Laga skiften

Nya generationer på Salsbäck

Olof Nilsson senior (1784–1854) efterträddes efter hustruns död 1838 av sin äldste son Nils Olofsson (1810) som bonde på Salsbäck. Och efter Olof Nilsson junior (1786–1859) kom mågen Håkan Jönsson (1817) gift med Anna Karolina Olofsdotter (1818). Anna Karolina och Nils var sysslingar, eller tremänningar, eftersom deras mödrar var kusiner. När Nils och Håkan tillträdde som bönder hade som vi sett flera skiften genomförts i grannskapet. Snart var det Salsbäcks tur. Hemmanet hade visserligen redan storskiftats 1803 men nu väntade laga skifte.

Nils Olofsson och hustru Lena

Nils Olofsson (1810) var 30 år gammal när han gifte sig i Jonsbergs kyrka den 20 juni 1840 med Lena Carlsdotter (1812). Lena var född som bonddotter till Carl Jonsson (1778–1821)i ¼ mantal Lunnebo i Häradshammars socken den 25 februari 1812 och flyttade in på Salsbäck som piga 1840. De gifte sig samma år som hon ankom, De kan mycket väl ha känt varandra sedan tidigare och hon flyttade nog till Salsbäck för att gifta sig med Nils, även om prästen skrivit piga i inflyttningsboken.

Deras förstfödda, dottern Christina, kom till världen den 12 oktober 1841. Familjens lycka blev dock kortvarig. Hustru Lena avled nämligen blott 31 år gammal i feber den 5 augusti 1843 och begravdes i Jonsbergs kyrka den 13 augusti. Nils blev således ensam med sin lilla dotter. I bouppteckningen efter hustrun krävde förrättningsmännen, Magnus Olofsson i Lunnebo och Lars Svensson i Mönnerum, att Nils under tre år skulle ”utan uppfostringshjälp draga försorg om dotterns uppehälle”.¹

Av bouppteckningen framgår vidare att Nils Olofsson dels ärvt, dels före äktenskapet köpt ½ mantal Salsbäck. Den avlidna hustrun hade till boet infört löseskilling för ¼ mantal Lunnebo. 

Ett år senare gifte Nils om sig med Lena Alexandersdotter (1814) som var född den 19 juli 1814 i Kälebo, Jonsberg. En ny Lena blev således bondhustru på Salsbäck. Hon hade med sig en oäkta son vid namn Anders som var född 29 januari 1842. Som fader till barnet uppgav hon kofferdisjömannen Anders Brytzell i Brytsebo. Han arbetade således till sjöss på ett handelsfartyg och tycks inte ha erkänt sonen. Nils och Lena tillhörde båda Alexander-släkten och var tremänningar eller sysslingar med varandra. Nils morfar (Alexander i Djäkentorp) och Lenas farmor (Lena i Gåsåker) var således syskon.

Tre barn föddes i äktenskapet mellan Nils och Lena. Först tvillingarna Maria Helena, kallad Maja Lena, och Nils Olof den 29 november 1845 och åtta år senare Anna Alexandra den 23 januari 1853. Åter föddes det alltså tvillingar på Salsbäck precis som i Olof seniors och Kerstins äktenskap. Även i Lena Alexanderdotters syskonkrets ingick ett tvillingpar. De genetiska förutsättningarna för en tvillingfödsel framstår därmed som gynnsamma.

Anna Karolina Olofsdotter och Håkan Jönsson

Olof Nilsson den äldres dotter Anna Karolina (1818–1873) gifte sig 1838 med bondsonen Håkan Jönsson (1817–1873) från Utsätter. Vid tiden för giftermålet arbetade Håkan som dräng i Salsbäck. I äktenskapet föddes fem döttrar och en son: Anna Sofia (1841), Christina Carolina (1844–1844), Johanna Karolina (1845–1847), Nils Gustaf (1851–1866), Johanna Karolina (1856), Augusta Amalia (1860–1860). Tre av barnen dog i mycket unga år. Augusta Amalia redan efter några dagar, Christina Carolina efter ett halvt år och Johanna Karolina i bröstfeber vid 17 månaders ålder. Nils Gustav blev 14 år gammal och Christina Matilda hann fylla 25 år innan lungsoten ändade hennes liv. Endast två av barnen överlevde föräldrarna, nämligen döttrarna Anna Sofia (1841) och Johanna Karolina (1856).

Håkan Jönsson efterträdde sin svärfar som bonde i Salsbäck efter dennes död 1859. Efter sin egen far, Jöns Håkansson, ärvde han ¼ mantal Utsätter. Gårdsinnehavet utgjordes därefter av Salsbäck, Gässlingsbo, Fyrskeda och Utsätter. Håkan blev en av traktens storbönder. Och det var han som begärde laga skifte av Salsbäck. Men dessförinnan hade Mönnerums by, med sju delägare, splittrats enligt förordningen från 1827 om laga skifte. Den förrättningen drog ut över flera år och berörde även Salsbäck som var en av rågrannarna.

