Flera av kronohemmanen i Jonsberg var först kända som sämjehemman, men i 1545 års fogderäkenskaper är ”krono” den gängse beteckningen. Vissa av gårdarna framträder dock inte förrän betydligt senare i fogderäkenskaperna och skattelängderna.
Arkö, Gränsö, Lindö och Lindöja utgjorde en undergrupp av kronohemman kallade ”styremanshemman”. Styreman är en äldre benämning för lots. Bönderna på nämnda gårdar skulle således vid sidan av jordbruket leda fartyg på rätt kurs igenom trånga farvatten och besvärliga passager utmed östgötakusten. För detta uppdrag fick de skattereduktion. Marginalanteckningar i fogderäkenskaper från slutet på 1500-talet och in på 1600-talet visar att även Gåsåker och Ramnö då beskattades som styremanshemman.
Kronohemmanen gick igenom ett liknande förlopp som stubbehemmanen. Frälsemän började således tillgodogöra sig räntan från slutet av 1500-talet och framöver. Vid mitten av 1600-talet var alla kronohemman förlänta, bortbytta eller förpantade. Med reduktionen inleddes ett långsamt återtagande av årliga räntan till kronan samtidigt som flera hemman kom att kvarstå under adligt välde.
Adelns intåg började när Sven Lillie 1582 bytte till sig Hovgren av kronan och gjorde kronohemmanet till huvudgård för sitt säteri. Åren 1609–1613 utökade Hans Eriksson Ulfsparre på Jonsberg sin godsmassa med kronohemmanen Källtorp, Mönsebo, Ormsätter och Ramnö. Det blev möjligt efter överenskommelser med hertig Johan av Östergötland om gårdsbyten och förpantningar.
Pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg var också aktiv på jordmarknaden och förvärvade 1627 Hälltorp, Ransäter, Rocklösa och Vigelsbo. Därefter uppbar kronan årlig ränta från endast åtta kronohemman: Arkö, Gränsö, Gåsåker, Lindö, Lindöja, Lövdal, Nordanskog och Stenvik. Dessa åtta gårdar donerades 1651 till pfalzgreven Casimir och förpantades senare till Margareta Adler och hennes arvingar. Alla kronohemman var därmed i adelns händer liksom alla skatte- och stubbehemman samt häradstorp.
Reduktionen på 1680-talet innebar att kronan tog tillbaka den årliga räntan från fyra kronohemman: Gåsåker, Lövdal, Nordanskog och Stenvik. Samtidigt inrättades Gåsåker som rusthåll nr 2 av Östgöta Livkompani med Dröstorp och Stenvik som augmentshemman. Och Lövdal blev militärt avlöningshemman för förste korpralen vid Östgöta Livkompani. Samtliga fyra gårdar skatteköptes under 1700-talet och fick därmed jordnaturen ”nytt skatte” (se Skatteköp).
Panten för styremanshemmanen gick först till Margareta Adler med arvingar för att snart övertas av släkten de la Gardie (Magnus Gabriel de la Gardie respektive hans släkting Catharina de la Gardie) och därefter av Axel Axelsson Lillie på Löfstad slott och hans arvingar. Det dröjde fram till senare delen av 1710-talet innan kronan behöll sin del av den årliga räntan från dessa styremanshemman. Arkö och Gränsö hade, som vi minns, bördsrättsköpts redan 1583 och därmed i praktiken fått status av skattehemman även om de behöll skattenaturen krono (se Bördsrättsköpen). Lindö och Lindöja fick vänta till 1824 innan de skatteköptes.
Genom flera köp och byten i början av 1660-talet kunde Hans Åkesson Ulfsparre inom släkten behålla de fyra kronohemman hans farfar Hans Eriksson Ulfsparre förvärvat: Källtorp, Mönsebo, Ormsätter, Ramnö. Dessutom utökade han genom liknande affärer gårdsinnehavet med Ransäter och Vigelsbo, vilka tidigare tillhört pfalzgreven.
Hälltorp, som också ingått i arvet efter Johan Casimir, hemföll däremot först till kronan innan gården genom skatteköp 1727 på nytt lades under Broxvik. Rocklösa bytte Jöns Rosenstråle (1603–1655) till sig av Johan Casimir 1635 mot Husaby i Mogata socken. De närmast följande ägarna av Rocklösa var anförvanter till Rosenstråle.1 Gården gick dock ur släkten 1725 när den införlivades med Broxvik.
