Storskiftet 1803

Storskiftet 1803

För att effektivisera jordbruket och öka avkastningen genomfördes en serie skiftesreformer med början på 1750-talet. Istället för att som tidigare låta varje bonde förfoga över ett stort antal små tegar spridda över ägorna, med lite av de bättre och lite av de sämre jordarna, slog man ihop tegar till större sammanhängande enheter. Förordning om storskifte utfärdades 1757. Så snart någon bonde i en by begärde storskifte skulle det genomföras. Varje bonde skulle därefter disponera minst fyra tegar per åker eller äng.

Salsbäck storskiftades i mars 1803, när Nils Persson och Per Månsson var hemmanets två bönder. Vem av dem som begärde skifte vet vi inte och inte heller om det var eniga om saken. Delningen gällde åkerjorden: östra och västra gärdet samt Ingelsbolyckan och Löktäppan. Äng, skog och övrig mark förblev orörd.1

Det östra gärdet, som låg på båda sidor om ut- respektive infartsvägen till/från Salsbäck, innehöll en blandning av bättre och sämre jordar. Det delades upp så att Per Månsson fick fyra tegar och Nils Persson tre. Gärdet hade nu utökats jämfört med 1650. Så det omfattade 9 tunnland och 9 och 3/4 kappland åker mot tidigare 3 och 9/16 tunnland. Tillkommit hade bland annat gärdet mot Narvetorp. Större delen av den skiftesgången tillföll Nils Persson.

Västergärdet, beläget mellan Salsabäcken och de två Salsbäcks-gårdarna, hade också blivit större och utvidgats från 5½ till 8½ tunnland. En del av den äng som skyddade åkermarken mot översvämningar från Salsabäcken hade nu uppodlats. Jordmånen var även där blandad och gärdet delades upp i tre tegar åt Nils Persson och två tillföll Per Månsson.

Löktäppan var bara på ett drygt tunnland och delades helt jämnt mellan de två bönderna. Ingelsbolyckan inskränkte sig till ungefär ½ tunnland och där fick Per Månsson en något större del men med sämre jordmån än grannen Nils.

När lantmätaren summerade förrättningen blev därför resultatet att Per hade fått ett halvt kappland mer än Nils av de drygt 20 tunnland som skiftats. Men Nils kompenserades genom att han fick lite mer av den bättre jorden även på Östergärdet. På Pers lott föll nämligen den något tyngre jorden vid gränsen mot Narvetorp. Den skiftade åkerarealen var således på cirka 20 tunnland vilket ungefär motsvarar 10 hektar. 

Utdrag ur karta över storskiftet av Salsbäck 1803

Källa: Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv 05-JON-66.

Olof Nilsson och Kerstin Alexandersdotter

De som övertog Salsbäck efter att Maja Håkansdotter och Per Månsson flyttat till Önsätter var Olof Nilsson (1784) med hustru Kerstin Alexandersdotter (1790). Olof och Maja var halvsyskon och hade växt upp på samma gård i Önsätters by.2 De hade gemensam mamma, Anna/Annika Nilsdotter (1747–1786), men olika pappor.

Deras familj i Önsätter var komplext sammansatt, med hel- och halvsyskon ur tre olika äktenskap. Maja Håkansdotters (1779) föräldrar hette Håkan Svensson (1734–1781) och ovannämnda Anna Nilsdotter (1747–1786). Fyra barn föddes i det äktenskapet varav ett var dödfött. Efter Håkans bortgång gifte Anna om sig med Nils Olofsson (1756–1799) bördig från Stummelsätter.3 Deras enda gemensamma barn var sonen Olof (1784).  

Nils Olofsson gifte om sig med Lisa Persdotter (1765) och i det äktenskapet föddes fem barn. Men Lisa hade också varit gift tidigare och hade barn med sig in i det nya äktenskapet. Olof hade således åtta halvsyskon, tre via mamman och fem via pappan, men inget samsyskon.

Olof (1784) kom till Salsbäck 18 år gammal 1802 och städslades som dräng hos Nils Persson. Han hade tidigare tjänat dräng i Önsätters by och var delägare i den gård hans föräldrar innehaft. På den andra gården i Salsbäck var halvsystern Maja (1779) husmor gift med Per Månsson. Kanske var det Maja som rekommenderade grannen Nils Persson att anlita Olof som dräng. 

