Mönnerum från 1500-talets mitt till 1600-talers slut

Mönnerum vid mitten av 1500-talet  

Fogderäkenskaperna vet berätta att Östen och Lasse var skattebönder på var sin gård i Mönnerums by under 1540- och 1550-talen. Östen ägde den större gården på 12 öresland och Lasse således den mindre om 8 öresland. Det större hemmanet är identiskt med Östergården som senare blev Nergården.

Båda bönderna var säkert gifta och hade barn och tjänstefolk. Utan familj och hushåll gick det inte att driva en gård. Fogdens rapport om den indrivna ”årliga räntan” ger dock bara förnamnet på den skattskyldige bonden. Övriga medlemmar i hushållet var ur skatteperspektiv ointressanta. Skatten betalades till stor del in natura, och bland skattepersedlarna märks bland annat: smör, fläsk, råg, korn, lamm, ved, hö och ägg. Östen står 1555 även som ansvarig för Mönnerums kvarn.

I fogderäkenskaperna ser vi bara böndernas förnamn passera revy. Det går därmed inte att veta något alls om släktskap och inte ens med full säkerhet om det är samma person även om namnet är detsamma. Med tanke på att skattegårdar var tänkta att gå i arv inom släkten och man inte utan vidare kunde sälja dem till utomstående är det troligt att vardera gården i Mönnerums by på något sätt fördes vidare till nästa generation inom respektive släkt. 

Älvsborgs lösen 1571

Nordiska sjuårskriget 1563–1570 mellan Sverige och Danmark slutade i Stettin 1571 med en fredsuppgörelse. Sverige tvingades släppa den viktiga Älvsborgs fästning som var enda förbindelsen västerut. För att få tillbaka fästningen krävde danskarna en stor lösensumma, kallad Älvsborgs lösen.  Beloppet var på 150 000 riksdaler silvermynt och skulle vara erlagt inom tre år. Vid 1571 års riksdag beslöts att varje bonde skulle betala en tiondedel av värdet på alla kreatur, silver, övriga metaller samt kontanta pengar. Även barns tillgångar skulle beskattas på motsvarande sätt.

När Älvsborgs första lösen skulle betalas hette båda bönderna i Mönnerums by Måns. De hade relativt gott om djur i sina ladugårdar. En av dem taxerades för sex kor, två ungnöt (kvigor), tre får, två svin, en häst och ett par oxar. Och den andre Måns skattade för: tre kor, ett yngre nötdjur (kviga), ett par oxar, fyra får, ett svin och en häst. Dessutom fanns det året en mantalspliktig ”enkia” i Mönnerum. Hon bidrog till Älvsborgs lösen genom avgift för bland annat fyra kor en kviga (yngre nöt) och ett får. Tillsammans blir det 34 djur, sexton hos den förste Måns, tolv på andra gården och sex hos ”enkian”.1

Den först nämnde Måns fick betala 12 mark och 7 öre i skatt för sitt boskapsinnehav. Han var därmed den fjärde störste boskapsägaren i Jonsberg. Han fick dessutom skatta för tio lod silver och fem pund koppar. Det innebar att Måns totala bidrag till Älvsborgs lösen blev 16 mark och 3 öre. Bara sex bönder i Jonsberg krävdes på ännu högre belopp.     

Även den andre Måns fick skatta för silver och koppar, fem lod respektive två pund. Och hans totala skatt blev 10 mark och 2 öre. Det var mer än vad den genomsnittlige bonden i Jonsberg hade att betala. Båda bönderna i Mönnerums by var således relativt välbeställa. Änkans skatt slutade på sex mark vilket var strax under det mellersta värdet. Så även hon hade hyfsat gott ställt.

Älvsborgs andra lösen

Nytt krig – kallat Kalmarkriget – mellan Sverige och Danmark utbröt 1611 och slutade med freden i Knäred 1613. Älvsborgs fästning erövrades på nytt av danskarna som nu krävde en ännu större lösensumma, känd som Älvsborgs andra lösen. Denna gång beslöt riksdagen om en extra personlig skatt efter samhällsställning som skulle betalas årligen under fem års tid. Bönderna i Häradshammar med Jonsberg skulle var och en årligen betala sex daler. Då många var fattiga och hårt drabbade av kriget hade de svårt att betala inom utsatt tid. Uppbörden förlängdes därför med ett år. Därefter tillsattes en särskild kommission som för varje socken upprättade restlängder över uteblivna betalningar och vilka som kunde drivas in.

