Kronoskattehemman

Skatteköpet av Salsbäck 1718

Förbudet mot hemmansklyvning hade som vi minns lättats i slutet av 1600-talet och strax därpå öppnades även möjligheter för kronans bönder att friköpa sina gårdar, så kallade skatteköp. En första förordning om kronohemmans försäljning till skatte utfärdades 1701 och följdes av en ny förordning 1723.

Skatteköpen administrerades till en början av häradsrätten genom ett auktionsförfarande. Vid vintertinget 1718 utbjöd kronan Gummetorp till skatteköp. Bönderna Per Larsson och Olof Sevardsson i Salsbäck lade högsta budet och fick rätten att tillhandla sig Gummetorp för drygt 52 riksdaler silvermynt. När ärendet återupptogs under sommartinget samma år drog de tillbaka sitt bud, och Gummetorp förvärvades istället av prästen Anders Malmer för 60 riksdaler silvermynt.1

Men kronan utbjöd samma år även Salsbäck till skatteköp, vilket kan ha varit anledningen till att Per och Olof drog tillbaka budet på Gummetorp. De tycks ha föredragit att skatteköpa den gård de redan brukade och som var Olofs och Pers hustru Britas fädernegård för drygt 84 riksdaler silvermynt. Skatteköpen av Salsbäck och Gummetorp slutfördes den 3 oktober 1718.2 Salsbäck omvandlades därmed till ett kronoskattehemman. Per och Olof skulle därefter betala skatt till kronan och inte som tidigare avrad eller arrende.

Skatteköpen av Salsbäck och Gummetorp tillhörde de tidigaste i Jonsberg. Avsikten med skatteköpen torde ha varit att ge kronans bönder möjlighet att själva äga sina gårdar. Men i flera fall var köparna ofrälse ståndspersoner eller adel.3 Priset kunde bli för högt för bönderna även efter att auktionsförfarandet övergivits och ersatts av fasta priser fastställda av kronan. Per och Olof i Salsbäck tycks dock ha varit stadda vid kassa, och hade som vi sett planer på att köpa även Gummetorp.  

Skatteläggningen 1718

I samband med skatteköpet av Salsbäck 1718 företogs en skatteläggningsberedning och ägoavmätning av gården. Anledningen bör ha varit att ägarna genom skatteköpet skulle betala skatt till kronan och inte som förr avrad. För att få in rätt skattebelopp krävdes en mer noggrann uppmätning av ägorna inkluderande åker, äng, skog och mulbete.

Ägoavmätningen 1718 påminner om den som företogs 1650 (se ovan). Denna gång inkluderades dock inte bara åker och äng utan även skog och mulbete. Öster- respektive Västergärde delades vardera in i två större delar, varav den ena bestod enbart av lerjord och den andra av skiörlera och dungjord.4 Varje sådan större del delades i sin tur upp i 15–20 mindre lotter. Åkern tycks ha varit av samma beskaffenhet som 1650. Arealen hade dock genom nyodling ökat från 9 116\frac{1}{16}till 11 ¼ tunnland.5

Nyodlingen hade skett på det östra gärdet som ökat från ca 3,5 till 6,1 tunnland, medan västergärdet minskat något i storlek eller med 0,5 tunnland. Den totalt utökade åkerarealen bör ha bidragit till att Salsbäck nu kunde försörja två hushåll. 

Ängsmarken redovisades 1718 på ett annat sätt än 1650 vilket försvårar jämförelser över tiden. Både Storängen och Ingesboo som 1650 antecknats för 30 respektive 12 lass hö, var 1718 uppdelade i ängs- respektive hagmark. Kring Storängen utbredde sig två hagar beklädda med gran- och tallskog. Den ena, kallad Hästhagen, gav bete åt en häst. Den andra beskrevs som ”backe med berg och tallskog”, och den gav sommarbete åt en häst. Det bör vara samma hage som i domslutet 1734 kallades för Nyhagen (se nedan). Den hage som 1718 benämndes Hästhagen kallade vi Kohagen och den andra hagen (Nyhagen) var vår Hästhage.  

Storängens ängsmark bestod 1718 av mossig staggvall (ett slags gräs) som gav 10 lass hö. Ängen i Ingesboo utgjordes till viss del av hårdvall och i övrigt av mossig staggvall. Skörden beräknades till tre lass hö. Angränsande Ingesboo hage var bergig och beväxt med gran- och tallskog. Den ansågs ge bete till 4 kor.   

Till Salsbäcks ängsmark hörde vidare tre mindre ängar av hårdvall med mellanliggande åkermark längs Salsabäcken, som bildade gräns mot Mönnerum. Ängarna sträckte sig utmed bäcken ända fram mot Löthagen och Flyna. Löthagen kallades all hagmark från Östergärde och fram till Flyna. Löthagen kunde försörja 3 kor med bete och där växte tall och gran om än i ringa omfattning. Intill östra gärdet mot Gummetorps ägor fanns ytterligare betesmark som beräknades vara lagom för 2 kalvar.

Lägger man samman dessa ängar och hagar blir resultatet: 15 ¾ lass hö samt bete för 7 kor 2 hästar och 2 kalvar. Dessutom hade Salsbäck tillgång till mulbete i den samfällda hopskogen (senare kallad Österskogen) som man ägde gemensamt med Gummetorp, Granbo, Lövdal, Gässlingsbo och Äspdal. Totalt torde betesmarken ha varit minst lika riklig som vid 1650 års avmätning.   