Halvsyskonen bodde således på var sin gård i Salsbäck. Olof (1784) gifte sig 1809 med Kerstin Alexandersdotter (1790) från Hagerstorp. Tillsammans bytte och köpte de till sig Salsbäck av Maja och Per mot den gård i Önsätters by som Olof ärvt efter sin far, Nils Olofsson, och där också Maja växt upp.4

Den fanns alltså en länk mellan den nye gårdsinnehavaren Olof Nilsson och tidigare generationer i Salsbäck via halvsystern Maja (1779) och hennes make Per Månsson. Pers första hustru, Maja Håkansdotter (1771) hade, som vi minns, ärvt Salsbäck efter sina föräldrar Karin Svensdotter och Håkan Svensson.

Kerstin Alexandersdotter (1790–1838), Olof Nilssons hustru, var född i Äspdal och hade som barn följt med föräldrarna när de 1797 flyttade till Hagerstorp. Hennes far hette Alexander Alexandersson (1758) och han hade tillsammans med sin bror Daniel Alexandersson (1757) ärvt Äspdal efter deras far Alexander Eriksson (1712). De tillhör vad jag kallat ”Alexander-släkten” som kom att äga och ha förgreningar till många gårdar i Jonsbergs socken och i Häradshammar.5 Alexander Alexandersson förvärvade även Djäkentorp som blev något av ett nav för den närmast därpå följande utvecklingen.

Daniel Alexanderssons dotter, Anna Danielsdotter (1787–1868), gifte sig också med en Olof Nilsson (1786–1859) i Salsbäck. Kusinerna Kerstin och Anna växte således upp tillsammans på var sin gård i Äspdals by och blev bondhustrur på var sin gård i Salsbäcks by gifta med var sin Olof Nilsson. För att skilja de två Olof Nilsson från varandra kallades den från Önsätter inflyttade Olof (1784) för senior eller den äldre, och den i Salsbäck födde Olof (1786) för junior eller den yngre.    

Äktenskapet mellan Olof senior och Kerstin var fruktsamt. Inte mindre än åtta barn satte de till världen mellan 1810 och 1826. Äldst var sonen Nils (1810) och han följdes av: Alexander (1813–1840), Olof (1815), Anna Maja (1815), Lena (1821), tvillingarna Petter och Christina (1824–1824) samt Jon (1826). Spädbarnsdödligheten var fortfarande hög och särskilt utsatta var tvillingar. Olof och Kerstins tvillingpar överlevde bara ett par veckor. De dog med några dagars mellanrum i början av september 1824.

Yngst av de överlevande sex barnen var sonen Jon, född i februari 1826. Han hade fallenhet för att lätt lära sig saker utantill. Prästen blev så imponerad av Jons färdigheter att han i husförhörslängden antecknade: ”Jon kunde vid sju års ålder hela katekesen”. För ett läshuvud som Jon fanns ännu inget utrymme för högre studier i en dåtida jordbruksbygd som den i Jonsberg.6

Olof och Kerstin utökade sitt gårdsinnehav 1827/28 genom att förärva ¼ mantal skatte Önsätters Nergård. Skattegårdar som inte behölls inom släkten utan liksom denna såldes till en utomstående kallades för avlinge.7 Dessutom arrenderade Olof en tid från slutet av 1810-talet ¼ Mönnerums nergård med ägor mot Salsbäcks.

Personer i grannskapet tycks ha hyst förtroende för Olof och Kerstin i Salsbäck. Olof var nämligen en tid nämndeman. Och Kerstin var förmyndare för två omyndiga barn efter skräddaren Nils Nyberg i Berglund men också för bonden Johan Bengtsson i Risätter.

