Stubbehemman

Stubbehemman

Äldre fogderäkenskaper och jordeböcker kallar Salsbäck och flera andra gårdar i Jonsberg för stubbehemman. Det betecknar en gård som uppkommit genom att en blivande bonde röjt mark på allmänning och anlagt en gård med åker, äng och skog. Röjning kunde innebära att skog höggs ned så bara stubbar återstod, därav namnet stubbehemman. Brythiamarken såg kronan som sin mark och accepterade nybygget mot att innehavaren betalade en årlig avgift för sig och sin gård.

Stubbehemman var i praktiken samma sak som kronohemman. Alltså, en gård som ägdes av kronan och den brukande åbon, eller kronobonden, hade att betala en årlig avgift, kallad avrad. Rätten att bruka jorden kunde vara livslång och egendomen kunde gå i arv till nästa generation. Benämningen stubbehemman lever kvar i jordeböckerna även efter att andra källor talar om kronohemman.

Under rubriken ”stubbebönder” finns Måns i Salsbäck uppförd i 1540- och 1550-talens fogderäkenskaper och ända fram till 1565.1 Skatten bestod 1545 bland annat av: ½ lamm, 10 tjog ägg, fem lass ved och fyra parmar hö.2 Måns var en av 33 stubbebönder i Häradshammar med Jonsberg. Vid denna tid var Gustav Vasa kung i Sverige och riket höll på att lämna den katolska tron till förmån för den lutherska protestantismen. Det var dock en långdragen process som pågick seklet igenom och fram till Linköpings blodbad 1600.

Ovannämnde Måns efterträddes av Ingolff. Han finns omtalad i såväl 1567 års tiondelängd som i skattelängden 1569.

Älvsborgs lösen 1571

På 1570-talet var Anders bonde i Salsbäck och det var han som hade att betala den skatt som kallas Älvsborgs lösen. Sverige hade lidit nederlag mot Danmark i Nordiska sjuårskriget (1563–1570) och förlorat den viktiga fästningen i väster. För att få den tillbaka krävdes en stor lösensumma. Anders fick skatta för 2 kor, 3 ungnöt, 4 får, 2 svin, 2 hästar och därtill 1 pund koppar. Värdet för hans beskattade tillgångar uppgick till 6 mark och 2 öre. Det var långt mindre än vad grannarna Måns i skattegårdarna Möckeläng respektive Mönnerum taxerades för. Men mer än vad som utkrävdes av till exempel bönderna Olof i Gummetorp och Inge i Narvetorp. När alla skattebetalande bönder i Jonsberg rangordnas efter lösensummans storlek placerar sig Anders i Salsbäck i mitten.3

Bördsrättsköpen 1583

Under Johan III:s tid som svensk kung erbjöds eller tvingades kronans bönder 1583 att bördsrättsköpa sina hemman. Vad de fick i utbyte tycks ha varierat. Bönderna i Arkö och Gränsö förvärvade på så sätt äganderätten till sina hemman. Kronans övriga bönder i Jonsberg kan genom köpen ha garanterats arvsrätt. Köpen framstår närmast som en extra beskattning.

Vid tiden för bördsrättsköpen var Olof bonde i Salsbäck. Hans gård värderades till 7 daler, vilket också var den summa han fick betala. Salsbäck var det året ett av de högst värderade kronohemmanen i Jonsberg. Medeltalet för 41 värderade kronohemman var 4,85 daler och det hösta beloppet stannade vid 8 daler. Gränsö och Arkö var dock inte värderade alls men fick betala 3–4 gånger mer än övriga.4

Olof i Salsbäck finns noterad i fogderäkenskaperna från slutet av 1570-talet, efter ovannämnde Anders, och seklet ut. Gården drevs i början 1600-talet vidare genom hans änka, innan Nils tog över ansvaret 1605. Nils och Anders kan ha varit släkt med varandra, särskilt med tanke på bördrättsköpet 1583, men det framgår inte av källorna.

