Skatteköp

Genom en förordning från 1701 fick kronans bönder möjlighet att skatteköpa sina hemman. Det tidigare motståndet mot att låta kronans landbor friköpa (skatteköpa) de hemman de brukade hade luckrats upp. Självägande bönder ansågs vid den här tiden mer motiverade än landbor att utveckla och förbättra jordbruket. Dessutom, och inte minst, behövde kronan förstärka sin sinande kassa. Behovet av bättre finanser ökade ytterligare genom det krig med grannländerna – Stora nordiska kriget – som inleddes 1700 och varade fram till 1718 och slutade först med freden i Nystad 1721. Genom försäljningen av kronohemman fick kronan in nytt kapital samtidigt som inflödet av jordeboksräntor förblev oförändrat. Enda skillnaden var att räntan efter skatteköp betalades av en självägande hemmansägare istället för en kronobonde. 

Kronans försäljning av krono- och stubbehemman organiserades inledningsvis av häradsrätten genom ett auktionsförfarande. Den som var villig att betala mest fick köpa det utbjudna hemmanet. Det kunde innebära att brukaren (åbon) måste lämna sin gård till en köpare med större resurser. För att stärka kronoböndernas möjligheter att skattelösa sina hemman ersattes auktionerna enligt en förordning från 1723 av ett fast pris samtidigt som åborna fick företräde till köp. En del hemman som prästgårdar, boställen med flera undantogs från möjligheterna till skatteköp. Skatteköpen ansågs i början av 1770-talet orättvisa och försäljningarna av kronohemman upphörde därför fram till 1787 för att därefter skjuta fart på nytt.¹

Tanken med försäljningen av kronohemman kan mycket väl ha varit att kronans bönder skulle få möjlighet att friköpa sina gårdar. Kronans landbor var dock inte de enda intressenterna bland köparna i Jonsberg fanns även adel, präster och ofrälse ståndspersoner. De flesta skatteköpen, 25 av 29, gjordes under 1700-talets första hälft (1709–1753). Sett till antalet skatteköpta gårdar gick lika många till adeln som till bönderma. Men då många av adelns gårdar var relativt små dominerades mantalet av böndernas köp.

Sammanställning över skatteköpta gårdar i Jonsberg

Köpare	Antal gårdar	Antal mantal
Adel	11	4 ¾
Präster	3	1 ¼
Ofrälse ståndspersoner	2	1 ¼
Bönder	11	9 ¾
Saknas uppgift	2	2
Summa	29	19

Den förste bonden i Jonsberg som skatteköpte det kronohemman han brukade var Bengt Månsson i Kävstebo.² Köpet ägde rum 1709 och innebar att jordnaturen för Kävstebo ändrades från stubbe till kronoskatte. I jordeboken kallas skatteköpta gårdar för ”nya skatte”. Samma år skatteköpte rusthållaren Måns Björnsson holmbetet på Hästön utanför Arkösund. Hästö var en betesmark som löd under Sörby rusthåll i Häradshammar.³

Bengt Månsson tycks ha finansierat skatteköpet genom att pantsätta Kävstebo till ägaren av Broxviks säteri och Nävekvarns bruk, Gillis de Besche (1624–1709). Hans dotter Maria de Besche (1657–1726), som ärvde Broxvik efter fadern, fick 1716 fastebrev på Kävstebo.⁴

Efter Kävstebo följde 1718 Gummetorp och Salsbäck. Bönder i Salsbäck var vid den tiden Olov Sevardsson och Per Larsson. Per var bondson från Mönsebo och gift med Olovs syster Britta Sevardsdotter och således svåger med Olov. De lade bud på såväl Gummetorp som Salsbäck, men stannade vid att skatteköpa den egna gården. Gummetorp skatteköptes istället av prästen i Jonsberg, Anders Malmer, och kom att övergå till hans dotter Christina Catharina Malmer och måg snickaren Carl Krabbe. Bonden Erik Jonsson i Gummetorp kunde inte matcha budet från Malmer. Hans släkte hade då brukat Gummetorp i minst tre generationer.⁵

De tidigaste skatteköpen i Jonsberg ledde inte bara i Gummetorp utan i flera andra fall till att kronohemman övertogs av välbeställda ofrälse ståndspersoner eller av adeln. Paul Rudebeck och Beata Sofia Mörner på Jonsbergs säteri skatteköpte således 1719 kronohemmanet i Djäknetorps by.⁶ Gården brukades då av Nils Håkansson som 1711 övertagit den efter sin far. Åren 1723–1727 var Nils bror Anders Håkansson med hustru mantalsskriven på ¾ kronoskatte Djäknetorp, innan Jonsbergs säteri lade hemmanet under eget bruk.