Kerstin Alexandersdotter (1790) var bara 48 år när hon 1838 gick bort i bröstfeber. Det innebar en stor förändring för hela familjen. Barnen spreds på olika gårdar i Häradshammar. Sonen Olof övertog Avlingegården i Önsätter, som Olof och Kerstin tidigare köpt. Alexander blev dräng hos Carl Carlsson i Häradshammars by, där han avled i februari 1840 i ”håll och stygn” vid 26 års ålder. Döttrarna Anna Maja och Lena blev pigor i Önsätter respektive Gåsätter. Olof anställde såväl systern Anna Maja som några år senare Jon (1826), när brodern blev tillräckligt gammal. Lena städslades av sin moster Cajsa i Gåsätter och dog hos henne i bröstfeber blott 20 år gammal i februari 1841.

För Olof seniors del innebar hustruns död att han slutade som bonde och ”pensionerade” sig, 54 år gammal. Av bouppteckningen efter Kerstin framgår att hemmanet ½ mantal Salsbäck var taxerat till 1 250 riksdaler. I ladugården fanns: 2 ston, 8 kor, 1 tjur, 2 kalvar, 9 bäggor med lamm, 1 bagge, 3 suggor, 5 smågrisar och 1 galt. Antalet böcker inskränkte sig till två: en bibel och en psalmbok. Bibeln fick änkemannen Olof medan dottern Lena fick ta hand om psalmboken. Kanske var det dessa skrifter som Jon lätt tog till sig eller också lärde han sig genom att lyssna på prästen i kyrkan och vid husförhören. Som yngst i syskonkretsen kan ha också ha hört sina äldre syskon traggla med katekesen.  

Ladugården vid Avlingegården i Önsätters by hyste: 6 kor, 3 kvigor, 3 tjurar. 6 bäggor med lamm, 1 bagge, 1 häst och 1 sto. Taxeringsvärdet för ¼ mantal kronoskatteavlöning Önsätter löd på 1 050 riksdaler, alltså något lägre än för Salsbäck.8

Olof senior slutade således som bonde men förbehöll sig ett årligt undantag på livstid. I övrigt ålåg det barnen att bestämma värdet av Salsbäck respektive Önsätter varefter man skulle dra lott om gårdarna. Lösegendomen skulle säljas på öppen auktion. Bouppteckningen förrättades av Magnus Olofsson i Lunnebo och häradsdomare Carl Svensson i Knutgärdet. Flera avgifter togs ut i samband med bouppteckningen. Förrättningsmännen fick ersättning för värderingen av tillgångar och skulder. Viss procent av värdet för lösöre och fastigheter gick till arvode och renskrivning. En annan procentandel tillföll socknens fattigkassa. Fattigprocenten var ett sätt att finansiera den tidens fattigunderstöd. 

Om lottdragningen verkligen ägde rum vet vi inte. Den äldste sonen Nils (1810) övertog hur som helst Salsbäck, medan Olof som var i mitten av syskonskaran ärvde och blev bonde på Avlingegården i Önsätters by. Av bouppteckningar framgår att Nils delvis ärvde och delvis köpte Salsbäck. Och för att kunna lösa ut syskonen lånade han 1 000 riksdaler banco troligen av Olof Nilsson i Mönnerums by. Syskonen blev således inte helt lottlösa, även om det eventuellt var slumpen som fick avgöra vem hemmanet skulle tillfalla.  

Tre av barnen – Anna Maja, Lena och Jon – var inte myndiga varför deras rätt vid bouppteckningen bevakades av hemmansägaren Jon Alexandersson i Djäknetorp. Jon eller Jonas var Kerstins bror och han hade övertagit Djäknetorp efter fadern Alexanders bortgång. Den äldste brodern Måns ägde och brukade samtidigt Hagerstorp. Och efter Måns död står Jon som ägare även till Hagerstorp. Kerstin och hennes bröder var alltså betydande jordägare i denna del av Jonsberg.

Inför Kerstins begravning köpte Olof 12 kannor brännvin av sin hustrus bror, Jon Alexandersson i Djäkentorp, och betalade därför 10 riksdaler. En kanna rymde ungefär 2,5 liter och hela inköpet blir därmed cirka 30 liter sprit. Det låter mycket, men man måste komma ihåg att alkoholhalten var betydligt lägre än idag. Dessutom var det kanske många begravningsgäster. Kerstin hade åtskilliga syskon och Olof en hel del halvsyskon. Genom sina engagemang som nämndeman och förmyndare kan de dessutom tänkas ha haft ett ansenligt socialt nätverk och varit kända vida omkring.

