Midsommaren 1523 gjorde Gustav Eriksson Vasa sitt beryktade intåg i Stockholm. Några veckor tidigare – den 6 juni – hade han, i egenskap av riksföreståndare, valts till kung av Sverige vid ett herremöte i Roggeborgen i Strängnäs. De danska trupperna hade besegrats och motats ut ur riket. Kalmarunionen, som under dansk ledning förenat Norden alltsedan 1398, var upplöst. Sverige gick in i en ny tid – ibland kallad Nya tiden – under ledning av Gustav Vasa.1 Han kom att regera i närmare 40 år, fram till sin död 1560 på Stockholms slott Tre kronor. Under den tiden förändrades riket på många sätt.
Sverige genomgick en kyrklig omvandling. Katolicismen övergavs och ersattes med Martin Luthers protestantiska lära. Påven i Rom var inte längre den svenska kyrkans överhuvud. Istället fick vi en statskyrka ledd av kungligt tillsatta biskopar. Övergången till den evangelisk-lutherska tron inleddes på Västerås riksdag 1527 och avslutades först kring sekelskiftet 1600 efter att hertig Karl, blivande Karl IX, erövrat den svenska tronen från kung Sigismund.2 Motståndet mot reformationen av kyrkan var därmed brutet.
De första besluten om att förstatliga kyrkans och klostrens egendomar fattades 1527 och följdes upp med beslut i samma anda under flera följande riksdagar. Den kanoniska rätten övergavs 1536 och ersattes av kyrkorätten. Kyrkan styrdes därefter inte av sina egna lagar utan av världsliga lagar beslutade av riksdag och regering. Klosterväsendet i Sverige upphörde helt efter 1595. Kyrkans och klostrens landbor blev i realiteten kronobönder och behandlades som sådana. Det gamla kyrkotiondet blev i praktiken ett kronotionde varav en tredjedel förbehölls kyrkoherden.
Reformationen innebar således en överföring av makt och rikedomar från den katolska kyrkan och klostren till den svenska kronan (staten). Men det var också en trosförändring. Bibeln översattes för första gången till svenska och utkom 1541. Den är känd som Gustav Vasas bibel. Augsburgska trosbekännelsen, som är den evangelisk-lutherska kyrkans främsta bekännelseskrift, antogs 1593 av Uppsala möte. Övergången till den nya tron innebar också att katolicismens latinska mässor fick lämna plats för gudstjänster på det egna modersmålet. I Häradshammars kyrka, liksom i alla andra svenska kyrkor och kapell, kunde således menigheten i både tal och skrift följa högmässan på ett språk de kunde förstå, svenska.
Enligt kyrkans dåvarande uppfattning var jorden centrum för universum och solen kretsade kring jorden. Den som hävdade motsatsen kunde brännas på bål likt Giordano Bruno i Rom 1600. En annan genomgripande förändring under Gustav Vasas regeringstid var omorganisationen och effektiviseringen av den statliga förvaltningen. En statsapparat började byggas upp. Fogdarna fick en central roll som länken mellan kungen och undersåtarna.3 I sina räkenskaper förde fogdarna noggrant in hur mycket skatt varje hemman och varje bonde skulle betala. Penningekonomin var svagt utvecklad varför skatten huvudsakligen betalades in natura och samlades upp på kungsgårdarna. Skatten kallades för årlig ränta, eller bara ränta, men också för mantal. Fogdarnas räkenskaper blev grunden till den serie av jordeböcker som finns bevarade från 1540-talet och framåt. De ger oss ovärderlig kunskap om gårdsbeståndet och bebyggelsen i äldre tid.4
- Nya tiden, eller den tidigmoderna tiden, varade från början av 1500-talet till slutet av 1700-talet. ↩︎
- Den första sammandrabbningen stod vid Stegeborg i början av september 1598 och fortsatte i slutet av månaden vid Stångebro utanför Linköping där hertigen avgick med segern. En fortsättning på konflikten var Linköpings blodbad skärtorsdagen 1600 där flera rådsherrar som stöttat Sigismund avrättades. ↩︎
- Mats Hallenberg, Kungen, fogdarna och riket: Lokalförvaltning och statsbyggande under tidig Vasatid (2001). ↩︎
- Fogderäkenskaperna återfinns hos Riksarkivet i serien Landskapshandlingar 1530–1630 (Digitala forskarsalen: Östergötland, Östkinds härad). Jonsberg tillhörde Häradshammars socken och är inte särredovisat utan gårdar i Häradshammar och Jonsberg blandas med varandra under respektive jordnatur. Handlingarna är i flera fall illa skadade av brand och vatten och bara delvis läsbara. Det finns dessutom luckor i materialet. Från 1630, under Axel Oxenstiernas styre, byter serien namn till Jordeböcker. De förmedlar samma uppgifter som fogderäkenskaperna dvs. hemmanets namn, den årliga räntans storlek samt namn på den som hade att erlägga räntan. Genom marginalanteckningar framgår förpantningar med mera. ↩︎