Älvsborgs andra lösen

Motsättningarna med Danmark och andra grannländer fortsatte med nya krig som följd. Mellan 1611 och 1613 pågick Kalmarkriget som avslutades med freden i Knäred 1613. Älvsborgs fästning gick på nytt förlorad och ny lösen skulle erläggas. Älvsborgs andra lösen var en personlig skatt som husbonden skulle betala för sig och sin familj, och den togs ut under flera år. Normalt erlade en bonde i Jonsberg 3 daler, men av olika skäl kunde beloppet reduceras. Och frälsebönder var undantagna. Bonden Nils i Salsbäck är noterad för 3 daler under vart och ett av de aktuella åren.5

Kalmarkriget tärde hårt på rikets resurser varför många bönder runtom i Sverige hade svårt med betalningarna. För att kunna betala hela lösensumma utsträcktes därför delbetalningarna med ett extra år. När den särskilt tillsatta granskningskommissionen summerade betalningarna från Jonsberg restfördes flera bönder. Nils i Salsbäck var dock en av dem som gjort alla utkrävda inbetalningar i tid. Gården hade även undgått den hagelstorm som 1614 förstörde skörden för såväl Gummetorp som Braskebo och Hagerstorp.   

I de bevarade och läsbara fogderäkenskaperna mellan 1605 och 1612 finns växelvis en Nils och en Olof bokförda som bönder i Salsbäck, och 1613 båda två. Tiondelängden för 1614 upprättades den 16 december 1613 och uppger således att Nils i Salsbäck lämnat råg. Och enligt skattelängden för samma år var det Olof som skötte skattebetalningen. Från 1615 och framåt nämns enbart Nils och det var också han som svarade för betalningen av Älvsborgs andra lösen.6

Boskapslängden 1630

Personer och boskap fortsatte att beskattas även efter att Älvsborgs andra lösen erlagts, och för året 1630 finns en välbevarad boskapslängd. I Salsbäck hette bonden det året Nils. Möjligen är det samme Nils som vi mött tidigare och bland annat i rättan tid betalade Älvsborgs andra lösen.

Han fick 1630 betala mantalspenningar för tre personer och skatt för en hel del djur, bland annat 6 kor och lika många kvigor. Därtill kom 3 hästar, 2 stutar, 6 får och 3 svin samt 3 tunnor utsäde. Det blir inalles 26 djur. Värderas djuren efter samma taxa som 1571 uppgick värdet till 13 mark och 5 öre. Totalt beskattades 64 bönder i Jonsberg 1630 och det fanns bara sju besättningar som var värdefullare än Nils`. Medeltalet låg på 8,3 och medianen 8,2. Spridningen var således relativt jämn.7

Jämfört med 1571 hade djurhållningen allmänt ökat i Jonsberg 1630. Medelvärdet steg från 6 mark 1571 till drygt 8 mark. För Salsbäcks del var uppgången än starkare, både absolut och relativt. Som vi minns betalade Anders i Salsbäck 5½ mark för boskapen till Älvsborgs första lösen. Fördelningen var mer ojämn det året med ett medelvärde på 6,08 mark och en median på 5,19 mark. Anders 1571 placerade sig således ungefär i mitten när bönderna rangordnas från högsta till lägsta, medan Nils låg bland topp sju.8

Utöver Nils finns 1630 också en Per i Salsbäck nämnd. Troligen släkt med Nils på något sätt. Kanske bodde han på undantaget? Per skattade i varje fall för sig själv och för en ko.    

Mantalslängder

Den Nils som var mantalsskriven på Salsbäck i början av 1640-talet skulle kunna vara identisk med Nils 1630 och även med den Nils som betalade Älvsborgs andra lösen. Nils i Salsbäck 1630 var en av socknens sexmän och har i den egenskapen godkänt och undertecknat mantalslängderna 1642–1646. I mantalslängden följs Nils 1645 av Anders. Denne Anders var bonde i Salsbäck när lantmätare Jean de Rogier vid 1600-talets mitt på kungligt uppdrag upprättade en geometrisk karta över Salsbäck och andra kronohemman (se nedan). Och efter Anders, följde hustru Kerstin 1653. Kerstin var troligen änka efter Anders, och Anders eventuellt son till den tidigare Nils.9

Vid mitten av 1650-talet får vi även efternamn på de mantalsskrivna personerna. Nils Andersson hette bonden i Salsbäck åren 1654–1657.  Familjenamn förekom ännu inte på länge bland bönder utan det var patronymikon som gällde. Faderns förnamn bestämde således barnens efternamn. Nils Anderssons far kan ha varit den Anders som var skriven på Salsbäck 1645–1652. På vintertinget 1655 blev Nils Andersson indragen i en tvist mellan Erik i Stummelsätter och Anders i Tuna om en gris. Erik menade att Anders stulit grisen från honom och slaktat den. Anders försvarade sig med att han köpt grisen av Nils i Salsbäck.10

Nils Andersson var gift med Ingrid Persdotter som en kort tid tog över gården efter honom. Anders Olofsson blev därefter bonde i Salsbäck gift med Anna Persdotter. Om Anders eller Anna var släkt med Nils eller Ingrid framgår inte av källorna. Möjligen kan Anna och Ingrid ha varit systrar, med tanke på deras efternamn. Anders Olofsson och hustru Anna i Salsbäck begravdes på samma dag den 1 maj 1669.

