Skiften av byarna Brytsebo, Kälebo och Mönnerum

För att något fördjupa bilden av skiftena och vissa av deras konsekvenser följer här en redovisning av tre större byar i Jonsberg, nämligen Brytsebo, Kälebo och Mönnerum. Vardera byn bestod av två hemman belägna intill varandra, och genom klyvning kom var och en att hysa mellan fem och tio bönder med familjer.

Brytsebo

Brytsebo by bestod av två stubbehemman som under 1500-talet brukades av Lasse respektive Måns. Varje hemman betalade skatt motsvarande ett mantal. Det dröjde till 1730-talet innan gårdarna började delas upp på flera bönder genom hemmansklyvning. I jordeboken rubriceras Brytsebo vid samma tid som nytt skattehemman, vilket visar att gårdarna skatteköpts från kronan.

Vid mitten av 1700-talet försörjde vartdera hemmanet i Brytsebo by två familjer jämte deras tjänstefolk. Och 1784 mantalsskrevs fem hushåll på den ena gården och två på den andra. Byn bestod således av sju gårdar.

Ytterligare en delägare hade tillkommit när de två hemmanen i Brytsebo by storskiftades av Gustaf Grewell 1818. Enligt skiftesprotokallet var Brytsebo Norrgård delad mellan sex bönder varav några bara ägde 1/12 mantal. Den största andelen var på ¼ mantal. Östergården var delad mellan två familjer som vardera svarade för ½ mantal.1

Alla Brytsebos ägor storskiftades dock inte 1818 utan en del mark förblev samfälld. De vid Norrgården kvarstående gemensamma ägorna delades i september 1823. Och sommaren 1828 kom lantmätare Grewell åter till Brytsebo för att skifta återstående samfälld mark mellan de två hemmanen.2

Byn hade fortsatt åtta delägare när lantmätare Gustaf Jonzon infann sig i juni 1859 för att förrätta laga skifte. På Nergården hade en ny delägare tillkommit, nu inalles tre, medan Uppgården fortfarande var delad mellan fem familjer. Efter vederbörlig uppmätning och gradering av ägorna föreslog lantmätare Jonzon ett en gård skulle flyttas ut från Östergården och två från Norrgården. Det innebar att fem bönder skulle bo kvar i byn.

De tre utflyttade böndernas ägor mätte tillsammans 7/12 mantal. Merparten av Brytsebos 2 mantal, eller 1 och 5/12 mantal, tillhörde således de fem bönder som inte tvingades flytta utan fick bo kvar på den gemensamma bytomten. En viktig omständighet vid besluten om vem eller vilka som skulle flytta respektive få stanna var byggnadernas kvalitet. Lantmätaren och dennes eventuella medhjälpare gjorde nogsamma uppmätningar och bedömningar av såväl mangårdsbyggnader som uthus. Principen var att de med sämst hus skulle flytta och därmed kanske bygga nytt.

Vid sekelskiftet 1900 hade de två minsta enheterna lagts samman och Per Olof Persson från Dröstorp förvärvat två av Brytsebos kvarvarande sju gårdar.3 Han brukade dem dock inte själv utan anlitade arrendatorer. Det ena hemmanet hörde till Uppgården och det andra till Nergården. Två mantal Brytsebo var således delad mellan sex ägare som var och en disponerade mellan ½ och ¼ mantal. Per Olof Persson hade etablerat sig som ”storbonde” med ägor i Dröstorp och Brytsebo på tillsammans ett mantal.

Kälebo

Kälebo har en liknande bakgrund som Brytsebo. Byarna ligger dessutom rätt nära varandra men utan gemensamma gränser. Båda kan erbjuda strandtomter, vilket resulterat i många avsöndringar av lägenheter från stamhemmanen. Det sjönära läget har också inneburit fiskerättigheter för ägarna av såväl Brytsebo som Kälebo.

I de äldre jordeböckerna upptas det ena av Kälebos två hemman som frälse och det andra som stubbe. Som frälsebonde betalade man ränta till en adelsman istället för till kronan. Och adelsmannen ifråga hette Carl Holgersson Gera (d. 1566). Frälsebonden på Kälebo hette Per medan grannen Henning brukade ett stubbehemman och erlade avrad till kronan. Från 1577 är dock båda gårdarna bokförda som stubbehemman.