Laga skifte av Mönnerum 1858–1865

Lantmätare Gustaf Jonzon hade kallat Salsbäck och övriga rågrannar till sammanträde i Mönnerum den 18 oktober 1858 för att dra upp gränserna mellan ägorna. Från Salsbäck hade Olof Nilsson den yngre infunnit sig. Den äldre Olof Nilsson (1774–1854) var som vi sett avliden sedan några år och hade efterträtts av sonen Nils Olofsson.

Många av de frågor som dryftades på sammanträdet gällde dock bara byns delägare varför Olof tillsammans med en annan rågranne, kammarjunkare von Röök på Broxvik, avlägsnade sig mot löfte att bli kallade om något ägoutbyte skulle bli aktuellt. Enligt protokollet från den 21 oktober menade lantmätaren att rågången mellan Mönnerum och Salsbäck skulle kunna rätas till ömsesidig fördel. Det framgår inte ifall Olof Nilsson underrättades.

Efter vinteruppehåll fortsatte förrättningen den 17 maj 1859. Olof Nilsson från Salsbäck biträddes av sin måg, Håkan Jönsson. Mötet inleddes med att lantmätaren presenterade sitt förslag till skifte samt rågångsrätningar och ägoutbyten. Efter att flera klagomål retts ut kunde skiftet, inklusive rågångsrätningar, slutföras den 6 juni 1859. Protokollet är försett med underskrifter från lantmätare Jonzon, delägarna i Mönnerums by samt de två gode männen Jöns Jönsson och Alexander Månsson, däremot inte av någon rågranne.     

Ärendet skulle dock fortsätta. Håkan Jönsson, som nu efterträtt sin avlidne svärfar som bonde i Salsbäck, och Nils Olofsson överklagade gränsdragningen mellan Mönnerum och Salsbäck hos Östkinds härads ägodelningsrätt.² De menade att det föreslagna ägoutbytet var till Salsbäcks skada och hade genomförts utan att de tillfrågats. Dessutom var de två gode männen jäviga genom släktskapsförhållanden med Håkan och Nils. Jöns Jönsson i Glovshult var nämligen halvbror till Håkan Jönsson, och Alexander Månsson syskonbarn (kusin) med Nils Olofsson. Alexander var son till Måns Alexandersson i Hagerstorp som var bror med Nils mamma Kerstin Alexandersdotter.

När ärendet avgjordes av Östkinds ägodelningsrätt menade domstolen att de klagande hade rätt. Släktförhållandena var sådana att jäv ansågs föreligga enligt ägodelningslagen. Rågångsdragningen mellan Mönnerum och Salsbäck skulle därför göras om. Lantmätare Gustaf Jonzon hade dock inte blivit upplyst om släktrelationerna förrän efter förrättningens avslutning varför Håkan och Nils skulle stå för rättegångskostnaderna. De hade också att betala utgifterna för ny förrättning.     

Håkan och Nils lät sig inte nöjas utan förde ärendet vidare till Kungl. Maj: t. Högsta domstolens beslut kungjordes den 22 juli 1861. Utslaget blev till de klagandes fördel. Ägodelningsrättens beslut ändrades så att kostnaderna för rättegången skulle delas lika mellan bönderna i Salsbäck och delägarna i Mönnerums by. 

Gränsdragningen mellan Mönnerum och Salsbäck skulle alltså göras om. Alla parter kallades till möte i Mönnerum på förmiddagen den 21 juli 1862. Orsaken till att ärendet återupptogs var ju att de gode männen var jäviga. Likväl hade Jöns Jönsson på nytt tillkallats som god man. Man fick därför lov att avbryta sammanträdet för att finna nya gode män. Under uppehållet gick Håkan och Nils hem till sig.

Frampå eftermiddagen infann sig två ojäviga gode män och man skickade bud till Salsbäck om att sammanträdet skulle återupptas. Håkan blev underrättad, men infann sig aldrig. Och Nils kunde inte påträffas. Besiktning och rätning av rågången inklusive ägoutbyte genomfördes likväl. Bönderna i Salsbäck skulle underrättas om utfallet genom kronobetjäningens försorg. Några ytterligare klagomål hördes inte från Salsbäck.

Håkans och Nils frånvaro ter sig märklig. Deras överklagande framstår som motiverat såväl i jävsfrågan som i gränsdragningsfrågan. Av lantmätarens protokoll finns inget som tyder på att de informerades om den första rågångsdragningen. När de kallades till ny förrättning infann de sig ändå inte. Kanske hade de viktigare saker för sig än att sitta och vänta på nya gode män. 