Ägoavmätningen 1650

När Anders var bonde i Salsbäck genomfördes 1650 den äldsta kartering av Salsbäck vi känner till. Lantmäteriet hade tillkommit 1628 med uppgift att i kartor beskriva Sverige. Det var lantmätare Jean de Rogier som infann sig i Salsbäck, och andra krono- och skattehemman i socknen, för att mäta, värdera och kartera ägorna. Frälsehemman berördes däremot inte då de löd under adeln och inte under kronan. Ej heller ingick i lantmätarens uppdrag att kartlägga de till adeln förpantade skatte- och kronohemmanen. I byar med skilda jordnaturer kartlades dock alla hemman, inklusive frälsegårdarna.  

Ägorna till kronohemmanet Salsbäck är i 1650 års kartverk indelade i fem enheter. Närmast bostadshuset låg Västergärde respektive Östergärde på tillsammans drygt nio tunnland. Gärdet i väster var det största på fem och ett halvt tunnland. För båda åkrarna bedömdes jorden som lerig och mullrik. Utöver gärdena omtalas i kartans förklaring tre ängar: ”Enge hage”, ”By engien” och ”Ingesboo engh”. Störst var ”By engien”, det vi idag kallar för ängarna eller Storängen, som gav 30 lass hö. Den bestod av mossvall. Den längre bort liggande ”Ingesboo” klassificerades som sankvall och därifrån kunde man bärga 12 lass hö. ”Enge hage” slutligen, som låg nära boningshuset mellan västra gärdet och Salsabäcken, bidrog med 4 lass hö.11 En av den senare ängens uppgifter kan ha varit att skydda åkermarken mot översvämningar från den strida Salsabäcken.

En gård på 6 tunnland har ansetts nödvändig för att försörja en familj, och för att överleva en vinter behövde en ko tillgång till fyra lass hö.12 Salsbäck skulle således gott och väl ha försörjt Anders och hans familj och gårdens ängar kunde hålla ett tiotal kor med vinterfoder. Men även kvigor, hästar och andra djur skulle leva på höskörden. Vid boskapsbeskattningen 1630 fanns det sex kor i Salsbäcks ladugård förutom hästar, stutar, kvigor och får (se ovan). Var besättningen likartad 1650 bör djuren ha klarat vintern och våren innan de åter kunde släppas ut på grönbete.  

Bland de 31 hemman i Jonsberg som uppmättes vid 1600-talets mitt tillhörde Salsbäck de större. Åkerarealen översteg klart genomsnittet och det fanns rikligt med ängsmark. När åkern rangordnas efter areal placerar sig Salsbäck som nummer nio och vad gäller ängen hörde gården till topp fyra.13

Skogen räckte till husbehov men var troligen inte av bästa kvalitet, så kallad tarvskog (”Tarueskogh”). Betet i skogen ansågs gott och man hade rätt till fiske i ”almenningen”. Troligen menas Mönsen även kallad Mönnesjön och senare Mönnerumssjön, som låg ungefär där vi idag hittar flyna.

Den numera försvunna sjön Mönsen täckte under 1600-talet och långt in på 1700-talet en betydande yta. Den sträckte sig från Narvetorps fly ända bort till Fettsätters ägor. Mellan dagens Norra Mönnerum och den numera rivna gården Mönsebo nådde vattnet enligt äldre skifteskartor ända upp till vägen. Med tanke på sjöns äldre namn hade den kanske sin tyngdpunkt just kring Mönsebo. Eller också fick gården namn efter sjön. Mönsen var i sin tur en del av ett större vattensystem som sträckte sig ända från Lyngsjön i Östra Ny socken och mynnade via ån Mena i Jonsbergsviken nära kyrkan.

Karta över Salsbäck (A) 1650

Källa: Lantmäteriet: Lantmäteristyrelsens arkiv, Geografisk ägoavmätning 1650 Jonsbergs socken Salsbäck nr 1.

