Vikbolandet är rikt på fornminnen och fasta lämningar av skilda slag och särskilt i de socknar som är belägna i väster, mot Norrköping till. Det var också dessa bygder som först reste sig ur Littorinahavet, varefter landhöjningen fortsatte österut. Som en av de östligaste socknarna kom Jonsberg relativt sent in i det här förloppet. Kolonisationen av Vikbolandet startade naturligt nog också i väster, där det tidigast fanns fast mark att odla och bygga på. Jonsberg kom följaktligen lite senare in även i den utvecklingskedjan.
Skärvstenshögar
Skärvstenshögar, stensättningar och gravfält berättar om boplatser från brons- och järnålder. Fyndplatserna ligger vanligen på kullar och höjder, som varit omflutna av vatten i det skärgårdslandskap som utgjorde Jonsberg.
Skärvstenshögar brukar ses som ett belägg på bosättningar från den yngre bronsåldern.1 Enligt fornminnesregistret finns det sju sådana fyndplatser i Jonsberg. Tre av dem finns på Häggebos ägor, tre på Salsbäcks ägor och den sjunde på mark tillhörande Fyrskeda. Varje fynd kan innehålla mer än en skärvstenshög varför det totala antalet blir ca tio. Fyndplatserna ligger geografiskt relativt nära varandra och i omedelbar anslutning till dem finns stensättningar.2 Stensättningar indikerar gravar från brons- eller järnålder. De är betydligt mer talrika än skärvstenshögarna. Fornminnesregistret upptar omkring 120 fyndplatser med stensättningar i Jonsberg och de är spridda över socknen. Därtill kommer fyra gravfält lokaliserade till gårdarna: Ramsdal, Mönnerum/Salsbäck, Häggebo/Fyrskeda och Brytsbo. Lämningarna tyder på förekomst av gravplatser ända från yngre bronsåldern och fram till järnåldern.
Ett särskilt fyndrikt område finns intill den numera försvunna Fyrskedasjön (även kallad Häggebosjön) i gränstrakterna mellan Fyrskeda, Häggebo och Hagerstorp. Lämningarna därifrån innehåller såväl skärvstenshög som stensättningar och röse men också fossil åkermark. Den senare har tolkats som tecken på åkerbruk från järnåldern.
Den tidiga bosättningen
Den tidiga bosättningen i Jonsberg under bronsåldern kan ha varit säsongsbunden för att efter hand bli mer permanent. Boskapsskötsel var troligen en viktig näring för de människor som befolkade Jonsberg under bronsåldern. De låglänta områdena svämmade lätt över och blev till näringsrika ängar som gödslades genom vårflödet och höstens högvatten. Temperaturen under bronsåldern var i genomsnitt några grader högre än idag varför djuren kunde gå utomhus året om.3 Fisket bör också ha givit ett bra tillskott till människornas försörjning, men även jakten.
Uppodlingen av landskapet skedde troligen i förhållandevis långsam takt och senare i Jonsberg än i till exempel Häradshammar och Östra Husby. Förekomsten av stensträngar ser arkeologerna som ett tecken på ökad uppodling och en omläggning av jordbruket från ren boskapsskötsel till mer åkerbruk. Stensträngarna antas ha markerat byns inägor samtidigt som de kan ha utgjort fägator. Inägorna utgjordes av odlade åkrar och ängsmarker. Därutanför fanns betesmarken för får och nötboskap. Den här omläggningen av jordbruket tros ha inletts de första århundradena e.Kr.
Den nya inriktningen på jordbruket innebar dessutom att familjen och byn fick ökad betydelse för den sociala organisationen. Dessförinnan var det stam- och klansamhällen som utgjorde det sociala kittet och bosättningen var tämligen utspridd.4 I Fornminnesregistret finner man stensträngar under sökorden ”hägnader” och ”hägnadssystem”. För Häradshammars del rör det sig tillsammans om åttio noteringar. Gunnar Peterson har i en uppsats från 1991 identifierat sexton stensträngsgårdar i den västra delen av Häradshammars socken. Tillsammans med Carl Axel Dahlgren har han gjort omfattande fältarbeten för att kartlägga förekomsten av stensträngsbebyggelse.5
Antalet hägnader i Jonsberg inskränks till två: Fyrskeda och Isnäs. Stensträngarna vid Fyrskeda tillhör det område med fossil åkermark som belagts intill Fyrskedasjön (se ovan). Emellertid kan senare generationer ha röjt undan befintliga stensträngar för att skapa mer åkermark. Det kan också ha varit så att gränser markerades med trähägnader istället för sten, och träet har med tiden ruttnat bort. Frånvaron av stensträngsfynd i Jonsberg har av arkeologer tolkats som att den tidiga bosättningen övergavs under järnåldern. Den fossila åkern vid Fyrskedasjön och hägnaderna vid Isnäs tyder dock på att bosättningen åtminstone till viss del levt vidare. Gunnar Peterson menar också att gravfältet vid Ramsdal är av sådan storlek att det bör ha använts in på järnåldern.6
- Gunnar Peterson, ”Bebyggelseutvecklingen i Jonsbergs och Häradshammars socknar i Östergötland från yngre bronsålder fram till yngre järnålderns början”. Arkeologiska institutionen, Stockholms universitet, höstterminen 1991, s. 20ff. ↩︎
- Thomas B Larsson, ”Bosättning och ekonomi i östra Östergötland under yngre bronsålder”, Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 11 1986, s. 43ff. ↩︎
- Thomas B Larsson, s. 37ff. ↩︎
- Åke Hyenstrand, ”Fasta fornlämningar och arkeologiska regioner”, Raä-rapport 1984:7. Wikipedia.org/ skärvstenshögar, stensättningar m.fl. ↩︎
- Fornminnesregistret hos Riksantikvarieämbetet, Fornsök.raa.se/ Jonsbergs socken ↩︎
- Gunnar Peterson, s. 13. ↩︎