Häradstorpare finns nämnda i 1575 års fogderäkenskaper efter att de dessförinnan ha kallats häradslandbor. Om bytet av terminologi innebar någon reell förändring är svårt att veta. Häradslandbo tyder på att man brukade jord som tillhörde häradet.
Häradstorp var inga torp i vanlig mening. De var i själva verket mindre bondgårdar som beskattades som ¼ mantal. I Jonsbergs socken har det funnits sju bebodda häradstorp och därtill den obebyggda Gustorps äng.
Gustorps äng hade varit odlad åkermark innan den blev ängsmark och delades mellan stubbehemmanen Djäknetorp och Hagerstorp.1 I fogderäkenskaper och jordeböcker uppges ängen tillhöra Djäknetorp. Av den geometriska jordeboken framgår att Gustorps äng vid 1600-talets mitt var häradsmark som brukades under Jonsberg. Efter reduktionen fick landskamrerare Anders Löfgren ängen ”på lön”. Och 1725 skatteköptes den av Maria de Besche på Broxvik. Gustorps äng låg inklämd mellan Djäknetorp, Hagerstorp och Stockholmstorp i närheten av den långt senare tillkomna Jonsbergs station.2 Området överfördes till Hagerstorp 1880.3
Liksom de större bondgårdarna var alla bebodda häradstorp underställda adeln vid 1600-talets mitt. Hagen tycks ha ingått i kronans donation 1585 till Olof Olsson Musselskal på Gottenvik, i varje fall brukades torpet under säteriet (se Gottenviks säteri). Affärerna mellan Hans Eriksson Ulfsparre på Jonsberg och hertig Johan av Östergötland resulterade i att Braskebo, Jägerstorp och Nygärdet förpantades till Ulfspare 1613. De övriga (Estorp, Gässlingsbo, Skogsberga och Gustorps äng) ingick i donationen till Johan Casimir 1651 och kom därefter att förpantas till Margareta Adler och hennes ättlingar.
Genom reduktionen återtog och behöll kronan den årliga räntan från två av de häradstorp – Gässlingsbo och Estorp – som donerats till pfalzgreven. De två ligger relativt nära varandra djupt inne i skogen i gränstrakterna mot Häradshammar och Rönö och långt från allmän farväg. Gässlingsbo blev samtidigt augmentshemman till Sörby rusthåll i Häradshammar. Och Estorp liksom Gustorps äng civilt avlöningshemman. Estorp och Gässlingsbo skatteköptes 1723 respektive 1744 och jordnaturen ändrades till ”nytt skatte”. Estorp förvärvades av kronans befallningsman Lars Giöte och Gässlingsbo av pastor Daniel Gruf (se Skatteköp).
Adeln fick behålla sina häradstorp på samma sätt som de återfick många andra reducerade hemman. Broxvik kunde till och med öka sitt innehav genom att Hans Åkesson Ulfsparre mot vederlag bytte till sig Skogsberga, beläget i närheten av Utsätter, på tidigt 1660-tal. Estorp kom senare att först underställas Hovgren och därefter Gottenvik, innan gården 1847 köptes av Carl Månsson och hans hustru Maja Cajsa Larsdotter. Månssons familj hade då brukat Estorp sedan 1828.
Jägerstorp, Nygärdet och Skogsberga förblev frälsegårdar under Broxvik och ingick i fideikommisset. De två senare ödelades i början av 1920-talet för att senare rivas. Nygärdet brukades från 1889 under granngården Öbbebo, som också löd under Broxvik. Efter att änkan Kristina Eriksdotter avlidit strax före jul 1919 stod Nygärdet tomt. Skogsberga gick ett liknande öde till mötes. Arrendatorn August Månsson med familj flyttade till Häradshammar i november 1925 varefter gården ströks ur församlingsboken. Ägorna brukades därefter av sonen, Erik Hjalmar Månsson i Björkbohagen, som var en utjord tillhörande Broxvik.
Hagen inrättades som augmentshemman i samband med Indelningsverkets tillkomst på 1680-talet. Efter hand kom gården att läggas samman med Gottenviks säteri. Av de sju bebodda före detta häradstorpen var därmed bara tre i enskild ägo i början av 1900-talet, förutom de skatteköpta Gässlingsbo och Estorp även Braskebo.
Häradstorpet Braskebo förpantades 1613 till Hans Eriksson Ulfsparre på Jonsberg och förblev under säteriet i över 250 år, fram till 1870-talet. Braskebo låg ensamt långt in i skogen med gränser mot Narvetorp och Fyrskeda. Torpet kunde nås via en mindre skogsväg från Narvetorp och med Fyrskeda inom synhåll. Vid arvsskiftet efter Carl Jacob Swartz 1875 tillföll Braskebo Anna Wilhelmina Swartz gift med Johannes Ringborg och de sålde gården 1880 till Nils Magnus Nilsson i Fyrskeda. I samma köp ingick även Narvetorp. Och Braskebo kom att brukas under Narvetorp innan det forna häradstorpet lämnades öde och revs. En stenhög vittnar idag om dess läge. På den numera övergivna platsen kunde man en gång i tiden bedriva jordbruk, hålla boskap och försörja en familj.
- Lantmäteriet: LMM, Arealavmätning Hagerstorp 1695, 05-JON-8. ↩︎
- Digitala forskarsalen: Sveriges äldsta storskaliga kartor, Östergötland D1: 251, Djäknetorp; Jordeböcker ca 1630–1750, Östergötland 1707 s. 1443. Riksarkivet Vadstena: Östergötlands länsstyrelse, landskontoret GVII ac:1, Skatteköp. Lantmäteriet: LMS, Storskifte 1827 Djäknetorp 1–2, LMM Storskifte 1828 05-JON-82. ↩︎
- Lantmäteriet: LMM, Ägoutbyte Gustorp 1880 05-JON-114. ↩︎