Olof fick uppleva sexton år som änke- och undantagsman. På ålderns höst skaffade han sig kanske en sambo. På undantaget flyttade nämligen änka Stina Jonsdotter Fors (1788) in. Hon var född i Håkantorp i Rönö socken, flyttade till Jonsberg 1810 och gifte sig med korpralen Erik Fors. De var bosatta i Norrängen som var livgrenadjärtorp under Isnäs. Familjen flyttade 1823 till Fyrskeda och blev arrendatorer under Gottenvik. Efter makens död i Fyrskeda 1825 flyttade Stina till Gottenvik och därifrån till Salsbäck. Hon avled i Salsbäck 1856 på grund av ”ålderdomsbräcklighet”.

Olof Nilsson (1784) avled vid 70 års ålder den 23 maj 1854 i bröstsjukdom enligt död- och begravningsboken för Jonsberg. Av de åtta barnen i Olofs äktenskap med Kerstin Alexandersdotter var det bara tre som överlevde fadern. I bouppteckningen efter honom har förrättningsmannen skrivit den 29 maj som dödsdatum och inte den 23 maj. Det finns även två uppgifter om Olofs födelsedatum. I födelseboken antecknade prästen i Häradshammar den 29 februari 1784, som var ett skottår. Husförhörslängden anger däremot 29 mars och den uppgiften följs konsekvent genom åren.

Boet efter Olof uppgavs av sonen Nils. Som undantagsman hade man mer beskedliga tillgångar än som aktiv bonde. Husgeråd, kläder och redskap finns detaljrikt uppförda vid sidan av silver, koppar, tenn, bleck, malm och glas. Två kor ingick dessutom bland tillgångarna. Olof hade vidare lånat ut pengar till sina söner Olof, Nils och Jon. Han hade också fordringar på sonen Nils för halva smedjan med redskap. För smedjans andra halva med tillhörande redskap hade han en liknande fordran på Carl Jonsson i Gummetorp. Till sin namne i den andra Salsbäcks-gården hade Olof skulder för malt, lim, krita och begravningskostnader. Tillkallade förrättningsmän var Magnus Olofsson i Lunnebo och Håkan Jönsson i Salsbäck.9

Olofs och Kerstin barn

Arvingar efter Olof senior var förutom sonen Nils (1810) dottern Anna Maja (1815), sonen Jon (1826) samt den avlidne sonen Olofs tre omyndiga barn. Barnens rätt företräddes av deras morbror hemmansägaren Anders Persson i Satterstad. Anna Maja var änka efter bonden Petter (Per) Jonsson (1814–1851) med bostad på ½ mantal Klövöja i Sankt Anna socken.

Ön Klövöja ligger strax utanför Kälebo i Jonsbergs socken men tillhörde likväl Sankt Anna socken. Petter (Per) Jonsson var född och uppväxt i Kälebo nedergård och äldste sonen i en stor syskonskara. Vid tiden för bröllopet 1841 arbetade Anna Maja som piga i Kälebo by. Maken Petter omkom under dramatiska omständigheter i en vinterstorm ute till havs i februari 1851. Hans eka och kropp hittades en tid senare ända borta vid Aspöja.10

Anna Maja Olofsdotter bodde kvar som ägare av 1/6 Klövöja till 1886. Resten av hemmanet ägdes av hennes dotter och måg, Anna Lena Persdotter (1847) gift med August Eriksson Dahlgren (1836). Tillsammans med dottern och hennes familj flyttade Anna Maja 1886 till Kälebo uppgård där hon bodde inhyses och 1889 vidare till Bråten under Möddebo. Där avled 76-åriga Anna Maja Olofsdotter i december 1891 till följd av ”ålderdomssvaghet”.  