Efter slutsammanträde i november 1863 kunde det laga skiftet av Mönnerums by fastställas av Östkinds häradsrätt den 14 mars 1865.³ Då hade redan det laga skiftet av Salsbäcks by påbörjats.

Laga skifte av Salsbäck 1865

I ett brev till Kunglig Befallningshavande (landshövdingen) i Linköping daterat den 7 april 1864 anhöll Håkan Jönsson ödmjukast om ett förordnande för kommissionslantmätaren Clas Sellberg att verkställa laga skifte av Salsbäcks by. Det framgår inte vad Nils Olofsson tyckte om saken. Var de två grannarna överens eller var laga skifte bara av intresse för Håkan Jönsson. En by skulle, enligt förordningen, skiftas så fort någon av delägarna begärde det. Som svar på brevet utfärdade landshövdingen en resolution den 22 april om laga skifte av Salsbäcks by. Den lästes på söndagens högmässa upp från predikstolen i Jonsbergs kyrka tillsammans med andra kungörelser.

Den 6 juni 1864 inleddes processen under lantmätare Sellbergs ledning. Förutom delägarna, Håkan Jönsson och Nils Olofsson, deltog rågrannarna Anders Nilsson och Jonas Persson från Mönnerum, Jonas Karlsson från Gummetorp, ägaren av Narvetorp och Braskebo ryttmästaren Swartz på Jonsbergs säteri företräddes av gårdarnas brukare Johan Persson (Sven Johan Pettersson). Från Djäknetorp, Granebo och Lövdal saknades representation. Gässlingsbos intressen bevakades av Håkan Jönsson själv i egenskap av ägare. Tillkallade som gode män var Måns Jönsson i Fjärdingstad och Olof Olofsson i Utsätter.⁴

En första åtgärd man enades om var att genomföra en ägoavmätning för att fastställa gränserna mellan Salsbäck och granngårdarna. Det tog några dagar i anspråk. Efter att mätningen genomförts samlades man på nytt den 15 juni. Jon Alexandersson från Djäknetorp, morbror till Nils Olofsson, hade då anslutit, och Anders Nilsson från Mönnerum företrädde förutom sig själv även Jonas Carlsson i Gummetorp enligt fullmakt. I övrigt var det samma bönder som tidigare.

En så kallad förening upprättades och undertecknades som bekräftade rågångarna. I regel följde man ”nuvarande hävd” som också överensstämde med förevisade kartor. Gränsen mellan Salsbäck och Mönnerum hade varit omstridd några år tidigare vid laga skiftet av Mönnerum (se ovan Mönnerum). Nu beslöts att den då verkställda rätningen i ängen skulle bestå och gärdesgården i Flykärret utsträckas i rät linje från backen till ån. Mellan Salsbäck och Djäknetorp utgjorde ån en naturlig gräns. Johan Persson från Narvetorp förbehöll sig å ryttmästare Swartz´ vägnar rätten att få återkomma med förslag om eventuella rätningar av rågångarna mot Salsbäck.

Nästa steg blev att gradera ägorna som indelades i åker, äng och avrösningsjord. Den sistnämnda bestod av allt som inte var åker eller äng. Där ingick bland annat skogsmark, beteshagar och bergknallar. Marken delades in i över 400 delar som var en uppmättes till storlek och åsattes en kvalitetsgradering. Skalan var likartade för åker och äng men en helt annan för avrösningsjorden.⁵

Arealen angavs enligt Salsbäcks önskemål dels i rev dels i tunnland. Rev, stänger och fot var troligen mått man kände sig mest förtrogen med. Kvadratrev angavs både till ”innehåll” och ”uppskattning” och tunnland till ”innehåll”. Uppskattning låter mer approximativt och innehåll tyder på en mer precis mätning och de gav märkbart olika resultat som vi snart skall se. 

Vidare upprättades en hävdeförteckning som visade hur ägofördelning såg ut före laga skiftet. Salsbäck hade sina ägor utspridda på tre håll: runt byn (hemägorna), Storängen och Ingelsbo.

Åkern fanns främst runt byns två gårdar, hemgärdena. Den längre bort liggande Storängen var bara delvis uppodlad medan den lika så mer avlägsna Ingelsboängen var till större delen uppodlad. Håkan Jönsson och Nils Olofsson disponerade enskilt var och en cirka 10 tunnland åkermark. Därtill hade de en del gemensamma åkrar såväl på hemgärdena som på Storängen och Ingelsboängen. Den samfällda åkern beräknades till 11 tunnland och åkermarken därmed totalt till 31 tunnland.