Den vedbrand och annat virke som transporterades hem till Salsbäck från Österskogen var inte tillräckligt för hushållens behov utan måste kompletteras med motsvarande material från de andra skogarna. Fisket i Mönnerumssjön, eller Mönsen, som varit rikligt vid 1600-talets mitt hade 1718 helt upphört och var ”av intet värde”. Landhöjningen tillsammans med utdikningar bidrog till att sjön höll på att grundas upp.  

Salsbäcks by

Vid början av 1700-talet var Salsbäck inte längre ett ensamt kronohemman utan en by med två kronoskattegårdar om vardera ½ mantal. Antalet byggnader bör ha ökat. Syskonen Olof och Britas familjer bodde troligen i var sin stuga och var och en hade sina egna uthus för kreaturen, redskapen, skörden med mera. Flera byggnader kan ha varit nyuppförda med tanke på branden 1690.

Olof och Brita var den tredje generationen i Salsbäck inom samma släkt efter Sven Jonsson och Sevard Svensson. Olofs gård skulle stanna inom släkten under lång tid framåt och efter laga skiftet bli känd som Salsbäck 1:2. Brita Sevardsdotters hemman flyttades ut från byn i samband med laga skiftet och fick beteckningen Salsbäck 1:3. Det är den gård som numera ägs av mig och min syster. 

Olof och Per inför Östkinds häradsrätt

Det tycks inte alltid ha varit helt lätt för syskonen Olof och Britta med familjer att komma överens om var gränserna mellan deras gårdar gick och vem som hade rätt till vad. Ibland hamnade tvisterna inför Östkinds häradsrätt.

På sommartinget i början av juni 1717 var Olof och svågern Per oeniga om en oxkastrering samt djurfoder som kommit på avvägar. Inför rätten kom de dock ”i vänlighet” överens och Olof förklarade: ”Per Larsson i Salsbäck icke annorlunda än en god granne”, och de utlovade varandra vänskap.6

På vintertinget 1728 stämde Olof och Brittas make Per varandra angående ett stycke nyupptagen åker. Per menade att täppan var hans för han hade själv odlat upp marken på sin vedbacke. Olof protesterade då åkern låg mitt för hans åker. Per menade att Olof kunde få backen jämte åkern om de samtidigt bytte vedbacke med varandra. Till saken hör att Olofs vedbacke var större än Pers. Nämndemännen Måns Jonsson i Holma och Per Nilsson i Ramsdal hade redan synat och besiktigat åkern. Häradsrätten menade dock att ny syn var nödvändig innan beslut kunde avges, om parterna inte dessförinnan hade kommit överens inbördes.7

Olof och Per tycks dock haft svårt att förlikas, för ärendet återkom till häradsrätten 21 maj 1734. Av protokollet framkommer att Olof hösten 1733 kallat till den syn som angavs i domslutet 1728. Delningen utfördes av häradsskrivare Johan Lingström den 27 oktober 1733. När häradsrätten sammanträdde 21 maj 1734 protesterade Per kraftfullt mot denna delning. Han menade sig ha blivit kallad först samma dag som förrättningen skulle äga rum och i hastigheten blivit förledd till förlikning. Per ansåg sig inte ha gått med på delningen som var till hans nackdel och skadade hans hemman. Dessutom anklagade Per sin granne Olof för att han huggit ner en tall i hans timmerbacke och en annan tall mellan deras timmerbackar.   

Efter hand lugnade sig känslorna. Per och Olof kom ”uti vänlighet” den 21 maj 1734 överens om att rätta sig efter delningen 27 oktober 1733. Olof överlät dessutom deras gemensamma stall till Per, då han hade ett eget stall. Överenskommelsen bevittnades av Per Nilsson i Ramsdal och Sven Persson i Mönnerum.8

Men redan den 2 oktober 1733 hade häradsskrivaren Johan Ljungström med sällskap skickats till Salsbäck på uppdrag av häradshövdingen Brynte Johan Aurell för att redan ut en tvist om ett brygghus och en ”skogspark” mellan grannarna Per och Olof. Per hade låtit uppföra ett brygghus som visade sig ligga på mark tillhörande Olof. Den saken löstes tämligen smärtfritt genom ett ägobyte mellan Per och Olof så brygghuset inte behövde rivas utan kom att ligga på Pers ägor.

På Salsbäcks yttre ägor fanns enligt ägoavmätningen 1718 tre skogar: Ingelsbohagen, Hästhagen och Nyhagen (se ovan). Oenigheten 1733 avsåg nyuppväxt skog i Nyhagen som Per ansåg sig ha mer rätt till än Olof, då Olof fått mer skog i Ingelsbohagen än Per i Hästhagen. Synemännen fann att skogen i Hästhagen var av bättre kvalitet om än i storlek mindre än skogen i Ingelsbohagen.

Beslutet blev att all skog ”som nu är och hädanefter bliva” i Hästhagen skulle tillhöra Per och att Olof på samma sätt fick tillägna sig skogen i Ingelsbohage. Skogen i Nyhagen delades mellan de två grannarna genom råmärken och blekning. Överenskommelsen bekräftades med handslag och undertecknades i Salsbäck den 2 oktober 1733 med nämndemännen Per Nilsson i Ramsdal och Sven Persson i Mönnerum som vittnen. Och bekräftades av tingsrätten i maj 1734.9

Ibland stod Olof och Per tillsammans med andra grannar på de anklagades bänk. I februari 1725 fick åtskilliga sockenbönder plikta för försummelse av uppbördsmöten. Förutom Olof och Per hörde även Bengt i Mönnerum och Per i Fyrskeda till dem som uteblivit.10