Olof seniors och Kerstin Alexandersdotters son Olof Olofsson (1817–1852) var bara 35 år gammal när han i juni 1852 avled i bröstinflammation. Han efterlämnade änkan Stina Persdotter (1820) född och uppväxt i Myrby samt tre omyndiga barn. Ytterligare tre barn hade fötts i äktenskapet men alla var avlidna vid tiden för bouppteckningen. De omyndiga barnens rättigheter bevakades av deras farbror Nils Olofsson i Salsbäck. Bland tillgångarna noterades innestående lösen för ½ mantal Salsbäck. Totalt var dock skulderna något större än tillgångarna och bouppteckningen slutade med ett mindre underskott.11

Gården i Önsätters by som Olof övertagit efter sina föräldrar bytte han 1850 mot intilliggande ¼ mantal skatte Skälvsätter. Två av barnen, sonen Nils Johan och dottern Inga Stina, ägde och brukade var för sig under kortare perioder Skälvsätter innan gården gick ur släkten. Den tredje dottern, Magadalena, gifte sig med bonden i Skötsätter.  

Yngst av Olofs och Kerstins i Salsbäck åtta barn var sonen Jon Olofsson (1826), det var han som redan i barnaåren lärde sig Luthers lilla katekes. Vid femton års ålder började Jon som dräng på brodern Olofs gård i Önsätters by. Han fortsatte att arbeta hos olika bönder i Önsätters by och granngården Ugglö, innan han 1862 tillsammans med hustrun Inga Nilsdotter (1823) själv blev bonde i Kälebo.

Hustrun Inga var bonddotter från Rippetorp i Häradshammar. Under äktenskapet köpte makarna 1/6 Kälebo uppgård.12 Tillsammans fick de fyra barn, men inget av dem blev kvar i Kälebo och bara två överlevde sin far. En tid efter att hustrun Inga avlidit i slag 1895 sålde Jon 1/6 Kälebo och bodde kvar som undantagsman.13 Jon Olofsson dog i lunginflammation vid 80 års ålder den 15 oktober 1906 och begravdes i Jonsbergs kyrka en vecka senare. Han var yngst men blev äldst av sina syskon.

Olof Nilsson junior och Anna Danielsdotter

Båda bönderna i Salsbäcks by hette i början av 1800-talet Olof Nilsson och fick skiljas åt med tilläggen senior och junior respektive den äldre och den yngre. Åldersskillnaden var dock inte stor. Den äldre Olof var född i Önsätter 1784 och den yngre i Salsbäck 1786.

Den yngre Olof Nilsson gifte sig 1810 med Anna/Annika Danielsdotter (1787–1868). Hennes föräldrar hette Daniel Alexandersson (1757) och Karin Jonsdotter (1755) och var bönder i Äspdal, Häradshammars socken. Förutom Äspdal ägde och brukade Daniel även Gässlingsbo.

Det andra hemmanet i Äspdal innehades fram till 1797 av Daniels bror Alexander Alexandersson (1758). Deras far var Alexander Eriksson (1712) som var mjölnare i Gulltorps kvarn innan han blev bonde i Äspdal. Alexander Alexanderssons familj har vi redan träffat på och funnit att den flyttade till Hagerstorp 1797 och snart därefter till Djäknetorp. Dottern Kerstin (1790) gifte sig 1809 med Olof Nilsson senior från Salsbäck. Anna och Kerstin var således kusiner. De växte upp intill varandra på var sitt hemman i Äspdal och blev bondhustrur på var sin gård i Salsbäck med var sin Olof.

Genom giftermålet med Anna kom Olof junior snart att utöka sitt gårdsinnehav. Tillsammans med svågern Måns Jonsson (1779), gift med Annas syster Karin, tog han över ansvaret för både Äspdal och Gässlingsbo efter Daniels död 1819. Skattegården Äspdal bestod av två hemman vardera på ett halvt mantal. Måns och Olof ägde var sin av dessa gårdar men båda brukades av Måns. Bägge hemmanen övergick med tiden till Måns söner och efter 1846 står inte Olof junior längre som gårdsägare i Äspdal i husförhörslängden.

Däremot blev Olof ensam ägare till Gässlingsbo. Fastebrevet (lagfarten) är utfärdad 8 september 1852. Vid ungefär samma tid köpte han dessutom Fyrskeda. Det bör ha varit 1850, då den tidigare ägaren Måns Jonsson från Lövdal och gift med Anna Nilsdotter, bondotter från Gummetorp, flyttade till Häradshammar. Olof brukade dock inte Fyrskeda själv utan överlät det ansvaret på Matts Persson (f. 1823 i Östra Ny) med hustru och barn.

