Det äldsta skriftliga dokument vi känner till som namnger gårdar i Jonsberg är ett medeltida brev daterat i Tälje 1317.1 Brevet vittnar om en maktkamp mellan kronan och adeln. Det man strider om är rätten att uppbära årlig ränta från gårdarna: Jonsberg, Håcklö (Rytzohukla), Klockarbo, Stockholmstorp, Peterstorp, Hagerstorp, Äspdal, Salsbäck, Ramsdal, Ripetorps kvarn och Bredåker. Brevskrivaren menar att frälsemän olovligen tillägnat sig de uppräknade gårdarna och att hertig Erik förordnat om att egendomarna skall återlämnas till kronan inom sex veckor samtidigt som de årliga inkomster frälsemännen uppburit skall återbetalas.2 Kronan krävde således tillbaka förlorade skattemedel från adeln.
Flertalet gårdsnamn känner den initierade väl igen. Två av dem – Äspdal och Ripetorp – är belägna i Häradshammar, de övriga nio i Jonsberg. Bortsett från Bredåker, Klockarbo och Peterstorp kan gårdarna återfinnas på en nutida karta. Bredåker och Klockarbo kom att läggas in under Jonsbergs säteri. Vad som hänt med Peterstorp är däremot okänt, och namnet försvinner ur källmaterialet på 1400-talet.
I brevet daterat 1317 sägs gårdarna ligga på brythiamarken i Husaby socken. Häradshammar och Jonsberg var således ännu inte egna socknar, utan Husaby (Östra Husby) sträckte sig längs Bråviken och ända ut till kusten. Till Östra Husby hörde även Kvarsebo, tidigare Kristine kapell, på andra sidan Bråviken. Häradshammars (Herseme) socken finns belagd från 1343, alltså ett par decennier efter att brevet uppges vara avfattat.
Av dokumentet framgår således att marken i de yttre delarna av Husaby och på ömse sidor av Bråviken kallades ”brythia”, troligen en beteckning för mark av allmän karaktär. Och vidare att kronan betraktade de nämnda gårdarna som sin egendom. Inget hindrade dock nybyggare från att bryta ny mark och bosätta sig på kronans allmänningar. Sådana bosättningar kallades för stubbehemman (se ovan) och accepterades av kronan mot att bonden betalade avrad. Besittningsrätten behöll dock kronan och behandlade stubbehemmanen på samma sätt som kronohemmanen.
Brevet har dock visat sig vara avsiktligt feldaterat och förmodligen skrivet i början av 1400-talet, inte 1317.3 Eftersom brevet åberopar den 1318 avlidne hertig Erik måste det dateras till tiden före hans död. De nämnda gårdarna kan däremot mycket väl ha funnits och ingått i en maktkamp mellan kronan och adeln. Avsikten med brevet bör ha varit att legitimera kronans anspråk på räntan från nämnda gårdar inför drottning Margaretas räfst.4 Räfsten bestod i själva verket av en serie rättegångar runtom i riket före och efter 1400 med syfte att återta egendom som adeln olagligen lagt beslag på.
I en inlaga till samma räfst försvarade sig de anklagade frälsemännen. De hävdade att kungarna Magnus och Håkan tilldömt sin ”sven” Johan Andersson flera av de gårdar som nämns i brevet 1317, nämligen: ”hans fäderne” Jonsberg, Klockarbo, 1/3 av Håcklö med tillhörande holmar och dessutom Jonsbergs kvarn, Vibjörnstorp samt Björnö.5 Samtidigt bytte kungarna till sig Stockholmstorp, mot tre torp de tog från hans svärfar Algot i Gillerhälla, samt Peterstorp. Brevet ifråga sägs vara utfärdat på Arkö 1362.6
Även det här brevet far med osanning. Det bör liksom det från 1317 vara tillkommit i början av 1400-talet. Kungarna Magnus och Håkan var då sedan länge avlidna och deras regentperiod slutade 1364. För att brevet skulle förefalla trovärdigt och legitimt daterades det till 1362.