Sven Jonsson

Sven Jonsson är mantalsförd på Salsbäck från 1670 och under flera decennier framöver. Inget tyder på nära släktskap med företrädaren Anders Olofsson och hans hustru Ingrid Persdotter. Sven var son till Jon Svensson i Mönnerum och dennes hustru Ramfrid Grelsdotter, och troligen född omkring 1630.

Sven gifte sig vid mitten av 1650-talet med Ingrid Nilsdotter. Hon hade tidigare varit gift med Sevard Botvidsson i Orrevalla i Östra Husby socken, som avled 1655. Paret Sven och Ingrid blev bönder i Orrevalla och där föddes sonen Sevard 1658. Familjen flyttade senare till Salsbäck där Sven således är mantalsskriven från 1670 och framåt. Dottern Maria föddes i Salsbäck vid midsommar 1672. Möjligen var det hon som begravdes den 24 november 1673 som ”Sevards dotter i Salsbäck”. Sonen Sevard var ju då bara 14 år. 

År 1690 brann Salsbäck ned till följd av vådeld. Sven Jonsson krävde då på Östkinds härads höstting 1690 att få ta över den del av Mönnerum han ärvt efter fadern och som brukades av hans bror Per Jonsson. Men Sven gjorde även anspråk på Pers del eftersom brodern brukat hans arvejord. Inget tyder på att så blev fallet. Sven var fortsatt mantalsskriven på Salsbäck innan sonen Sevard/Sivard Svensson tog över. Och Per Jonsson hittar vi bland bönderna i Mönnerums by.14

Sven Jonsson var i början av 1690-talet indragen i rättsliga konflikter med halvbröderna Måns Sivardsson i Orrevalla och Botvid Sivardsson i Kagestad. Ett ärende gällde Svens hustru Ingrid Nilsdotters arvsandel i Orrevalla. Botvid var Ingrids son och Måns hennes styvson. Hon och dåvarande maken, framlidne Sevard Botvidsson, hade tillsammans köpt in jord. Sven begärde nu att hustrun skulle ersättas för sin del av transaktionen.15

En annan tvistighet handlade om en skogsbrand i Orrevalla medan Sven ännu bodde där. På hösttinget 1691 förlikades man och Sven ersatte Måns med 20 riksdaler kopparmynt.16

Sven Jonsson hade förtroendeuppdrag både som kyrkvärd och sexman i Jonsberg. Han efterträdde sin far, Jon Svensson i Mönnerum, i kyrkans nämnd (sexman) 1673 och slutade som kyrkvärd 1681. Det var också Sven som fick representera bygden i det prosteting som hölls i Häradshammar 1680. Vid hösttinget 1675 tjänstgjorde han som nämndeman på prov i Östkinds häradsting.17 Det blev dock ingen fortsättning på det uppdraget. Sista noteringen jag funnit är att Sven köpte arvejord i Mönnerum 1696.18 Kanske avled han i slutet av 1690-talet och bör då ha varit runt 65–70 år gammal.

Sevard Svensson

Ett av Sven Jonssons och Ingrid Nilsdotters barn var sonen Sevard Svensson född 1658 i Orrevalla, Östra Husby. Han bör ha varit deras äldste son och efterträdde fadern som bonde i Salsbäck. Vid midsommartid 1680 hölls bröllop för Sevard Svensson i Salsbäck och Brita Olofsdotter från Granebo. De vigdes samman den 13 juni 1680 i Jonsbergs kapellförsamling.

Sevard Svensson stod brudgum på nytt i oktober 1706 då han gifte sig med Maria Jonsdotter från Vånga i Häradshammar. Hon bör ha varit hans tredje hustru för den 18 september (14 Trinitus) 1704 begravdes den 41-åriga Ingrid Synysdotter, hustru till Seved Svensson, båda från Salsbäck. Maria från Vånga, som i vissa dokument heter Brita från Vånga, var nära släkt med Brita i Granebo, varför särskilt tillstånd krävdes för giftermålet mellan Sevard och Maria. Konsistoriet i Linköping gav sitt medgivande till äktenskapet.19

Sevard lämnade flera barn efter sig som alla var födda i hans första äktenskap med Brita i Granebo. Sonen Olof (d. ca 1741) och dottern Brita (1687–1757) tog över fädernegården Salsbäck och delade den så att de fick ½ mantal var. Till barnaskaran hörde även sonen Jon (d. 1748) som blev bonde i Mönnerum, där hans farfar, Sven Jonsson, var född och hade arvsrätt. Vidare döttrarna Maria och Ingrid.20