Det var således inte mindre än tre hemman – Salsbäck, Fyrskeda och Gässlingsbo – som Olof junior och hans hustru Anna lämnade efter sig i arv till dottern Anna Karolina Olofsdotter (1818–1873).14 Paret hade ytterligare en dotter Anna Kristina som föddes kring midsommar 1815 men dog redan i början av november samma år. Dödsorsaken uppgavs av prästen som ”slag”. Slag var vid denna tid ingen ovanlig dödsorsak bland barn, men det är oklart vad som egentligen avsågs. Det skall inte uppfattas som vad vi idag menar med slag.

Olof junior tycks liksom grannen Olof senior ha varit en person som hade grannskapets respekt och förtroende. Den yngre Olof var således nämndeman, kyrkvärd och sockenföreståndare. Dessutom tycks även han ha varit något av en sockenbankir. Bouppteckningen visar att 16 personer häftade i skuld till Olof junior 1859. Gäldenärerna var spridda över Jonsberg och Häradshammar. Några av dem hade lånat pengar vid flera tillfällen. Jöns Andersson i Simmetorp hade till exempel hela sex reverser på tillsammans drygt 1 500 riksdaler jämte ränta.15 Magnus Månsson i Äspdal (Måns Jonssons son) kom inte långt efter med 1 150 riksdaler fördelade på fyra reverser och därtill kom räntor. Bland låntagarna finns också nämndemännen Jon Alexandersson i Djäknetorp och Per Persson i Möckeläng. Olof juniors totala fordringar uppgick till nästan 7 000 riksdaler, vilket var mer än halva boets behållning.

I ladugården fanns 2 hästar, 1 par oxar, 11 kor, 2 tjurar, 2 kvigor, 3 kalvar, 8 får med lamm, 1 bagge och 1 sugga. Besättningen kompletterades med 2 bisamhällen. Värderingen av djuren slutade på 1 140 riksdaler. Bland gångkläderna märks bland annat 1 frack, 12 par byxor, 17 västar och 14 skjortor.

Några skulder finns inte noterade, varför den totala behållningen blev 12 778 riksdaler. Det sammanlagda taxeringsvärdet för fastigheterna Salsbäck och Gässlingsbo uppgick till drygt 3 000 riksdaler. Olof junior står även som ägare av den lågt taxerade Haddesätters äng i Östra Husby socken.

Ängen som låg i ”Örtomta av Haddesätter” hade han delvis ärvt och delvis köpt ”till ewärdlig ego” efter halvbrodern Anders Nilssons bortgång 1846. Och innehavet begränsades till 5/96 av ängen. De som förrättade bodelningen efter Anders Nilsson var nämndemannen och grannen Olof Nilsson senior tillsammans med Magnus Olofsson i Lunnebo.16

Fyrskeda reserverades i bouppteckningen efter Olof junior som änkesäte åt hans efterlevande hustru Anna Danielsdotter och är inte åsatt något värde alls. Hon skulle dessutom få 3 000 riksdaler av de utestående reverserna. Övrig fast och lös egendom tillföll dottern Anna Karolina Olofsdotter och hennes make Håkan Jönsson.      

Efter Anna Danielsdotters bortgång 1868 fick dottern och mågen även ta över frälsehemmanet Fyrskeda som då värderades till 15 300 riksdaler. Gården utgjorde merparten av boets behållning på 15 811 riksdaler. Nils Olofsson i Salsbäck och Nils Nilsson i Gummetorp var skyldiga henne mindre belopp. Vidare finns till exempel två kor upptagna i bouppteckningen till ett värde av 60 riksdaler. Och Anna ägde gångkläder till ett värde av 54 riksdaler däribland elva klänningar.   

