Från huvudvägen mellan Norrköping och Arkösund, väg 209, finns det två möjligheter att komma till Salsbäck. Den vägfarande kan, cirka fyra mil öster om Norrköping, ta av vid den gula vägskylt med röd ram som bär texten Mönnerum. Därefter följer man grusvägen ett stycke förbi Mönnerum innan man når de två Salsbäcks-gårdarna. Alternativet är att på 209:an fortsätta förbi avtagsvägen mot Mönnerum och invänta en blå skylt med texten Gottenvik. Efter flera skarpa kurvor dyker efter någon kilometer en gul vägskylt upp som åter visar mot Mönnerum. Första gården till vänster är Narvetorp och strax därefter ser man den ena av de två bondgårdarna i Salsbäck, Salsbäck 1:3 – vårt Salsbäck.
Salsbäck var ursprungligen ett hemman om ett helt mantal. Det delades omkring 1700 mellan syskonen Olof Sevardsson och Britta Sevardsdotter. Deras gårdar låg länge kvar på en gemensam gårdstomt. Vid laga skiftet 1865 numrerades gårdarna 1:2 respektive 1:3. Det som en gång var Brittas gård betecknades 1:3 och flyttades samtidigt till sitt nuvarande läge.
Gårdsnamnet
Gårdsnamnet kommer från den bäck, Salsabäcken, som markerar gränsen mellan Salsbäcks och Mönnerums ägor. Idag liknar bäcken mest ett större dike. Men för längre tillbaka var den ett stritt flöde som avvattnade flera gårdars vattenrika åkrar och ängar och hade utlopp i sjön Mönsen (Flyna). På den plats vi idag kallar va´t bredde Salsabäcken ut sig och liknade en sjö. Ett vadställe var nödvändigt för passage över vattnet. Av äldre kartor att döma motsvarade den dåtida vägsträckningen inte helt nutida förhållanden. Mönsen var en av flera sjöar på Vikbolandet som till följd av landhöjning och utdikningar efter hand grundats upp, växt igen och försvunnit.1
Den här östligaste delen av Vikbolandet kallades förr för Brythiamarken, vilket tyder på att den var glest bebyggd och befolkad. Här fanns utrymme för att bryta ny mark och anlägga nya gårdar. Och det skedde med kronans goda minne och välsignelse.
Äldsta belägget
Salsbäck är ett av det tiotal hemman på Brytiamarken i Östkinds härad som finns omnämnda i ett dombrev utfärdat av hertig Erik den 6 maj 1317 i Tälje. Brevskrivaren menar att frälsemän olovligen tillägnat sig Salsbäck och de övriga gårdarna och uppburit inkomster från dem. Domslutet blev att berörda hemman skulle lämnas tillbaka till kronan och inkomsterna återbetalas vid 40 marks böter.2 Brevet har dock visat sig vara en förfalskning och troligen tillkommit i början av 1400-talet. Syftet skulle ha varit att styrka kronans anspråk på dessa hemman inför drottning Margaretas förestående räfst.3
Dokumentet visar likväl att de uppräknade gårdarna har ett medeltida ursprung, kanske rentav från tidigt 1300-tal, och att kronan såg dem som kronohemman. Kronohemman innebar att gården ägdes av kronan och att bonden, eller åbon, fick betala ett slags arrende, kallat avrad, för brukningsrätten. Gårdarna kan förstås ha funnits ännu tidigare även om vi saknar skriftliga belägg.
Utöver dombrevet finns ytterligare ett medeltida belägg. I ett pergamentsbrev daterat 1447 i Lytisberg omtalas en Swen i Salsabaek.4 Lytisberg var Östkinds härads tingsplats, troligen belägen i närheten av Östra Husby kyrka. I skrift har Salsbäck således varit nämnt sedan minst 1400-talet.
Fornminnen
Vid fornminnesinventeringar har arkeologer funnit flera lämningar på ägorna till Salsbäck 1:3. Det rör sig om boplatser, visten och gravar från bronsålder (ca 1700–500 f. Kr.) och järnålder (500 f. Kr.-1100 e. Kr.). På en kulle i en av de yttre hagarna (Kohagen) mot Narvetorps ägor finns tre skärvstenshögar. Sådana lämningar brukar tolkas som avfall efter boplatser eller visten från bronsåldern. I närheten av dem ligger två stensättningar vilket tyder på gravar från brons- eller järnålder. Ytterligare två stensättningar finns i den andra yttre hagen (Hästhagen).5
Ännu ett fornminne kan man hitta i en av hemmahagarna, den som ligger på andra sidan av Mönnerumsvägen och är en del av Flybacken som förr kallades Löthagen. På en höjd, med utsikt mot Högadal, finns en stensättning som alltså antyder gravplats från bronsålder eller järnålder.6 Nära Salsbäck 1:2 finns dessutom ett gravfält med sex stensättningar utmed vägen mellan Lilla Mönnerum och Fagertorpet.7
Samtliga fornlämningar ligger på kullar och höjder som varit omflutna av vatten. Vid början av bronsåldern låg vattennivån, enligt beräkningar, 15–20 meter högre än idag.8 Yttre Vikbolandet, inklusive den plats där Salsbäck skulle komma att växa fram, har varit ett skärgårdslandskap med bosättning och bebyggelse på uppstickande öar.
Mitt emot fynden i Kohagen, på en höjd i Braskebo hage har arkeologerna också hittat stensättningar och skärvstenar. Gärdet mellan dessa två fyndplatser har varit sjö och dåtidens människor fick båtledes ta sig mellan bosättningarna. Båt krävdes även för förflyttning mellan fynden i Kohagen och Hästhagen. Markerna runt Salsbäck har således varit ett ö-landskap bebott sedan årtusenden.
- En annan försvunnen sjö i närheten av Salsbäck är Hagerstorpssjön som även kallades Häggebosjön, då den sträckte sig från Hagerstorps ägor vid Fyrskeda till Häggebo. Fyrskeda hette i äldre tid Försjö som kanske syftade på sjön. ↩︎
- Digitala forskarsalen: Svenskt Diplomatarium SDHK-nr:2803. Hertig Erik var son till Magnus Ladulås. Tillsammans med sin bror Valdemar låg han i fejd med den tredje brodern Birger om makten över riket. Erik avled 1318 på Nyköpingshus där Birger höll honom och Valdemar fängslade. Enligt sägnen kastade Birger nyckeln till fängelset i Nyköpingsån. ↩︎
- Jerker Rosén, ”Drottning Margaretas svenska räfst”, Scandia 1951. ↩︎
- Ortnamnsregistret: Jonsberg, Salsbäck. ↩︎
- Fornminnesregistret: Jonsberg 135:1, 135:2, 136:1, 136:2, 137:1, 138:1, 139:1 (www.raa.se). ↩︎
- Fornminnesregistret: Jonsberg 48:1. ↩︎
- Fornminnesregistret, Jonsberg 49:1, L2011:184. ↩︎
- Gösta Franzén, Vikbolandets by- och gårdsnamn, I, Uppsala 1937, s. 5. ↩︎