Landshövding Jacob Burensköld (1635–1758) menade redan 1709 att Nordanskog borde skattelösas. Så blev dock inte fallet, men ärendet remitterades ånyo 1718 och då av komminister Olof Aréen i St Olai församling i Norrköping. Det var också han som 1721 skatteköpte Nordanskog.⁷

Anledningen till Burenskölds engagemang för Nordanskog är okänt och inte heller Aréens relation till Jonsberg och Nordanskog är klarlagd. Olof Aréen (1683–1726) var förste komminister i Sankt Olof (Sankt Olai) församling i Norrköping 1713–1721 och därefter verksam i Sankt Johannes.⁸

Vid samma tid som Olof Aréen gjorde sitt skatteköp av Nordanskog var Gabriel Aréen (1687–1754) bosatt i Dröstorp. Han var möjligen en yngre bror till Olof. Gabriel Aréen med familj finns från 1722 mantalsskriven på Dröstorps kronohemman som var augment till rusthållet i Gåsåkers kronohemman. Även i 1723 års jordebok omtalas Gabriel Aréen under Dröstorp. Han kom senare att överta rusthållet och flytta in i Gåsåker senast 1740. Han avled i maj 1754 vid 67 års ålder.

En av kronans anställda, befallningsmannen Lars Giöte, skatteköpte 1723 Estorp. Hemmanet användes vid den här tiden som löneboställe (tjänstebostad) åt Giöte.⁹ Det hindrade uppenbarligen inte en försäljning till skatte. Estorp kom senare att övertas av befallningsman Caspar Bökman innan gården 1758 förvärvades av Per Hummerhielm på Hovgren.¹⁰

Maria de Besche på Broxvik skatteköpte 1725 Nygärdet, Skogsberga, Vigelsbo, Riddartorp och Ransäter. Alla fem var sedan 1700 förpantade under Broxviks säteri. Hennes arvingar fortsatte 1727 med att lösa kvartshemmanet Hälltorp till skatte. Bortsett från Vigelsbo låg samtliga relativt nära Broxvik. Även den något längre bort liggande och obebyggda Gustorps äng, nära Djäknetorp, skatteköptes av Broxvik 1727.

Hagerstorp skatteköptes 1728 av en ofrälse ståndsperson, nämligen åbon och adjutanten Anders Holmgren. Han och hustrun finns mantalsskrivna på Hagerstorp från 1728 till 1734, varefter gården brukades av komminister Burzellis tjänstefolk. I födelse- och dopböckerna för Jonsberg och Häradshammar finns Anders Holmgren och hans hustru, Catharina Schächt, nämnda flera gånger mellan 1722 och 1732 som faddrar respektive föräldrar till nyfödda barn.

Notiserna i födelse- och dopboken visar att Holmgren med familj bodde i Djäknetorp innan de flyttade till Hagerstorp. Många av noteringar saknar dock adressuppgift, men mellan 1725 och 1727 uppges adjutanten med familj vara bosatt i Djäknetorp. ”Adjutant” är en militär titel för en officer som biträder en högre chef. Kanske var Anders Holmgren adjutant åt ryttmästaren Paul Rudebeck (1694–1729) på Jonsberg, som också ägde Djäknetorp.    

Prästerna var engagerade i flera skatteköp i Jonsberg. Vi har redan mött komministrarna Malmer och Aréen som skatteköpte Gummetorp 1718 respektive Nordanskog 1721. De följdes av magister och pastor Daniel Gruf som 1744 skatteköpte Gässlingsbo.

Daniel Gruf (1682–1755) var son till kyrkoherden Daniel Gruf (1631–1684) i Häradshammar och ägare av Sörby rusthåll med underlydande gårdar bland dem augmentshemmanet Gässlingsbo.¹¹ Vid tiden för skatteköpet av Gässlingsbo var han kyrkoherde i Aderslövs socken i norra Småland och utnämndes 1752 till prost. Fadern hade 1680 kommit som präst till Häradshammar från Skällvik och var gift med prästdottern Elisabeth Ristelius änka efter kyrkoherde Bothvidus Wangelius i Häradshammar.¹²

Efter Daniel Grufs (1682–1755) död sålde hans döttrar Sörby rusthåll inklusive Gässlingsbo till Per Hummerhielm, ägare av Hovgrens säteri.¹³ Per Hummerhielms dotter Helena Charlotta med make kornetten Carl Adolf Westfelt ärvde Gässlingsbo och sålde 1795 gården till änkan Brita Svensdotter och hennes dotter Anna Olofsdotter i Karlösa.¹⁴ Tillsammans med maken Anders Månsson från Åketorp sålde Anna Olofsdotter i sin tur Gässlingsbo till Daniel Alexandersson i Äspdal.¹⁵ Och därifrån gick gården vidare till Olof Nilsson i Salsbäck.  