I Mönnerums by var det Grels och Sevard som var betalningsskyldiga. Ingen av dem restfördes för utebliven betalning vilket annars var rätt vanligt i Jonsberg. Sevard fick dock sin sista inbetalning halverad då han blivit änkling. Sevard var dessutom en av de sex bönder i Jonsberg som fick förtroendet att med sitt bomärke signera och godkänna skatteuttaget.2

Boskapshjälpen 1630

Kronan hade ständiga problem med att få debet och kredit att gå ihop. Extra uttaxeringar var därför vanligt förekommande för att täcka underskotten i kassan. Boskapen var en bondes viktigaste tillgång och blev gärna föremål för extra beskattning. Från socknarna i Östkinds härad finns en väl bevarad mantals- och boskapslängd daterad 1630. Boskapen beskattades på ett liknande sätt som vid betalningen av Älvsborgs första lösen 1571 med olika avgifter för häst, tjur, ko, kalv etcetera.

År 1630 brukade landbon Per en av de två gårdarna i Mönnerums by och han fick betala skatt för arton djur: två ston, fem kor, två kvigor, åtta får och ett svin. Därtill kom tre tunnor utsäde och mantalsavgift för två personer. Den andra gården i Mönnerum brukades av Grels och där fanns ännu fler djur eller 41 stycken fördelade på: två fålar, två ston, två stutar, åtta kor, sex kvigor, femton får och sex svin. Både Per och Grels debiterades dessutom för tre tunnor utsäde och två mantalspliktiga personer.3

Beståndet av djur i Mönnerum hade således nästan fördubblats sedan 1571, nu 59 mot tidigare 34. Tendensen till ökat boskapsinnehav fanns inte bara i Mönnerum utan på de flesta gårdar i Jonsberg. Inte minst var det får och getter som ökat i antal och ersatt de dyrbara korna.

Värderar man boskapen 1630 efter samma skala som 1571 fick Grels betala 17 mark och 5 öre. Han var därmed den högst beskattade bonden i hela Jonsberg. Grannen Per betalade 8 mark och 1 öre, vilket motsvarar genomsnittet för socknen. Vid alla tre skatteuttagen 1571, 1613–19 och 1630 framstår bönderna i Mönnerums by som relativt välställda och med 12-öres gården som högst beskattad.4

Namnet Grels i Mönnerum känner vi igen från Älvsborgs andra lösen. Om denne Grels är identisk med 1630 års Grels går inte att avgöra. Men då det bara är ett decennium mellan nedslagen är det inte helt omöjligt.

Bönder i Mönnerum 1540–1630 (klicka för att läsa mer)
12-öres land8-öres land
1540–1558    Östen1550             Lasse
1569–1589    Måns1555             Måns
1590–1594    Änka1558             Lasse
1595–1597    Hans1565             Mårten
1598–1603    Jöns1569             Hindrik
1604–1606    Grels1577–1578   Måns
1607–1618    Grels och Hans omväxlande1579–1582   Änka
1621-             Grels1583             Sevard
 1584             Änka
 1585–1618   Sevard
 1621-            Per
Källa: Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötlands handlingar 1540–1630.

Mönnerum i 1600-talets mantalslängder och domböcker

Tack vare den serie av mantalslängder som finns bevarade i rik mängd från 1642 och framåt kan vi följa vilka personer som varit mantalsskrivna som bönder i Mönnerums by. Längderna ger till en början bara förnamn på bonden. Senare förekommer efternamn av och till. Hustrur är länge anonyma och kan anges med ”h.” eller ”hustru”. Änkor som tar över gården anges med förnamn. Släktskap mellan eller inom generationer är inte utsagt, bortsett från de söner respektive döttrar som varit mantalspliktiga.