All ängsmark och all avrösningsjord ägde de två bönderna tillsammans. Ängsmark fanns inte bara i Storängen och Ingelsboängen utan även närmre byn i form av Flyet (Flyna) och Lillängen. Den senare utgjorde en grön barriär mellan Salsabäcken och hemgärdena. När vattenståndet i bäcken var så pass högt att den svämmade över sögs vattnet upp av Lillängen och gärdena undgick att hamna under vatten. På denna forna havsbotten var översvämningar sannolikt vanligen förekommande.

Från ängarna hämtades vinterfodret åt kreaturen, varför ängen bestämde hur många kor, hästar och annan boskap byn kunde försörja. Den var minst lika värdefull som åkern. ”Äng är åkers moder”, enligt gammalt talesätt. Från Storängen med sina 17 tunnland äng hämtades merparten, eller 60 procent, av Salsbäcks höskörd. Lillängen och Flyet bidrog vardera med 4–5 tunnland, medan Ingelsboängens andel äng stannade vid ett drygt tunnland. Ängsmarken mätte enligt hävdeförteckningen totalt cirka 27 tunnland och åkern som vi sett 31 tunnland.

Avrösningsjorden var också den fördelad mellan de tre skiftena: hemägorna, Storängen och Ingelsbo. Det mesta av den marken, 59 tunnland, fanns i Ingelsbohage som utgjorde 45 procent av all avrösningsjord. Ingelsbohage var den del av Österskogen som tillföll Salsbäck vid storskiftet 1824 (se ovan). I övrigt var avrösningsmarken tämligen jämnt fördelad mellan hemhagarna och Nyhagen. Nyhagen hade tidigare varit uppdelad i två hagar, kallade Hästhagen respektive Nyhagen (se ovan). Hagarna hade fram till 1754 års skogsdelning ingått i den samfällda Lilla Långdals skog (se ovan).

När hävdeförteckningen summerades blev resultatet att ägorna till Salsbäcks by totalt utgjorde 192 tunnland. Av dessa var 31 tunnland åker, 27 tunnland äng och 133 tunnland avrösningsjord. Den 16 juni 1864 godkändes och justerades den av lantmätaren presenterade hävdeförteckningen tillsammans med den parallellt upprättade graderingslängden.

Därefter upprättades och antogs ytterligare en förening som reglerade delningsgrund, gemensam mark, utflyttningskostnader, stubblön, stängsel och skogslikvid samt torv- och jordhögar.

Hemmanet skulle utgöra delningsgrund och varje delägare skulle få ägor motsvarande ½ hemman. Som gemensam mark undantogs sandtagen å Löthagen och Ingelsbohagen.⁶ Till det sistnämnda saknades väg, men någon ny väg ansågs inte behöva anläggas. Vattenbrunnarna i hemhagarna skulle också vara gemensamma liksom den vattenbrunn och källa som låg i anslutning till bytomten. I källan fick man hämta vatten till fots under villkor att man inte skadade växande gröda. Källan tycks enligt kartan ha legat mellan bytomten och backen där smedjan ligger idag. I början av 1860-talet låg här två smedjor, troligen en per gård. Befintliga vägar var också gemensam egendom, och eventuella nya vägar fick vara högst tio fot breda.

Stängseldelning och skogslikvid skulle delägarna, Håkan och Nils, själva komma överens om. Skog skulle utbytas så långt möjligt och för den skog som ej var utbytesbar gällde tio års avverkningstid. Vintertid när marken var frusen eller snötäckt hade man rätt att köra på varandras ägor och även hämta vatten i de gemensamma brunnarna. Torv- och jordhögar tillföll den som samlat ihop dem.  

Slutligen beslöts att Nils Olofsson som hade mindre hus än Håkan Jönsson skulle flytta ut. Båda parterna var överens om den saken. Hälften av utflyttningskostnaden skulle erläggas när första större huset var rivet, och resten när platsen var helt fri från hus. Matjord under husen fick tas bort men inga gropar grävas. Utflyttningen skulle vara slutförd inom fem år efter att skiftet vunnit laga kraft. Tomtöre utgick i riksdaler riksmynt per kvadratrev efter särskild taxa.⁷ Stubblön betalades däremot in natura.

Därmed var den första etappen av skiftet genomförd och man tog uppehåll till mars 1865, då förrättningen fortsatte. Under tiden arbetade lantmätaren med frågan hur ägorna skulle fördelas så rättvist som möjligt.

Del av karta över laga skiftet av Salsbäck

När lantmätare Sellberg återkom till Salsbäck måndagen den 27 mars 1865 fortsatte och slutfördes skiftet. Man kom överens om att Håkan Jönsson skulle få tre skiften: södra delen av hemägorna, hela Ingelsbo med tillhörande åker, äng och avrösningsjord samt västra delen av Storängen och Nyhagen. Nils Olofsson ålåg det att flytta ut från byn och bygga på anvisad plats, nuvarande ladugårdsbacken. På Nils lott föll vidare norra delen av hemägorna samt östra delen av Storängen med Nyhagen. För att Nils skulle komma till sina yttre ägor fick han rätt att köra över norra hörnet av Håkans del i Storängen.

