De tretton skattehemman som fanns i Jonsberg vid 1500-talets mitt hade alla drygt hundra år senare omvandlats till frälse eller skattefrälse. Bakom förändringen låg tre adelsherrar: Sven Lillie på Hovgren, Hans Eriksson Ulfsparre på Jonsberg samt pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg.
Den första gården som berördes var Utsätter som 1590 förlänades till Sven Lillie och blev en del av hans säteribygge med Hovgren som huvudgård. Efter Lillies död 1609 tillföll Utsätter hans änka Anna Eriksdotter Ulfsparre (d. 1635). Hon var bror med Hans Eriksson Ulfsparre på Jonsberg. Utsätter återgick senare till kronan och noteras som ”Behållit” i 1640 års jordebok. Strax därefter bytte Åke Hansson Ulfsparre (1597–1657) till sig Utsätter från kronan, och hemmanet blev åter skattefrälse, nu under Jonsbergs säteri.
Genom Karl XI:s reduktion drogs Utsätter in till kronan 1683, men efter en bytesaffär med Åke Åkesson Ulfsparre (1644–1701) var gården snart tillbaka som frälse under Jonsberg. I de 1725 reviderade jordeböckerna noteras Utsätter som frälseskatte under de Besche på Broxvik. Frälseskatte innebar att frälsemannen överlåtit jordägandet till bönderna men behållit den årliga räntan. Förändringen kan ha inträffat tidigare men noterats först i jordeboken för 1725. Läget för bönderna i Utsätter var hur som helst i stort sett detsamma som före reduktionen. Utsätter förblev frälseskatte under Broxvik ända fram till 1913. Indelningen i olika jordnaturer var då sedan länge obsolet och räntan gick inte längre till en adelsman utan direkt in i statens kassa.
Flera av de gamla skattehemmanen tillföll genom förläningar, köp och byten Hans Eriksson Ulfsparre (d. 1616) på Jonsberg. Bredåker och de två hemmanen i Fettsätters by förvärvade han 1609 genom byteshandel med hertig Johan av Östergötland. Han fick också hertigens tillåtelse att omvandla dem till frälsehemman under säteriet. I samband därmed lades de två gårdarna i Fettsätter samman till ett 8-öresland. Bredåker kom senare under 1600-talet att avhysas och läggas in under Jonsberg.
Fettsätter drogs in till kronan genom reduktionen och betecknades därefter i jordeböckerna som revocerat skattehemman. Gården återgick 1684 till Hans Åkesson Ulfsparre och efter dennes död 1688 bytte Åke Åkesson Ulfsparre till sig Fettsätter. I 1725 års jordebok är Fettsätter, liksom Bredåker, registrerat som frälseskatte under Jonsberg för att 1795 ha uppgått i Broxviks fideikommiss.
I samband med Karl XI:s reduktion tvingades Ulfsparre 1684 återlämna Mönnerums by och kronan behöll den årliga räntan. Båda hemmanen infogades i det då nyligen tillkomna Indelningsverket. Uppgården blev reservhemman till Östgöta kavalleri och Nedergården lönehemman för trumpetaren i Västanstångs kompani.
Ribbingstorp bytte Åke Hansson Ulfsparre till sig 1642 och i samma byteshandel ingick även Utsätter och Rumgärdet. Till en början tycks Ribbingstorp ha legat som landbogods under Ugglö för att på 1660-talet bli huvudgård för det nyetablerade Broxviks säteri. Relationen till Ugglö blev därmed omvänd så att Ugglö lades in under Broxvik.1
Vid slutet av 1640-talet återstod därmed bara fem skattehemman – Glovshult, Håkanbäck, Möckeläng, Rösätter och Öbbebo – som kronan fortfarande uppbar årlig ränta ifrån. Samtliga förlänades 1651 till pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg och Skenäs. Efter Casimirs död i malaria 1652 gick hemmanen, via hans son och blivande kung Karl X Gustav, över till kronan som förpantade dem. Den årliga räntan tillföll därmed Margareta Adler och hennes arvingar. Hon var änka efter riksrådet Johan Adler Salvius och fick gårdarna som säkerhet för ”försträckningar” till kronan.