Släktskap kan ibland framgå ur de mål som tagits upp och avgjorts av Östkinds härads tingsrätt. Men det är först med 1700-talets kyrkoböcker som vi med större säkerhet kan kartlägga släktrelationer och följa folks flyttningar.

Skattegårdar och skattejord man ärvt kunde inte säljas hur som helst. Den som var närmast släkt hade företräde, så kallad bördsrätt. Ärvdes jorden efter fadern skulle den uppbjudas till hans släktingar. Och på motsvarande sätt skulle jord efter moder erbjudas hennes släktingar. Samtidigt ärvde söner dubbelt så mycket som döttrar. Arvsreglerna innebär att gårdar kunde behållas inom släkten över lång tid. Det var dock långt ifrån alltid den äldste sonen som tog över efter fadern. Det kunde lika gärna vara en dotter och hennes make eller någon annan släkting med bördsrätt. Även om det inte direkt framgår ur mantalslängderna var det i många fall en släkting som tog över gården.

Mönnerums by bestod som vi sett av två skattegårdar som i äldre tid kallades östra respektive västra skattehemmanet. Senare blev benämningen Nergården jämte Uppgården. Här följer jag till en början det äldre namnskicket. Båda hemmanen var från 1613 och fram till reduktionen på 1670-talet förpantade till ätten Ulfsparre på Jonsbergs säteri.

Östergården

Jon Svensson var under flera decennier kring mitten av 1600-talet mantalsskriven på en av de två gårdarna i Mönnerums by. Han finns med från de första bevarade längderna 1642 fram till 1671. Av sockenstämmans protokoll framgår att Jon suttit i kyrkans nämnd och att han avgick därifrån 1673. Jon var gift med Ramfrid Grelsdotter och de hade flera söner och döttrar tillsammans.5

Jons hustru, Ramfrid Grelsdotter, var troligen dotter till den Grels i Mönnerum som, enligt Jordeböckerna 1630–1650, skattade för ett 12-öres land. Möjligen är det samme Grels som finns i räkenskaperna ända från 1604 och framåt och som erlade Älvsborgs lösen 1613 (se ovan). Den som betalade mantalspenning (Jon) var således inte samma person som stod för grundskatten (Grels). Grels avled troligen någon gång efter 1650 för i Jordeboken 1665 är det Jon som är omnämnd.   

Jon Svenssons son Måns Jonsson skall enligt en uppgift i Östkinds härads dombok ha varit 66 år gammal 1706 och således född 1640.6 Han finns mantalsförd på Mönnerum tillsammans med föräldrarna från 1663 och lång tid framåt.

År 1657 blev Jon Svensson och flera av hans söner indragna i ett misshandelsmål. Lars Håkansson hade av sin husbonde Måns Persson i Möckeläng skickats i ett ärende till Mönnerum. Väl framme stötte han på Sevard, Måns och Jon, alla tre söner till Jon Svensson. Gräl utbröt och slagsmål uppstod som slutade med att Jon Jonsson slog Lars Håkansson med ett tillhygge först i ryggen så blånad uppstod och därefter över högra armen med följd att den gick av. Jon Svensson kunde inte motsäga Lars uppgifter, varför Jon dömdes till böter för blånaden, armbrottet samt sveda och värk.7

En annan av Jon och Ramfrids söner var Sven som blev bonde i Salsbäck. Han bör ha varit äldre än Måns (1640) och född på 1630-talet. Sven hade vid mitten av 1690-talet en kontrovers med brodern Per Jonsson om brukandet av Mönnerum med anledning av att Salsbäck brunnit ned. Sven krävde att få ta hand om sin arvejord i Mönnerum, som Per dittills brukat. Inte nog med det, Sven ville också bruka Pers arvejord under lika lång tid som brodern brukat hans. Sven fick tingsrätten på sin sida men den ställde samtidigt som villkor att Sven tog han om brödernas mor, Ramfrid Grelsdotter, på motsvarande sätt som Per gjort. Sven och Per verkar dock ha bott kvar som bönder i Salsbäck respektive Mönnerum.8

Per Jonsson är mantalsförd på Mönnerum tillsammans med brodern Måns Jonsson långt in på 1690-talet. Av Häradshammars vigselbok 1668–1708 framgår att Per Jonsson i Mönnerum gifte sig med Anna Andersdotter den 4 juni 1676. Och i födelseboken kan man läsa att Per Jonssons hustru födde en son 1677 som kristnades till Jon, och ytterligare ett barn nyårsdagen 1683. Vid mitten av 1690-talet tycks dock Per ha flyttat till Häradshammar, men var åter i Mönnerum 1711. Det var också i Mönnerum danemannen Per Jonsson avled 1729. Någon åldersuppgift finns inte angiven men han bör, med tanke på giftermålsåret, ha varit född på 1650-talet och därmed runt 75 år.