Vid seklets mitt var ägaren av Gottenviks säteri, greve Arvid Posse, en aktiv skatteköpare. Han skatteköpte först Öbbnebo 1746 och följde 1752 upp med de två hemmanen i Isnäs by samt det mer närliggande Hagen.

Skatteköpen fortsatte om än i långsammare takt under 1700-talets senare del. Bonden Jöns Svensson i Lövdal skatteköpte sin gård 1753. Rusthållet Gåsåker med augmentshemmanet Dröstorp skatteköptes av sina bönder 1790 respektive 1797. De två bondfruarna Lena och Maja Alexandersdotter var systrar födda i Djäknetorp. Efter att Lindö och Lindöja skatteköpts av sina åbor 1824 klassificerades totalt 31 hemman som ”nya skatte”.¹⁶ I den siffran ingår de 1583 bördsrättsköpta lotshemmanen Arkö och Gränsö. Antalet kronohemman begränsades därefter till ett enda, prästbostället Görstorp.

För två av skatteköpen saknas ännu uppgifter. De kan ha gjorts av bönder, vilket i så fall gör bönderna till den största kategorin räknat såväl efter antal som mantal  

Förteckning över skatteköp i Jonsberg 1709–1824

År	Hemman	Köpare
1709	Kävstebo	Bengt Månsson, Kävstebo
1718	Gummetorp	Komminister Anders Malmer, Jonsbergs prästgård
1718	Salsbäck	Olov Sevardsson och Per Larsson, Salsbäck
1719	Djäknetorp Uppgård	Paul Rudbeck och Beata Sofia Mörner, Jonsbergs säteri
1720	Brytsebo 1–2
1721	Nordanskog	Komminister Aréen, Norrköping
1723	Estorp	Kronans befallningsman Lars Giöte
1725	Nygärdet, Skogsberga, Vigelsbo, Riddartorp, Ransäter	Maria de Besche, Broxviks säteri
1727	Hälltorp	Maria de Besches arvingar, Broxviks säteri
1728	Hagerstorp	Adjutant Anders Holmgren, Djäknetorp/Hagerstorp
1735	Kälebo östergård	Olof Nilsson och Nils Jonsson, Kälebo östergård
1735	Kälebo västergård	Sune Andersson och Lars Larsson, Kälebo västergård
1735	Stenvik	Erik Jönsson och Nils Månsson, Stenvik
1744	Gässlingsbo	Magister och pastor Daniel Gruf, Aderslöv
1746	Öbbnebo	Arvid Posse, Gottenviks säteri
1747	Simmetorp
1752	Isnäs 1–2	Arvid Posse, Gottenviks säteri
1752	Hagen	Arvid Posse, Gottenviks säteri
1753	Lövdal	Jöns Svensson, Lövdal
1790	Gåsåker	Anders Åkesson och Lena Alexandersdotter, Gåsåker
1797	Dröstorp	Måns Jonsson och Maja Alexandersdotter, Dröstorp
1824	Lindö	Sven Lindquist, Nils Lindberg, Per Lindgren, Lars Lindroth
1824	Lindöja	Petter Nordling, Nils Kjellgren

Skatteköpen bidrog till att göra bönderna mer självständiga gentemot kronan, men adelns ställning var fortsatt ohotad. Under de fyra säterierna – Broxvik, Jonsberg, Hovgren och Gottenvik – löd vid 1700-talets mitt 27 frälsehemman. Och nästan 40 procent av all bondejord var av frälsenatur. (Tabell 1.3)

Adelns jordägande var dock större än så då även skatte- och kronogårdar kunde ägas av frälset. Utöver frälsehemmanen löd ett tiotal skatte- och kronohemman under Broxvik, Jonsberg och Gottenvik. Mer än sex av tio bondgårdar, representerande drygt halva socknens mantal, var därmed knutna till säterierna. Lägger man till säteriernas eget jordinnehav förfogade de 1749 tillsammans för drygt 60 procent av det förmedlade mantalet. (Tabell 1.3)

Adelns jordägande låg kvar på en hög nivå, något under 60 procent av mantalet, även i början av 1800-talet. Samtidigt hade de ofrälse stånden efter riksdagsbeslut 1723 givits rätt att köpa viss frälsejord och 1809 även ypperligt frälse. Möjligheten för bönder att köpa frälsejord nyttjade Alexander Alexandersson i Hagerstorp när han i början av 1800-talet förvärvade såväl skatte- som frälsegården i Djäknetorps by efter avlidne bokhållaren Jacob Wilhelmii.