Sevard bevakade nogsamt sina arvsintressen i Mönnerum. På vintertinget 1696 köpte han till exempel arvejord i Mönnerum tillsammans med sin fars bröder Måns och Per Jonsson.21 Och på hösttinget samma år begärde han husesyn för ett gårdsköp i Mönnerum som han gjort flera år tidigare.22 Besiktningen resulterade i att man fann husröta i Östergården. Det tycks ha varit den gård där farbrodern Per Jonsson tidigare bott innan han flyttade till Häradshammar. Per invände att grannar kunde intyga att husen hade varit välbehållna när han lämnade dem.23

Sevard och Per stötte samman flera gånger på tinget i Lytisberg i Östra Husby där Östkinds häradsrätt höll sina möten. Per anmärkte på Sevards sätt att sköta Mönnerum. På hösttinget 1696 anklagades Sevard för att fördärva sin andel i Mönnerum genom att han ”förde foder från gården”. Sevard urskuldade sig med att tvingats göra så för att lösa sin andel men att han skulle återföra gödseln. Tinget erinrade honom att han annars skulle få plikta enligt lag.24

På vintertinget 1698 gällde oenigheten ett underhåll Per Jonsson enligt kontrakt under femton års tid utbetalt till sin moder ”som nu för döden avgången är”. Per anklagade Sevard Svensson för att inte ha fullföljt sin del av kontraktet. Det tycks som att Sevard ärvt skulden efter sin far Sven Jonsson i Salsbäck, annars borde kravet ha riktats mot den senare.25

I oktober 1701 anförde Per att Sevard låtit en ”oskyld”, dvs en person utanför släkten, bruka ett sexöresland i Mönnerum. Per gjorde anspråk på att själv få bruka sexöreslandet under de fem år som återstod av kontraktstiden. Tingsrätten dömde till Pers fördel och att han årligen skulle ersätta Sevard med 36 riksdaler kopparmynt.26

Sevard Svensson bör ha avlidit omkring 1705/1706, knappt femtio år gammal. Hans tredje hustru uppges ha flyttat till Rönö 1706 efter Sevards död.27 Och de sista noteringarna i Östkinds dombok är från 1704. På vintertinget sökte flera av traktens bönder, bland andra Sevard i Salsbäck, tillstånd att få att avbränna skog då deras gård och äng var ”mycket skogsbelupna”.28 Och på sommartinget gällde ett ärende Sevards arvejord i Orrevalla.29

Syskonen Olof och Brita

Fram till 1700-talet fanns det en ensam bonde, eller åbo, mantalsskriven på kronohemmanet Salsbäck. Efter att förbudet mot hemmansklyvning hävts i slutet av 1600-talet delades Salsbäck mellan syskonen Olof Sevardsson och Brita Sevardsdotter. De var arvingar efter omnämnde bonden Sevard Svensson och var och en av dem ägde ½ mantal Salsbäck.

Olof med hustru är mantalsförd på Salsbäck från 1707 fram till 1741. Efternamnet Sevardsson (Sivardsson) framgår inte ur mantalslängderna men väl ur födelseböckerna förutom domböckerna. Olof Sivardsson i Salsbäck var således ett av sex dopvittnen när Per Larssons son Sven döptes den 4 november 1722. Två år senare, den 22 november 1724, noterade prästen i längden över födda ”Olof Sivardssons barn i Salsbäck kallad Sven”.

Olof var gift med Kerstin Svensdotter och det är hon som länge döljs bakom ”hustru” i mantalslängderna. Efter makens frånfälle mantalsskrevs hon som ”hustru Kerstin” från 1742.

Vidare hittar vi ”Kerstin i Salsbäck” som fadder när Jon Sevardssons (bror till Olof) i Mönnerum son Erik döptes 12 juni 1717. Kerstin framträder med både för och efternamn vid barndop 26 december 1725 och 18 januari 1730. Hustru Kerstin Svensdotter från Salsbäck var således en av tre kvinnliga faddrar när Nils Håkanssons i Fettsätter dotter Ingrid döptes 1725. Liksom när Maria i Björsätter ”christnades” 1730. Maria var dotter till Olof Olofsson och Kerstin Andersdotter.

Kerstin Svensdotter avled den 15 januari 1748 och begravdes den 24 i samma månad. I prästens bok över döda och begravda kallas hon ”Olofs hustru i Salsbäck”. Hon skall då ha varit 62 år gammal och således född 1686. I äktenskapet med Olof födde hon minst tre barn: döttrarna Brita (1713) och Anna (1720) och sonen Sven (1724). I födelse- och dopboken står alla tre som makens barn utan att hustrun namnges.

