Ägarna av ett rusthåll var skyldiga att utrusta och härbärgera en ryttare med häst. Principen var således densamma som för de bönder som skulle hålla med båtsmän. I Jonsberg har det funnits tre rusthåll: Broxvik, Isnäs och Gåsåker. Och på ägorna till rusthållen installerades ryttarna i egna ryttartorp av samma karaktär som båtsmanstorpen. Ryttarna tillhörde först Östgöta Kavalleri som 1791 slogs samman med Östgöta Infanteri till Livkompaniet. Efter sammanslagningen kallades ryttarna för livgrenadjärer.
Ryttarnas och senare grenadjärernas hustrur skulle liksom båtsmännens makor betala mantalsavgift och de finns därmed uppförda i mantalslängderna, som även inkluderar ogifta ryttare. De första mantalsuppgifterna om ryttare, liksom om båtsmän, finns i längden daterad 1695. Det året hette ryttarna Jonas, Petter och Per och var skrivna på Broxvik (Ribbingstorp), Isnäs respektive Gåsåker.
Broxviks ryttare mantalsskrevs först direkt under säteriet, senare på frälsehemmanet Rocklösas ägor. I husförhörslängderna finner man dem på Häradsallmänningen. I den äldsta bevarade längden (1765–1770) heter ryttaren Henning Broxman och är bosatt i Broxmanstorpet. Ryttarens efternamn tycks alludera på säteriet och han har i sin tur gett namn åt torpet på motsvarande sätt som båtsmännen namngav sina torp. Henning Broxman hade föregåtts av Nils Broxman som finns mantalsskriven sedan 1740-talet. I övrigt har det inte funnits några återkommande namn bland Broxviks ryttare. I husförhörslängden 1817–1834 ersattes Broxmanstorpet av (eller bytte namn till) Sandskogen, också beläget på Häradsallmänningen. Sandskogen förblev därefter livgrenadjärens boställe.
Det förekom att ryttarnas efternamn, likt Broxman, ärvdes och återkom under flera generationer. Vid Isnäs rusthåll var Olof Kaxe mantalsskriven i början av 1700-talet och han efterträddes först av Jon och därefter Per och Erik Kaxe. Den senare avled i frossa 1781 blott 27 år gammal. Direkt efter Kaxe följde tre generationer Isberg och lite senare två generationer Liv.
Det var dock långt mindre vanligt att ryttarnas och grenadjärernas namn gick i arv jämfört med båtsmännen. Och vanligen högst två generationer. Namnen Österberg, Bjerke och Ax var således vardera under två generationer knutna till Gåsåkers rusthåll, Carl Oskar Petersson Ax (1858–1918) var för övrigt Gåsåkers siste indelte grenadjär. Ax, Bjerke och alla övriga som utgjorde Gåsåkers ryttare och grenadjärer bodde i torpet Spångkärr på Gåsåkers ägor medan Norrängen var ryttartorpet under Isnäs.
Den geografiska rekryteringen av ryttare och livgrenadjärer kunde sträcka sig långt utanför Jonsberg och de närmsta grannsocknarna. Petter Bjerke (f. 1764) vid Gåsåkers rusthåll var till exempel född i Södra Vi i Sevede härad i norra Kalmar län, och Sven Johan Ax (f. 1825) i Västra Harg i nuvarande Mjölby kommun. Andra ryttare var födda i Grebo (mellan Linköping och Åtvidaberg), Skönberga utanför Söderköping, Sankt Anna i Hammarkinds härad och församlingar på västra Vikbolandet.
Båtsmännens födelseorter var till skillnad från ryttarnas och grenadjärernas vanligen begränsade till östra Vikbolandet. Den mer vidsträckta geografiska rekryteringen tyder på att ryttare och livgrenadjär var en mer kvalificerad syssla än båtsman.
Som avskedad ryttare eller livgrenadjär kunde man bo kvar i socknen men kanske på annan adress. Alla med titeln avskedad hade dock inte tjänstgjort vid rusthållen i Jonsberg utan vissa hade flyttat in efter avslutad militär karriär.
Namn på och andra uppgifter om ryttare och grenadjärer kan precis som för båtsmän även sökas i Centrala soldatregistret. Där namnges 44 ryttare och livgrenadjärer i Jonsberg. Av dessa finns 27 nämnda i mantalslängder och/eller husförhörslängder. Täckningsgraden, 60 procent, är ungefär densamma som för båtsmännen. Men flera namn ur soldatregistret har inte återfunnits i mantals- eller husförhörslängder.