  1. Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv 05-JON-66, Storskifte Salsbäck 1803. ↩︎
  2. Önsätters by bestod i början av 1600-talet av två skattehemman vardera om ett helt mantal samt en frälsegård om ½ mantal. Frälsegården tillhörde Hans Eriksson Ulfsparre på Jonsbergs säteri. Skattegårdarna förlänades 1651 pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg. Genom reduktionen blev båda skattegårdarna kronoavlöningshemman och frälsegården kronohemman. Omkring 1800 kallades skattegårdarna för Uppgården respektive Nergården och var och en var delad på fyra hemman om vardera ¼ mantal. Kronohemmanet, Lillgården, var likaså delad mellan två bönder som var och en ägde ¼ mantal. Totalt bestod byn således av tio brukningsenheter.  ↩︎
  3. Nils Olofssons föräldrar hette Olof Persson (1716–1760) och Kersti (Stina) Persdotter. De ägde ¼ hemman Stummelsätter och var farfar respektive farmor till Olof Nilsson (1784). ↩︎
  4. Olofs fädernegård var ¼ Önsätter nergård skatteavlöning som han ärvde efter fadern. Olof Nilsson i Salsbäck mantalsskrevs som ägare av gården mellan 1806 och 1809, och med Sven Månsson som brukare. Därefter övertogs hemmanet av Per Månsson med familj. Per ägde även ¼ Önsätters Lillgård. Från omkring mitten på 1820-talet bodde Per med hustru Maja kvar i byn på undantag. ↩︎
  5. Lars Nilsson, ”Alexander-släkten” (opublicerat). ↩︎
  6. Ytterligare fyra barn har i Jonsbergs husförhörslängd 1817–1834 notering om att de kunde hela katekesen vid sju års ålder och ett barn vid åtta års ålder. Två från Arkö: Anna dotter till bonden Jonas Westerberg, och Carl Mattsson son till lotsen Mattis Persson. Vidare Anna Maja dotter till utjordsägaren Jon Carlsson på Hästö och Stina dotter till sockenskräddaren Jonas Olovsson i Brytsbo. Slutligen Sven som åtta år gammal kunde katekesen, han var son till daglönaren Jonas Nilsson i Möckeläng. ↩︎
  7. Köpet av ¼ Önsätter nergård (avlingegården) bör ha ägt rum 1827/1828 under pågående storskifte. Gården ägdes tidigare av omyndige Jöns Andersson (1821) som övertagit den efter sin far Anders Jönsson (1795). Anders var bördig från Glovshult och hans första hustru Cajsa (1796–1821) var född i Salsbäck som dotter till Per Månsson och Maja Håkansdotter (1771). Olofs nyinköpta hemman var en av granngårdarna till hans föräldrahem. (Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv, Häradshammar 05-HÄR-103, Storskifte Önsätter 1826).  ↩︎
  8. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:40 nr 845, Kerstin Alexandersdotter 1838. ↩︎
  9. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:43 nr 1955, Olof Nilsson 1854. ↩︎
  10. Arkiv digital: Kyrkböcker Sankt Anna socken, Död- och begravningsbok 1846–1860, s. 63. ↩︎
  11. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:43 nr 1425, Olof Olofsson 1852. ↩︎
  12. Arkiv digital: Björkekinds och Östkinds domsaga, Bouppteckning FIIIa:7, s. 169, Inga Nilsdotter 1895. ↩︎
  13. Arkiv digital: Bråbygdens domsaga, Bouppteckning FII:2 nr 7, Jon Olofsson 1906. ↩︎
  14. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:44 nr 1161 Olof Nilsson 1859; bouppteckning FII:45 nr 1671 Anna Danielsdotter 1868. ↩︎
  15. Jöns Anderssons (1821) mormor var Maja Håkansdotter (1771) från Salsbäck gift med Per Månsson som senare flyttade till Önsätter. Omyndige Jöns hade ärvt en gård i Önsätters by som hans gode man sålde till Olof Nilsson senior i Salsbäck (se ovan). ↩︎
  16. Arkiv digital: Östkinds häradsrätt, Bouppteckning FII:42 nr 711 Anders Nilsson 1846. Fadern Nils Persson var en av delägarna i Haddesätters äng och han hade 1790 lånat ut pengar till en annan delägare, Anders Andersson och Annika Persdotter i Simmetorp, mot säkerhet i Haddesätters änghump (Arkiv digital: Göta hovrätt Småprotokoll EVIIAAC:358 s. 1192 §2 3 maj 1791). ↩︎