”Sven” var en titel som användes för personer inom adelsståndet som stod närmast under den högsta kategorin, riddarna. Johan Andersson var således ”sven” och troligen en av de frälsemän som anklagades för att olagligt ha tillägnat sig kronoegendom i Husaby socken. Gårdsnamnet Jonsberg kan också härstamma från honom.7 Enligt det feldaterade brevet från 1317 hette gården tidigare Menaoos. ”Oos” betyder åmynning och Mena är, som vi minns, ett äldre namn på den å som senare blev Jonsbergsån. Namnbytet kan ha ägt rum när Johan Andersson tillägnade sig gården och gjorde den till sin huvudgård. I 1362 års feldaterade brev och även i fogderäkenskaperna förekommer gårdsnamnet Johansberg.8
Genom namnbytet kan Johan Andersson ha försökt legitimera sin besittningsrätt. Namnet Jonsberg kom senare att överföras från gården till kapellförsamlingen och därefter socknen. Brevet från 1362 nämner även en gård vid namn Vibjörnstorp. Det är inget namn som känns igen idag och försvinner ur källmaterialet tillsammans med Peterstorp på 1400-talet.
Johan Anderssons namn förekommer i ytterligare två medeltidshandlingar. Enligt ett brev daterat i Arkö 1357 bekräftar Johan Andersson en jordaffär i Häggebo.9 Det andra brevet är utfärdat 1378 i Peterskyrkan i Rom av påven Gregorius XI. Påven lovar där Johan Andersson i Jonsberg och hans hustru Ingrid från Linköpings stift ”full syndaförlåtelse i dödsstunden genom en av dem själva utvald biktfar”.10
Vid räfstetinget 1413 tilldömdes hustru Katarina Gilikinsdotter de omstridda gårdarna; Jonsberg, Jonsbergs kvarn, Vibjörnstorp, Klockarbo, 1/3 Håcklö, Stockholmstorp, Peterstorp och Björnö.11 Fogdarna Esbjörn Djäken och Jösse Mårtensson uppgavs ha dragit in gårdarna till kronan på uppdrag av drottning Margareta.12 Efter domslutet var gårdarna definitivt att betrakta som frälsegårdar oavsett hur de kommit i adelns händer.13
Den äldsta medeltida bebyggelsen i Jonsberg utgjordes sannolikt av stubbehemman uppförda av nybyggare med kronans goda minne. Därefter började adeln göra anspråk på och även tillägna sig kustnära gårdar vid Menaåns utlopp i Bråviken.
Följer man Jonsbergs och de andra frälsegårdarnas fortsatta öden ägdes de vid mitten av 1400-talet av den adliga Lindöätten. Därom vittnar två försäljningar av jord från Lindöätten till kung Karl Knutsson. År 1451 sålde Greger Bengtsson, vars mor, Ingrid Ragvaldsdotter, var av Lindöätten, 1/3 av Jonsberg till kungen. Greger Bengtsson (d. ca 1473) hade ärvt egendomen efter sin moster Margareta Ragvaldsdotter, också av Lindöätten.14
Följande år, 1452, sålde Lars Olofsson av Lindöätten och hans systrar sina andelar av Jonsberg och övriga gårdar nämnda i 1413 års domslut till kung Karl Knutsson.15 Lindöätten tycks således ha sålt av en stor del av Jonsberg och övriga gårdar till kungen.
Vid mitten av 1500-talet tillhörde Jonsberg, Klockarbo, Håcklö, Stockholmstorp och Björnö Vasaätten. Till gårdsinnehavet hörde nu även en gård i Djäknetorps by. År 1543 ägdes gårdarna ifråga av Ebba Eriksdotter Vasa (d. 1549).16 Hon var syssling med och svärmor till Gustav Vasa. Och efter hennes död fördes egendomarna in bland Gustav Vasas arv och eget, som omfattade uppemot 5000 gårdar.
Ungefär hälften av de gårdar som räknas upp i 1317 års brev bedömdes således tillhöra frälset och kom så småningom att ingå i Gustav Vasas arv och eget (se figur 1). De som tillhörde den andra hälften finns inte omnämnda i domslutet 1413. Det tyder på att de redan kan ha återlämnats till kronan och behållit sin gamla skattenatur. När kronans fogde förde in dem i sina räkenskaper vid 1500-talets mitt var det under rubrikerna: skatte, krono och stubbe. Hagerstorp, Äspdal, Salsbäck och Ramsdal noterades som stubbehemman, Ripetorp som kronohemman medan Bredåker var en skattegård.