Alexander Alexanderssons son Jonas Alexandersson fortsatte i faderns spår genom att 1875 köpa Ormsätter och Skriketorp när de kom ut på marknaden i anslutning till arvskiftet efter Carl Jacob Swartz på Jonsberg. Samma arvskifte resulterade i att Granebo, Narvetorp, Braskebo och Björnö tillföll Anna Wilhelmina Swartz, dotter till Carl Jacob Swartz, och gift med Johannes Ringborg i Norrköping.

På 1880-talet hade säteriernas gårdsinnehav minskat till 30 hemman om 19 mantal, och en majoritet av bondgårdarna var i enskild ägo (Tabell 1.4). I början av 1900-talet köpte privatpersoner såväl Häggebo och Ramsdal som Björsäter och Ödebo av Gottenviks säteri, och något senare även Isnäs och Öbbnebo. Därefter var det bara Broxvik som hade underlydande hemman, totalt 15 stycken. Flera av dem hade mer än trehundra år tidigare donerats till Sven Lillie respektive Hans Eriksson Ulfsparre. Och Skallgärde hade varit frälseägt minst sedan 1540-talet.

---

1. Jörgen Kyle, Striden om hemmanen: Studier kring 1700-talets skatteköp i västra Sverige (1987), s. 121ff, 148ff. ↩︎
2. Skattebonden Bengt Månsson i Kävstebo deltog i 1713 års riksdag som bondeståndets representant från Östkinds härad. Vid många riksdagar valde Östkinds, Björkekinds och Lösings härader gemensam representant och då hölls utgifterna nere. Bengt Månsson är den enda bonden från Jonsberg som vid denna tid valdes till riksdagsledamot för Östkind, flertalet kom från Östra Husby. Se vidare: Människor och miljöer i vår hembygd Vikbolandet (1980) s. 25ff. ↩︎
3. Riksarkivet Vadstena: Länsstyrelsen i Östergötlands län, Handlingar angående skatteköp, GVIIac:2. ↩︎
4. Vikbolandets Arkivförening (Kuddby): Broxvik kapsel D. ↩︎
5. Lars Nilsson, ”Salsbäck”, opublicerat manuskript; Lars Nilsson, ”Gummetorp”, opublicerat manuskript. ↩︎
6. Arkiv digital: Göta hovrätt, Adelns bouppteckningar, Bouppteckning Beata Sofia Mörner 1761. ↩︎
7. Riksarkivet Vadstena: Länsstyrelsen i Östergötlands län, Handlingar angående skatteköp, GVIIac:2. ↩︎
8. Wikipedia.org / Norrköping S:t Olof församling ↩︎
9. För Lars Giötes skatteköp och övriga skatteköp nämnda nedan se: Riksarkivet Vadstena: Länsstyrelsen i Östergötlands län, Handlingar angående skatteköp, GVIIac:1–4. ↩︎
10. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll, EVIIAAC:153 (1758) s. 668. Säljare var Ingeborg Bökman och Samuel Öhman. ↩︎
11. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:137 (1755) s. 264, EVIIAAC:158 (1759) s. 2060–2061. ↩︎
12. Daniel Gruf (1682–1755) hade en bror, troligen tvilling, Botvidius Gruf (1682–1750) som blev präst i Vimmerby stad. Båda bröderna titulerades även magister och var rektorer för Eksjö respektive Vimmerby trivialskolor.  ↩︎
13. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:164 (1760), s. 686–687. ↩︎
14. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:400 (1796) s. 1058. ↩︎
15. Arkiv digital: Göta hovrätt, Småprotokoll EVIIAAC:426 (1799) s. 859. ↩︎
16. Lindöja och Lindö storskiftades strax efter skatteköpet: Lindöja 1825 och Lindö 1827 (se Storskiften i Jonsberg 1777-1828). ↩︎