Nils andel av ägorna understeg dock Håkans skifte med 20 kvadratrevar, varför Håkan skulle ersätta honom med 40 riksdaler riksmynt som odlingskostnad. Ett kvadratrev motsvarade cirka 880 kvadratmeter (se not ovan). Differensen var således 17 600 kvadratmeter eller 1,76 hektar vilket motsvarar omkring 3,5 tunnland.  

Hur lantmätare Sellberg kom till den siffran är svårt att förstå när man går igenom protokollen från laga skiftet. Av de tre mått som användes ger ”uppskattningen” i rev, fot och stänger exakt samma slutresultat för Håkan Jönssons och Nils Olofsson halva hemman. ”Innehållet” skiljer sig däremot: Håkans andel blev 598,10 rev² mot Nils 473,85 rev². En skillnad på 124,25 rev² eller 10, 93 hektar eller 22 tunnland. Det tredje måttet ”innehållet” i tunnland ger också en skillnad på 22 tunnland till Håkan Jönssons fördel.  

De sammanställningar som presenteras i handlingarna från laga skiftet av Salsbäck visar att Håkan Jönsson tilldelades 21,83 tunnland åker och 7,65 tunnland äng, tillsammans 29,48 tunnland inrösningsjord. På Nils Olofssons lott föll 10,2 tunnland åker och 19,24 tunnland äng vilket blir 29,44 tunnland. Åker inklusive äng fördelades därmed arealmässigt jämt mellan gårdarna. Håkan Jönsson fick dock merparten av avrösningsjorden eller 77,35 tunnland mot Nils Olofssons 55,15.⁸ Det blir en skillnad på 22 tunnland till Håkan Jönssons fördel.

Skillnader i arealer kunde lantmätaren kompensera genom att ge den ytmässigt underrepresenterade mer av den bästa jorden. Nils Olofssons åkrar var samlade kring den utflyttade gården och av bättre kvalitet än Håkan Jönssons mindre andel av hemgärdena. Håkan fick dock all åkermark i Ingelsbo och Storängen och där var det mesta högre graderat än på hemgärdena. Slutresultatet blev därmed att Nils åkrar var medelgoda medan Håkan fick avsevärt mer åkermark än Nils och av både högsta och lägsta värde (tabell 1).          

Däremot fick Nils Olofsson betydligt mer ängsmark och av högre värde än grannen Håkan Jönsson. Hela Flyet gick till Nils tillsammans med 2/3 av Storängen och knappt halva Lillängen (tabell 2). Summerar man åker och äng kan det synas som en någorlunda rättvis fördelning även om Nils mest fick äng och Håkan mest åker. Balansen störs dock av avrösningsjorden, som till största delen (58 procent) ingick i Håkans tre skiften. Hans större andel var dessutom värderad högre än Nils mindre andel (tabell 3).

Båda bönderna i Salsbäcks by förklarade sig nöjda med tilldelningen och var beredda att godkänna och verkställa förslaget. Så här i efterskott tycks det laga skiftet knappast ha varit till Nils Olofssons fördel. Räknat efter areal oavsett grad blev Nils Olofssons andel 42 hektar och Håkan Jönssons 53 hektar. Inte heller till kvalitet (grad) tycks Nils ägor ha varit överlägsna Håkans (tabell 4).

Tabell 1: Åkermarken i tunnland efter grad: Laga skifte Salsbäck 1865

Grad	Hemåker NO	Hemåker HJ	Ingelsbo HJ	Summa NO	Summa HJ	Summa åker
Låg	0,16	3,11	0	0,16	3,11	3,27
Mellan	9,70	5,84	0	9,70	5,84	15,54
Hög	0,34	0,27	12,61	0,34	12,88	13,22
Summa	10,20	9,22	12,61	10,20	21,83	32,03
Procent	31,8	28,8	39,4	31,8	68,2	100

Tabell 2: Ängen i tunnland efter grad: Laga skifte Salsbäck 1865

Grad	Storängen NO	Storängen HJ	Övrig äng NO	Övrig äng HJ	Summa NO	Summa HJ	Sa äng
Låg	0	0	1,06	1,70	1,06	1,70	2,76
Mellan	9,36	4,12	3,18	0,41	12,54	4,53	17,08
Hög	2,46	1,09	3,18	0,33	5,64	1,42	7,05
Summa	11,82	5,21	7,42	2,44	19,24	7,65	26,89
Procent	44,0	19,4	27,6	9,1	71,6	28,4	100