Per hade flera kontroverser med sin brorson Sevard Svensson i Salsbäck, son till Sven Jonsson, om skötseln av Mönnerum. På hösttinget 1696 begärde Sevard husesyn för ett gårdsköp han gjort i Mönnerum flera år tidigare. Besiktningen resulterade i att man fann husröta i Östergården. Det måste ha varit den gård där farbrodern Per Jonsson tidigare bott innan han flyttade till Häradshammar. Per invände att grannar kunde intyga att husen hade varit välbehållna när han lämnade dem.9

I ett annat mål på hösttinget 1696 anklagades Sevard av Per för att fördärva sin andel i Mönnerum genom att han ”förde foder från gården”. Sevard urskuldade sig med att tvingats göra så för att lösa sin andel men att han skulle återföra gödseln. Tinget erinrade honom att han annars skulle få plikta enligt lag.10

På vintertinget 1698 gällde oenigheten ett underhåll Per Jonsson enligt kontrakt under femton års tid utbetalt till sin moder ”som nu för döden avgången är”. Per anklagade Sevard Svensson för att inte ha fullföljt sin del av kontraktet. Det tycks som att Sevard ärvt skulden efter sin far Sven Jonsson i Salsbäck, annars borde kravet ha riktats mot den senare.11

I oktober 1701 anförde Per inför häradstinget att Sevard låtit en ”oskyld”, dvs en person utanför släkten, bruka ett sexöresland i Mönnerum. Per gjorde anspråk på att själv få bruka sexöreslandet under de fem år som återstod av kontraktstiden. Tingsrätten dömde till Pers fördel och att han årligen skulle ersätta Sevard med 36 riksdaler kopparmynt.12

Motsättningarna gick i arv till Sevards söner Olof och Jon Sevardsson, samt döttrarna Brita, Maria och Ingrid Sevardsdotter. När Per återvände till Mönnerum från Häradshammar brukade han en oskiftad ¼ av gården. Det bör ha varit den gård han tidigare lämnat och som Sevard tagit över, men efter dennes död förblivit oskiftad. På vintertinget 1711 menade Per att han som bördsman och störste rättsägare skulle ha rätt att lösa in hela gården. Det skulle också förhindra en uppdelning av ägorna i flera små andelar.

Men även bröderna Olof och Jon Sigvardsson i Salsbäck gjorde anspråk på gården i Mönnerum som de hade arvsrätt i efter fadern tillsammans med sina tre systrar: Brita, Maria och Ingrid. Syskonen hade inbördes kommit överens om att Jon skulle överta hemmanet och lösa ut de övriga. Jon ärvde själv 2/7 och hade redan köpt Olof och Britas andelar som tillsammans uppgick till 3/7. Maria och Ingrids andelar, vardera om 1/7, var fortfarande olösta.13

När ärendet återkom på sommartinget 1711 fann häradsrätten att Jon Sevardsson var den rättmätige ägaren som löst ut sina syskon, medan Per, hans farfars bror, allenast var brukare.14 Jon kunde därefter den 9 oktober 1711 för häradsrätten visa upp köpebrev på Mönnerum daterat den 7 oktober och gården blev då uppbuden för första gången.15 Efter ytterligare två uppbud i februari respektive juni 1712 var Jon ägare av gården i Mönnerums by.16 Och från 1714 är Jon Sevardsson med hustru mantalsförd på Mönnerum.

Jons hustru hette Ingeborg Ingesdotter (1685–1743) och familjen utökades i Mönnerum med flera barn. I doplängden för den 15 januari 1714 har prästen noterat ”Jons barn i Mönnerum kallad Sevard”. Sonen fick således namn efter sin farfar. 