Olofs syster Brita Sevardsdotter finns upptagen i 1707 års mantalslängd som ”Brijtha” tillsammans med ogifte Per och pigan Anna. Per bör vara den Per Larsson som Brita strax därefter gifte sig med. Vi vet inte exakt när vigseln ägde rum. Men 3 maj 1708 var Per i Salsbäck fadder vid ett barndop och i december föddes Sevard, ”Pärs barn i Salsbäck”. Barnet levde dock bara i tre dagar. Sonen Lars dog också tidigt. Han föddes i april 1711 och begravdes efter 15 veckor i början av augusti.

Sonen Per Persson klarade däremot barnaåren välbehållen. Han föddes 21 september 1712, och vigdes i september 1735 med Kerstin Svensdotter från Brytsbo. De fick tillsammans tre barn innan hustru Kerstin avled. Per fortsatte som bonde på ¼ Brytsbo och gifte om sig 1741 med änkan Elin Månsdotter från Arkösunds krog.30 Även i det äktenskapet föddes tre barn fram till att Per Persson avled 1748 vid 39 års ålder. Den som kom att ta över Salsbäck efter föräldrarna var den yngste sonen Sven Persson, född 1722 (se vidare nedan).

Per och Britas dotter Ingrid Persdotter var född 29 september 1717, och gifte sig 1737 med Jöns Svensson från Lindöja (d. 1767). Hennes arvsrätt i Salsbäck men också i Brytsbo löstes av bröderna Sven respektive Per.31 Ingrid Persdotter var nästan 72 år gammal när hon avled som änka i Mönnerum 1789.32

Första gången Per Larsson i kyrkböckerna nämndes vid efternamnet Larsson var när sonen Sven döptes i november 1722. Denne hade som vi sett fyra yngre syskon: Sevard, Lars, Per och Ingrid. Sven Persson blev den som kom att ta över gården efter föräldrarna. Fadern, dannemannen Per Larsson avled i april 1750 vid en ålder av 71 år. Om åldern stämmer skulle han ha varit född 1679. Hustrun Brita Sevardsdotter levde fram till mars 1757 och nådde 70 års ålder. Hon var således född 1687.

Per Larsson var bondson från Mönsebo beläget nära Salsbäck, men på andra sidan sjön Mönnen, I Häradshammars födelse- och dopbok 1668–1708 finns en Per Larsson i Mönsebo antecknad som född 1 april 1683. Om den uppgiften är korrekt blir hans ålder 67 år och inte 71 som ovan. Bonden i Mönsebo, Pers far, hette Lars Persson. Och en farbror Per Persson var bonde i Mönnerum. Pers bror Botvid Larsson övertog Mönsebo efter deras far.

Bönder i Salsbäck intill 1640

År, periodBonde
1447Swen
1540–1565Måns
1567–1569Ingolff
1570,1572Anders
1577–1600Olof
1601–1604Änkan
1605Nils
1606–1607Olof
1611Nils
1612Olof
1613Nils, Olf
1614–1625. 1630, 1635, 1640Nils
Anmärkning: Första och sista året anges för en period även om inte alla år däremellan är täckta. Källa: Digitala forskarsalen: Svenskt Diplomatarium; Östergötlands handlingar, Östkinds härad, Häradshammar 1530–1630; Jordeböcker, Östergötland 1635, 1640.

Bönder mantalsskrivna på Salsbäck 1642–1707

ÅrBonde
1642–1644Nils
1645–1652Anders
1653Kerstin
1654–1657Nils Andersson, h. Ingrid Persdotter
1658–1659H. Ingrid Persdotter
1660–1669Anders Olofsson, h. Anna Persdotter
1670–1691Sven Jonsson, h. Ingrid Nilsdotter
1695–1706Sevard Svensson, h1. Brita Olofsdotter, h2. Ingrid Synysdotter (d.1704), h3. Maja Jonsdotter Barn: Olof, Brita, Jon, Maria, Ingrid
1707Olof Sevardsson; Per Larsson
Källa: Digitala forskarsalen: Mantalslängder 1642–1707.