Tabell 3: Avrösningsjord i tunnland efter grad: Laga skifte Salsbäck 1865

	Låg	Mellan	Hög	Summa	Procent
Hemhagar, NO	11,14	7,90	7,62	26,72	20,2
Hemhagar, HJ	5,78	1,86	5,84	13,47	10,2
Nyhagen, NO	11,07	4,96	12,40	28,43	21,5
Nyhagen, HJ	1,46	1,02	2,04	4,52	3,4
Ingelsbo, HJ	15,98	14,66	28,71	59,35	44,8
Summa	45,44	30,40	56,66	132,50	100
Därav NO	22,22	12,86	20,07	55,15	41,6
Därav HJ	23,22	17,54	36,59	77,35	58,4

Tabell 4: Salsbäck efter laga skiftet i tunnland efter grad och ägare

	Låg	Mellan	Hög	Summa	Procent
Åker, HJ	3,11	5,84	12,88	21,83	11,4
Äng, HJ	1,7	4,53	1,42	7,65	4,00
Avrösning, HJ	23,22	17,54	36,59	77,35	40,4
Summa HJ	28,03	27,91	50,89	106,83	55.8
Åker, NO	0,16	9,70	0,34	10,20	5,3
Äng, NO	1,06	12,54	5,64	19,24	10,1
Avrösning, NO	22,22	12,86	20,07	55,15	28,8
Summa NO	23,44	35,10	26,05	84,59	44,2
TOTAL	51,47	63,01	76,94	191,42	100
Därav åker	3,27	15,54	13,22	32,03	16,7
Därav äng	2,76	17,07	7,06	26,89	14,0
Därav avrösning	45,44	30,40	56,66	132,50	69,2

Bönderna i Salsbäck var även huvudmän för båtsmanstorpet nr 7 mer känt som Löktorpet. Torpet låg dock inte på Salsbäcks ägor utan på mark tillhörande Granebo alldeles vid gränsen mot Gummetorp.⁹ Löktorpet beboddes sedan 1856 av båtsmannen Nils Petter Persson Lök (f. 1838 i Häradshammar) med hustru Johanna Persdotter (f. 1838 i Jonsberg) och sex barn. Nils Petter var tydligen bråkig, för prästen har i husförhörslängen noterat ”har mindre god frejd” baserat på ett intyg från kompaniets befälhavare daterat 1859. Håkan och Nils enades om att båtsmanstorpet skulle förbli gemensamt och behålla sitt nuvarande läge.

När sammanträdet fortsatte den 28 mars 1865, upprättades en husvärderingslängd. Av den framgår att det var åtta hus som skulle rivas. På laga skifteskartan har sexton hus, inklusive smedjorna, markerats. Men alla hus är kanske inte införda på kartan.

De hus som tillhörde Nils Olofsson och skulle flyttas var:

1. stugbyggnaden bestående av stuga och kammare med tak av tegel och källare under byggningen
2. bod med loft, slöjdbod och hemlighus
3. loge med stall och svinhus under halmtak
4. fähus med lada och svinhus
5. sköve
6. brygghus
7. svinhus
8. smedja

Till Nils hemman hörde också en del av trädgården med fruktträd, två askar och fyra aspar. Vidare utgick planpenningar och ersättning för källgrävning. Det sammanlagda beloppet för utflyttning av husen beräknades till 790 riksdaler riksmynt och skulle gemensamt bestridas av delägarna. Håkan Jönsson hade således att betala 395 riksdaler riksmynt till Nils Olofsson.   

Trädgården med planteringar och träd var förstås inte lätt att flytta på, varför den i sin helhet fick tillfalla Håkan Jönsson. Som kompensation skulle Nils ersättas med ytterligare 7,50 riksdaler riksmynt utöver den redan fastställda husflyttningskostnaden.

Tillträdet till åkermarken på de nya ägorna skulle äga rum den 1 september 1865 efter att skörden bärgats. För all övrig mark sattes 1 oktober 1866 som tillträdesdag.

Efter att Håkan Jönsson mottagit och kvitterat laga skifteshandlingarna avslutades förrättningen. Båda parter hade därefter 60 dagar på sig för eventuella klagomål. Arvodet till lantmätare Clas Sellberg uppgick till 424,42 riksdaler.

Salsbäck efter laga skiftet

Nils Olofsson tycks ha verkställt utflyttningen av sitt hemman inom föreskriven tid och till den anvisade platsen. Det framgår av 1868–1877 års häradsekonomiska karta.¹⁰ Flera hus är markerade på den nuvarande ladugårdsbacken. Boningshuset och den utflyttade boden ligger mitt emot varandra på det ställe där brygghuset och boden med vedsköve senare kom att uppföras. Ladugården hade i princip samma läge som idag. På andra sidan vägen, där vi numera hittar boningshuset med trädgård, var det åkermark.