Kollektiva bestraffningar av liknande slag som inbegrep bönderna i Salsbäck utdelades vid tre tillfällen under 1727. Vid sommartinget hade kronobefallningsman Nils Askling stämt ”åtskilliga hemmansbor” i Östkinds härad för uteblivna spannmålsleveranser till den nödlidande allmogen uti Vadstena län och fögderier. Bönderna ursäktade sig med att de själva hade ont om bland annat foder till kreaturen och de hästar som skulle stå för transporten.11

Ett annat mål samma dag gällde försummelse av reparationer av gärdesgården vid Skenäs. Det kostade Per Larsson och övriga tilltalade tre riksdaler silvermynt.  Och vid hösttinget åtalades ”åtskilliga hemmansåbor och torpare”, inklusive Olof och Per, för att de ej följt förordningen om ”vägs anläggande och vidmakthållande ifrån Jonsberg till Giörstorp”.12

Per Larsson i Salsbäck anklagades på vintertinget 1733 för olovligt skogshygge på Braskebo skog av gårdens ägare, friherrinnan Mörner på Jonsberg. Rättens utslag gick till Pers fördel då Braskebo skog var gemensam egendom för Braskebo, Fyrskeda, Gummetorp och Salsbäck.13 Likaså blev Olof Sevardsson Salsbäck friad från anklagelse av skogvaktaren Daniel Görling om olovligt huggande av svedjeland.14

Britas och Pers gård

Brita Sevardsdotters och Per Larssons son Sven Persson (1722) gifte sig midsommaren 1746 med Annika/Anna Andersdotter. Hon var född 1725 i Sörby i Häradshammar. Fram till giftermålet arbetade hon som piga i Ramsdal. De nygifta tog över Salsbäck efter Svens föräldrar, Per och Britta. Och den 10 maj 1747 föddes deras dotter Kervi/Karin. Sven Olofsson i granngården var ett av vittnena vid dopet den 11 maj.

Sven Perssons liv blev kort. Han avled i lungsot i maj 1750 endast 28 år gammal. En månad tidigare hade hans far Per Larsson gått bort. Modern Brita Sevardsdotter levde fram till mars 1757 och nådde 70 års ålder. Den som ärvde gården efter Sven Perssons tragiska bortgång var den blott treåriga dottern Karin Svensdotter.

Sven Perssons efterlevande hustru Annika Andersdotter (1725) gifte om sig med Olov Bengtsson (1728) från Finntorp i Häradshammar. Vigseln stod i Häradshammars kyrka den 6 oktober 1751. Olov brukade Salsbäck i mer än 35 år fram till 1789. Han tituleras ibland åbo, troligen för att markera att han brukade gården utan att äga den. Annika drabbades liksom sin förste make av lungsot och avled i augusti 1783 vid 58 års ålder. Lungsot var vid den här tiden en vanlig sjukdom som saknade botemedel och ledde fram till döden.

I äktenskapet mellan Annika Andersdotter och Olov Bengtsson föddes fyra döttrar: Ingrid, Ingeborg, Anna och Britta. Ingen av dem hade arvsrätt till gården. Olov bodde några år inhyses i Salsbäck innan han flyttade till Mönnerum 1791 och därifrån tillbaka till Finntorp i Häradshammar 1795.15 Där levde han som undantagsman hos sin äldsta dotter Ingrid och hennes make Per Raelsson fram till sin död i en bröstsjukdom 1813. Han hade då nått den aktningsvärda åldern av 85 år. Dottern och hennes make hade avlidit några år tidigare, 1810 respektive 1812. 

Olofs och Kerstins gård

Olof Sevardsson var mantalsskriven på Salsbäck fram till 1741. Han kan ha avlidit vid den tiden, men hans namn går inte att återfinna i Jonsbergs dödbok. I mantalslängden följs Olof av hustrun Kerstin Svensdotter, som avled vid 62 års ålder den 15 januari 1748. Hon var således född 1686. Olofs gård togs på 1740-talet över av sonen Sven Olofsson (1724–1780).

Antalet personer som samtidigt bodde i de två gårdar som bildade Salsbäcks by under 1730- och 1740-talen tycks ha varit mellan 3 och 6 per hemman. Tillsammans utgjorde de ett tiotal personer i början av 1740-talet för att minska till 6–7 mot slutet av årtiondet. För hela Jonsbergs socken löd antalet invånare på 765 personer enligt prästens uppgift till Tabellverket 1750.

Sven Olofsson var likt många andra bönder gift två gånger. Första hustrun hette Kerstin Hemmingsdotter (1722–1770) och var bonddotter från Lunnebo i Häradshammar. I äktenskapet föddes fyra barn: Olof (1749–1774), Kerstin (1753–1765), Annika (1757) och Maria (1761–1774). Tre av barnen dog i tämligen unga år och endast Annika överlevde föräldrarna. Mamman, Kerstin Hemmingsdotter, avled till följd av ”håll och sting” och begravdes i Häradshammars kyrka 1 april 1770. Hon uppgavs vara 46 år gammal.16

Efter hustruns död 1770 gifte Sven Olofsson om sig 1771 med änkan Kerstin Månsdotter (1723–1799). Hon var född i Möckeläng som dotter till bonden Måns Persson. Hennes första make hette Nils Persson och de var bosatta i frälsehemmanet Jägerstorp. Efter makens död gifte hon således om sig med Sven Olofsson och blev bondhustru i Salsbäck.17

Sven Olofsson avled 57 år gammal i lunginflammation den 3 augusti 1780. Sven efterträddes som bonde i Salsbäck av sin måg Nils Persson (1746) från Reseberga som var gift med en av döttrarna ur första äktenskapet, Annika Svensdotter (1757).