Figur 1: Gårdar i Jonsberg efter skattenatur omtalade i medeltida brev
| Skattenatur | 1317 | 1362 | 1413 | 1450 | 1540/60 |
|---|---|---|---|---|---|
| Frälse | Jonsberg, Klockarbo, Håcklö, Stockholmstorp, Peterstorp | Jonsberg, Klockarbo, 1/3 Håcklö, Stockholmstorp, Peterstorp, Björnö, Jonsbergs kvarn, Vibjörnstorp | Jonsberg, Klockarbo, 1/3 Håcklö, Stockholmstorp, Peterstorp, Björnö, Jonsbergs kvarn, Vibjörnstorp | Lindöätten Jonsberg, Klockarbo, 1/3 Håcklö. Stockholmstorp, Peterstorp, Björnö, Jonsbergs kvarn, Vibjörnstorp | Vasaätten Jonsberg, Klockarbo, Håcklö. Stockholmstorp, Björnö, Djäknetorp |
| Stubbe | Hagerstorp, Äspdal, Salsbäck, Ramsdal, Ripetorp, Bredåker | Hagerstorp, Äspdal, Salsbäck, Ramsdal | |||
| Krono | Ripetorp | ||||
| Skatte | Bredåker |
Utöver de gårdar i Jonsberg som upptas i 1317 och 1362 års brev finns ytterligare arton gårdar omtalade minst en gång i medeltida dokument. Åtta av dem ingår i brev daterade på 1300-talet: Arkö (1357), Görstorp (1345), Håkanbäck (1377), Häggebo (1357), Möckeläng (1378), Rocklösa (1377), Rösätter (1334) och Utsätter (1380). Och de övriga tio hör till 1400-talet: Braskebo (1400), Djäknetorp (1473), Glofshult (1434), Gottenvik (1402), Granebo (1412), Kolstorp (1400), Kävstebo (1428), Rumgärde (1457), Skallgärde (1470) och Öbbebo (1413).17
Medeltiden i Sverige brukar anses avslutas med Gustav Vasas maktövertagande 1521 och trontillträde 1523. Fram till dess hade således 29 gårdar belägna i Jonsberg satt avtryck i medeltida brev, och två av dessa gårdar kan ha ödelagts, nedbrunnit eller försvunnit ur källorna på annat sätt.
Ödeläggelse skulle kunna vara förorsakad av de epidemier som regelbundet härjade runt om i Europa under 1300- och 1400-talen, och med agrarkris i spåren. Vid 1300-talets mitt nåddes Sverige av Digerdöden eller Svarta döden. Det var en pestepidemi med ursprung i Asien, som spridit sig till södra Europa och därefter vidare norrut. Till Sverige kom den 1350 närmast från Norge. Botemedel saknades och dödligheten var extremt hög. I genomsnitt antas en tredjedel av Europas, men även Skandinaviens, befolkning ha avlidit till följd av pesten. Och gårdar övergavs. Nya större utbrott finns belagda från 1400-talet, nästan ett per decennium.