Mantalsskrivna bönder på Mönnerums Östergård 1642–1695 (klicka för att läsa mer)
År
1642–1664Jon (Joen) Svensson, h. Ramfrid Grelsdotter; son Måns Jonsson
1665–1676Måns Jonsson, h. Kerstin; Jon Svenson, h. Ramfrid Grelsdotter
1676–1685Måns, Per Jonsson
1689Per Olsson
1691–1692Måns, Per Jonsson
1693Måns, Änkan Ingvids
1695Måns och hustru, mågen Per och hustru, änkan Ingvids
Källa: Digitala forskarsalen: Mantalslängder 1642–1695.

Västergården

Per Olsson bebodde Västergården i Mönnerums by och var mantalsskriven där fram till 1659. Möjligen är det samme Per som omtalas i 1630 års mantals- och boskapslängd. I 1620-talets landskapshandlingar från Östergötland finns också en Per bokförd på 8-örs gården i Mönnerums by. År 1644 stämde Per Olsson i Mönnerum Jöns Eriksson i Hagerstorp för att inte ha betalt lön till Pers dotter, som tjänade piga hos honom. Det rörde sig om en halv årslön, från Mickelsmäss till påsk. Jöns lovade snarast åtgärda saken.17

Per Olsson med hustrun Ingvi Eriksdotter efterträddes i mantalslängden 1660 av sonen Lars Persson.18 Och efter Lars Persson följde 1672 Per Persson. År 1675 kom flickan Brita till världen med Per Persson som pappa och 1682 blev han far på nytt. Per Persson tycks enligt rättegångsprotokoll från 1724 och 1725 ha fått tre barn: Per, Bengt och Britta.19 En av sönerna hette således Per Persson precis som fadern, varför namnet Per Persson lever kvar i längderna långt in på 1700-talet.

Tillsammans med sin bror Lars Persson i Mönsbo köpte den äldre Per Persson 1/3 Mönnerum hösten 1690 av Axel Eriksson i Lövdalstorpet och Per Olofsson i Möddebo.20 Senare köpte Per även Lars andel.21

Mantalsskrivna bönder på Mönnerums Västergård 1642–1695 (klicka för att läsa mer)
År
1642–1659Per Olausson (Olsson), h. Ingvi Eriksdotter
1660–1671Lars Persson
1672–1689Per Persson
1691–1693Per (Persson), Per Olsson
1695Per Persson
Källa: Digitala forskarsalen: Mantalslängder 1642–1695.

Arvstvister

Även om det ofta bara mantalsskrevs en bonde med familj per gård var ägandet mer komplicerat och på häradstinget tog man ofta upp frågor kring äganderätten. Här följer ytterligare några exempel utöver tidigare nämnda.

Eskil Raelsson i Hestad krävde å sin hustrus vägnar på hösttinget 1664 av Per Olofsson (Olsson) i Mönnerum 1/6 av Mönnerum. Eskils hustrus modermoder, hustru Ingrid i Mönnerum, menade han vara arvtagare. Per bestred att modermodern och modernfadern varit vigda med varandra vid Ingrids födsel. Eskils kunde dock styrka sin sak med ett protokoll från konsistoriet i Linköping givet den 11 augusti 1625. Tingsrätten fann att Eskils hustru hade rätt att fordra 1/6 av Mönnerum.22

Vid en arvstvist 1671 framkom att Olof Månsson i Skallgärdet och hans hustru Ingrid Hemmingsdotter hade fått fastebrev (lagfart) på Mönnerum 1590.23 Med tanke på efternamnet skulle Olof Månsson kunna tänkas vara släkt med någon av Månsarna från 1570-talet eller senare (se ovan).  