När boningshuset flyttades till sin nuvarande plats vet vi inte med exakthet. I det stora bokverket Sveriges bebyggelse nämns en ombyggnation som skulle ha utförts 1903.¹¹ Men det är oklart om det också innebar att stugan flyttades, eller om flytten var gjord tidigare. Gamla stugan och gamla boden revs hur som helst av morfar och ersattes med dagens brygghus/garage och bod. Sveriges bebyggelse uppger att ekonomibyggnaderna är från 1939. Det stämmer åtminstone för ladugården, men är mer ovisst för de övriga.

På den gamla bytomten, där Håkan Jönsson efter laga skiftet ensam huserade, har antalet hus kraftigt reducerats på den häradsekonomiska kartan (1868–1877) jämfört med laga skifteskartan från 1863. Husen ligger dock grupperade på samma sätt som före skiftet.

Detalj ur Häradsekonomiska kartan 1868–1877 Jonsberg 56–19 

Från det utflyttade hemmanet Salsbäck 1:3 var det ännu fri sikt över till granngården. Man kunde lätt påkalla grannarnas uppmärksamhet. Den fria sikten försvann när ett magasin byggdes och buskagen tätnade. Ekonomibyggnaderna är daterade till 1875 i Sveriges bebyggelse. Det gäller nog också för ladugården. Efter laga skiftets genomförande tycks Håkan Jönsson och hans efterkommande ha byggt både ny ladugård och nytt boningshus. För det senare anges 1872 som tillkomstår.¹²

På generalstabskartan J243-56-1 från 1877 är gårdarna bara markerade med en hussymbol. Tecknet för utflyttade Salsbäck 1:3 är på nuvarande ladugårdsplan. Salsbäck 1:2 är likaså markerat med en hussymbol på nuvarande gårdstomt. Om ny ladugård byggts går inte att avgöra.¹³

Det finns ytterligare en generalstabskarta daterad 1877 men med nummer J243-56-4. Där har man lagt till senare tillkomna förändringar, bland annat järnvägen. Kartan kan spegla det tidiga 1900-talet eftersom järnvägen byggdes i slutet av 1890-talet. Markeringen för Salsbäck 1:3 har på denna senare generalstabskarta flyttats till andra sidan vägen, alltså till den plats där boningshuset finns idag.¹⁴ Den ombyggnation som enligt Sveriges bebyggelse ägt rum 1903 kan mycket väl ha varit en nybyggnation. Boningshuset skulle i så fall ha uppförts strax efter att mormors föräldrar Magnus Alfred och Anna Alexandra, köpte gården av sina systerdöttrar (se nedan).          

Av det häradsekonomiska kartbladet 1868–1877 framgår också bland annat att Mönnerums by skiftats. Mitt emot Salsbäck ligger Lilla Mönnerum (Mönnerum 1:4), som var ett av tre hemman i Mönnerums nergård. Det skiftet tilldelades ursprungligen häradsdomaren Sven Persson i Litsläng som var en av de tre delägarna i Nergården. Jonas Persson, en annan av Nergårdens delägare, förvärvade senare Mönnerum 1:4 och avvecklade sitt hemman Mönnerum 1:3. Efter Jonas Persson ärvdes Lilla Mönnerum av hans son, Hans Gustav Jonsson.¹⁵

Detalj ur Generalstabskartan Norrköping 56–1

I Sveriges bebyggelse anges att Lilla Mönnerum skulle vara uppfört ca 1860. Mer troligt är senare delen av 1860-talet, när laga skiftet av Mönnerum vunnit laga kraft. Någon väg från Lilla Mönnerum rakt över gärdet till Salsbäck 1:2 fanns inte när den Häradsekonomiska kartan 1868–1877 ritades, och ej heller på Generalstabskartan J243-56-1 (1877). Gröna vägen var fortsatt den väg man färdades när man kom från Gässlingsbo och Granebo och skulle till Salsbäck. På Generalstabskartan J243-56-4, som troligen är från början av 1900-talet, finns däremot en väg mellan Salsbäck och Lilla Mönnerum utsatt.

Detalj ur Ekonomiska kartan 1948, Jonsberg 8H7b48

På den Ekonomiska kartan 1948, liksom den från 1979 känner vi väl igen gårdar, byggnader och vägsträckningar. De stämmer bra överens med dagens förhållanden. Vägen från Lilla Mönnerum går över ladugårdsplan vid Salsbäck 1:2 och vidare ut mot vårt Salsbäck. Eskilsbrunn är markerad som samfällighet gemensam för de två gårdarna. Samma sak med det gamla grustaget vid Myrgrinden.¹⁶

Detalj ur Ekonomiska kartan 1979, Jonsberg 8H7b79

Rågången mot Narvetorp och Braskebo

Det dröjde inte länge innan ryttmästaren Swartz på Jonsberg, hörde av sig angående reglering av rågångarna mellan de av honom ägda frälsegårdarna Granebo, Narvetorp och Braskebo samt Salsbäck respektive Hagerstorp. På hans begäran infann sig lantmätare Sellberg i Granebo redan den 18 september 1865. På plats fanns förutom ryttmästaren också Håkan Jönsson och Nils Olofsson från Salsbäck, Jon Alexandersson för Hagerstorp och Djäknetorp, samt Nils Nilsson och Jonas Karlsson från Gummetorp. Måns Jönsson i Fjärdingstad och Olof Olofsson i Utsätter var tillkallade som gode män.

