisk utveckling av redskapen som gjorde att de krävde större utrymme. Förrättningarna som ledde till delning av Ålkärret respektive Wirsätters lindor återfinns i samma lantmäteriakt.

Österskogen

Österskogen var, som vi redan sett, en av två stora samfällda skogar vid gränsen mellan Jonsberg och Häradshammar. Den bestod av omkring 200 tunnland, eller 100 hektar, oskiftad skogsmark och var gemensam egendom för: Granebo, Gummetorp, Gässlingsbo, Lövdal, Salsbäck och Äspdal. Österskogen sträckte sig från Mönnerums by till Granebo och från Ingelsboängen (nära nuvarande Berglund) vidare mot Lövdal och Äspdal.

Vid ett sammanträde i Äspdal vid midsommartid 1823 skiftade lantmätare F.W. Bergman Österskogen mellan de sex hemmanen i enlighet med bestämmelserna i förordningen om storskifte. Enligt lantmätarens bedömning bestod Österskogen till övervägande del av sämre skog och odugliga mossar. Delningen innebar att frälsegården Granebo under Jonsbergs säteri tilldelades ungefär 1/3 av hela Österskogen. Den näst största andelen föll på Äspdal med 40 av de drygt 200 tunnlanden eller 20 procent.  Överenskommelsen mellan delägarna fastställdes av häradsrätten 8 oktober 1824.

Ramsdalsängen och Hopskogen

I maj 1871 inleddes det laga skifte av Hopskogen med tillhörande Ramsdalsäng som kyrkoherden C.P. Linde hade begärt. Den mark som skulle skiftas var gemensam för fyra gårdar: Görstorp, Möddebo, Skriketorp och Kävstebo. Linde var bosatt i Görstorp som var boställe för kyrkoherden i Jonsberg och han var således en av delägarna. Möddebo och Skriketorp var frälsehemman under ryttmästare Carl Jacob Swartz på Jonsbergs säteri, medan kronoskattehemmanet Kävstebo ägdes av kammarherre von Röök von Block på Broxvik. Uppgörelsen mellan kyrkoherden, ryttmästaren och kammarherren antogs av häradsrätten i februari 1872.

  1. Erik Hallberg & Lars Nyström 2021:1, s. 40–41. Erik Hallberg & Lars Nyström, ”Gränser i skog och akademi: Replik till Tollin och Widgren”, Historisk tidskrift 2022:1 s. 61. ↩︎
  2. Källmaterialet förvaras hos Lantmäteriet och består av lantmäteriakter, kartor och andra handlingar upprättade vid lantmäteriförrättningar. Källhänvisning för varje enskild förrättning i Jonsberg redovisas i Förteckning 1. ↩︎
  3. Hagerstorp hade skatteköpts 1728 av adjutanten Anders Håkansson (se Skatteköp). Han tycks ha flyttat från Jonsberg vid 1730-talets mitt och gården brukades från 1734 av komminister Bruzelius tjänstefolk. ↩︎
  4. I protokollet namnges: Nils Jonsson, Nils Olofsson, änkehustru Kerstin Gudmundsdotter, Lars Körlinsson och Sven Andersson (Lantmäteriet: LMM 05-JON-41, Delning 1737). Enligt jordeboken från 1737 var antalet bönder i Kälebo fyra vid namn: Sune, Lars, Nils, Nils. Tre av de manliga förnamnen är identiska, Sven kan vara Sune. Den som saknas är änkehustrun Kerstin (Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötland, Östkinds härad 1737, bild 962). Mantalslängden 1734 (s. 7831) namnger fyra bönder Sune och Lars samt Olof och Nils.  År 1740 (s. 798) har antalet ökat till sex: Sune, Jon, Lars och Tyris samt Nils och Mattis. (Digitala forskarsalen: Mantalslängder, Östergötland, Jonsberg). ↩︎
  5. Lantmäteriet: LMS, Häradshammars socken, Holma nr. ↩︎
  6. Lantmäteriet: LMS, Häradshammars socken, Häradshammar nr 1–6. ↩︎
  7. Lantmäteriet: LMS, Östra Husby socken, Utantorp eller Torp nr 1; LMS, Östra Husby socken, Åntorp nr 1; LMM, 05-ÖHU-35, 05-ÖHU-37. ↩︎
  8. Även Mönnerums by hade andel i Werresätters äng vilket främst framgår ur laga skiftet 1859 (Lantmäteriet: LMM, 05-JON-91). Werresätter kallas även för Wirsätter, och kan ha varit namnet på en ödegård. Börstorp finns markerat på skifteskartan liksom Makrillstorpet. ↩︎
  9. Kävstebo hade skatteköpts 1709 och Maria de Besche på Broxvik hade 1716 fått fastebrev på gården (se Skatteköp). ↩︎
  10. ”Fröken Hummerhielm” bör vara identisk med Catharina Sofia Hummerhielm (1758–1788), syster till Helena Charlotta Hummerhielm (1760–1817) på Hovgren som var gift med kornetten Carl Adolf Wästfelt (1746–1814). (Wikipedia.org: Hummerhielm nr 114, Adelsvapen-Wiki) ↩︎
  11. Lantmäteriet: LMM Mönnerum 05-JON-86 Rågångsåtgärd. ↩︎
  12. Lantmäterier: LMM Ålkärret 05-JON-avs121. ↩︎