Pesten med åtföljande agrarkris drabbade vissa områden hårdare än andra. Skogsbygder var till exempel mer utsatta än slättbygder. Omkring hälften av gårdarna i södra och mellersta Sveriges skogsbygder har uppskattats legat öde före 1400-talets mitt och senare var tredje. Vadstena klosters jordeböcker, med många gårdar på Östgötaslätten, rapporterar cirka 30 procent ödegårdar under senare delen av 1400-talet, dock ingen på Vikbolandet.18
- Digitala forskarsalen: Svenskt diplomatarium, SDHK nr 2803. ↩︎
- Hertig Erik var son till Magnus Ladulås. Tillsammans med sin bror Valdemar låg han i fejd med den tredje brodern om makten över riket. Erik avled 1318 på Nyköpingshus där Birger höll honom och Valdemar fängslade. Enligt sägnen kastade Birger nyckeln till fängelset i Nyköpingsån. ↩︎
- Jerker Rosén, ”Drottning Margaretas svenska räfst”, Scandia 1951. ↩︎
- Drottning Margareta Valdemarsdotter (1353–1412) var dotter till Valdemar Atterdag, han som lär ha brandskattat Visby 1361, och drottning över hela Norden. Efter unionsmötet i Kalmar 1397, som föregåtts av en förlikning på Lindholmens slott utanför Malmö, samregerade hon med Erik av Pommern. Drottningen avled i pest 1412. Kalmarunionen blev bestående till 1523 och Gustav Vasas intåg i Stockholm. ↩︎
- Kung Magnus Eriksson (1316–1374) var kung i Sverige 1319–1364 och är känd för sina rikstäckande lagar utfärdade under 1350-talet. Han samregerade 1362–1364 med sin son kung Håkan Magnusson (1340–1380), och de efterträddes av Albrekt av Mecklenburg. ↩︎
- Digitala forskarsalen: Svenskt diplomatarium, SDHK 8061. Gillerhälla ligger i Dagsbergs socken nära Norrköping. ↩︎
- Gunnar Peterson, ”Det äldsta Jonsberg”, Östkinds hembygdsförening Vikbolandet 2016 (2016). ↩︎
- Enligt traditionen skall Jonsberg ha namngivits efter en vikingahövding kallad Jon Stake. Denne lär ha tvingats gömma sig i den östgötska skärgården efter att ha rövat bort en prinsessa från svearna. Hon tröttnade dock på deras kringflackande liv, varför de sökte fast bosättning och hamnade i blivande Jonsberg, där Jon uppförde en borg åt dem. Platsen där Jons borg anlades skall ha varit i närheten av den långt senare tillkomna Jonsbergs kyrka. Några rester av en borg har dock inte kunnat spåras. Vissa menar att det tidigare funnits rester av husgrunder på en kulle nära kyrkan. Det har även hävdats att Jon Stake i rakt nedstigande led skulle vara släkt med ätten Ulfsparre som på 1600-talet ägde Jonsbergs säteri. Något sådant rakt släktskap kan dock inte påvisas. Ätten Ulfsparres stamfar hette Påvel Tufvesson Ulfsparre (f. 1448) och kan ha varit av dansk börd. Åke Åkesson Ulfsparre (1644–1701) var genom hustrun Kerstin ingift i släkten Stake. Hennes anor kan föras bakåt till Markvard Stake (d. 1287) verksam i Hamburg. Eftersom Jon Stake var vikingahövding bör han, om han funnits, levt mellan 700- och 1100-talen e.Kr. (Släkterna Ulfsparre och Stake har följts via geni.com och adelsvapen.com) ↩︎
- Digitala forskarsalen: Svenskt diplomatarium, SDHK 7218. ↩︎
- Digitala forskarsalen: Svenskt diplomatarium, SDHK 41796. ↩︎
- Digitala forskarsalen: Svenskt diplomatarium, SDHK 18156. ↩︎
- Esbjörn Kristiernsson Djäken förvaltade från slutet av 1390-talet hela Östergötland för drottning Margaretas räkning och var troligen en av hennes förtrogna. ”Djäken” betyder skrivkunnighet. Se: Birgitta Fritz, Hus land och län: Förvaltningen i Sverige 1250–1434, del 2, s. 87 (1973). ↩︎
- De båda brev som rör Jonsberg med flera frälsegårdar är således partsinlagor och det kan inte helt uteslutas att adeln olagligt lagt beslag på dem vilket hävdas i det äldsta brevet. ↩︎
- Digitala forskarsalen: Svenskt diplomatarium, SDHK 25946. www.wikipedia.org/Gregers Bengtsson; www.geni.com/Olof Ragvaldsson. ↩︎
- Digitala forskarsalen: Svenskt diplomatarium, SDHK 26113. ↩︎
- J.A. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, del 3 Östergötland, band 1–2 (1947), s. 169 not 1. ↩︎
- Gösta Franzén 1937, s. 56–75. ↩︎
- Det svenska jordbrukets historia, del 2, (1999) s. 111ff. Se även Olof Karsvall, Utjordar och ödegårdar (2016). ↩︎