Av bouppteckningen efter Sven Olofsson framgår att han ärvt sitt kronoskattehemman i byn Salsbäck efter föräldrarna. Hans kvarlåtenskap delades mellan dottern Annika och hustrun Kerstin Månsdotter. Arvingarna uppvisade ett testamente från 1774 som angav hur egendomen skulle disponeras såväl efter Svens som hans hustru Kerstins ”dödliga frånfälle”. Den efterlevande änkan fick behålla halva hemmanet Salsbäck under sin livstid.18

Tillgångarna efter Sven Olofsson värderades till drygt 800 riksdaler banko, varav ungefär hälften utgjordes av fordringar. Tio personer var skyldiga honom pengar för lån han bisträckt dem med. I regel var det bara mindre belopp. Men två fordringar sticker ut. Per Svensson i Brytsbo hade lånat hela 194 riksdaler och Måns Erssons i Reseberga revers slutade på 138 riksdaler. Måns Ersson var för övrigt mågen Nils Perssons styvfar. Svens granne, Olov Bengtsson i Salsbäck, hade en mindre skuld på cirka fem riksdaler.

Bouppteckningen 1770 efter första hustrun, Kerstin Hemmingsdotter, upptar likaså en hel del fordringar. Låntagarna var bönder från grannskapet, bland andra Håkan Svensson och Sven Jonsson i Mönnerum, Olov Bengtsson i Salsbäck och Olof Svensson i Gummetorp. Fordringarna uppgick tillsammans till 1/3 av tillgångarna, medan fastigheten stod för 10 procent.19

Sven Olofsson framstår således som välbeställd och en person man kunde vända sig till i ekonomiska trångmål. En annan post i hans bouppteckning som tyder på att han var stadd vid kassa var innehavet av 1/8 av ”Stockholmsbåten”.20

Ett halvt mantal Salsbäck värderades till 166 riksdaler och därtill kom lösöret, djuren och utsädet. Själva hemmanet hölls dock utanför uppdelningen av arvet och reglerades enligt testamentet. Änkan behöll halva gården under sin livstid och den andra delen ärvde dottern Annika.

Skulderna inskränkte sig till två så kallade surrogat dvs. lösensummor för arvsrätter.

Hustrun Kerstin Månsdotter hade således ersatts med pengar för sin arvsrätt i föräldrahemmet 1/3 mantal Möckeläng. Och mågen Nils Perssons hustru i andra äktenskapet Anna/Annika Andersdotter hade på motsvarande sätt haft arvsrätt i sitt fädernehem ¼ mantal Lunnebo.21

Hustru Kerstins och mågen Nils surrogat (arvsrätter) räknades således in bland dödsboets tillgångar och blev uppförda som skulder till dem.

Mågen Nils Persson var född 1746 i Reseberga i Häradshammar och hade arbetat som dräng hos Sven Olofsson. År 1777 gifte han sig med husets dotter, Annika Svensdotter. De fick tre söner: Per (1778), Sven (1782) och Olof (1786). Två år efter yngste sonens födelse avled Annika Svensdotter (1757–1788) bara 30 år gammal.

Annika tycks ha upprätthållit föräldrarnas utlåningsverksamhet. Utestående fordringar svarade även i hennes bouppteckning för ungefär hälften av tillgångarna, medan fastigheten stod för ca 1/3 och resterande 1/6 utgjordes av lösöret. Låntagarna var spridda över Jonsberg och Häradshammar. Största gäldenären var Per Persson i Brytsbo, följd av Anders Åkesson i Gåsåker. Grannarna Håkan Dansson i Narvetorp, Håkan Svensson i Salsbäck och båtsman Samuel Lök var skyldiga mindre summor.22

Även Svens andra hustru Kerstin Månsdotter fortsatte bankirverksamheten fram tills hon avled i frossa 1799. Hon saknade bröstarvingar varför närmsta arvingar var barnbarnen till Sven Olofsson: Per, Sven och Olof. Kvarlåtenskapen reglerades enligt det ovan nämnda testamentet från 1774 men också ett senare daterat 1788. Mer än hälften av hennes tillgångar utgjordes av fordringar på personer i Jonsberg och Häradshammar. Per Persson i Brytsbo tillhörde, precis som i bouppteckningen efter Annika Svensdotter, de större låntagarna.23

Nils Persson gifte om sig nyårsdagen 1789 med Anna/Annika Andersdotter (1770) från Lunnebo i Häradshammar (se ovan) och fortsatte som bonde på Salsbäck fram till 1809, då sonen Olof (1786) tog över jordbruket. Nils och Annika köpte ett av hemmanen i granngården Gummetorp och flyttade dit.  

Delningen av Lilla Långdals skog 1754

På befallning av landshövdingen i Linköping genomfördes i september 1754 en laga delning av Lilla Långdals skog. Salsbäck var en av de fyra gårdar som berördes. Sven Olofsson deltog i förrättningen och hans namnteckning finns på den lantmäteriakt som skrevs under på Gottenvik den 9 oktober 1754. Han kallas där för skatterättsägare. Dokumentet är även signerat av Jöns Svensson (Lövdal) som var förmyndare för sjuåriga Karin Svensdotter. Hon var arvtagare till den andra gården i Salsbäcks by, efter fadern Sven Persson.

Lilla Långdals skog mätte drygt 17 hektar (34 tunnland och 4 kappland). Skogen ägdes fram till delningen 1754 gemensamt av frälsehemman Fyrskeda och Braskebo, som löd under Gottenvik respektive Jonsberg, samt kronoskattehemmanen Salsbäck och Gummetorp. Jonsbergs säteri företräddes vid uppgörelsen av Per Hummerhielm medan Erik Vesten var ombud för Gottenviks säteri. Deltog som vittnen gjorde nämndemännen Sven Persson i Mönnerum och Sven Olofsson i Risätter. 