Håkanbäck och Rösätter bytte Hans Åkesson Ulfsparre till sig från kronan på 1660-talet. Håkanbäck lade han samman med Ribbingstorp som han ärvt efter sin far, Åke Hansson Ulfsparre. Tillsammans bildade de två hemmanen en enhet om 13 öresland eller två mantal. Här lät Hans Åkesson Ulfsparre uppföra Broxviks säteri som bebyggdes ståndsmässigt och blev ättens nya stamhemman. Namnet Broxvik kom från Ulfsparrarnas gamla stamhemman utanför Gränna som man samtidigt sålt till Per Brahe.
Genom reduktionerna 1683 respektive 1687 återtog kronan samtliga skattehemman. Efter nya uppgörelser fick dock Ulfsparrarna snart tillbaka sina två säterier, Broxvik och Jonsberg, med underlydande gårdar utom Mönnerums by. Broxvik återlämnades mot att säteriet inrättades som rusthåll nummer 3 under Östgöta Livkompani. Innehavaren av Broxvik blev därmed såväl godsägare som rusthållare. Rösätter fick samtidigt rollen som augmentshemman till Broxvik under Livkompaniet. Från 1918 brukades gården direkt under Broxvik och efter att siste hyresgästen flyttat bort 1934 låg den öde.
Efter reduktionen behöll kronan den årliga räntan från Glovshult och Möckeläng och gårdarna blev avlöningshemman inom ramen för Indelningsverket. Räntan från Glovshult användes för att avlöna landshövdingen. Och Möckeläng blev avlöningshemman för löjtnant Drakenhjelm vid Östgöta Smålands kompani.2
Öbbebo hade 1575 lagts samman med Knutgärde till ett skattehemman om 8-öresland. Hemmanet var vid den tiden ett av de rikaste i hela Östkinds härad. Bonden Michil i Öbbebo fick således betala mer än någon annan i Jonsberg till Älvsborgs första lösen 1571 och var häradets tredje största skattebetalare. (se ovan Älvsborgs lösen 1571) Gården förlänades 1651 pfalzgreven för att efter dennes död återtas av kronan och förpantas till Margareta Adler med arvingar.
Genom reduktionen drogs räntan från Öbbebo in till kronan och gick först som lön till landskamrer Danckwardt för att senare lämnas i pant till Gillis de Besche på Broxvik.3 Panten löstes av Generalhäradskassan 1738 och Öbbebo kallas ”gammalt skatte” i jordeboken. Enligt resolutioner från kommerskollegium 1792 och 1794 skulle ¼ av Öbbebo och 1/8 av Knutgärde, tillsammans 3/8 mantal, upplåtas till frälse. Och 1795 ingick Öbbebo med Knutgärde bland Broxviks säteris ”appertinenter”. Knutgärdet utgjorde 3/8 av ett mantal Öbbebo, och ägdes till 1/8 av Broxvik och till ¼ enskilt.4 Av 1500-talets tretton skattehemman var vid början av 1900-talet fem – Glovshult, Mönnerum 1–2, Möckeläng och Utsätter – i enskild ägo. Bredåker utgjorde sedan länge en del av Jonsbergs säteri och de övriga var fortsatt underställda Broxviks fideikommiss.
- Ribbingstorp skall enligt en marginalanteckning i 1695 års jordebok ha donerats till Hans Eriksson Ulfsparre 1597. Donationen avsåg emellertid två hemman i Vagnstad by som 1642 byttes mot bland andra Ribbingstorp (Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötlands län 1695, bild 1015; J.A. Almquist 1947, s. 969–970). I byteshandeln 1642 ingick möjligen även frälsegården Skallgärdet. Se vidare Broxviks fideikommiss. ↩︎
- Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötland 1695, bild 459–460. ↩︎
- Digitala forskarsalen: Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötland 1695, bild 1013, Östergötland 1700, bild 694. ↩︎
- Arkiv digital: Östergötlands län Jordebok 1631—1878, Jordebok 1825. ↩︎