Oårs tider

När Salsbäck delades i två lika stora delar mellan Sevard Svenssons barn, syskonen Olof och Britta, var Karl XII kung i Sverige. Blott 15 år gammal efterträdde han 1697 sin far Karl XI. Den nye kungen fick tillbringa en stor del av sitt liv i fält för att för att försvara det svenska stormaktsväldet mot utländsk aggression. Sammandrabbningarna har blivit kända som ”Det stora nordiska kriget”. Angriparna var förbundna i allianser av skiftande sammansättning. Den svenska armén var inledningsvis framgångsrik inte minst under slaget vid Narva 1700. Men lyckan vände och svenskarna led ett förkrossande nederlag vid Poltava 1709. Först efter freden i Nystad 1721 inträdde lugnare förhållanden. De ständiga krigen tärde hårt på rikets resurser och även bönderna på yttre Vikbolandet fick känna av påfrestningarna.

Pär Larsson i Salsbäck, gift med Britta Sevardsdotter, inkom i februari 1709 till Östkinds häradsrätt med en begäran om underhåll för flickan Maria Sevardsdotter, som var yngre syster till hans hustru. Maria hade visserligen ett arv efter sin far, Sevard Svensson, som förvaltades av hennes förmyndare, Håkan Karlsson i Önsätter, men det hindrade inte tingsrätten att bevilja Per en årlig ersättning på 7 riksdaler kopparmynt med hänvisning till ”denna svåra tiden”.33

Kronans befallningsman, välbetrodde, Lars Giöthe tilltalade i juni 1711 en stor del av häradets bönder för att inte i laga tid ha betalt sina kronoräntor och andra utskylder. Över 50 bönder i Häradshammar resterade med betalningen och därtill kom bönderna i Östra Husby och Östra Stenby. Per i Salsbäck och Jon i Gummetorp tillhörde de som låg efter med betalningen. Olof Sevardsson tycks ha varit bättre beställd än grannen Per och saknas i listan över till tinget inkallade bönder. Anledningen till eftersläpningen var ”den svåra dyra förflutna tiden” och betalning skulle ske ”så snart möjligt kan”.34

För att sätta ökad press på Sverige i slutet av stora nordiska kriget och inför förestående fredsförhandlingar härjade den ryska flottan längs östersjökusten 1719 och brände ned städer och gårdar. En styrka trängde in i Bråviken och på vägen till Norrköping nedbrändes bland annat kungsladugården Skenäs i Östra Husby socken.

Krono- och kronoskattebönder från Östkinds härad blev enligt generalorder ålagda att infinna sig vid Skenäs för att ombesörja återuppbyggnaden av de ”av fienden ryssen” avbrända husen. Kallelsen hörsammades dock inte av alla. Kronobefallningsman välbetrodde Nils Ackling besvärade sig därför vid tinget den 23 oktober 1721 över ett stort antal bönder som uteblivit, bland dem fanns Per Larsson och Olof Sevardsson från Salsbäck.

De åtalade försvarade sig med att de varit förhindrade att hjälpa till med återuppbyggnaden på grund av kronoskjutsningar och andra uppdrag de ålagts av myndigheterna. Och försäkrade samtidigt att de hädanefter skulle fullgöra de uppgifter som generalordern ålagt dem.35