Salsbäck var den minsta delägaren och tilldelades ungefär 1,5 hektar (3 tunnland och 1 kappland) av Lilla Långdals skog. Merparten, eller cirka 8 hektar (15 tunnland och 31 kappland), tillföll Braskebo och den delen blev känd som Braskebo skog. Fyrskedas andel uppgick till omkring 5,5 hektar (11 tunnland) och Gummetorps drygt 2 hektar (4 tunnland samt 4 kappland).24

Rågångsåtgärd för Mönnerumssjön 1763

Det som vi idag kallar för Flyna är, som redan framgått, gammal sjöbotten som långt fram i tiden var en vidsträckt sjö där fiske bedrevs. Ett äldre namn på sjön är Mönsen som i sin tur gett upphov till namnen Mönnerum och den numera rivna gården Mönsebo. Sjön är som vi minns omnämnd i den geometriska jordeboken från 1650. Och kringliggande hemman hade fiskerätt i ”almeningen”.

Under Sven Olofssons och Olov Bengtssons tid som bönder i Salsbäck genomfördes i maj 1763 en rågångsbestämning av Mönnerumssjön. Sjön höll på att grundas upp och torrlades sommartid, vilket gav ”en god hop sjöfoder”. Salsbäck, Narvetorp och Djäknetorp gränsade här intill varandra och man ville nu fastställa gränserna i sjön för att inte behöva besvära varandra när slåttern skulle bärgas.

Salsbäck var sedan gården skatteköptes 1718 ett kronoskattehemman. Frälsehemmanet 3/8 mantal Narvetorp ägdes av majoren, välborne herr Paul Rudebeck på Jonsbergs gård. Djäknetorp bestod dels av ett frälsehemman på ½ mantal dels av ett kronoskattehemman om ¾ mantal. Ägare till båda gårdarna var kammarherren, välborne herr Joh. Rudebeck.25 De bägge Salsbäcks-bönderna hade således två adelsmän att förhandla med. Vid förrättningen deltog även nämndemännen Sven Persson i Mönnerum och Olof Olofsson i Utsätter förutom lantmätaren. 

Kartor över gårdarna från 1600-talet presenterades men gav föga hjälp då sjön inte var inkluderad och rågångar inte markerade. Man började med att utifrån de äldre kartorna fastställa hur långt ut i vattnet Narvetorps äng sträckte sig. Sen drog man en rät linje över vattnet till Djäknetorps ägor från den punkt där Salsbäcks och Narvetorps ängar möttes. Från mitten på den linjen drogs en rät linje till gamla åmynningen. Den linjen fick representera gränsen mellan Narvetorp och Djäknetorp.

På liknande sätt gick man tillväga för att bestämma gräns mellan Salsbäck och Djäknetorp. Efter att Salsbäck ängs utsträckning fastställts drogs vid ängens övre ände en rät linje över vattnet till Djäknetorp. Från mitten på den sträckan drogs en rät linje till mitten på den tidigare dragna linjen mellan Narvetorp och Djäknetorp. Mönnerumssjön kom på så sätt att här delas tämligen lika mellan Salsbäck och Djäknetorp. Alla förklarade sig nöjda med delningen och undertecknade med namn och bomärken.26

Ägotvist med Gummetorp 1789

Inför sommartinget 1789 hade Per Nilsson i Gummetorp och Nils Persson i Möckeläng uttagit stämning på Nils Persson och Per Månsson i Salsbäck och gjorde anspråk på en åker om 5¼ kappland vid gränsen mellan de två hemmanen.27 Nils Persson i Möckeläng var engagerad i ärendet som förmyndare för tvåårige Nils Jonsson. Den senare ägde halva Gummetorp efter sin avlidne far Jonas Nilsson. Bönderna i Gummetorp sökte stöd i en ägoavmätning av Gummetorp från 1694 och skatteläggningen av Salsbäck 1718.

Håkan Dansson i Narvetorp var tillkallad som vittne. Han hade ett förflutet som dräng i Salsbäck. Andra vittnen var Olof Eriksson och Karin Ersdotter som var barn till den förre bonden i Gummetorp, Erik Jonsson (1687–1748). Den sistnämnde hade efterträtts av snickarmästaren Carl Krabbe med hustru Christina Catharina Malmer. Den omstridda åkern hade brukats av Salsbäck åtminstone sedan Krabbes tid. Häradsrätten fann inte Gummetorps anspråk styrkta varför åkern förblev under Salsbäck.28

Den omyndige gossen Nils Jonsson blev senare bonde i Gummetorp tillsammans med sin kusin Nils Persson, som var son till ovannämnde Per Nilsson i Gummetorp. Nils Persson i Salsbäck kom med tiden att överta Nils Jonssons ½ Gummetorp och bosätta sig där med sin hustru.   

Karin Svensdotter och Håkan Svensson

Karin Svensdotter (1747) var bara tre år när hon ärvde gården efter sin far. Vid tjugoårsålder gifte hon sig i juni 1767 med Håkan Svensson (1740) bördig från Mönnerum och med Sven Håkansson och Maria Persdotter som föräldrar.29 Håkan skulle i juni 1760 ha gift sig med Maria Persdotter från Hylinge och prästen hade i kyrkan tillkännagivit deras lysning. Men Maria avled i mässling innan bröllopet hunnit äga rum. Paret är likväl uppfört i vigselboken för Jonsberg där även lysningar noterades. Vid mitten av 1760-talet arbetade Håkan som dräng i Salsbäck och torde då ha lärt känna husets dotter Karin.