Under större delen av 1600-talet var räntorna (skatterna) från Kälebo by förpantade till olika adelsfamiljer. Det var kronans sätt att reglera de skulder man ådragit sig genom att låna pengar från adeln för krigföringen i Europa. En tid hade kronan avhändat sig alla skatteinkomster i Jonsberg, inklusive räntorna från Kälebo, Brytsebo och Mönnerum. Genom Karl XI:s reduktion på 1680-talet tog kronan tillbaka förpantningarna och bortlovade skattemedel återfördes till statskassan.

Hemmansklyvningen av Kälebo inleddes redan omkring 1700 varefter vartdera hemmanet var delat mellan två bönder. Totalt fick således fyra familjer sin utkomst från byns ägor. De två hemman i Kälebo, kallade Öster- respektive Västergården, skatteköptes 1737 och på 1740-talet kom ytterligare delägare till, så att ena gården brukades av fyra bönder 1749 och den andra av tre.4 Hemmansklyvningen fortsatte och när Kälebo by skulle storskiftas 1814 sammankallade lantmätare Gustaf Grewell åtta bönder, fyra per hemman. Mantalsdelarna varierade mellan 1/3 och 1/6 och flertalet var på ¼.

Alla ägor delades dock inte upp i samband med storskiftet. En ny förrättning inleddes därför i maj 1827 under Gustaf Grewells ledning för att dela skog och hagmark mellan Östergårdens fem bönder.5

På 1850-talet hette en av bönderna på Kälebo Östergård Olof Bengtsson. Det var han som lämnade in ansökan om laga skifte i januari 1857. Lantmätare Gustaf Jonzon förordnades för uppdraget och han infann sig i Kälebo i april 1858. Antalet delägare var nu nio stycken varav fem kom från Östergården och fyra representerade Västergården. Jämfört med storskiftet hade således ytterligare en delägare tillkommit genom att den tidigare gemensamma 1/3 i Östergården hade delats mellan två personer.  

Förslaget till laga skifte innebar att fyra familjer skulle flytta ut från byn och fem kvarstanna. De utflyttade var jämnt fördelade mellan Öster- och Västergården, dvs två per gård. Räknat i mantal innebar laga skiftet att 1 och 1/12 mantal jord stannade i byn och 1 och 1/12 mantal flyttade ut. Lantmätarens förslag till laga skifte av Kälebo by fastställdes av ägodelningsrätten 1860.

Hemmansklyvningen fortsatte även efter laga skiftet. Och ett skäl till skiftesreformen var att underlätta hemmansklyvningen, så fler kunde försörjas inom jordbruket. Kälebo Västergård splittrades på fem hemmansdelar genom att en av de utflyttade gårdarna på ¼ mantal delades och fick en ägare per åttondel. Tre av de tio hemmansdelarna brukades dock av en person, Olof Jonsson, som förutom sin egen ¼ i Västergården arrenderade ¼ i samma hemman och 1/6 i Östergården. Alla de ägor om tillsammans 2/3 mantal som han brukade låg kvar i byn.

Strax efter laga skiftet fanns det alltså tendenser till sammanslagning av små hemmansdelar till större brukningsenheter. Därom vittnar också att Nils Pettersson i grannbyn Stenvik hade förvärvat ¼ mantal Kälebo Västergård som han ägde och brukade tillsammans med sin 1/8 Stenvik. Sammanlagt förfogade därmed Pettersson i Stenvik över 3/8 mantal. Vid Olof Jonssons död upplöstes arrendena och varje hemmansdel brukades åter för sig.

Kälebos fiskevatten kring Arkösund ingick inte i det laga skiftet. Den delningen anstod till 1880, då lantmätare Axel Lodén sammankallade de tio delägarna till ny förrättning. Det behövdes dock ytterligare ett sammanträde, som ägde rum 1889, innan Östergårdens fiskevatten var helt delade och avgränsade från varandra.6

Vid sekelskiftet 1900 hade skeppare Carl Erik Söderlund i Kvarsebo förvärvat två hemmansdelar i Kälebo Uppgård om vardera 1/6 mantal. Byns tio hemmansdelar ägdes således av nio personer. Dessutom hade Jagtskär brutits ut från Uppgården och köpts av ingenjör K.E. Frykberg i Norrköping.7 Järnväg, den smalspåriga Vikbolandsbanan, hade kommit till Arkösund och ökat efterfrågan från Norrköping på strandtomter, skär och öar. Goda tider stundade för den som ville avsöndra en del av sina kustnära ägor.