  1. Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötlands handlingar 1530–1630, Östkinds härad. Materialet är inte bevarat för alla år och är för vissa år illa skadat och bara delvis läsbart. För 1545 se volym 10, bild 76. ↩︎
  2. Parm är ett äldre volymmått för hö vars storlek har varierat. ↩︎
  3. Digitala forskarsalen: Älvsborgs lösen 1571, bild 207. Se vidare Älvsborgs lösen 1571. ↩︎
  4. Digitala forskarsalen: Handlingar angående bördsrättsköpen under Johan III, volym 2, s. 1824. Se vidare Bilaga 1: Bördsrättsköpen. ↩︎
  5. Digitala forskarsalen: Älvsborgs lösen 1613–1619, volym 71–77. ↩︎
  6. Inte bara för Salsbäck utan även för flera andra gårdar i Jonsberg uppger tiondelängden respektive skattelängden olika namn på den betalande. Se till exempel Gummetorp Nils respektive Lasse, Narvetorp Måns respektive Olof, Fyrskeda Olof respektive Hans med flera. Däremot en och samma bonde för bland andra Möckeläng (Per), Granebo (Björn) och Gässlingsbo (Ingemund). (Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar, Östergötlands län, Östkinds härad 1601–1630. ↩︎
  7. Arkiv digital: Östergötlands läns landskontor, Mantalslängd 1630, EIIIa:1. ↩︎
  8. Lars Nilsson, ”Jonsberg av igår, Befolkning och bebyggelse”. ↩︎
  9. Mantalslängder 1642–1820 finns digitalt tillgängliga både i Riksarkivets Digitala forskarsal och hos Arkiv Digital. ↩︎
  10. Arkiv digital: Östkinds dombok 29 januari 1655. ↩︎
  11. Lantmäteriet: LMS, Geometrisk ägoavmätning 1650 Jonsbergs socken Salsbäck nr1. Även: Digitala forskarsalen, Sveriges äldsta storskaliga kartor. ↩︎
  12. Med kartan i fokus, s. 73. ↩︎
  13. Lars Nilsson, ”Jonsberg av igår”. ↩︎
  14. Arkiv digital: Östkinds dombok 20 oktober 1690. ↩︎
  15. Arkiv digital: Östkinds dombok 20 oktober 1690, 6 februari, 29 april och 10 november 1691. ↩︎
  16. Arkiv digital: Östkinds dombok 16 november 1691. ↩︎
  17. Arkiv digital: Östkinds dombok 18 oktober 1675. ↩︎
  18. Arkiv digital: Östkinds dombok 13 oktober 1696. ↩︎
  19. Arkiv digital: Östkinds dombok 15 februari 1706 § 42. Mamman till Sevards första hustru (Brita Olofsdotter) var halvsyskon med hans tredje hustru (Brita Jonsdotter) och de hade gemensam pappa. ↩︎
  20. Arkiv digital: Östkinds dombok 20 februari § 27 och 12 juni § 47 1711. Alla syskon finns nämnda i dessa protokoll från 1711. Det framgår också att de var samsyskon, dvs. hade gemensamma föräldrar. ↩︎
  21. Arkiv digital: Östkinds dombok 11 februari 1696. ↩︎
  22. Arkiv digital: Östkinds dombok 14 oktober 1696. ↩︎
  23. Arkiv digital: Östkinds dombok 5 oktober 1697. ↩︎
  24. Arkiv digital: Östkinds dombok 14 oktober 1696 § 44. ↩︎
  25. Arkiv digital: Östkinds dombok 9 februari 1698. ↩︎
  26. Arkiv digital: Östkinds dombok 14 oktober 1701. Det aktuella skattehemmanet i Mönnerums by var på 12 öresland, varför ett 6-öres land borde motsvara halva hemmanet.  Byns andra hemman var på 8-öresland. ↩︎
  27. Magnus Arnér s. 136; Arkiv digital: Östkinds dombok 9 juni 1715 §41 och 18 oktober 1715 §45. I Häradshammars död- och begravningsbok 1705 anges att pigan Brita Sevardsdotter från Salsbäck begravts vid ”Capellet”. Släktskap med Sevard Svensson är oklart. Det fanns redan en dotter Brita bland Sevards barn. Piga och dräng användes som titlar både för anställd arbetskraft och för barn som arbetade hemma på egna gården. ↩︎
  28. Arkiv digital: Östkinds dombok 1 mars 1704 §41. ↩︎
  29. Arkiv digital:  Östkinds dombok 13 juni 1704 §13. ↩︎
  30. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:82 (1742) s. 262 nr 19. Fadern Per Larsson är en av dem som bevittnat kontraktet. ↩︎
  31. Arkiv digital: Göta hovrätt, småprotokoll EVIIAAC:99 (1746), s. 1ff. Föräldrarna uppger att de löst, och därmed äger, den gård i Brytsbo by där sonen Per bor. Han fick ärva Brytsbo mot att lösa ut systern Ingrid. På motsvarande sätt fick sonen Sven ärva föräldrahemmet Salsbäck. ↩︎
  32. Arkiv digital: Jonsbergs kyrkoarkiv, Dödbok Jonsberg 1765–1830, s. 545. Ingrid Persdotter saknas visserligen i husförhörslängden för Mönnerum 1778–1790, men dödsdatum stämmer med en anteckning i efterhand av prästen i födelseboken 1717. Den samtida Ingrid Persdotter (1717–1783) som var bosatt i Överbäcken och gift med sockenskomakaren Erik Andersson måste vara en annan person.   ↩︎
  33. Arkiv digital: Östkinds dombok 22 februari 1709 §50. Maria kallas Svensdotter i protokollet. ↩︎
  34. Arkiv digital: Östkinds dombok 12 juni 1711 §36. ↩︎
  35. Arkiv digital: Östkinds dombok 23 oktober 1721 §26. ↩︎