De nygifta bosatte sig först i Salsbäck som fortfarande brukades av Olov Bengtsson gift med Karins mamma Annika Andersdotter. I Salsbäck föddes Karin och Håkans första dotter Maria i maj 1768. Därefter vistades de en kortare tid i Utsätter innan de i april 1769 köpte 1/3 av ”gamla skatteavlöningshemmanet uppgården Mönnerum” av Håkans styvfar Nils Eriksson och modern, hustru Maria Persdotter. Håkan och Karin var därmed ägare av två hemman, ½ Salsbäck och 1/3 Mönnerum.30

I Mönnerum avled deras förstfödda, dottern Maria, i koppor 1770, bara ett par år gammal. Familjen utökades snart med ytterligare tre döttrar: Maja (1771), Anna (1775) och Karin (1780).

Karin Svensdotter dog liksom sin pappa i unga år. Vid en ålder av 33 år avled hon i Mönnerum julafton 1780 och begravdes i Häradshammars kyrka. Den yngsta dottern, Karin, var född 18 november 1780 och således bara fem veckor gammal när mamman dog. En månad senare, 16 januari 1781, avled även ”det lilla barnet” Karin Håkansdotter i okänd barnsjukdom.

Håkan Svensson var plötsligt ensam med två minderåriga barn. Han gifte aldrig om sig och utan hustru var det inte lätt att klara ett jordbruk. Bistrare tider stundade för Håkan som änkeman. Efter hustruns bortgång sålde han 1/3 mantal av gamla skattehemmanet Mönnerum till Sven Nilsson från Dröstorp.31 Tillsammans med döttrarna ärvde Håkan Svensson Salsbäck, men blev aldrig själv bonde där. Salsbäck brukades fortsatt av åbon Olov Bengtsson.

Döttrarna Maja och Anna flyttade från Mönnerum till Salsbäck 1784 och blev pigor hos Olov Bengtsson vars hustru, tillika barnens mormor, nyligen avlidit. Anna hade då bara några år kvar att leva. Hon dog av okänd anledning i Salsbäck 15 maj 1788 bara 13 år gammal.

Håkan flyttade till Salsbäck 1786 och bodde inhyses hos Olov Bengtsson på sitt eget hemman. En kortare tid i slutet av 1780-talet återfanns Håkan Svensson i Hagerstorp för att därefter alternera mellan Salsbäck och Mönnerum. I samband med att Sven Nilsson 1787 sålde 1/3 mantal Mönnerum till Olof Månsson i Utangärstad fick ”gamle bonden” Håkan Svensson behålla lilla kammaren och fähuset förutom tegar och betesmark.32 I oktober 1788 sålde han halva Salsbäck till sin dotter Maja Håkansdotter och hennes blivande make Per Månsson i Möckläng.33

Därefter finns Håkan Svensson mer permanent skriven som inhyses i Mönnerum. Svärsonen Per Månsson från Möckläng uppfattade honom dock som slösaktig och vände sig därför till Östkinds häradsrätt för att få honom satt under förmyndare. Så blev också beslutet efter att Håkan förklarade sig nöjd med svärsonens yrkande.34 Vid 61 års ålder avled ”sockenmannen” Håkan Svensson från Mönnerum i bröstsjukdom den 3 juni 1801 och begravdes fyra dagar senare, den 7 juni.    

Maja Håkansdotter och Per Månsson

Håkan Svenssons dotter Maja Håkansdotter (1771) återvände till Mönnerum från Salsbäck 1786 för att två år senare på nytt bosätta sig i Salsbäck. I mars 1789 gifte hon sig med bondsonen Per Månsson (1768) från Möckeläng. Tillsammans köpte de, som vi just sett, halva Salsbäck av Majas pappa Håkan Svensson och den andra halvan ärvde Maja själv. Maja och Per tog nu över och blev bönder i Salsbäck 1789.

Maja Håkansdotter (1771) var bara på artonde året när hon gifte sig med Per Månsson. Deras dotter Ingrid föddes 1790 och följdes av sonen Måns 1792. Dottern Cajsa föddes i slutet av februari 1795 men avled efter en månad. Nästa dotter fick också heta Cajsa och föddes 1796.

Efter fyra barnafödslar avled Maja 27 år gammal den 6 maj 1798. Hon var alltså i samma ålder som sin morfar Sven Persson och yngre än sin mamma Karin Svensdotter. Hennes far, Håkan Svensson, överlevde alla sina fyra döttrar.

Per Månsson (1768) gifte om sig några år senare med en annan Maja Håkansdotter (1779). Hon var född i Önsätters by som dotter till Håkan Svensson och Anna Nilsdotter. Maja flyttade till Salsbäck 1800 troligen för att gifta sig med änkemannen Per Månsson. Bröllopet stod den 28 november 1800. Äktenskapet belönades med fyra barn födda åren 1802–1807. Flera av barnen dog tidigt. Dottern Maja föddes 4 juli 1803 och avled en dryg månad gammal i ”okänd sjuka” den 10 augusti. En ny Maja föddes 1804. Deras förstfödde Per (1802) dog vid sex års ålder i ”håll och stygn” den 13 april 1808. En dryg vecka senare miste de även den sex månader gamla dottern Anna (1807) i ”slag”. 

Barnaskaran hade reducerats till fyra personer – Ingrid (1790), Måns (1792), Cajsa (1796) och Maja (1804) – när familjen 1809 flyttade från Salsbäck till Önsätter i Häradshammar. De tre äldsta barnen hörde till Pers första gifte och Maja (1804) till det senare.35 Efter sex generationer i Salsbäck – Sven Jonsson/Ingrid Nilsdotter, Sevard Svensson/Brita Olofsdotter, Brita Sevardsdotter/Per Larsson, Sven Persson/Annika Andersdotter, Karin Svensdotter/Håkan Svensson, Maja Håkansdotter/Per Månsson – sålde Per och hans andra hustru Maja (1779) gården och återvände till hennes hemby Önsätter.  Ny ägare av Salsbäck blev Olof Nilsson (1784) som var halvbror till den utflyttade Maja Håkansdotter (1789).

