I mantalslängden för Häradshammar (med Jonsberg) 1642 döljer sig under rubrikerna Båtsmän, Inhyses och Ämbetsmän (Hantverkare) ett dussintal torpställen med namn som kan knytas till Jonsbergs socken. Andra personer ur samma kategorier är mantalsskrivna på bondgårdar. Flertalet av torpen låg på mark som tillhörde eller var förpantad av säterierna Jonsberg respektive Gottenvik. Och de övriga på häradsallmänningen.
Rubrikerna Båtsmän, Inhyses och Ämbetsmän ersattes efter hand av Torpare. Båtsmännen på 1640-talet tillhörde det äldre Indelningsverket med anor från Gustav Vasas regim, och vid den tiden var inte bönderna skyldiga att hålla med båtsmanstorp. Vissa av båtsmännen bodde likväl på torpställen som Blixberg (Ormsätter), Smedstorp (Källtorp) och Överbäcken (Mönnerum), men flertalet var skrivna på bondgårdar. Uppgifterna är sporadiska, men i viss mån återkommande.
Ämbetsmännen utgjordes främst av skräddare och skomakare. I flera fall saknar de adresser och längden anger bara till exempel: ”Anders skomakare”. Vi vet inte ens om vederbörande verkade i Jonsberg eller Häradshammar.
Antalet mantalsskrivna torpare varierar en hel del mellan enskilda år. I 1653 och 1658 års längder nämns till exempel inga torp alls. Det kom att dröja till 1660-talets mitt innan man åter närmade sig samma nivå som 1642 med ett tiotal namngivna torpställen. Och efter en ny nedgång vid 1670-talets mitt klättrade siffrorna uppåt till ett 30-tal torp mot seklets slut.
Vissa torp återkommer i längderna medan andra är mer sällsynta. Tällebråten var under 1600-talet (1642–1695) det torpnamn som återkom oftast, med 28 noteringar i 39 undersökta längder. Närmast följde Dalen och Berg med 25 respektive 22 omnämnanden. Alla tre var torp under Gottenvik och finns upptagna i Jonsbergs äldsta mantalslängd, den från 1642. Tällebråten låg på Häggebo ägor och tillhörde Gottenviks rå och rör.
Andra ofta återkommande torpnamn under 1600-talet var: Bråten (Möddebo ägor under Jonsberg), Björksätter (Källtorps ägor under Jonsberg), Smedstorp (dito) och Isö (under Broxvik). Nybygget var också ett vanligt torpnamn beläget på Allmänningen, men osäkert vilken socken det tillhörde.
Det totala antalet torp nämnda någon gång mellan 1642 och 1678 uppgick till 21. På 1680-talet, efter reduktionen, ökade antalet torp som nämns i mantalslängderna och uppgick 1695 till 30. En orsak till uppgången var att hemmanen Bredåker och Klockarbo drogs in under Jonsbergs säteri och husen blev mantalsförda som torp. Samtidigt anlades Fnasksätter, Knoppsätter och Långsätter som torp på Bredåkers ägor. Även Klockarbo uppgavs ha bebyggelse på ägorna. Andra nya torp under Jonsberg var Sanden och Skomakartorp.
Under Gottenvik mantalsskrevs från 1671 Arkö krog. Den benämns ibland bara ”krogen” och vid andra tillfällen som Arkösund. Den förste som mantalsskrevs där var krögaren Olof med sitt hushåll. Arkö krog var belägen på Arkösunds holme, senare känd som Krögarholmen men också som Gamla Arkösund.1
Antalet torp i mantalslängderna steg successivt under 1700-talet: från omkring 30 till ett 40-tal på 1720-talet, ett 50-tal vid seklets mitt och vidare till ett 60-tal från 1760-talet för att närma sig 70 vid seklets slut och stabilisera sig vid den nivån.2 Därtill kom båtsmans- och ryttartorpen som bönderna skulle upplåta mark till efter beslut av riksdagen 1682. I Jonsberg rörde det sig om 10 båtsmanstorp och lika många bostäder åt fördubblingsbåtsmännen samt ryttartorp för tre rusthåll. Tillsammans blev det över 90 torp vid sekelskiftet 1800.
En orsak till att torpen ökade i antal under 1700-talet kan ha varit befolkningstillväxt. Torp började nämligen anläggas på ägorna till skatte- och kronohemman och inte längre enbart på frälsemark. Under seklets första halva fanns det nio skatte- och kronohemman som något år mantalsfördes med bebyggelse ”på ägorna” utöver båtsmanshemmanen, och under följande decennier tillkom ytterligare fyra.
Men även antalet frälsehemman med torpbebyggelse ökade. Mantalslängderna från 1800-talets tidiga decennier namnger torp på ett 30-tal frälsehemman mot ett 20-tal hundra år tidigare.
Det blev också vanligare att torp återkom i längd efter längd. I tretton undersökta mantalslängder mellan 1709 och 1784 finns nio torp med vid samtliga tillfällen. Samtidigt mantalsfördes andra torp bara vid enstaka mätningar. Antalet torp som någon gång finns omtalade uppgår till 96, förutom soldattorpen.
Stabiliteten i rapporteringen ökade ytterligare i början av 1800-talet. I fem mantalslängder mellan 1790 och 1820 återkommer 42 torp av 94 regelbundet.
Källa: Digitala forskarsalen och Arkiv digital: Mantalslängder 1642–1695.
Källa: Digitala forskarsalen och Arkiv digital: Mantalslängder 1695–1820.