Slutet av 1600-talet brukar anses som en tid när bönderna allmänt stärkte sin ställning gentemot adeln och kronan, bland annat genom reduktionen. Vid samma tid lättades det gamla förbudet mot hemmansklyvningar genom att besuttenhetsgränsen 1684 fixerades till ¼ mantal och senare (1747) ännu lägre. Nya förordningar gjorde det under 1700-talet möjligt för kronobönder att friköpa sina gårdar av kronan, så kallade skatteköp. Efterhand blev det dessutom möjligt för ofrälse att köpa frälsegårdar, först (1723) ståndspersoner och senare (1789) även bönder. Gradvis växte en ny ägarstruktur fram.
Samtidigt var skattetrycket högt och stigande, varför många bönder hade svårt att betala den årliga räntan. Minskning av skatten blev allt vanligare. Skattelättnaderna tog sig uttryck i förmedling (nedskrivning) av mantalet.
I jordeböckerna (från 1630) framgår förmedlingen ofta genom kladdiga och svårlästa marginalanteckningar. Nästan alla hemman i Jonsberg har en notering i marginalen om skattelättnad (förmedling). Det ledde dock inte alltid till att hemmanets åsatta mantalsvärde förändrades.
Bondehemmanen var ofta på ett helt mantal men även halva förekom. Fogderäkenskaperna från 1587 uppger att hälften (8 av 16) av Jonsbergs kronohemman var på ett halvt mantal. Även stubbehemmanen Riddartorp och Öbbnebo är noterade för halvt mantal liksom skattegården (4 öresland) Glovshult. Torpen var det året inte mantalssatta. När de senare värderas är det i enstaka fall till ett halvt mantal men vanligen lägre än så.
Det totala mantalet för Jonsberg uppgick 1635 till 56 ¼ och hade 1675 förmedlats till 531/8 mantal (tabell 1.2). I siffran ingår inte säterierna Gottenvik och Hovgren. De kallades för ”gamla säterier” och det dröjde fram till 1720-talet innan sådana åsattes mantalsuppgifter i jordeböckerna. Däremot är såväl skattesäteriet Broxvik (med ursprung i skattehemman Ribbingstorp och Håkanbäck) som Jonsberg (med ursprung i Arv och eget) mantalssatta. År 1723 upptogs sätesgården Gottenvik till två mantal och Hovgren till ett.1
Skattetrycket i Jonsberg lättade således med 2 3/4 mantal mellan 1635 och 1675. Förändringen berörde de fem stubbehemmanen: Görstorp, Isnäs (2 hemman), Rumgärdet och Öbbnebo. Var och en förmedlades från ett helt till ett halvt mantal. Dessutom fick häradstorpet Jägerstorp mantalet sänkt från ½ till ¼.
Förmedlingen var som mest omfattande under 1700-talets två första decennier. Totalt berördes 18 hemman som tillsammans fick mantalet reducerat med 4 3/8. Dessutom har ytterligare nio hemman marginalanteckning om förmedling utan att det formella mantalet ändrats.2 Därtill kom styremanshemmanen som fick skattelättnader för sin lotsning. Det innebär att ungefär hälften av alla hemman i Jonsberg hade någon form av skattelindring.
Av krono- och stubbehemman var det bara fem – Dröstorp, Gåsåker, Ramsdal, Rocklösa och Salsbäck – som inte var förmedlade. Till de förmedlade hemman 1719 hörde även samtliga Arv och eget gårdar inklusive Jonsbergs säteri. Det senare fick mantalet nedskrivet med ¼ till ¾. Övriga frälsehemman upptogs fortsatt till ett mantal. Efter 1719 förmedlades endast ytterligare fyra hemman: Nordanskog (1731), Djäknetorp (1740), Hälltorp (1740) och Narvetorp (1749). För Narvetorps del var det andra gången när gården 1749 skrevs ned från 5/8 till 3/8 mantal.
- Vid slutet av 1500-talet när Gottenviks säteri var nybildat ansågs det motsvara tre mantal. ↩︎
- År 1695 hade fem hemman marginalanteckning om förmedling. Och av jordrannsakningsprotokoll 1680–1694 framgår att tre av dem (Djäknetorp, Gummetorp och Narvetorp) ansågs för högt beskattade i kronans jordebok. De två övriga – Kävstebo och Skriketorp – nämns inte. (Arkiv Digital: Östergötlands läns landskontor, Jordrannsakningsprotokoll 1680–1694, s. 1327). ↩︎