Ägarlängd Britas gård 1707–1809

PeriodÄgare
1707–1746Brita Sevardsdotter (1687–1757) make Per Larsson (1679–1750) barn: Sevard (1708–1708), Lars (1711–1711), Ingrid (1719–1789), Sven (1722) 
1746–1750Sven Persson (1722–1750) h. Annika/Anna Andersdotter (1725–1783) barn: Karin (1747). Omgift med Olov Bengtsson (1728–1813) barn: Ingrid (1753), Ingeborg (1757), Anna (1760) Brita (1765)
1750–1789Karin Svensdotter (1747–1780) make Håkan Svensson (1740–1801) barn: Maria (1768–1770), Maja (1771), Anna (1775–1788), Karin (1780–1781). Brukare: Olov Bengtsson.
1789–1809Maja Håkansdotter (1771–1798) make Per Månsson (1768) barn: Ingrid (1790), Måns (1792–1809), Cajsa (1795–1795), Cajsa 1796). Omgift med Maja Håkansdotter (1779) barn: Per (1802–1808), Maja (1803–1803), Maja (1804), Anna (1807–1808). Flyttat till Önsätter 1809.
1809Olof Nilsson (1784) från Önsätter.
Källa: Digitala forskarsalen/Arkiv digital: Mantalslängder Jonsberg. Arkiv digital: Jonsbergs kyrkoarkiv.
  1. Arkiv digital: Östkinds dombok 7 juni 1718 §16 och 17. ↩︎
  2. Digitala forskarsalen: Jordeböcker Östergötlands län, Östkinds härad 1719:4 s. 224–225. ↩︎
  3. Lars Nilsson, ”Jonsberg av igår, Befolkning och bebyggelse”. ↩︎
  4. Med dungjord avsågs en mullhaltig jord som särskilt förekom på vattensjuka åkrar. Begreppet användes främst i Östergötland.  ↩︎
  5. Lantmäteriet: Lantmäteristyrelsens arkiv, Ägoavmätning Salsbäck 1718. ↩︎
  6. Arkiv digital: Östkinds dombok 4 juni 1717 §11, EVIIAABA:541 blad 1130 s. 223. ↩︎
  7. Arkiv digital: Östkinds dombok 5 februari 1728 § 15, EVIIAABA:706 blad 790. Vedbacke kan vara en skogsbacke där man hämtade ved ifrån och inte vedbacke i dagens bemärkelse. ↩︎
  8. Arkiv digital: Östkinds dombok 21 maj 1734 §34, A1:11, s. 205–207. ↩︎
  9. Arkiv digital: Östkinds dombok 21 maj 1734 §34, A1:11, s. 207–211. ↩︎
  10. Arkiv digital: Östkinds dombok 5 februari 1725 §62 EVIIAABA:637, blad 1860–1870. ↩︎
  11. Vadstena slottslän bildades 1545 i anslutning till slottsbygget och bestod av omgivande bygder i varierande omfattning. Länet upplöstes omkring 1640 för att återuppväckas av Karl X Gustav 1656 och skall åter ha indragits 1719. Begreppet användes uppenbarligen ändå åtminstone in på 1720-talet. ↩︎
  12. Arkiv digital: Östkinds dombok 6 juni 1727, §15 respektive 18, samt 25 oktober 1727 §45, EVIIABA: 674, bild 3040ff, 3100ff, 6650ff. ↩︎
  13. Arkiv digital: Östkinds dombok 30 januari 1733 §12. A1:10, bild 3170, s. 615–617. ↩︎
  14. Arkiv digital: Östkinds dombok 20 maj 1734 §7, A1:11, bild 820, s. 157. ↩︎
  15. Olov Bengtsson hade tre syskon: Jon, Kerstin och Lena. Gården Finntorp ärvdes av Jon genom lottdragning efter faderns död (Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:164 s. 325ff §3 5 mars 1765). Senare köpte Olov Bengtsson 3/8 Finntorp som avlinge av sin moster (Småprotokoll EVIIAAC:221 s. 502 §13 21 maj 1770). Olovs dotter Ingrid Olovsdotter (1753–1810) förvärvade därefter gården (Arkiv digital: Östkinds häradsrätt Bouppteckning FII:21).   ↩︎
  16. Sven Olofsson hade en syster Anna Olofsdotter (1720–1767) som var gift med bonden i Lunnebo, Håkan Dansson. I juni 1760 gjordes ett jordbyte mellan dem. Sven Olofsson fick den 1/3 av Salsbäck som genom fadersarv tillföll systern Anna. I gengäld avstod Sven och hans hustru Kerstin Hemmingsdotter från den 1/3 av Lunnebo som genom fadersarv tillhörde henne. För att bytet skulle bli likvärdigt fick Sven och Kerstin dessutom 120 daler kopparmynt. (Arkiv digital: Göta hovrätt, småprotokoll EVIIAAC:164 (1760) s. 776–778). Bouppteckningen efter Anna Olofsdotter bekräftar att hon ägde 1/3 Lunnebo (Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:2). ↩︎
  17. Kerstin Månsdotter uppges i husförhörslängden för Jonsberg 1765–70 respektive 1778–90 vara född 13 augusti 1724. Hon avled den 12 februari 1799 vid 75 års ålder. I födelseboken finns en Kerstin i Skriketorp född 3 februari 1724 och med Måns Mattsson som far. I bouppteckningen efter Sven Olovsson 1780 framkommer att han var skyldig sin hustru Kerstin Månsdotter surrogat för 1/3 Möckeläng. Surrogat var den lösensumma hon fått för sin arvsrätt i 1/3 Möckeläng efter fadern Måns Persson. Kerstin kan således inte ha varit född i frälsehemmannet Skriketorp men väl i skattegården Möckeläng. Den 14 augusti 1723 föddes Måns Perssons barn i Möckeläng vid namn Kerstin. Det torde vara den Kerstin Månsdotter som först gifte sig med Nils Persson i Jägerstorp och därefter Sven Olovsson i Salsbäck och avled 75 år gammal. Hon var således född 1723 och inte 1724 som husförhörslängden anger. ↩︎