Snart visade det sig att Granebo inte berördes av gränsreglering, varför man flyttade sammanträdet till Narvetorp. Då hade ryttmästaren inte längre tid att närvara, så han utfärdade fullmakt för Johan Persson (Sven Johan Pettersson) i Narvetorp att bevaka hans intressen.   

Den här förrättningen var relativt snabbt avklarad. Sammanträdet kunde avslutas redan efter ett par dagar, den 20 september. Rågångarna var i regel redan fastlagda efter nyligen genomförda skiften, För Salsbäcks del blev resultatet en upprätning av gränsen mot Narvetorp hela vägen från Jonsbergsån och Djäknetorps marker över Flybacken (Löthagen) och Mönnerumsvägen och vidare fram till den punkt där Gummetorps ägor mötte. Både Nils Olofssons och Håkan Jönssons hemman var berörda av denna gränsreglering och det ägoutbytet den föranledde mellan Salsbäck och Narvetorp. Motsvarande justering av gränsen mot Braskebo var däremot Nils Olofssons ensak.¹⁷

---

1. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:41 nr 665 Lena Carlsdotter 1843. ↩︎
2. Riksarkivet Vadstena: Ägodelningsrätten Östkinds härad. Protokoll från Mönnerums by, Jonsbergs socken 16 september 1863. ↩︎
3. Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv, Mönnerum 05-JON-97 Laga skifte 1865. ↩︎
4. Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv, Salsbäck 05-JON-99 Laga skifte 1865. ↩︎
5. För åker och äng var lägsta värdet ett och ökade därefter till 1 1/16, 1 1/8, 1 ¼, 1 ½ osv. Avrösningsjorden graderades i heltal mellan 2 och 70. ↩︎
6. Löthagen var, som vi minns, all mark från Östergärde till Flyna, och sandtaget låg längs vägen vid den plats som senare kallades Myrgrinden. ↩︎
7. Rev var mellan 1855 och 1877 ett längdmått, där en rev motsvarade 29,69 meter. Rev användes även som ytmått. Ett kvadratrev var lika med 100 kvadratstänger eller 8,815 ar eller 881,5 kvadratmeter. Rev upphörde som officiellt mått 1889 när Sverige gick över till metersystemet. ↩︎
8. Nils Olofssons avrösningsjord uppskattades till 39 rev 48 stänger och 10 fot vilket var något mer än Håkan Jönssons 37 rev 54 stänger och 6 fot (s. 50). Men ”innehållet” mättes för Håkan Jönsson till 433,09 rev² och för Nils Olofsson endast 308,91 rev². Här uppkom arealskillnaden i ”innehållet”. Vid summeringen av graderingslängden (s. 32) tillskrevs Håkan och Nils exakt lika mycket av såväl åker och äng som avrösningsjord. ↩︎
9. I mantalslängderna från sent 1600-tal är båtsmannen skriven på Granebo ägor för att 1730 överföras till Salsbäck. Se nedan ”På ägorna” samt ”Löktorpet – Jonsbergs båtsmansrote nr 7”, bilaga 3 till Befolkning och bebyggelse. ↩︎
10. Lantmäteriet: Rikets allmänna kartverk, Jonsberg 56–19 (1868–77) ↩︎
11. Sveriges bebyggelse, Östergötlands län, del VI s.198 (utgiven 1948–1953). Även som DVD, V Sveriges bebyggelse Östergötlands län, del 1–4 (1946–1950), del 5–9 (1948–1952). ↩︎
12. Sveriges bebyggelse, s. 198. ↩︎
13. Lantmäteriet: Rikets allmänna kartverk: Generalstabskartan, Norrköping J243-56-1, 1877. ↩︎
14. Lantmäteriet: Rikets allmänna kartverk: Generalstabskartan, Norrköping J243-56-4. Troligen använde man samma underlag som vid den första karteringen, varför årtalet behölls, men uppdaterade med nytillkomna vägar, järnväg och flyttade boningshus. ↩︎
15. Lars Nilsson, Mönnerum. ↩︎
16. Rikets allmänna kartverk: Ekonomiska kartan 1948, Jonsberg 8H7b48; Ekonomiska kartan 1979, Jonsberg 8H7b79. ↩︎
17. Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv, 05-JON-101 Salsbäck, Ägoutbyte 1866. ↩︎