På 1570-talet började besittningsförhållandena att gradvis ändras. Över tid skedde en förskjutning från skatte- och kronohemman mot allt fler frälsehemman. Och snart var de senare i majoritet. Jonsberg omvandlades på kort tid från att ha varit en bygd dominerad av kronobönder av olika slag till att bli en utpräglad adelssocken. Vid 1600-talets mitt betalade bönderna all sin årliga ränta till adelsmän och inte längre till kronan (tabell 1.1).
Förändringen var en följd av bland annat kronans donationspolitik. Adeln belönades för sina tjänster till kronan och sin lojalitet genom förläningar av hela gårdar, men också genom förpantningar av den årliga räntan från såväl skatte- som kronohemman. Donationerna blev i sin tur grunden för den säteribildning som ägde rum från 1500-talets senare del. I Jonsberg underlättades tillkomsten av säterier av att flera gårdar runt Jonsbergs kapell sedan tidigare tillhörde Kungl. Maj:ts arv och eget. Berörda var: Jonsberg, Stockholmstorp, Klockarbo, Håcklö och Björnö samt ett hemman i Djäknetorps by.
Jonsberg med kvarn och idfiske uppges i 1569 års jordebok över arv och eget i Östergötland vara förlänat till stadsskrivaren och senare borgmästaren i Stockholm Nils Hansson Brask (d. 1590). Han var född i Linköping och ättling till den omtalade biskopen Hans Brask, han med ”brasklappen”. Erik XIV hade låtit fängsla Nils Hansson Brask tillsammans med hertig Johan, blivande Johan III, men Brask frigavs vid den senares trontillträde 1569. Förläningen var kanske ett tack för hjälp och visad lojalitet.1
Donationen övergick 1574 till Christoffer Eriksson Ulfsparre (1542–1586). Efter dennes död förlänade hertig Karl, senare kung Karl IX, Jonsberg med Stockholmstorp, Klockarbo, Håcklö, Björnö samt Djäknetorp jämte torpet Skogen2 till Christoffers bror Hans Eriksson Ulfsparre (d. 1616). Det var den senare som omkring 1600 omvandlade Jonsberg till en ståndsmässigt bebyggd huvudgård för sitt säteri. Godsmassan utökades därefter ytterligare genom donationer, köp och byten.
Sven Lillie, som var ingift i ätten Ulfsparre, bytte i början av 1580-talet från kronan till sig bland andra kronohemmanen Hovgren och Ugglö i Jonsberg respektive Häradshammar. Gårdsförvärven blev grunden till en mindre säteribildning (se Hovgren, nedan). Ett tiotal år senare förlänades Lillie dessutom räntorna från skattehemmanet Utsätter, stubbehemmanet i Djäknetorps by samt Rumgärdet och Kolstorp. Hovgren och Ugglö bytte jordnatur till frälse i samband med förläningen. De övriga gårdarna fortsatte att i fogderäkenskaperna redovisas under rubrikerna skattehemman respektive stubbehemman med marginalanteckningen ”förlänt”.
På 1580-talet (1585) lades vidare stubbehemmanen Björsäter och Ödebo under nybildade Gottenviks säteri liksom de två gårdarna i Häggebo. Antalet krono- och stubbehemman reducerades därmed ytterligare. Även häradstorpet Hagen var indraget under Gottenvik.
Kronans förläningspolitik i kombination med byteshandel och förpantningar intensifierades i början av 1600-talet. Inte mindre än arton hemman berördes därav mellan åren 1609 och 1613. Hans Eriksson Ulfsparre på Jonsberg bytte till sig flera gårdar av hertig Johan av Östergötland.3 De två stubbehemmanen i Möddebo by övergick 1609 till Ulfsparre liksom Narvetorp, Skriketorp, Källtorp och Ormsätter. I utbyte lämnades andra gårdar i Häradshammar men också i Vadstena län. Samma år förlänades Olof Olsson Musselskal på Gottenvik stubbehemmanen Ramsdal och Kälebo. Kälebo var vid denna tid en by om två kronogårdar.
Två år senare (1611) köpte Hans Eriksson Ulfsparre skattegårdarna Bredåker och Fettsätter och fick hertig Johans tillåtelse att ombilda dem till frälse. Och 1613 fick Ulfsparre den årliga räntan från de två skattehemmanen i Mönnerum i pant av hertigen, liksom avkastningen från Mönsebo, Ramnö, Braskebo, Jägerstorp och Nygärde.
Efter de intensiva åren 1609–1613 dröjde till 1627 innan kronan avhändade sig ytterligare skatteinkomster. Pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborgs slott ökade då sitt gårdsinnehav genom köp av kronohemmanen Hälltorp, Ransätter, Rocklösa och Vigelsbo. Och 1640 tillhandlade sig fru Christina Nilsdotter av Gottenvik de två stubbehemmanen i Isnäs by tillsammans med Öbbnebo.
När dessa affärer avslutats uppbar kronan skatteinkomster (årlig ränta) endast från trettio hemman i Jonsberg. Mer än hälften av gårdarna var förlänade, bortbytta eller förpantade. Över de kvarstående hemmanen upprättade lantmätare Jean de Rogier 1650 på kungligt uppdrag en geometrisk avmätning med uppgift om varje enskild gårds avkastning från åker och äng. (se nedan) Den årliga räntan från dessa uppmätta hemman förlänades kort därefter (1651) till pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg. Kronan hade därmed till adeln lämnat ifrån sig all skatt från bondehemmanen i Jonsberg. Och samma förhållanden rådde i hela Östkinds härad.
- Nils Hansson Brask höll fast vid den katolska tron och försökte påverka kungen i samma anda. ↩︎
- Skogen har vid närmare efterforskning visat sig vara identiskt med Åketorp i Östra Husby. Torpet Skogen finns upptaget i Hertig Karls jordebok 1576 över arv och eget i Häradshammar. Namnet ändrades 1609 till Åketorp (Acketorp) och fördes i jordeboken 1675 över till Östra Husby. I andra källor, som bland andra Älvsborgs lösen 1571 och 1613 redovisas Skogen/Åketorp under Östra Husby. Se vidare Bilaga 2. ↩︎
- Hertig Johan av Östergötland (1589–1618) var son till Johan III och formellt den som borde ha blivit kung efter att hans halvbror Sigismund avsatts 1599. Hertig Johan avsade sig dock alla anspråk på kungatronen till förmån för sin farbror, hertig Karl (Karl IX), genom Norrköpings arvförening 1604 och på nytt inför Gustav II Adolfs trontillträde 1611. Genom hertig Johans försorg lades grunden till tillkomsten av Holmens bruk i Norrköping. ↩︎