  18. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:6, nr 593, Sven Olofsson 1780. ↩︎
  19. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:3, nr 55, Kerstin Hemmingsdotter 1770. ↩︎
  20. Stockholmsbåten hade tillhört grevinnan Mörner på Jonsbergs säteri och användes troligen för transporter till och från Stockholm. Se: bouppteckning Beata Sofia Mörner 1761. Hennes fem arvingar fick vardera 1/5 av Stockholmsbåten. (Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar EXIBA:28 (1762)). En eller flera av arvingarna tycks därefter ha sålt ut andelar.  ↩︎
  21. Hennes far hette Anders Månsson (1740) gift med Maria Olovsdotter (1738). (Arkiv digital: Häradshammars kyrkoarkiv, Husförhörslängd 1773–1784). Familjen flyttade till Lunnebo från Narvetorp 1770. ↩︎
  22. Digitala forskarsalen: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:8, nr 341, Annika Svensdotter 1788. Per Persson i Brytsbo var bror till Sven Persson i Salsbäck. Håkan Svensson var gift med Karin Svensdotter från Salsbäck. Håkan Danssons första hustru var Anna Olofsdotter (d. 1767) från Salsbäck. ↩︎
  23. Digitala forskarsalen: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:12, nr 819, Kerstin Månsdotter 1799. ↩︎
  24. Lantmäteriet: Lantmäteristyrelsens arkiv, Jonsbergs socken, Fyrskeda nr 1, Laga delning 1754. ↩︎
  25. Johan (Joh.) Rudebeck (1717–1782) var bror till Paul Rudebeck bosatt på Johannisberg i Flisby socken i Jönköpings län. Han var en av arvingarna efter modern Beata Sofia Mörner (1694–1761) som donerade ¾ kronoskatte Djäkentorp till sin inspektor Erik Dahlqvist och hans hustru Christina Wiberg (Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar EXIBA:28 (1762) Beata Sofia Mörner; Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:2, s. 381 (1767) Christina Wiberg.)  ↩︎
  26. Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv, Salsbäck, Rågångsåtgärd 1763, 05-JON-47. ↩︎
  27. Ett kappland motsvarar ca 154 m², och 5½ kappland knappt 810 m². Det motsvarar ytan för en rektangel på 30 x 27 meter. ↩︎
  28. Privat arkiv: Salsbäck, Utdrag ur Östkinds häradsrätt, dombok 4 maj och 13 oktober 1789. Håkan Dansson flyttade från Narvetorp 1790 till Lunnebo i Häradshammar varifrån han återvände 1800 till ”Gamla Löktorpet”. Drängtiden kan gå tillbaka till ungdomsåren och det kan ha varit då Håkan träffade sin första hustru Anna Olofsdotter (1720–1767) som var dotter i Salsbäck till Olof Sevardsson. ↩︎
  29. Sven Håkansson var född i skattehemmanet Utsätter med Håkan Olofsson som far. Håkan Svensson hade därför arvsrätt i Utsätter tillsammans med sina fastrar Kerstin respektive Anna Håkansdotter (Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:201 (26 februari 1767) s. 588; 214 (30 maj 1769) s. 545; 229 (28 februari 1771) s. 463). ↩︎
  30. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll 30 maj 1769 EVIIAAC:214 s. 489. Se även: Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:6 s. 757 Karin Svensdotter 1781.  ↩︎
  31. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:293, bild 8680 21 maj 1781. Sven Nilsson köpte vid denna tid även 1/3 mantal Mönnerum av Sven Jonsson och 1/3 mantal Mönnerum av Håkans halvbror Per Nilsson. Se Mönnerum. ↩︎
  32. Arkiv digital Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:333 bild 10420 17 oktober 1787. ↩︎
  33. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAc:339 §12 bild 9640 11 oktober 1788. ↩︎
  34. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:351 bild 12850 s, 1291 9 oktober 1790. ↩︎
  35. Sonen Måns (1792) dog 17 år gammal strax efter ankomsten till Önsätter. Dottern Ingrid (1790–1834) gifte sig med Jöns Jonsson (1785) i Ugglö och senare bonde i Önsätter. De fick dottern Anna (1821) samt tvillingarna Inga och Maria (1829–1829). Anna (1821) blev bondhustru i Önsätter gift med Carl Nilsson (1815). Dottern Cajsa (1796–1821) gifte sig med Anders Jönsson (1795 född i Glofshult) i Önsätter och de fick sonen Jöns (1821). Gården i Önsätter såldes till Olof Nilsson i Salsbäck. Anders Jönsson med sonen Jöns (1821) flyttade 1830 till Rösätter. Jöns (1821) gifte sig med sin kusin Anna Jönsdotter (1829 född i Glofshult) och blev bonde i Simmetorp. ↩︎