På sommartinget 1673 ansåg Lars Jönsson i Tegneby, Måns Andersson i Skamby med hustrur samt Johan Olofsson i Gottenvik med syskon att de var arvingar till 2/6 av Mönnerum. Den tilltalade, ovannämnde Jon Svensson, visade då upp ett köpebrev på 2/6 Mönnerums skattegård. Och en kvittens på betalningen underskriven av två trovärdiga vittnen, kapellanen ”välärade” herr Olof Landeli samt Olof i Möckeläng. Genom köpet hade Jon Svensson fått fastebrev på hela hemmanet den 11 maj 1652.24

Henning Persson i Ånestad tilltalade i oktober 1693 bröderna Måns och Per Jonsson i Mönnerum om en systerdel i gården som tillkom hans dotter Maria och som de ägt i 16 år. Då de tilltalade inte hade något att invända beslöts att dotterns andel skulle lösas med 100 riksdaler kopparmynt.25

  1. Digitala forskarsalen: Älvsborgs lösen 1571. Se vidare Lars Nilsson, Jonsbergs socken av igår. ↩︎
  2. Digitala forskarsalen: Älvsborgs andra lösen 1613, Hertig Johans hertigdöme, IV 72–76. Se vidare Lars Nilsson Jonsbergs socken av igår. ↩︎
  3. Arkiv digital: Östergötlands läns landskontor, Boskaps- och mantalslängd 1630. ↩︎
  4. Lars Nilsson, Jonsbergs socken av igår. ↩︎
  5. Magnus Arnér, Östkinds härads nämndemän 1594–1700 (2017) s. 109, 125–126. ↩︎
  6. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 27 september 1706, EVIIAABA:189 bild 590 s. 108. ↩︎
  7. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 23 november 1657, EVIIAAAF:36, bild 3450–3460, s. 101–103. Drängen Lars Håkansson finns uppförd i mantalslängderna över Möckeläng 1656 och 1657 tillsammans med bonden Måns Persson och hans hustru Anna Persdotter (Digitala forskarsalen: Mantalslängder Häradshammar). ↩︎
  8. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 20 oktober 1690, EVIIAAAF:95 bild 2720. ↩︎
  9. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 14 oktober 1696, EVIIAAAF:98, bild 1890 s. 47–49; 5 oktober 1697 EVIIAAAF:99 bild 320, s. 53 §30. ↩︎
  10. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 14 oktober 1696, EVIIAAAF:98, bild 1900, s. 51 §44. ↩︎
  11. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 9 februari 1698, EVIIAAAF:99, bild 1850. ↩︎
  12. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 14 oktober 1701, EVIIAABA:26, bild 400 s. 71 §16. ↩︎
  13. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 20 februari 1711 §27, EVIIAABA:349 bild 900 s. 171. ↩︎
  14. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 12 juni 1711 §47, EVIIAABA:349, bild 1230–1240 s. 237–239. ↩︎
  15. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 9 oktober 1711 §6, EVIIAABA:349 bild 1420 s. 275. ↩︎
  16. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 12 februari 1712 §9, EVIIAABA:381 bild 820 s. 147; 2 juni 1712 §3, EVIIAABA blad 980 s. 179. ↩︎
  17. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 4 september 1644, EVIIIAAAF:15 bild 720. Arnér 2017, s. 128. ↩︎
  18. Per Olsson i Mönnerum begravdes 14 juli 1678 (Arkiv digital: Häradshammars kyrkoarkiv). ↩︎
  19. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 21 oktober 1724 §17, EVIIAABA:624 bild 17670–17680; 4 februari 1725 §19, EVIIAABA:637 bild 1260–1320. ↩︎
  20. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 6 februari 1691, EVIIAAAF:96 bild 960 s. 183. ↩︎
  21. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 13 september 1709 §11, EVIIAABA:285 bild 1620 s. 209; 14 februari 1710 §15, EVIIAABA:317 bild 100 s.7; 12 juni 1711 §16, EVIIAABA:349 bild 1040 s. 199. ↩︎
  22. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 14 november 1664, EVIIAAAF:38 bild 1810 s. 159. ↩︎
  23. Arkiv digital:  Östkinds häradsrätts dombok 24 maj 1671, EVIIAAAF:41 bild 630. ↩︎
  24. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 2 juni 1673, EVIIAAAF:42 bild 1420 s. 279. ↩︎
  25. Arkiv digital: Östkinds härads dombok 5 oktober 1693, EVIIAAAF:97 bild 1670. ↩︎