I kustsocknar som Jonsberg kan man i fogderäkenskaperna från slutet av 1500-talet i marginalen finna benämningen styreman, som är en äldre benämning för lots. Och med styremanshemman avses gårdar vars bönder av kronan ålagts att hjälpa sjöfarare att hitta rätt väg genom en svårnavigerad skärgård förbi grynnor och skär. Naturligt nog handlar det om gårdar belägna kustnära eller på öar. Styremanshemmanen representerade inte någon egen jordnatur utan återfinns vanligen bland kronohemman. Brukaren av ett styremanshemman var såväl bonde som fiskare och styreman (lots). Som ersättning för lotsningen befriades hemmanet från den årliga räntan, åtminstone fick man den nedsatt.
För sju kronohemman belägna nära Arkösundet i Jonsberg har fogden i marginalen av sina räkenskaper noterat styreman. Det gäller: Arkö, Gränsö, Lindö, Lindöja, Gåsåker, Ramnö och Nordanskog (Norrboda eller Norrbo). Lotsskyldigheten för de tre sistnämnda tycks ha upphört i början av 1600-talet, medan den blev bestående för Arkö, Gränsö, Lindö och Lindöja.1
Bönderna och styremännen Peder (Per) Nilsson och Lasse Ericsson på Gränsö respektive Arkö försäkrades 1583 mot betalning besittningsrätt till sina kronohemman enligt kungligt brev utfärdat av Johan III. Gårdarna kunde därmed likt skattegårdar ärvas inom familjerna men redovisas i fogderäkenskaper och jordeböcker som krono. (Se nedan och bilaga)
För några hemman, bland andra Nordanskog och Lindö, kan man i marginalen stundom läsa ”skärkarl”, vilket är en beteckning på skärgårdsbo i allmänhet. Kronohemman brukade av en skärgårdsbonde kunde således ibland betecknas som ”skärkarlshemman”.
- Marginalanteckningar om styremän finns i fogderäkenskaperna från 1585 och framåt. För Gåsåker dock redan 1569 (Digitala forskarsalen: Landskapshandlingar 1530-1630, Östergötland, Östkinds härad). Lotsverksamheten i Östergötland inklusive Jonsberg avhandlas av Ulf Bergman i boken Från bondelots till yrkesman (1995). ↩︎