De fem kronohemmanen Hälltorp, Mönsebo, Ransätter, Rocklösa och Vigelsbo var fortsatt underställda Broxviks fideikommiss i början av 1800-talet. Källtorp, Ormsätter och Ramnö tillhörde samtidigt Jonsbergs säteri. De två sistnämnda kom att avyttras i samband med arvsskiftet efter Carl Jacob Swartz 1875 och Källtorp till följd av säteriets konkurs 1921.
Ormsätter förvärvades 1875 tillsammans med granngården Skriketorp av Jonas Alexandersson och hans hustru Lisa Olofsdotter i Djäknetorp. Säljare var Jacob Melker Swartz som ärvt gårdarna efter sin far. Ormsätter, liksom Skriketorp, behölls inom släkten genom döttrar till Jonas Alexandersson. Således fick Helena Johanna Jonsdotter (f. 1848) och hennes make Per Olof Andersson (f. 1839) lagfart på Ormsätter 1892.2
Till Jonas Alexanderssons gårdsinnehav hörde även Hagerstorp. När den yngsta dottern Augusta Wilhelmina Jonsdotter (f. 1851) gifte sig 1876 med John August Kjellgren (f. 1854) blev de bönder i Hagerstorp för att 1891 göra en rockad med systern och svågern i Ormsätter. Augusta Wilhelmina Jonsdotter och hennes make tog över Ormsätter och Helena Johanna Jonsdotter med sin make flyttade till Hagerstorp. John August Kjellgren var bror med Per Albin Kjellgren i Skriketorp. Systrarna gifte sig således med var sin bror. Bröderna Kjellgren drog dock inte alltid jämt. I december 1894 tvistade de angående rätten till en å.3
Vid arvskiftet efter Carl Jacob Swartz erhöll syskonen Ebba och John Swartz kronohemmanet Ramnö som de 1884 sålde till sin syster Anna Wilhelmina Swartz med make Johannes Ringborg. Makarna Ringborg sålde i sin tur Ramnö 1896 till Olaus Nilsson i Hovgren. Även arv och eget gårdarna Björnö och Håcklö ingick i transaktionerna.
Av de fem kronohemmanen under Broxvik brukades Ransätter redan tidigt under 1800-talet direkt av Broxvik för att senare avhysas. Ransätters ägor låg intill stubbehemmanet Riddartorp. Och på mark som delvis tillhörde Ransätter och delvis Riddartorp uppfördes en folkskola på 1870-talet. Skolan kallades först för Ransätters skola för att senare bli känd som Riddartorps skola. Där bedrevs undervisning fram till 1956 då den nya skolan i Kättinge var inflyttningsklar.
Mönsebo har fått sitt namn efter gårdens läge intill sjön Mönsen eller Mönnen och mittemot nuvarande norra Mönnerum på andra sidan ån. Ägorna gränsade förutom till Mönnerum även till Fettsätter och Jägerstorp. De två sistnämnda tillhörde också Broxvik. Mönsebo brukades en tid tillsammans med Jägerstorp innan gården revs i början av 1920-talet. Idag återstår bara en stenhög av den forna bondgården.
Av de ursprungliga sjutton kronohemmanen förblev således fem underställda Broxvik. De övriga tolv kom genom skatteköp eller Jonsbergs säteris försäljning av underlydande hemman att övergå i enskild ägo.
- Jöns Rosenstråle (1603–1655) följdes av Claes Slatte (1615–1657) vars syster var gift med Rosenstråle. Därefter Zacharias Aminoff (1634–1710) gift med Slattes dotter Catharina Magdalena Slatte (1644–1672) varefter gården gick över till Slattes dotter Anna Christina Slatte (1646–1701) gift med amiral Johan Bär (1620–1688) och vidare till deras dotter Anna Bär (1671–1729) gift med kapten Carl Mauritz von Gertten (1672–1721). ↩︎
- Arkiv digital: Inskrivningsdomaren vid Bråbygdens och Finspånga läns domsaga, CI:17, s. 119. ↩︎
- Arkiv digital: Inskrivningsdomaren vid Bråbygdens och Finspånga läns domsaga, CI:17, s. 119. ↩︎