Mönnerum

Mönnerums bys ursprungliga två hemman, vardera om ett mantal skatte, delades på 1700-talet genom hemmansklyvning mellan sju bönder. Tre familjer ägde och brukade Uppgården eller Västergården och de övriga fyra var bosatta på Nergården även kallad Östergården. Hemmansklyvningarna skedde inom släkten, varför båda hemmanen kan uppvisa långa släktkedjor som kan beläggas till mitten av 1600-talet, och kanske sträcker sig ännu längre bak.8

Storskiftet 1777–1778 innebar att var och en av de sju bönderna fick sina åkrar samlade i färre men större enheter än tidigare. Vid tiden för laga skiftet 1858–1865 fanns det tre bönder på respektive hemman. Olof Nilsson med hustru Annika Jonsdotter hade tillsammans ärvt ½ mantal Mönnerum Nergård. Resten av Nergården var delad mellan två bönder med ¼ mantal var. Bönderna på Uppgården disponerade liksom tidigare 1/3 mantal var.  

Lantmätare Gustaf Jonzons förslag till laga skifte gick ut på att en av Nergårdens och två av Uppgårdens tre bönder skulle flytta ut från byn. Mönnerums by skulle därefter bestå av tre enheter istället för som tidigare sex. Av Mönnerums två mantal skulle således 1 och 1/12 flyttas ut och 1 och 1/12 bli kvar. Liksom i Brytsebo och Kälebo var de utflyttade gårdarna lägre mantalssatta än de gårdar som skulle stanna.

En av utflyttningarna från Uppgården kom dock aldrig att verkställas, utan två av gårdarna lades efter hand ihop och bildade 2/3 mantal Mönnerum Uppgård och låg kvar i byn. Den utflyttade gården blev senare känd som Norra Mönnerum. Slutresultatet blev därmed att 7/12 mantal flyttades ut medan 1 och 5/12 mantal blev kvar i byn.

Ägaren till det ¼ mantal Mönnerum som skulle flyttas ut från Nergården sålde sin del till Jonas Persson som var en av dem som skulle bo kvar i byn, då hans hus var i gott skick. En son till Jonas Persson ärvde nämnda ¼ mantal Mönnerum. Sonen gifte sig i Salsbäck varvid ¼ mantal Mönnerum kom att läggas samman med Salsbäck, och kallas för Lilla Mönnerum.

Ett barnbarn (Olaus Andersson) till ovannämnde Olof Nilsson ärvde ½ mantal Mönnerum Nergård och förvärvade den ¼ som ägdes av söner till Jonas Persson. Mönnerums by bestod därför på 1890-talet av två hemman: dels 2/3 mantal Oppgård dels 2/3 mantal Nergård. De en gång sju familjerna i byn hade reducerats till två. Sammanslagningen till större enheter var mer omfattande och gick fortare i Mönnerum än i Brytsebo och Kälebo.

  1. Norrgården kallades vid storskiftet 1818 för Övergården och i samtida husförhörslängder för Uppgården. I församlingsboken 1942–1951 heter den även Västergården men också Uppgården. Östergården kallades 1818 för både Nergården och Södergården, och i husförhörslängderna för Nergården. ↩︎
  2. Lantmäteriet: LMM, 05-JON-75 Delning 1823, 05-JON-80 Delning 1828. ↩︎
  3. En till Viddviken utflyttad gård på 1/6 mantal hade lagts samman med en i byn kvarvarande gård på 1/12 mantal och bildat en ny enhet i Viddviken på ¼ mantal. ↩︎
  4. I protokollet från Delningen av skog och utmark 1737 namnges fem bönder. I Jordeboken från samma tid är antalet fyra (Se ovan: ”De tidigaste laga skogsdelningarna”). ↩︎
  5. Lantmäteriet: LMM, 05-JON-81 Delning. ↩︎
  6. Lantmäteriet: LMM, 05-JON-113 Fiske 1880; 05-JON-119 Rågångsåtgärd 1889. ↩︎
  7. Arkiv digital: Jonsbergs kyrkoarkiv, Församlingsbok 1896–1904 s. 274ff. Kvarsebo kyrkoarkiv, Husförhörslängd 1886–90, s.11. ↩︎
  8. Lars Nilsson, ”Mönnerum”, opublicerat. ↩︎